Full text of "Kritisk ordbok öfver svenska växtnamnen"

See other formats

h--:i 





^^^i^' 




iC» 




^3^1*^'^?^».' 






^ AX^ j. A . 



'■^V 

^<^ 



,^^^€/t/ 



/ . . .,, _ i - u-^u^y /'? ^'V^c^. y 



'- :^t/sW,,<)^«^ (r^uttSi^J QAricJ-i^r^^ 

I 'U>0^h^^J<KAM liJu X%,~d^UA^ t/. J' J 



T 







.i^^><t-<-*-^^^ 







'7k£y0:^i^'tyt^ 



7 ^ . ^ 



eKi3 

.P7 



m 




Kenneth K. Mackenzie 
Collection 




V- 
'V 



KRITISK ORDBOK 



OFVER 



SVENSKA VÄXTNAMNEN 



ELIAS FRIES, 



UTGIFVEN 



SVENSKA AKADEMIEN. 



STOCKHOLM, 1880. 

KOKGL. BOKTRYCK i:UI ET 

P. A. XOUSTKUT it SiJNKK. 






/ 



Utgifvarens förord. 

Jc örevarande arbete, fnlibordadt på 1860-talet, var af författaren 
ämnadt att tjena till ledning vid växtnamnens behandling i den 
ordbok öf%^er modersmålet, hvilken Svenska Akademien då hade 
för afsigt att utarbeta. De omständigheter, som sedermera för- 
anledt Akademien att inskränka sin verksamhet i sådant syfte, äro 
angifna i hennes underdåniga utlåtande den 19 november 1872 
(tryckt i 48:e delen af Akademiens Handlingar), hvarigenom hon 
afsade sig det statsanslag, som utgått till befordran af hennes 
ordboksarbete. Akademien uttalade dervid sin förhoppning »att 
kunna fortfarande i någon mån medverka till ordboken genom 
förarbeten, hvilka hon önskade att, så vidt möjligt vore, efter 
hand göra för allmänheten genom tryck tillgängliga, för att så- 
lunda .efter förmåga fullgöra det uppdrag, som blifvit Akademien 
af hennes höge stiftare lemnadt». Som ett sådant förarbete allmän- 
göres nu denna Ordbok öfver de Svenska växtnamnen. Akademien 
har härvid ansett sig böra erinra, att författaren, ehuru han öfver- 
låtit sitt verk till Akademiens fria förfogande, likväl ej åsyftat dess 
utgifning såsom ett särskildt arbete; han skulle annars otvifvel- 
aktigt hafva egnat det en större omsorg i stilistiskt afseende. 
Men hvad i sådan måtto kan finnas att anmärka, har synts 



IV 

Akademien vara af så föga väsentlig vigt, helst vid ett arbete 
af denna art, att det ej bort utgöra hinder för dess offentlig- 
görande. Hvad angår de från våra skalder hemtade språkprofven, 
hvilka, enligt författarens medgifvande (se hans inledning), kunde 
efter godtfinnande upptagas eller uteslutas i Akademiens till- 
ämnade ordbok, skulle författaren, om han sjelf besörjt sitt ar- 
betes särskilda utgifning, sannolikt hafva utelemnat dem; Aka- 
demien har dock ej ansett sig böra vidtaga en sådan åtgärd. 
Deremot har hon funnit några tillägg erforderliga för att göra 
arbetet mera begagnehgt ; dessa äro : de flesta uppgifterna om 
citatställen ur anförde författare, förteckningen på desse för- 
fattare, och registret öfver de Latinska växtnamnen med hän- 
visning till deras Svenska benämningar. 



INLEDNING. 



Växternas namn förete otvifvelaktigt den mest obestämda del 
af Svenska språket. Utom trädslagen och några få örter, hafva 
våra fieste växter olika namn i olika landskap (och ofta flera i 
samma landskap) ; ja, hvad än värre är, samma benämningar 
föras till helt olika växter '•■, eller ock äro namnen så i uttalet 
förbråkade, att man svårligen igenkänner dem. För att utreda, 
hvilket uttal af ett namn är det rätta eller hvilken växt namnet 
rätteligen tillkommer, måste man följa dessa ords utbildning från 
äldsta tider, söka utforska deras härledning och det begrepp, 
folket fäster vid dem, och tillika deras användande i de öfriga 
Germaniska språken. I senare fallet finner man ofta en för- 
vånande öfverensstämmelse, icke blott i de gamla gemensamma 
stamorden, utan äfven i en del yngre, skenbart tillfälliga be- 
nämningar. Växtnamnen blifva derigenom af stort interesse i 
lingvistiskt hänseende, och bland våra Svenska finna vi bevarade 
många fornnordiska ord, som i nuvarande språket utgått. Dessa 



* Bland otaliga exempel härpå må nämnas, att, enligt Linnés Skånska 
resa, s. 238, i en trakt af Skåne Sjnrcea Filipendula kallades Konvalje 
för luktens skull, ehuru dessa båda växter ej ega minsta likhet, — 
och i Upland öfverföres namnet Konvalje till Pyrola rotundifoHa. 



VI 

böra, i min tanke, bevaras som dyrbara antiqviteter. Anmärknings- 
värdt är, att A. F. Dalin och andre ordboksförfattare, som eljest 
upptaga de obetydligaste växtnamn, förkasta just de fornåldriga 
namnen, emedan dessa genom nuvarande språkbruk ej kunna 
tydas ^'^. 

Vi ega betydliga samlingar af Svenska växtnamn redan före 
Linné, nemligen genom Franckenius (1638), Tillandz (1683), 
Bromelius (1694) och Linder (1716). Men de af dem anförda 
namnen äro till stor del antingen öfversättningar från de Gre- 
kiska och Latinska, som utgå från en helt annan naturåskådning, 
eller ock lånade ur främmande tungomål, hvilka namn, då de 
icke ingått i allmänna språkbruket, ej förtjäna upptagas i en 
Svensk ordbok**. Det samma gäller om en del genom Tyska 
kräuterbiicher införda namn, som väl af åtskillige kompilatorer 
blifvit brukade, men icke ingått i folkspråket och nu synas vara 
utdöda, t. ex. Affodil, Andorn, Gamander, Giindelref, Poleja, 
Sempertin, Tusengyllenkrut, Tusendygdegräs m. fl. Samma öde 
förtjena vissa andra från Tyskan införda, men löjligt förbråkade 
namn, såsom Leffelkrut af Löffelkraut, Fidbom af Faulbaum, 
Spelbom af Spillbaum. Det är i synnerhet på Gotland som 
dessa träffas. 

Under sina resor upptecknade Linné noggrant växternas 
namn i folkspråket, och han erhöll af sina läi-jungar rikliga upp- 
gifter från alla landskap. Rikaste och pålitligaste källan för dessa 



* Undantag från ett sådant förfarande gör Rietz i sin Ordbok öfver 
Svenska allmogespräket. 
** De bland dessa, som af Wahlenberg blifvit återupptagna, kunna dock 
icke förbigås. 



namn är derföre Linnés Flora Svecica. Åtskilliga bidrag liafva 
visserligen sedermera lemnats af Retzius m. fl., men i allmänhet 
mindre vigtiga. Det är en verklig förlust, att Linné ej fast- 
stälde Svenska namn på samtliga våra högre växter, såsom han 
gjorde i afseende på gräsen. Liljeblad sökte fylla denna brist, 
men upptog, i stället för att använda det i folkspråket bevarade 
rika ordförråd, vanligen de Latinska namnen, dock i flera fall 
så förbråkade, att man svårligen kan igenkänna dem, t. ex. Byll 
af Bupleurum, Kära af Chara, Lysing af Lysimachia, Lyst af 
Lychnis, Näfta af Nepeta, Ofris af Ophrys, Orbe af Orobus, 
Osmund af Osmunda, Ryni af Erysimum, Sirse af Circjea, Sist 
af Cistus, jemte många flera af likartadt slag. Billberg i Svensk 
Botanik dref denna rigtning till karrikatur. Han ville förkasta 
alla Svenska namn och införa de Latinska med stympadt uttal; 
så kallar han t. ex. Hafre för Avén, Smultron för Frågar, Säf 
för Scirp. 

Att erhålla allmänt antagna och faststälda Svenska växtnamn 
är i närvarande tid ett nödvändigt behof. Man har hittills hjelpt 
sig med de Latinska, men sedan nu speciell botanik läres i real-, 
lanätbruks-, ja folkskolor, äro Svenska namn oundgängliga. För 
dessas erhållande har det varit af största vigt att egna synnerlig 
uppmärksamhet åt folkspråket. Utom det att jag sjelf insamlat 
'och genom vänner bekommit talrika bidrag, har jag noga jemfört 
det ymniga förråd, som förut i tryck meddelats. Men dessa växt- 
namn fordra en noggrann kritisk granskning. Många bland dem 
bero på ett misstag dels af namngifvaren, dels af upptecknaren. 
Flera äro så obetydliga, tillfälliga, ja blott skämtvis gifna (t. ex. 
Pelle på strand, Lasse på tomten), att de ingen uppmärksamhet 



VIII 

förtjena. hvarpä Kröningssvärds förteckning öfver växtnamnen i 
Dalarne lemnar talrika exempel. Upptecknandet af folkspråkets 
namn är icke en så lätt sak som man skulle förmoda. I allmän- 
het tycker jag mig finna hos ordboksförfattare en hunger efter 
många namn ; mig synas färre och godkända ega företräde. I en 
ordbok öfver landskapsmålen måste man söka uppsamla alla vex- 
lingar i uttal; men i en ordbok öfver riksspråket bör man väl 
bemöda sig att återföra dessa till riksspråkets uttal. 

Så länge likväl de fleste vilja framhålla sin hembygds be- 
nämningar eller, hvad ännu sämre är, af subjektift estetiskt tycke 
föredraga mera klingande namn och förkasta dem man ej förstår^ 
är ingen enhet att hoppas. Man måste ock fastställa bestämda 
grundsatser om namnens formella beskaffenhet. I Botaniska Ut- 
Jlijgter, 2 bandet, har jag uppgifvit de grundsatser jag följer. 
Sådana namn som Kattklor, Käringtand, Räfriimioa, jemte otaliga 
likartade, hvilka beteckna helt andra bestämda föremål, kunna 
svårligen användas i skriftspråket. I denna ordbok har jag likväl 
upptagit dem, dels för att lemna anvisning till de sålunda be- 
nämnda växternas verkliga namn i riksspråket, dels för att visa 
huru sväfvande benämningarna äro, vanligen tillagda de mest 
olikartade växter. För att kunna urskilja dessa blef det nöd- 
vändigt att vid alla icke allmänt kända växter, hvilkas namn jag- 
anser tillhöra riksspråket, tillägga några yttre, lätt i ögonen fal- 
lande kännetecken, utan att vilja lemna någon vetenskaplig be- 
skrifning. Af ven har jag bifogat några språkprof, synnerligast 
ur Linnés och våra poeters skrifter, men hvilka gerna må ute- 
lemnas, om de befinnas mindre lämpliga. 1 motsats till de 
Engelske skalderna, synas de Svenske hafva besjungit, utom 



Sippor och Hvifvor, mest utländska växter under deras främ- 
mande namn. 

Vid namnens anförande har jag följt den alfabetiska ord- 
ningen och upptagit de sammansatta under deras begynnelse- 
bokstaf, då de äro så fast förenade, att de icke kunna upplösas 
utan att förlora sin betydelse. Sådant är förhållandet med alla 
slägtnamnen. Men helt annorlunda förhåller det sig med art- 
namnen, hvilka blott äro ett närmare bestämmande af slägt- 
namnet. De äro vanligen så löst förenade, att man lika gerna 
kan säga t. ex. Hvit Sippa, Svart Poppel, Grön Pil m. m., som 
Hvitsippa, Svartpoppel o. s. v. I många fall låta de icke samman- 
foga sig med slägtnamnet, t. ex. Äkta, Allmän m. fl. För deras 
rigtiga uppfattning och urskiljande är det äfven af största vigt 
att hafva dem samlade under slägtnamnen, hvilka ofta först 
genom dem erhålla full klarhet och bestämdhet. 

I sammanhang härmed bör jag fästa uppmärksamheten på 
ett eget förhållande, hvars iakttagande är af synnerlig vigt. Då 
artnamn tillsättas de sammansatta slägtnamnen, bortfaller van- 
ligen subjektet i dessa och endast predikatet qvarstår, som slägt- 
namm Så t. ex. blir af Kajiegräs, Kampegräs, Slokgräs vid 
sammansättning Angkafle, Angskampe, Bergslok. På samma sätt 
af Kronlilja, Klocklilja, Krageblomma, Bulleblomster blir Kejsar- 
krona, Kungskrona, Snöklocka, Prestkrage, Angbulle. En stor 
del, kanske de flesta, af de enkla namnen hafva på detta sätt 
uppkommit, hvilket låter historiskt bevisa sig. Så har Starr 
uppkommit af Starrgräs, Monke af Munkbatt, Vass af H vassrör 
o. s. v. (I Bot. Utjlygter har jag visat samma förhållande vara 
äfven med de Grekiska namnen.) Men icke alla ord kunna på 



nämnda sätt bortkastas ; icke de som af se en viss del af växten, 
såsom rot, blad o. s. v., utan blott dä subjektet afser hela växtens 
utseende, såsom träd, gräs, lilja, ört. Språket vinner derigeuom 
i välljud, ty eljest skulle en dubbel sammansättning uppkomma. 
I slägten med sammansatta namn kunna artnamnen vanligen icke 
med dem sammanbindas. 

Vid fastställande af växtnamn uppstår en strid mellan folk- 
språket och det systematiska interesset. Ehuru både slägt- och 
artbegi-eppet äro gemensamma för båda, uppfattas de i flera fall 
olika. Många växter, som botanisterna efter minutiösa, icke i 
ögonen fallande skiljaktigheter upptagit såsom särskilda slägten, 
äro så lika till det yttre utseendet, att de af folket betraktas 
som ett, t. ex. Carduus och Cirsium, Schoberia och Kochia. 
Vid andra tillfällen skiljas i folkspråket växter, som botanisterna 
förena, t. ex. Hägg och Körs, Oxel och Rönn. Det har efter 
min öfvertygelse varit ett misstag, att man velat tvinga folk- 
språket in i de systematiska lagarne. Dessa fordra ett gemen- 
samt slägtnamn för alla arter; men då folkspråket har sjelf- 
ständiga namn för underafdelningarna, måste de bibehållas: t. ex. 
under slägtena Polygonwn samt Ribes och Vaccinium bör hvarje 
art behålla sitt sjelfständiga namn, och detta så mycket hellre 
som dessa namn förblifva oförändrade, då deremot de systema- 
tiska åsigterna alltjemt vexla. 

Den svåraste frågan vid samman skrifvandet af denna ordbok 
har varit, hvilka växtnamn borde upptagas. Jag har icke kunnat 
lösa den på annat sätt än att jag, med få undantag, upptagit 
alla. som jag hos botaniske och hos andre, godkände författare 
funnit anförda, och särskildt alla af Dalin i hans ordbok upp- 



XI 

tagna; ingalunda i den mening, att de borde i en ordbok öfver 
Svenska språket införas, utan för att kritiskt granska dem och 
uppgifva skälen för en stor mängds uteslutande. Härigenom blir 
ordboksförfattaren i tillfälle att välja, hvilka namn enligt det helas 
plan finnas lämpliga att bibehålla. Om jäg icke upptagit äfven 
de i min tanke förkastliga, skulle man lätteligen kunnat tro, att 
dessa blifvit af mig öfverhoppade eller varit mig okända. De, 
hvilkas rätt att anses tillhöra riksspråket jag betviflar, har jag- 
utmärkt med f . — Hvad de Svenska växterna beträffar, har jag 
ansett alla högre (fanerogama) slägten böra upptagas; nnen att 
angifva alla artnamn skulle i ett arbete af detta slag hafva ledt 
till en intet gagnande vidlyftighet. Jag har derföre upptagit 
endast sådana växters artnamn, som af folket urskiljas ; de öfriga 
höra till specielt botaniska arbeten. Af hundrade inhemska Starr- 
arter kunna på sin höjd tio komma att skiljas af allmänheten. 

Hvad de utländska växterna angår, är fältet ändlöst; för 
min del skulle jag anse, att endast sådana böra upptagas, som 
allmännare odlas inom landet eller ock tillföras oss såsom handels- 
artiklar eller som äro i mytologiskt eller kulturhistoriskt afseende 
märkvärdiga. Äfven bland dessa främmande växter har jag upp- 
tagit alla af Dalin anförda, och jag anser mig böra erkänna, att 
artiklarne om dem i allmänhet äro af honom med omsorg ut- 
arbetade. Jag har dock tillagt åtskilliga, som synts mig med 
mera skäl böra upptagas, åtminstone i ett Supplement. De bland 
ifrågavarande växter, som icke ega Svenska namn, anser jag böra 
bibehålla sina systematiska eller de i deras hemland brukliga. 
Detta gäller företrädesvis om orangeriväxter och om den mängd, 
som för rabatter årligen införskrifves från Tyskland. Liksom i 



XII 

äldre tider de Tyska kräuterbiiclierna voro våra inhemska växt- 
namns värsta fiender, sä äro det nu för tiden de Tyska handels- 
gärtnernas frökataloger med sina prunkande benämningar, hvilka 
månge anse böra föredragas våra gamla ärliga Svenska namn. 
Också har det sårat min fosterlandskänsla, då jag t. ex. fått läsa 
i tidningar, att »redan blomma Primuler, Auemoner och Gager». 
Icke förstår Svenska folket hvad dermed menas. 

Ännu mindre synes man mig böra i en Svensk ordbok upp- 
taga de odlade växternas ändlösa förändringar. Jag vill här icke 
tala om de hundratals namn man har på olika sorter af Koser, 
Dahlier m. fl., hvilka uteslutande tillhöra gärtner, som årligen 
påhitta nya; men det samma gäller äfven om de fleste af våra 
kulturväxter, såsom Potates och Kålsorter, samt om våra fruktträd. 
Afven på dessa senare tillkomma årligen nya, men snart försvin- 
nande namn, och de hafva sin plats i pomologiska arbeten. — 
Hvad jag nu yttrat var redan Virgilii åsigt {Georg. 74): 

Men på förändrade slag och de skilda namn, som de bära, 
Finnes ej tal; och hvad båtar i tal att fatta dem alla? 
Den som begär dem veta, han räkne i Lybiens öknar 
Sandens yrande korn, som Zephyrus sprider i rymden, 
Eller, när Eurus rigtar sitt våld mot seglande kölar. 
Vågornas mängd på loniens haf, som brytas mot stranden. 



Anförde författare. 

Adlerbeth, g. g, Virgilii BucoUca och Georgica, 2 uppl. Stockh. 1814. 

Arnell, L. Sjöfröken af W. Scott, öfvers. Stockli. 1828. 

Atterbom, P. D. a. Lyriska Dikter, 1—3. Örebro 1863. 

Bellman, c. M. Valda Skrifter, utg. af P. A. Sondén, 1-6. Stockli. 1835, 36. 

Beskow, B. von Vitterhetsförsök I, 3 uppl. Stockh. 1862. 

Bromelius, o. Chloris Gothica. Göteb. 1694. 

BOTTIGER, c. W. Samlade Skrifter, 1—4. Stockb. ocb Örebro 1856-69. 

Creutz, g. Ph. Vitterhetsarbeten. Stockh. 1795. 

Dahlgren, C. F. Samlade Skrifter, 1-3. Stockh. 1873-75. 

Dalin, O. von Vitterhetsarbeten, 1—6. Stockh. 1767. 

Franckenius, J. Speculum botanicum renovatum, Ups. 1659. 

Franzén, F. M. Skaldestycken, 1—7. Örebro 1824-61. 

Fries, E. Botaniska Utflygter, 1—3. Ups. och Stockh. 1843-64. 

Geijer, E. g. Skaldestycken (Samlade Skrifter I, 3), Stockh. 1851. 

Grafström, a. a. Samlade Skaldestycken, 1, 2. Stockh. 1864. 

Gyllenborg, G. F. Vitterhetsarbeten, 1-4. Stockh. 1795—1800. 

Kellgren, J. H. Samlade Skrifter, 1-3, 4 uppl. Örebro 1860. 

Knös, T/ Dikter, 1, 2. Ups. 1852, 53. 

Leopold, C. G. af Samlade Skrifter, 1—6. Stockh. 1814—33. 

Liljeblad, S. Svensk Flora, 2 uppl. Ups. 1798, 3 uppl. ib. 1816. 

Linder, J. Flora Wiksbergensis. Stockh. 1716. 

LiNG, P. H. Samlade Arbeten, 1—3. Stockh. 1859—66. 

Linné, C. von Hans Öländska och Gotländska resa, Stockh. 1745. — Vest- 

göta resa, ib. 1747. — Skånska resa, ib. 1751. — Flora Svecica, 2 uppl. 

ib. 1755. — Flora Lapponica, 2 uppl. Lond. 1792. — Delicice Naturce, 

2 uppl. Stockh. 1816. 
Malmström, B. E. Dikter, Stockh. 1876. 

NiCANDER, K. A. Samlade Arbeten, 1-3, 3 uppl, Stockh. 1862. 
Nordenfltcht, H. c. Samlade Skrifter, Ups. 1852. 
Nyblom, C. R. Dikter, Ups. 1860. 



XIV 

OxENSTJEKiNA, J. G. Arbeten, 1-5. Stockh. 1805—26. 
Palmberg, J. Serta Florea Svecana, Streng. 1684. 
Retzius, a. J. Flora Oeconomica Svecice, 1, 2. Lund 1806. 
RiETZ, J. E. Ordbok öfver Svenska allmogespråket. Lund 1867. 
Runeberg, J, L. Samlade Skrifter, 1—5. Örebro 1851—64. 
Sehlstedt, E. Samlade Sånger och Visor, 1, 2. Stockh, 1862, 63. 
Stagnelius, E. J. Samlade Skrifter, 1, 2. Stockh. 1868. 
Svensk Botanik, Stockh. 1779 o. följ. 
Tegnér, E. Samlade Skrifter, 1—7. Stockh, 1847—51. 
TiLLANDZ, E. Catalogus Plantarum. Abo 1683. 
Wahlenberg, g, Flora Svecica, 2 uppl. Ups. 1833. 



A. 



Abborrnate, se Nate. — Abborr- 
gräs (Helsingland) är ett obestämdt 
namn, uppkommet genom vårdslöst ut- 
tal i stället för Abborrnate. 

f Abramsrot, f. = Skogsnäfva. 

Anm. Namnet finnes blott en gång 
antecknadt, nemligen i Linnés Vestg. 
resa, s. 235, der det uppgifves vara bruk- 
ligt på Dal och skrifves Abrahamsrot; 
i hans Flora Svec, n. 617, är det ändradt 
till Abramsrot. Detta namn, som säker- 
ligen blott tillfälligtvis gif vits, är numera 
obrukligt ; det bör derf öre och såsom 
tillika olämpligt ej medsläpas i ordböcker 
öfver Svenska språket. 

Abrodd (äfven Åbrodd och förvri-, 
det Ainbrett), m., en för sin vällukt 
odlad art af slägtet Gråbo : Artemisia 
Abrotanum L. Abrodden hinner under 
våra korta somrar icke till blomning. 

f AbuU, m., är endast ett Skånskt 
bond-uttal af det Danska Ahild (på 
Svenska ^/jeZ). Se Linnés Sk. resa 392. 

f Acacia, f., ett talrikt slägte, syn- 
uerligast på Nya Holland, och hvaraf 
flera arter odlas i orangerier.— Namnet, 
såsom varande Latinskt,bör icke uppta- 
gas i Svensk ordbok, om ej i ett bihang. 

Ackefeja, f., en så väl vild som od- 
lad prydnadsväxt af Ranunkulaceernas 
familj, utmärkt genom sina femklolikt 
böjda sporrar: Aquilegin vulgaris L. 
Skrifves^äfvea Akleja och af äldre för- 
fattare Äkerleja. Af ackelejans blom- 
mor beredes blå färg, 

Adonis^ m., ett örtslägte af Ra- 
nunkulaceernas familj, med findelade 
blad, sköna blommor och talrika små- 
frukter: Adonis L. Arter deraf äro: 
Host-adonis, ettårig, med mindre, 
röda blommor : A. autumnalis L. Od- 
Fries, Svenska växtnamnen. 



las som prydnadsväxt under namn af 
Bloddroppar, Gossen i det gröna. 

Vår-adonis, mångårig, med stora, 
gula blommor: A. vernalis L. Vår- 
adonisen, som hos oss växer endast 
på Gotland och Öland, är en af Sven- 
ska florans skönaste smycken. 
Anm. Namnet Adonis är fullkomligen 
Latinskt, men jag har ansett det böra 
upptagas i Svenska språket, då de på 
Öland efter växtställen gif na namnen 
(AronsroB, ArontorpsroB, Kastlöser) icke 
kunna tillämpas på hela slägtet. 

f Afifodil, m., egentligen ett föj-- 
bråkadt uttal af det Latinska Aspho- 
delus L., ett Liljeslägte, som hos oss 
hvarken växer vildt eller odlas. På hvad 
grund namnet af Wahlenberg föres till 
Sedum Telephium L., inser jag icke. 

Aftonstjerna, se Stjemlök. 

Ag, m., ett groft, sträft vattengräs, 
tillhörande Halfgräsen, med gyttrade 
bruna småax : Cladium Marisens R. Bk. 
— Ingen man gifve annan man lof att 
hugga i oskift skog eller slå ag i oskift 
myr. Gotl, lagen 25: 3. (Schlyters öfvers.) 

f AgaTöj f., vetenskapliga namnet 
på den växt, som är känd under be- 
nämningen Hundraårig Aloe. Bör, 
såsom fullkomligen obekant i allmän- 
na språkbruket, knappt upptagas ens 
i ett bihang till Svensk ordbok. ' 

f Agersilke, eu Skånsk^danicism ; 
kallas i det öfriga Sverige Akersilke. 

T- Ajamej, i Verml. Elfdalen = 
Ögontröst. 

f Akasieträd, se under Ärtbnske. 

Al (äfven Ålder, Ål, Ålder), f., 

ett allmänt, på fuktiga ställen före- 



ALANT — ALROT 



kommande, Hängeväxterna tillhöran- 
de träd, med blomning på bar qvist 
och klibbiga blad: Almis glutinosa 
WiLLD. Kallas äfven Grönal. Alen för- 
ökar sig med ovanlig lätthet. Ålarna 
äro de träd, som tidigast blomma och 
sist fälla sina löf. 

Pilar trifvas på flodernas brädd, och 
alar i träsken. 

ADLERBETH 74. 

Vid bäcken aspen sina qval 
Förtäljde för den kalla al. arnell 12. 
Ålen är en bild af idoghet. 
Och af höjdens stormar hon ej vet. 
Grå-al, se Arre. 

Ålant^ m., en prydlig växt af Hålk- 
blomstriges familj, med stora gula 
blomhufvud: Inula Ilelenium L. Hos 
äldre förf. äfven Alanarot. Alanten är 
en af de väldigaste inhemska örter, 
och roten användes i medicin. 

Anm. Namnet Älayit är redan i sjunde 
seklet antecknadt bland Vestgötarne i Spa- 
nien (jfr Bot. utfl. 1 : 143), och ännu bibehål- 
let i Tyska, Danska och sydsvenska folk- 
språket. Numera i riksspråket ^^förvändt 
till det mycket missledande Ålandsrot 
och af en del skriftställare till Elinsrot, 
Helenerot, under förmodan att namnet 
kommer af Helenium, som dock härleder 
sig från Grek. fAoc» kärr. 

Alg, f., en talrik klass bland Grodd- 
trådsväxterna, hvars slägten växa i vat- 
ten ; det Latinska Alga. Hit höra Tång, 
Slake, Söl m. fl. 

Ringare än på hafvets strand upp- 
kastade algen. 

(nprojecta villor alga». virg. Ecl. 7: 42.) 

.. t Ålgräs^ Rosl., Alskog-sgräs, 
Österb. = Mjödört. 

f Alkanna^ f., färgstoft, som er- 
hälles från Orienten af Alknnna tincto- 
ria Tausch (af Linné förd till slägtet 
Anchusa). 

f Allbotsrot,Nerike = Äng-ani8. 

Alm, f., ett allmänt löfträd, blom- 
mande pä bar qvist, med hela, vanli- 
gen sträfvablad: Ulmus l. Almarnas 
Tingade frukt kringföres vida af vinden. 

De täta almars skjul en fåfäng till- 
flykt ger. 



Flera förändrade slag man finner af 
härdiga almar. 

ADLERBETH 74. 

Almar i ståtlig växt sig sprida för 
himmelens vindar. 

DAHLGREN- 1: 141. 

Allmän Alm {U. montana Sm.) fin- 
nes öfver hela landet, upp till Vester- 
botten. 

Kork-alm (C7". campestris Sm.) före- 
kommer på Oland och Gotland; har 
mindre löf än den föregående och 
korkartad bark. 

Vres-alm {U. effusa Willd.) finnes 
äfven på Oland; är skild från Kork- 
almen genom långt skaftade blom- 
mor. 

Almecke, Medelp., Almocke, Ve- 

sterb., Almycke, Angerm. = Kropp. 
— Detta namn (lånadt från Lapskan?) 
är så allmänt, ehuru olika uttaladt, i 
de Norrländska landskapen, att jag an- 
sett det förtjena upptagas. 

Aloe, m. 1) Ett artrikt örtslägte 
bland Liljeväxterna, på Cap, med köt- 
tiga, saftfulla blad, hvilkas saft använ- 
des i medicin : Aloé L. 

2) Amerikansk eller vanligen s. k. 
Hundraårig Aloe, hvilken tillhör ett 
annat slägte : Agave americana L. 

3) Indisk Aloe, bekant för sin egen- 
skap att motstå förruttnelse: Aloéxy- 
lon Agallochum Lour. Denna är den 
under namn af Aloe i vår bibel om- 
talade växten. 

4) Svensk Aloe benämnes af Til- 
landz m. fl. slägtet Dyborre. 

Alpros, f., en skön buskväxt af 
Ljungfamiljen, tillhörande södra Eu- 
ropas fjell, och i största prakt upp- 
trädande på Himalaya: Rhododendron 
L. En liten förkrympt buske af detta 
slägte finnes äfven på våra fjell: Lap* 
ska Alprosen, R. lapponicum Wg. 
Hvar morgon en alpros jag fäster i 

hatten 
Och börjar min vandring med stafven 
i hand. 
BOTTIGER 1: 283. 

f Alrot, Gestrikl. = Hönsbär. 



ALRUNA — ANDROMED A 



f Almna, f., ett mycket gammalt 
Tyskt namn på en i Norden icke före- 
kommande växt af Bolmväxternas fa- 
milj : Atropa Mandragora L. Växten 
har användts vid besvärjningar och 
varit föremål för mångfaldigt skrock, 
hvarigenom namnet kommit till oss. I 
roten har man trott sig finna bilden af 
ett foster. Till Svenska språket hör 
namnet icke. 

Alsikeklöfver, se Klofver. 

f Alster^ ett rent af diktadt namn, 
som, af missförstånd inkommet i våra 
ordböcker och floror, måste alldeles ut- 
strykas. Benämningen är, efter Wah- 
lenbergs förmodan,uppkommen atHal- 
ster, enligt Roslagska uttalet, och har 
för den växtens likhet med Benveden 
blifvit af missförstånd öfverförd till 
denna senare. Namnet förekommer 
ingenstädes i vårt folkspråk och ej hel- 
ler i något? af de beslägtade språken, 
såsom deremot alla andra buskars och 
träds namn göra. 

Åltea, Althea, f., en mångårig ört 
af Kattostfamiljen, odlad för sin i me- 
dicin använda rot, Althérot: Althcea 
officinalis L. Althéroten innehåller re- 
naste växtslem. 

AlTarlök, se Gräslök. 

Amarant, m., ett med Mollaväxter- 
na närförvandt örtslägte, hvaraf flera 
arter odlas på fritt land som prydnads- 
växter, synnerligen AmaranUis cauda- 
tus L., vanligen kallad Kalkonsnabel. 
En hit förd inhemsk art {A. Blitum L.) 
föres numera till egetslägte: Euxolus 
Rafix. Jfr Bläsa. 

Anm. Namnet är visserligen utländskt, 
men fullkomligt nationaliseradt. 

f Amaryllis, f., en utländsk prakt- 
lilja, endast odlad i varmhus: Amaryl- 
lis formosissivm L. — Vill man upp- 
taga den i Svensk ordbok, borde man 
med lika skäl der upptaga flera hun- 
drade andra orangeriväxter. 

Amnr, m., är enligt alla äldre för- 
fattare ört3lägtetMeZ27o<Ms(L.),ett med 



Klöfver förvandt slägte,men lätt skildt 
genom utdragna blomklasar; hosKlöf- 
vern äro blommorna samlade i ett huf- 
vud. (Detta gamla goda namn har man 
i senare tider utbytt mot det Grekiska 
Melilot eller dess öfversättning Ho- 
nnngsklöfver.) — Amuren torkad har 
en söt, behaglig lukt. 

AmurgräSj n., är ett namn, som 
tillägges flera gräs, hvilka torkade haf- 
va samma vällukt som Amuren, nem- 
ligen Vårbrodd, Hässlebrodd, Myske- 
gräs. 

Amört, f. = 1) Äng-anis, hvilken 
anses öka mjölken hos ammor; 2) Lund- 
kovall, Bleking, af okänd anledning. 

Ananas, m., en i varmhus odlad 
tropisk växt: Ananassa sativa Lindl. 
Denna som en synnerlig läckerhet högt 
värderade växt, införd till Sverige 1726, 
är så allmänt bekant, äfven af poeter 
(bland andre Oxenstjerna) besjungen, 
att den måst upptagas. 

Andgräs, Vesterg. = Braxengräs. 

Andhafre, Vesterg. = Andmat. 

Andmat, m., mycket små, på vatt- 
net flytande bladlika stjelkar; örtsläg- 
tet Levina L. Andmaten betäcker ofta 
stillastående vatten med en grön matta. 

Andorn benämnas efter Tyskan åt- 
skilliga Sugeväxter, såsom Hvit-andorn 
= Kransborre, Svart-andom = Bo- 
nässla, Vatien-andorn = Strandklo. 
Enligt Tyskan är namnet m., men i 
Svenskt uttal n. Ehuru främmande 
och öfverflödigt, förekommer detta 
namn så ofta hos äldre skriftställare, 
att det måst upptagas. 

Andromeda, f. Så benämnes Ros- 
lingen i poesi, t. ex. af Atterbom (1: 20) 
och Eranzén. Linné lemnar öfver den 
sahimak€in poetisk beskrifning i Fl. Lap- 
ponica, p. 126. 

Ingen i behag Linnea öfverträffar. 

Dock sjelfve mästarns röst af Andro- 
meda vans, 

Då han åt Flora knöt från fjellama 
en krans. 
FRANZÉN 4: 61 . 



J 



ANDVIDE — AETSKOCK 



Andvide^ n., en med Roslingen 
närförvanilt liten buske i norra Vester- 
botten och Finland: Cassandra caly- 

Culatn Don. 

ÅliemOIlj f., benämning på de syd- 
europeiska, som prydnadsväxter stun- 
dom odlade arterna af slägtet Sippa: 
Anemone hortensis L. Brukas blott i 
poesi. 

Solen har tecknat med kärlekens drag 
sitt barn Anemonen. I 
GRAFSTRÖM 2: 250. I 

Ån^elika^ f. = Qvanne. Xamnet 
är brukligt endast i medicin, 

f ÅngUSturatoark, m., en medi- 
cinsk drogue, som erhålles af den i Co- 
lumbien växande Galipea ofjicinalis^ 

Haxcock. * 

AniSy m., en odlad, ettårig växt af 
rmbellaternas familj : Pimpinella Ani- 
sumL. Anisfrön hafra en behaglig krydd- 
smak. I 

Äng-anis, en vild, mångårig art af j 
samma slägte : P. Saxifragn L. 

fÅliisl)lomster,Nerike=Linnés- | 
ört. Xamnet afser blommornas lukt. j 

f Anisros, Upl. =: Knylbräcka. I 
Xamnets anledning inses svårligen. 

Annbok, f., ett vackert,^ i södra 
Sverige växande löfträd af Allonträ- 
dens familj : Carpinus Betulus L. Be- 
nämnes äfven Hvitbok. Jfr Avenbok. 
Ånnboken lemnar ypperligt slöjdvirke, 
Annbokskogarne utmärka sig genom 
synnerlig täckhet och liilig grönska, 

f Apebrödsträd, n., ett genom 
sitt utomordentliga omfång, men sin 
lösa ved, utmärkt träd i Afrika : Adan- 
sonia digitala L, 

Apel, f,, ett så väl vildt (Skogs- 
"'apel) som odladt kärnfruktträd : Pyrus 
Malus I,. Frukten kallas Apple och 
d^efter trädet äfven Äppleträd. Af 
den vilda Apeln har man två bestämda 
artförändringar, skilda genom fruktens 
smak: Sur-apel och Besk-apel. Af 
den odlade finnas talrika sorter med 



egna namn, men dessa äro mycket vex- 
lande, och nya sorter uppdragas årli- 
gen, hvarföre deicke förtjena upptagas 
i en ordbok, utan tillhöra speciella po- 
mologiska arbeten. (Jfr Eneroths Po- 
mologi.) — Af den ur Sur-apelns frukt 
utpressade saften beredes en dryck, 
kallad Cideiu 

M ap^lns vilda växt bereder konstens 
hand 

En dryck, ännu begärd i sjelfva druf- 
*' vans land. 

OXEXSTJERXA 2: 152. 

På aplarna blomstren befruktade blif- 

vit 
Af sprittande solstrålars eldiga brand. 

DAHLGREN 1: 378. 

Snöblommor yra från aplarnas topp. 
D^-ns. 1:419. 
j^ Apelsin, -m., den guldgula frukten 
%f Orangeträdet (se Orange): Citrus 
Aurantium L. 

Aprikos, f., benämning så väl på 
frukten af ett träd, tillhörande^ slägtet 
Slån, som på sjelfva trädet: Prunus 
Armeniaca L. Aprikosen trifves i Sve- 
rige under bar himmel endast i sydli- 
gaste delen. 

Aprikosers växt, dem sommaren förgylt 
Och svarfvat deras klot och dem med 
sötma fylt. 
OXEXSTJEKXA 2: 124. \ 

Ard, se Arre. 

T Areka-palm, f,, en palmart i 
Ostindien, Areca Catechu L., af hvilkeu 
erhålles Areka-nöten, tevra Catechu. 

t Aj^onsros, Arontorpsros, Ö- 
land dtvår-adonis. 

Arre, n., en art af Alslägtet, med 
gråludna, icke klibbiga blad: Alnus in- 
cana avilld. Kallas rättare 6rå-al, af 
äldre förf. Hvit-al. 

f ArrOT^I^t, f., hvaraf beredes det 
i handel %-él?ommande närande Arrow- 
mjölet, erhålles d^i Maranta arundina- 
cea L., som tillhör Scitamineernas fa- 
milj. 

Artskock, ArtskOCka, f., be- 
nämnas tvenne vidt skilda växter, båda 
dock tillhörande Blomhålksväxterna: 



ARUN — AXAEENPRIS 



1) Jord-artskock, den ätliga, söta 
staTnknölen af en art Solros: Belian- 
thus tuberosus i.., hvilken väl uthär- 
dar vårt klimat, men icke hinner till 
blomning. 

2) Kron-artskock, en tistelväxt, 
hvars nedtill något köttiga hålkfjäll 
ätas som en läckerhet: Cynnra Sco- 
lymus L. 

Anm.^ Uttalas och skrifres origtigt.l/-^- 
slcock, Ärtskocka. Namnet är det Fr. arti- 
chaut, T. artischocke: med -ir? har växten 
ej den ringaste förvan dtskap. 

Åriin^ m., örtslägtet Erythrcea Rich., 
utmärkt af sina röda blommor och sin 
beska smak. närbeslägtadt med Stål- 
örten. Arun är ett godt, magstärkande 
medel. 

Anm. Detta särdeles gamla och märk- 
värdiga namn är ännu brukligt i Tysk- 
land, Danmark och Skåne (se Linnés Sk. 
resa 277). iMycket origtigt är det förbi- 
gånget i Dalins ordbok, liksom de flesta 
namn, hvilka ej hafva sin tydning i nu- 
varande språket. Men just dessa äro de 
för språkforskaren dyrbaraste. 

ArT, m. (Isl. arji.) Gemensam be- 
nämning på flere småväxter, som tin- 
nas mest på odlade ställen, och mot- 
svarande T. Miere, E. Chickiveed. Nytt- 
jas endast i sammansättning och ingår 
i en mängd växters namn. 

f Åsblomma, f. Detta namn, som 
det sydafrikanska örtslägtet Stopelio. 
L., hvilket stundom odlas i orangerier, 
erhållit för sina stinkande blommors 
skull, synes mig onödigt, då det aldrig 
kan komma att ingå i allmänna språk- 
bruket. För växter af denna art är det 
oförändrade Lat. namnet att föredraga. 

Ask, f., ett prydligt inhemskt löf- 
träd af Ligusterns familj, men utan 
både blomfoder och blomkrona : Fra- 
xinu- excelsior L. Asken var fordom, 
och är ännu bland allmogen, ett heligt 
träd. Asken Yggdrasil. — Askarna äro 
skogens förnäma; de slå sist ut sina löf 
och fälla dem först. 



Jag askens ädla växt, jag almens krona 
vördar. 
OXEXSTJERXA 2: 9.3. 
På kullar stodo ask och ek, 
Som kämpar uti bardalek. arnell 12. 

i Askört, f., ett synnerligen för- 
olyckadt namn, bildadt efter Lat. Cine- 
raria; men det befinnes, att de växter, 
hvilka man tillagt det, alldeles icke 
tillhöra nämnda slägte. 

Asp, f., ett allmänt Hängeträd, ut- 
märkt af sina darrande löf och hon- 
trädens ymniga fröfjun; tillhör Poppel- 
slägtet: Populus tremula L. Aspen ut- 
gör gemenligen små lundar, . . . sällan 
träffar man den blandad med andra träd- 
slag i skogar, retzics 2: 548. 

De höga aspar fläta sina grenar 
Utöfver grafven. geijer I. 3: 300. 

Susen er grafsång, susen af sorg, I 
darrande aspar! 

MALMSTRÖM 7. 

Aster, m., ett talrikt slägte, tillhö- 
rande Blomhålks växterna, med stjern- 
likt ordnade strålblommor: Aster l. 
Flera arter odlas som prydnadsväxter. 
Jfr Stjernros. 

Astrakan, m., en odlad, mör och 
söt ädlare äpplesort. 

En astrakan, der dagen genomsken. 

Som en kristall, så klar och ren. 

FRAXZEX 1: 356. 

Aurikel, m., en odlad, i många 
färger skiftande art af slägtet Hvifva : 
PrUnula Auricula L. 

Aurikelns mångfärghet, som sig i låg- 
het gömmer. 

OXEXSTJERXA 2: 121. 

Ayenbok, ett namn bildadt efter 
D. avnböy; enligt rent Svenskt uttal 
heter trädet Ännbok. 

Axin^, se Äxing. 

Axlosta, f., ett från Lösta skildt 
slägte, med enkelt ax ; endast de lägsta 
småaxen äro skattade: Brachypodium 

P. Beaut. 

i Axsvingel, se SvingeL 
Ax-är eni)ris, se Ärenpris. 



J 



BACKBRANNA BAMBU 



t 



Backbränna, f., arterna af slägtet 
Arabis L., örter med små hvita blom- 
mor och långa, smala skidor; egentli- 
gast -4. Thaliana L. 



T Backbär, 



Backsmultron. 



Backhumle, Dal., Hels. = Röl- 
lika. 

Back-klöfver, se Klöfver. 

Backrinka^ se under Sinka. 

Backsippa, se Vippa. 

Backstarr, se Starr. 

Backsöta, f., .en art af slägtet 
Astraijalus L. utaf Artväxternas familj, 
med tvärummig, krökt, nästan tre- 
kantig fröbalja: A. glycyphrjllus L. — 
Roten bar sötaktig smak, likt Lakrits, 
hvarföre den af äldre förf. (Francke- 
nius, Tillandz) förvexlades med La- 
kritsroten. 

Backtimjan, se Timjan. 

Backyippa, se Vippa. 

Backväpliug = Back-klöfver. 

f Bag'^pung:ar, m. pl. = Tarald. 

Bagg'$Öta, f., en art af slägtet Stål- 
ört, med stora purpurröda blommor: 
Gentiana purpurea L. Förekommer 
endast på vestliga Norges fjell och be- 
nämnes der Söte, ehuru i hög grad besk 
(således ett skämtnamn). 

Anm. Redan i äldre tider har (enligt 
Rudbeck) denna ört, för sina utmärkta 
medicinska egenskaper, blifvit såsom 
handelsartikel införd från Norge (öfver 
Dalarne) och deraf här i riket fått nam- 
net Bagijsöta, d. v. s. Norsk söta. Linné, 
som ej sett den blommande växten, hän- 
förde honom till en närbeslägtad, gul- 
blommig art frän Schweiziska alperna: 
Gent. lutea, hvarföre han ännu i våra 
ordböcker origtigt föres till denna. 

t Baisk-lök, Gotl. = Gräslök. 

Baldersbrå, f., en ört snarlik Ka- 
millblomster och Surkulla, med fin- 
delade blad och sköna hvita strålblom- 



mor, men utan märkbar lukt, samt tre- 
kantiga frukter: Chamcemelum inodo- 
rum Vis. {Tripleurospernium Schultz.) 
I vårt allmogespråk är numera detta 
namn förvändt till Ballerbro, Ralse- 
bro, Barbro, och hänfördt till slägtet 
Kullor, men det har bibehållit sig 
oförändradt pä Färöarna och Island 
(BaWrsÄrd, Balders ögonbryn), der det 
äfven rigtigt tillägges förstnämnda ört. 
Anm. Den stora likheten mellan ar- 
terna af slägtena Matricaria och Anthemis 
förklarar lätt, hvarföre dessa förvexlas 
och namnet Baldersbrå öfverförts till 
sistnämnda slägte ; men att det rätteli- 
gen tillkommer endast ^fatr. inodora l., 
lider intet tvifvel, ty på Island och i de 
nordliga länderna finnes icke den stinkan- 
de, otäcka Surkullan, till hvilken man 
velat hänföra det. 

Balsamin, f., en för sina prydliga 
röda blommor allmänt, äfven i torp- 
stugor, odlad krukväxt, hörande till 
slägtet Springkorn: hnpatiens Balsa- 
mina L. Balsaminens fädernesland är 
Ostindien. 

Balsampoppel, se Poppel. 

Balsamträd, n., en gemensam be- 
nämning på flera trädslag i de varma- 
re länderna, af hvilka balsamen erhål- 
les, såsom Perabalsam af Myrosper- 
mum peruiferum Uec, Tolubalsam af 
Myrosp. toluiferum Ricu., m. fl. Mest 
bekant är Meccabalsam, af Balsamn- 
dendron gileadense Kunth, hvilken an- 
vändes i medicin och är den i bibeln 
omtalade balsam. 

f Balsamäpple, n. Under detta 
namn anföres i Dalins ordbok Momor- 
dica Balsamina L., hvilken lämpligare 
kallas Balsamgurka; men ingendera 
förtjenar upptagas i Svenska språket. 

Bambu, m., Bamburör, n., ett 

i de tropiska länderna växande träd- 
artadt gräs {Bambusa Soubkb.), som hin- 
ner flere hundra fots längd, med ben- 



BANAN — BENZOE 






hårdt, men — såsom hos öfriga 
pipigt rör, hvaraf man i nämni 
der bygger hus m. m. 

Banan^ Bananas^ m., en ståtlig, 

mångårig trädartad växt, tillhörande 
Etthjertbladsväxterna: Musa Sapien- 
tum h. Bananernas frukt är söt, väl- 
smakande och i de tropiska länderna 
högt värderad. 

Bandpil, f., en afdelning af Pil- 
slägtet {Salix L.), buskar med långa, 
smala, sega skott och blad: Veti^ix Te. 
De lemna det yppersta material till 
tunnband, korgar, vidjor m. m., hvar- 
före de ofta odlas i stort. De mest be- 
kanta arterna äro: 

Gul Bandpil, med gröna, i kanten 
sågade, vågiga blad: Salix undulata 
Eheh. Upland, Öland. 

Holländsk Bandpil, med på undra 
sidan gråludna, helbräddade blad: S. 
lanceolata Fr. Skåne, Halland. 
Tysk Bandpil, se Korgpil. 
I allmogespråket räknas äfven Man- 
delpilen till Bandpilarna, ehuru från 
•dem vida skild. 

Bandtång = Bändling. 
Bandvide, se Vide. 
Barken-, Barkena-rot, f., be- 
nämnes i Skåne och Halland den vilda 
Morroten. 

Anm. I lingvistiskt hänseende är detta 
namn märkvärdigt, emedan Morrotens 
Tjenämning i alla Finska språk dermed 
sammanhänger, t. ex. Porkkana i Fin- 
land, Porkan i Estniskan, Borkkana i Wo- 
tiskan. 

Barrlind (Lind med barr), f., kal- 
las Tdgranen i Göta rike. Namnets 
anledning är, att sistnämnda tr;äd lem- 
nar bast liksom Linden. De s. k. Bar- 
linds-öarna i Göteborgs skärgård hafva 
sitt namn af detta träd. 

Barrträd, n,, träd med barr, i mot- 
sats till löfträd, utgörande en mycket 
egendomlig växtfamilj : Coniferm L. 
Vi ega i Sverige fyra arter inhemska 



barrträd: Fur, Gran, Idgran och En, 

samt åtskilliga planterade : Lärkträd, 
Silfvergran, Cypress m. fl. 

Basilik, f., en mera sällan (i drif- 
bänk) odlad kryddväxt af Sugeväxter- 
nas familj : Ocyimim Basilicum L. 

f Bastträd, Finland m. fl. ställen 
= Lind. 

Batatas, m., en i de tropiska län- 
derna odlad jordfrukt af slägtet Vinda : 
Convolvulus Batatas L. Rotknölarne 
af Batatas hafva mycken likhet med 
Potates, ehuru dessa båda växter icke 
äro förvandta, och namnet Potates är 
egentligen en förvridning af Batatas. 

Battram, m., hos alla äldre förf. 
rigtigare Berthram, efter det Grekiska 
Parthenium, en med Kamillblomster 
närförvandt ört, men mångårig och 
med äggrunda bladflikar: Pyrethrum 
Parthenium Sm. {Matricaria Parthe- 
nium L.) Jfr Mattram. 

Beckblomster (allmänt), Bek- 
risper (Smal.), se Tjärblomster. 

Belladonna, f., en mycket giftig, 
men i medicin använd växt: Atrojya 
Belladonna L. Hör till familjen Bolm- 
växter. 

Benved, m., en i södra Sverige 
växande buske, skild från alla andra 
genom femkantiga, femrummiga, ro- 
senröda frukter (ej bär): Euonymus 
europceus L. 

Anm. Namnet Benved tillkommer 
otvifvelaktigt rätteligen denna växt, en- 
ligt så väl vårt folkspråk (se Linnés Sk. 
resa 265, 392) som de närbeslägtade språ- 
ken. Namnet Alster har aldrig funnits, 
utorn i böcker. Benämningen Käringtand 
(på Öland) är i alla hänseenden förkast- 
lig. — Genom f örvexling har namnet Ben- 
ved blif vit fördt till så väl Kornell som 
Try. 

f Benvälla, f. = Vallört. 

f Benvärksgräs, Österb. = Lin- 
nésört. 

Benzoe, m., ett på Moluckerna in- 
hemskt träd: Styrax Benzoin Ubtand., 



./ 



8 



BERBERIS — BINKA 



af hvilket erhälles det i handel före- 
kommande Benzoeharts, hvaraf fås 
Benzoesyra. 

Berberis, m. == Surtorn. Det 
förra namnet är likväl mest brukligt i 
skriftspråket. 

Berberisrost, se Rost. 

Bergamot (uttalas oftast Perga- 
mott), m., en sorts runda, mycket saf- 
tiga Päron. 

Bergamotolja, f., en eterisk olja 
af pomeransskal. 

Bergbräcka, se Bräcka. 

Bergdusk, m., en prydlig fjellväxt 
af slägtet Bräcka, med y fvig blomruska, 
hvita blommor : Saxifraga Cotyledon L. 

Berg-gröe, se Gröe. 

Berggyllen, se Gyllen. 

Bergklöfyer, se Klöfver. 

f Bergknopp, Linné, en art Fet- 
knopp {Sedum rupestre L.). 

i Bergmynta ^ Harmynta. 

Bergrör, se Rör. 

Berg-skrabba, f., en mångårig ört, 
växande på Öland och Gotland, med 
talrika blå, i ett hufvud samlade blom- 
mor, fyra fria ståndare: Globularia 
vulgaris L. Benämnes i trädgårds- 
språket vanligen Blåboll. 

t Berg-skälla, f.. Liljeblad = 
Svarthö. 

Bergslok, se Slokgräs. 

Bergspring, n., smärre Braken- 
arter, tillhörande slägtet Asjylenium L., 
växande i bergspringor. Sjelfva hällar- 
na grönska om vintern af Bergspring. 

Bergsyra, se Syra. 

f Bergsöta = Stensöta. 

Berthram, se Battram. 

Beskapel, se Apel. 

BesksÖta, f., en klängande buske 
af Bolmväxternas familj, med knippe- 
vis sittande blå blommor och röda bär : 



Solanum Dulcamara L. Bären kallas 
Hållbär Smal., Ormbär Österg., Troll- 
bär Söderm., Villbär Verml. 

Beta, f., ett för bordet, för socker- 
beredning och till foder allmänt odladt 
örtslägtc: Beta L. Man skiljer deraf 
flera arter: Rödbeta, Hvitbeta, Foder- 
beta. 

Betel, m., som i Orienten allmänt 
tuggas såsom tobak, beredts af bladen 
utaf Piper Betle L. och af irulcterna 
utaf Äreca Catechu L. 

Bibinell, förderfvadt uttal af Pim- 
pinell.^ 

f Bigarrå, m., en artförändring af 
Körsbär. 

Binda, f. Detta namn tillkommer 
rätteligen afdelningen Helxine af släg- 
tet Polygonum eller Slideknä, hvars 
arter slmgra sig omkring andra växter, 
såsom Äkerbinda [Polyg. Convolvulus 
L.) och Löfbinda (P. dumetorum L.), 
den förra växande på åkrar, den senare 
bland buskar.^ Oegentligen är namnet 
tillagdt dels Åkervindan, emedan den- 
na likaledes omslingrar andra växter, 
t. ex. benämningarna Drabinda, Snar- 
binda (snärjbinda), och dels Snarref- 
van, t. ex. Hummelbinda (Dal^rne), 
Linbinda, Bindsleskorf (se Skorf). 

Bingel, m., en mångårig ört med 
små, gröna, enkönade blommor, utan 
kronblad, och med tvåknölig frukt: 
Mercurialis perennis L. Torkad blir 
Bingelen svartblå,- hvilket i förening med 
det Latinska namnet förvärfvat honom 
rop för magiska egenskaper. Bingelen 
»är en skadelig växt för furen, sa väl 
som för menniskan». Linnés Öl. resa 146. 

Binka, f., örtslägtet Erigeron L., 
skildt från öfriga Boväxter genom sina 
smala, nästan trådlika strålblommor. 
Rödbinka {E. acris l.) är allmän. 

Ämn. Hos äldre förf. föres denna 
växt till slägtet Gråbo och benämnes af 
Franckenius och Tillandz Rödbo. Nam- 
net Binka är en flexion af Bo, liksom 
Böna, Bynke. Namnet Rinka — i Back- 
rinka. Dal. — är troligen samma namn, 
men föres till AchiUea. 



^^^^ 



ju//i^^^fr' 



/icd^U^^ .v^yt^ 



BISAM — BJÖRK 



f Bisam, m., utgår alldeles. 

f Biskopsört, efter Liljeblad -- 
Fingerhatt. 

Bitterblad, n., en art af Pilört, 
utmärkt genom brännande smak: Po- 
hjgonum Hydropiper L. 

Bitterkrasse, se Krasse. 

Bittermjölke, n., ett örtslägte 
snarlikt Hökfibla, men skildt derifrån 
genom på tvären strimmiga frukter 
ocb genom fruktfjun på stift. Picris 
hieracioides L., med mycket sträfva 
blad ocb bitter mjölksaft. 

Bitternäfva, f., ett af de mest för- 
olyckade namn, gifvet i systematiskt 
Intresse åt ofvan anförda Bitterblad. 
Huru man för Polygonum fått det 
orimliga slägtnamnet Näfva, bvilket 
su väl passar till Geranium, se under 
Näfva. 

Bittersalsa, f., se Krasse. 

Bittersöta = Besksöta. 

Bitter växter, naturliga familjen 
Gentia riEce Juss., Tvuhjertblads växter 
med sambladig, regelbunden krona; 
frukten fyi, tvåskalig, med frön fästa 
vid skalens kanter. Hit höra Stålört, 
Arun ocb Blacken. 

f Bitterört, f. Ett sådant namn 
tinnes icke; Alyssuvt heter Sandhvita. 

Bjn^g*, n,, den fornsvenska benäm- 
ningen pä "äd-esslaget Hurdeum L. I 
vårt folkspråk är det vanligaste nam- 
net Bygg, liksom i Isländskan (Dan- 
skan har Byg, Engelskan Big) ; men i 
skriftspråket brukas nästan uteslutan- 
de benämningen Korn, i bibeln både 
Bjugg och Korn. — Man har deraf 
flera arter med egna namn. Jfr Korn. 

i Bjälla,f., benämnes i vissa lands- 
orter Lilla Blåklockan, t. ex. i Småland 
Dombjälla, i Dalsland Märrbjälla. - 
Jfr Skälla. 

Björk, f., ett allmänt bekant slägte, 
tillhörande Kummerträden {BetuUnece 



KicH.). Björken är ett äkta nordiskt 
träd, som äfven på fjellen närmar sig 
snögränsen. 

Björkens runda, hvita stam 
Sken lik en pelare af silfver fram. 

FRANZÉN 3: 180. 
Som skalden till sin himmel, har jag 

trängtat 
Till. björkarna omkring min moders 
hus. 
TEGNÉR 2: 48. 
Jag minnes dig i aftonskuggans sus- 

ning 
Af höga björkar vid den stilla sjö. 

GEIJER I. 3: 323. 
Björkarna gro kring den älskades graf 
Och fläta sitt skugghvalf deröfver. 

SEHLSTEDT 1: 4. 

Dvergbjörk, en förkrympt buske, 
med små, runda löf, växande i fjell- 
och bergstrakter: Betula nana L. 
Denna har mångfaldiga namn i all- 
mogespråket, såsom Fredagsbjörk 
{Långfredagsbjörk, se detta ord), 
Horbjörk, Källingbjörk, Myrbjörkm. 
fl. Ofta säges ris i stället för björk. 

Fjellbjörk, en medelstor buske, 
mest lik Dvergbj orken, men högre, 
upprätt växande : B. alpestris Fr. 

Glas- eller Svallbjörk, träd, med 
lösare ved, klibbiga årsskott och knop- 
par: P. odorata Bechst. 

Häng- eller Slokbjörk, gammal 
Masurbjörk, med hängande grenar. 

Så viftar ock hängbj orkens midsom- 
marsdrägt 

Kring snöhvita stammen för vind- 
alfers flägt. 
LiNG 1: 140. 

Kartbjörk, gammal björk, synner- 
ligast Svallbjörk, af hvilkeu näfvern 
blifvit flådd, hvarefter barken blir 
skroflig, lik kart på ett sär. 

Marbjörk, högväxt buske, med fin- 
ludna qvistar och löf: B. pubescens 

Ehrh. 

Masurbjörk, högstammigt träd, 

med triangulära, långspetsade blad, 

liksom qvistarne kådprickiga : B, ver- 

rucosa Ehrh. Har den hårdaste ved. 

En gammal, knotig björk med masur 

inne. 

RUNEBERG 5: 49. 



V 



10 



15JÖRKTICKA — BLODPLATTLAF 



Björkticka, se Ticka. 

Björnbrodd, m., en liten, med 
Liljorna närbeslägtad ört i fjelltrakter: 
Tofieldia borealis wg. En större art af 
samma slägte finnes på Gotland. 

Björnbärsbuske, m., ett gemen- 
samt namn på flera buskarter af släg- 
tet Rubus eller Hallon, med svarta bär 

— Björnbär eller rättare Björnhallon 

— hvilka arter af Linné innefattades 
under namnet Rubus fruticosus. Jfr 
anm. vid Käringbär. 

Anm. Anledningen till namnet Björn- 
här är svårförklarlig, då björnen aldrig 
Tistas i de trakter, der Björnbärsbusken 
växer. I äldre tid kallades denna buske 
Brumbär, och så ännu vid vestra kusten ; 
må hända härleder sig detta namn från 
det fornnordiska brum, löf , emedan bären 
sitta bland löfven, hvilket för de busk- 
artade Rubi är högst karakteristiskt. Se- 
dan det gamla ordet utdött ur språket 
synes man hafva förändrat brumbär till 
björnbär, dertill kanske föranledd af idé- 
förbindelsen mellan björn och brumma. 

Björnfloka, se Bjömloka. 

i Björnkam, m. --^ Kambräken. 

Björnklo, f. Dermed öfversättes 
i ordböcker Grek. Acunthus L., som ej 
finnes i Norden, en i mytologiskt hän- 
seende märkvärdig växt, bvars pryd- 
liga blad utgöra siraterna på KoPinihi- 
ska pelare. Man har velat finna likhet 
mellan dessa blad och Björnlokans, 
hvilken derföre af äldre förf. kallas 
Björnram. 

Bj örnloka, f . (äf ven Bj örnfloka, 
Björnram, Björnstut), en mycket 

storväxt Umbellat, med parbladigt 
sammansatta, sträfva blad och platta 
frukter: Heracleum Sphondylium L. 

Björnmossa, f., en högväxt mossa, 
som användes till qvastar.viskor o.s.v. 
Polytrichum commune h. Dess utskju- 
tande frukt kallas Dufråg, Gökråg, 
Kråkbjngg, Kråkhvete m. fl. 

Björnram, Björnstut, se Bjöm- 
loka. 



Bläcka, f., de större arterna af 
slägtet Ulva h. Bohuslän. 

Bladgrus, n., Bladludd, m., 

svamplika utväxter på åtskilliga träds 
löf: Erineum Pkks. och Phyllerium in. 
Bildas af insekter. 

Bladmossor eller Löfmossor, 

en talrik familj bland Groddträdsväx- 
terna, utgörande hufvudgruppen i Mos- 
sornas klass, med fria blad och med 
fröhus, täckta af ett lock: Bryacece 
Babtl. Samtliga arter benämnas Mos- 
sa, och de mera framstående, af allmän- 
heten skilda, upptagas under Mossa. 

Blek- tillsättes åtskilliga växter så- 
som artnamn, t. ex. Blek-kattost (= 
Rosenkattost), Blekstarr {Car ex p al- 
lescens L.), Blekväpling (=: Alsike- 
klöfver) m. fl. 

Blidnässla, f., en till Nässlefamil- 
jen hörande, polygamisk ört med små 
hvitgröna blommor : Parietaria offici- 
nalis L. Förekommer hos oss endast 
förvildad. 

f Blindmjöl, n. = Röksvamp. 

Blindnässla, f., ett namn, som 
tillägges flere Sugeväxter af slägtena 
Dån och Plister, i synnerhet Hvit- 
plistern: Lamium album L. 

f Blindsyamp = Röksvamp. 

Blink, Vattenblink, m., vatten- 
växt af Hvifveväxternas familj, med 
findelade blad, hvita, något rödletta, 
hastigt affallande blommor: Hottonia 
palustris L. 

Bloddroppar, se Adonis. 

f Blodgräs, Hels., enligt uppgift 
= Boört. Namnet är troligen en fel- 
aktig uppteckning i stället för Bogräs. 

Blodhirs, se Hirs. 

f Blodknopp, m. := Johannes- 
knopp. Jfr Mansblod. 

Blodnäfva, se Näfva. 

Blodplättlaf, se Laf. 



BLODROT — BLÅKLOCKA 



11 



Blodrot, f., en liten art af Finger- 
örtslägtet, med fyra kronblad: Foten- 
Ulla Tormentilla Neck. Roten har myc- 
ket adstringerande egenskaper ocli är 
ett af de verksammaste medel mot röd- 
sot, diarrhé o. s. v. 

Blodstilla, f., Blodtopp, m., en 

mångårig ört af Brumväxternas familj, 
utmärkt genom sina axlika, blodröda 
blomhufvud i toppen af den bara stjel- 
ken: Sanguisorba officinalis L. 

Blomhålksväxter eller Hålk- 

blomstrig'e benämnas Synantherece 
RicH., den största och artrikaste famil- 
jen bland Tvåhjertbladsväxterna, med 
talrika blommor inom en gemensam 
balk på ett gemensamt fäste, fem sam- 
manväxta ständarknappar, ocb en frukt 
under hvar blomma. Fördelas i tre 
underfamiljer: Boväxter, Tistelväxter 
och Fibleväxter, hvilka särskildt upp- 
tagas. 

Blomkål, se Kål. 

Blomtistel = Stjerntistel. 

Blomvass, m., en prydlig, säflik 
vattenväxt bland Etthjertblads växter- 
na; de talrika, liffärgade blommorna 
sitta i blomflock: Butomus umbella- 
tus L. 

f Blimdblomma, Dal. = Höst- 
fibla. Namnet afser de tidigt sig slu- 
tande blommorna. 

Blåboll = Bergskrabba. 

f Blåbuk, m., en i Göta rike all- 
män benämning på Odon. 

Blåbärsris, n., en liten buske af 
Ljungväxternas familj, med årligen af- 
fallande löf och mörkblå bär: Vacci- 
nium Myrtillus L. Bären äro ätliga. 

Blåeld, m., en mycket sträfhårig 
växt af de Skrufblomstriges familj, 
med rik blomruska, sköna, oregelbund- 
na blomkronor: Echium vulgäre L. 
Om denna växt yttrar Linné, Sk. res. 
206, att den i Skåne, under namn af 



Klåkuntor, »växte på de sluttande fäl- 
ten i den myckenhet, att jag aldrig sett 
dess like, hvaraf ock skedde, att dessa 
fält på långt håll lyste med en så präk- 
tig och högblå färg, att jag aldrig sett 
något fält, som i fägring häremot kun- 
nat förliknas». 

Blågllll, n., se Blåljus. 

Blåhallon, n., en buskväxt af släg- 
tet Ruhus, med svartblå bär: R. cceshis L. 

Blåklett, se Klett. 

Blåklint, m., en allmänt bekant 
växt bland vintersäden, med blå blom- 
mor i ett hufvud, strålblomstren tratt- 
lika: Centaurea Cyanus L. Har talrika 
benämningar, såsom Blågubbar, Blå- 
hattar, Blåkorn eller Blå Kornblom- 
ma, Blålilja (Halland), .Blå Ring- 
blomma, Blåtoppar, Blåört, att för- 
tjga de obestämda, appellativa, t. ex. 
Åkerros och Kornros, samt de oefter- 
rättliga Dalska, hvilka synas vexla i 
hvar socken. Några andra, mera sjelf- 
ständiga, anföras särskildt. — Växtens 
rigtigaste namn torde vara Blåklett. 
Ceres, blidkad sjelf, den blåklint tå- 
ligt ser, 

Hvars ogräs åt dess drägt likväl en 
prydnad ger. 

OXENSTJERNA 2: 123. 

Blåklocka, f., ett artrikt örtslägte, 
med blå, klocklika blommor och hvit, 
mild mjölksaft: Campanula h. 

Somliga (elf vor) klämta sitt bingelibing 
Uppå blåklockor, som fuktiga drypa. 

DAHLGREN 'l: 80. 

De af allmänheten skilda"¥i:terna äro : 

Allmän eller Liten Blåklocka : C. V> 
rotundifolia L., med runda rotblad, 
smala stjelkblad. 

Stor Blåklocka: C. persicifoliaL., \y 
med alla bladen smala, mycket stora 
blommor. 

Hässleklocka: C. latifoUa l., stor. / ^ 

med äggrundt lancettlika blad. Kal- 
las äfven Hässlekål. 

Knylklocka: C. rapunculoides l., 
med rotknölar; ett högst elakt ogräs ^ 

i trädgårdar. Jfr Rapunzel. / 



y 



12 



BLAKNAPPAR — BL^ 



Nässleklocka: C. Tmchelium l., 
med triangelformigt hjertlika blp,d. 
Rofklocka = Rapunzel. 
Toppklocka, särskildt upptagen. 

T Blåknappar = l) Knappvädd; 
2) Monke. 

f Blåkimta, plur. -or, f. Denna 
benämning för Echium vulgäre lemnar 
ett märkligt exempel på den värdslös- 
het, hvarmed man behandlat växtnam- 
nen. I källorna för namnet — Linnés 
Sk. resa, s. 177, 206; Flora Svec., n. 
168 — och såsom jag sjelf hört af all- 
mogen i Skåne, lyder det Kläkunta; 
men emedan man ej känt dess bety- 
delse {hunta, cunnus), har man god- 
tyckligt ändrat det till Blåkunta, hvil- 
ket är någonting helt annat. Jfr Blå- 
eld. 

Blåkål, se Kål. 

Blåljus, n., en i Jemtland vild, 
men eljest såsom prydnadsväxt all- 
mänt planterad ört, med parbladiga 
blad, hjulformiga, blå blommor och 
trerummigt fröhus : Polemonium cce- 
ruleum L. Kallas i trädgårdsspråket 
Blå riddare och Blåljus. 

Anm. Namnet uppgifves olika; af 
Linné Kosjuss, hvilket lär rara samman- 
draget af Kongstjus. Då denna benäm- 
ning icke är användbar, bar jag ändrat 
den efter trädgårdsspråke^t. Wahlenberg 
åter benämner växten Blågull. 

Blålåcka, se Lack. 
Blåmonke = Monke. 
Blåmnnk, m., se Munkskalle. 
f Blåseranuiikel, enligt Lilje- 
blad Ranunculus sceleratus L. 

Biåsestarr, se Starr. 

f Blås^om, m. = Drakblomma. 

Detta af Liljeblad bildade namn är 
icke antaget och bör utgå. 

Blåsippa, se Sippa. 

Blåslaf, se Laf. 

i Blåslok och Blåtåtel = Blått 
Senegräs. Dessa båda i systematiskt 



intresse bildade namn hafva icke in- 
gått i allmänna språkbruket, och dä 
växten Senegräs nu befunnits vida 
skild både från Slok och Tåtel, måste 
de utgå. 

Blåsniäre, se Smäre. 

Blåstarr, se starr. 

Blåstjerna, f., ett slägte bland 
Liljeväxterna, med blå, till basen de- 
lade, stjernlika blommor: Scilla L. En 
hos oss naturaliserad art är S. italica L. 

Blås-tångr = Knapptång. 

Blåsilg'a, f., örtslägtet Ajuga L., 
tillhörande Sugeväxternas familj, men 
skildt från öfriga genom saknaden af 
blomkronans öfre läpp och genom blå 
blommor. Om dess vanligare namn 
Kärinkruka och Krukört, se Elrakört. 

Blåsärt, f. så benämnes i Dalina 
ordbok en utländsk buske af Artväxter- 
nas familj, med mycket uppblåsta bal- 
jor, hviiken hos oss sällan odlas: Co- 
lutea arborescens L. Jag tvekar, om 
detta föga bekanta namn förtjenar 
upptagas. 

f Blåtistel = Blåeld. 

Blåtry, se Try. 

f Blåtåtel, se Blåslok. 

Blacken, n., en på våta ställen 
växande ört, närmast förvandt med 
Bitterväxterna, men lätt skild genom 
sina tredelade blad och inuti håriga, 
rödletta blommor: Menyanthes trifo- 
liata L. Uppgifves af Linné i Fl. Svec, 
n. 173, vara benämnd Korsbläcker i ■ 
Dalsland, men på det af honom der 
citerade stället från Vestg. res., s. 234, 
kallas den Saltbläcker; ovisst derföre, 
hvilketdera namnet är det rätta. Linné 
anser denna växt rätteligen böra be- 
nämnas Klöfver, men detta namn föres 
nu allmänt till Trifolium. För öfrigt 
har Blacken i nästan hvarje landskap 
olika benämningar, af hvilka Bockblad 
i de södra och Getklöfver i de norra 
landskapen äro de vanligaste. 



BLACKSVAMP — BOMULL 



13 



Bläcksyamp, m,, ett slägte bland 
Skifsvamparne, hvars samtliga arter 
hastigt upplösa sig i en svart, bläcklik 
vätska: Coprinus Fb. 

Bläddrerot, f., slägtet Utricularia 
L., vattenväxter med hårfint delade, 
blåsbärande blad, hvilka hälla örten 
flytande i vattenytan under blomnin- 
gen. Blommorna äro tvåläppiga och 
försedda med endast två ståndare. 

f Bläror, f. pl. ^ Tarald. 

Bläsa, f,, en ettårig, med Molla 
vanligen förvexlad ört, men närmare 
beslägtad med Amarant genom sitt 
fröhus, och lätt känd af sina hvitfläcki- 
ga blad. Amarantus Blitum L., nu förd 
till slägtet Euxolus Rafin. Jfr Bot. utfl. 
2: 113, 

Bo ingår i namnen på en mängd 
växter af Hålkblomstriges familj, så- 
som Gråbo, GuUbo, Rödbo (nu Binka), 
Boört. Då alla dessa hafva många små 
blommor inom gemensam hålk, torde 
ordet bo här hafva betydelsen »nidus». 

t Bocklblad^ n., ett vanligt växt- 
namn, men tillagdt de mest skilda väx- 
ter, t. ex. Blacken (Skåne), bladen af 
Konvaljen (Smal.), slägtet Rams {Po- 
Z?/(/o«o«rt7w)ochKärleksörten(»Bocke- 
bläcke»). 

Bockhorn, se Brandkorn. 

Bockrams^ se Rams. 

Bockrot, Norrl. = Äng-anis. 

Bockskägg", n. 1) De greniga ar- 
terna af svampslägtet Clavaria L. 2) 
Öfversättning af det Grekiska Trago- 
2)ogon; detta namn har dock aldrig in- 
gått i allmänna språkbruket, utan den 
odlade arten af slägtet Tragopogon L. 
kallas Hafrerot. 

f Bocksvärd, n., Gotl. = Svärds- 
lilja. 

Bofls (Tysk. Bofist), m., svamp- 
slägtet Bovista (l.), föga skildt från de 
egentliga Röksvamparne. 



Bohon Upas, ett för sina giftiga 
egenskaper namnkunnigt träd på Java: 
Antiaris toxicaria Leschen. 

Bohyete, n., rätteligen Bokhvete, 
ett bekant sädesslag, som har sitt 
namn af frukternas likhet med bok- 
ållon: Fagopyrum esculeidum Moknch. 
»Bohvetet gifver bina mera honung än 
någon annor ört». Linnés Sk. resa 97. 

Bok, f., det vackraste af^våra in- 
hemska löfträd, tillhörande Allonträ- 
den: Fagus silvatica L. Bildar stora 
skogar i södra Sverige. Kallas äfven 
Rödbok, till skilnad från Annboken. 
Bokens frnktskålar kallas Gjortar, 
sjelfva frukterna .4/Zo??.. —I bokens skug- 
ga kunna spädare plantor ej uppväxa. 

i skygd af den lummiga boken 

du hvilar. 

ADLERBETH 9. 

Anm. Med det i bibeln omnämnda 
bokträdet kan omöjligen förstås vår Bok, 
bvilken ej växer i Orienten, utan snarare 
en art Ek, liksom det Grek. (ijtjyoq är 
en art af detta träd. 

Bolltistel, m., en tistelväxt med 
i klotform samlade blommor, omgifna 
af eget blomfoder: Echinops sphcero- 
cephalus L. Kallas äfven Tistelboll. 

Bolmrot, f., Vesterg. = Sprängört. 

BollllYäxter, en talrik familj 
bland Tvåhjertbladsväxterna, med fem 
ståndare, fästa på den sambladiga, re- 
gelbundna kronan, och tvårummig 
frukt, dels fröhus, dels bär: Solanacece 
Juss. De flesta af hithörande växter 
äro narkotiska och giftiga, såsom Bolm- 
ört, Tobak, Spikklubba, Dvalbär (.4- 
tropa). 

Bolmört, f., en allmän, giftig, 
stinkande, klibbig ört med smutsgula, 
inuti mörkådriga blommor: Hyoscya- 
mus niger L. Rötterna likna Palster- 
nackors, hvaraf örten äfven benämnes 
Vild Palsternacka. Som Bolmörtens 
rötter äro mycket giftiga, måste de 
noga skiljas från Palsternackans. 

Bomull (Tysk. Bawimoolle), t, en 
hvit, mjuk, tradig ludd, som omgifver 



14 



BOMULLSTISTEL — BRANDKORN 



fröna hos arterna af BomuUsslägtet: 
Gossypmm L. Af detta slägte finnas 
flera arter med dels trädstam ocli dels 
örts tara. 

fBomullstistel, Nerike = Tistel- 
borre. 

Bondtobak, se Tobak. 

Bonässla, f., en kring hus och byar 
växande ört af Sugeväxternas familj, 
vanligen förd till Leonurus L., men en- 
ligt folkspråket rättare tillhörande Bal- 
lota L., hvilken skiljes från den förra 
genom hjertlika, endast sågade blad, 
Ballota ruderalis Sw. 

v Borst, m. Så benämnas i all- 
mogespråket fiera gräs med borstlika 
blad, t. ex. Stagg (Finnborst, Äng- 
borst), Sandborst (Borstgräs. Borst- 
tåtel) m. fl. 

Borste, m., en i Dalsland och flera 
andra landskap bruklig benämning på 
Borst-tisteln; men vanligen tillägges 
ett epitet, såsom Brudborste (Smal.), 
Gullbor8te(Jemtl.). Ordet 6ors<e ingår 
tillika i både slägtnamn, t. ex. GuUbor- 
Ste {Linosyris vulgaris Dec), Ringbor- 
8te, och artnamn, t. ex. Borstnäglika. 

Borstgräs, n., ett grässlägte med 
mycket långa agnborster: Stipa l. Vår 
inhemska art, S. pennata L., se Fjäder- 
borstgräs. 

Borstnate, se Nate. 

Borstnäg-lika, se Näglika. 

Borst-tistel, se Tistel. 

Borst-tåg", se Tåg. 

f Bosört, Blek. = Besksöta. 

Boväxter, Blomhålksväxter med 
talrika pipiga, femdelade blommor i 
disken och vanligen utdragna, tunglika 
blommor i kanten, samt med mjuka 
håUjjfiiill : Corymbiferce Juss. 

flRrt, f., ett i Helsingland bruk- 
ligt^Wanin på Korsörten {Senecio vul- 
garis L.), hvilket antagits som slägt- 
namn iör Senecio. Jfr Korsört, Stånds. 



Brake, Brakyed, äfven Bråke 

och Bråkbuske, m., en på fuktiga 
ställen växande buske, snarlik Al, men 
med fullständiga blommor och svarta 
bär (af äldre förf. kallad Svart-al) : 
Rhamnus Frangula L. Frukten benäm- 
nes Brågon. — Brakved torde vara 
öfversättning af Frangula. — Namnet 
är brukligt endast i Svea rike ; i Göta 
rike kallas växten allmänt och lämpli- 
gare Tröske. 
f Brake, m., Gotl. = Mjödört. 

A7im. Detta namn (liksom flera andra 
på Gotland nationaliserade) är synnerli- 
gen märkvärdigt, emedan därigenom ty- 
des det hos abbedissan Hildegard före- 
kommande Brachipurz, hvilket Tyske 
språkforskare ej kunnat bestämma. 

Brambär, se Bringbär. 

Brand, m., ett svart, kimrö^Bt 
doft, tillhörande svampslägtet Ustilago 
Bauh.; utbildas hos vissa växter, före- 
trädesvis i fröredningsorganerna, hvil- 
ka den förstör, t. ex. Fiblebranden på 
Kornflblan, Hafreroten m. fl. Skadli- 
gast är 

Brand i säd, hvaraf man har två 
skilda arter: 1) Sotbrand, äfven Sot, 
Sotax kallad {Ust. Segetum Fe.), hvil- 
ken angriper sädesslagens (utom Rå- 
gens) frön, äfvensom flera vilda gräs- 
arters, och, sedan den tunna omgif- 
vande hinnan brustit, utbreder sig 
som ett sotlikt doft. 2) Kolbrand 
{Ust. Caries Dec), hvilken hemsöker 
Hvetearterna och uppfyller det miss- 
bildade kornet med en i början s vart- 
brun, fetaktig massa, men sedan öf- 
vergår till ett fint, torrt, stinkande 
pulver, utan att fröet sönderspränges. 

Brandkorn, n., ett missbildadt 
sädeskorn, vanligast på Rågen, men 
äfven förekommande på vilda gräs; 
utväxer till en svart, hornlik massa, 
allmänt känd nné«i:. namn af Mjöl- 
dryga, Mjölöka, Bockhorn, Hunger- 
korn eller Korntagg m. fl., och hvil- 
ken är ganska giftig: Spermoedia Cla- 



BRANDROST — BRUNKULLA 



15 



vus Fb. 1 bibeln räknas den till lands- 
plågor: Amos 4: 9; Haggai 2: 18. 

Brandrost^ se Rost. 

Braxenblomster, se Bräsma. 

Braxengräs, n., en under vatten 
växande Groddtrådsväxt, med syl-lika 
blad, närmast förvandt med Braken- 
växterna : Isoétes lacustris L. — Brax- 
nen anses under lektiden från sjö- 
bottnen upprota Braxengräset, som då 
flyter upp på vattnet. Se Linnés Fl. 
Svec. n. 951. 

f Bredkrasse, m. = Bitterkrasse. 
Namnet är en mindre passande öfver- 
sättning af Lepidium latifolium L. 
«u.yH*,e^T Bremle, Skåne := Lingonris. 

Bresilja, f., ett färgstoft, som er- 
hålles af flera Amerikanska trädslag: 
Röd Bresilja, äfven Fembock kallad, 
fäs af Ciesalpinia echinata Lam., m. fl.; 
Blå Bresilja, äfven kallad Kampesch, 
bekommes af Hcematoxtjlon campechi- 
anum l.; Gul Bresilja, se Gelbholz. 
Af Bresiljan säges Brasilien erhållit 
sitt namn, ' 

Bresil! och du, Kampesch! kring edra 
vikar sträckt, 

Den färgträdsskog, som än på silkets 
väfda drägt 

Med sina spånors saft dess ritningar 
bestrålar 

Och än palatsens golf i mosaiker målar. 

- OXEXSTJERNA 2: 132. 

Å7ini. Ofvan -anförda, såsom färgstoft 
allmänt kända benämningar har jag an- 
sett nödigt att upptaga; men deremot 
har jag icke funnit lämpligt att antaga 
Svenska namn på de trädslag, af hvilka 
de förmodas vara erhållna, emedan dessa 
icke kunna växa i Sverige. 

Bringbär, n., Vesterg. ocb fler- 
städes = Hallon. 

Anm. Namnets hänsyftning är om- 
tvistad ; Wahlenberg anser det rätteligen 
vara Brinkbär. Snarare bör det (såsom i 
Vermland) vara Brinnbär, i likhet med det 
Jemtländska Brännbä)', emedan Hallon 
bäst frodas på svedjeland; men snarast 
skulle jag vilja antaga, att det är för- 
vandt med Brambär, Brombär, Biumbär. 
Ett orätt uttal eller en felaktig uppteck- 
ning är Hingbär. 



Brit se lök, se Sankt Britse lök. 
Brombär, se Bringbär. 
Brosklaf, se Laf. 
f Brud och Brudgum = Får- 

kummer. 

Brudborste, Smal. = Borst-tistel. 

Brudbröd, n., en art af slagget 
Spirea, med mycket sammansatta, tin- 
delade blad, bvita blömvippor, söta, ät- 
liga rotknölar: Spircea Filipendula L. 
Kallas äfven Svinbröd, Svinkrässla, 
Galteknapp, Somilla m. fl. 

Anm. I Linnés Sk. resa, s. 238, anföres 
ett märkligt exempel på växtnamnens 
förvexling i folkspråket. I en trakt af 
Skåne, der Konvaljen ej växte, hade man 
öfverfört detta namn till Brudbrödet, 
ehuru ej den aflägsnaste likhet finnes 
mellan dessa växter. 

f Brudgran = Brudsporre. 

f Brudgum-pors, Blek. = Lopp- 
ört. 

^ f Brudgumsknappar, Smal. = 
Äkervädd. 

f Brudljus, Blek. = Flugsporre- 
blomma. 

Brudsporre, m., i allmogespråket 
Brudgran, prydliga växter af Nosse- 
växternas familj, med röda blommor, 
som hafva långa sporrar i ett ax: Gym- 
nadenia R. Bk. 

f Brudtyål, m . = Brännande Pil- U 
ört. 

Brumbär, se Bringbär. 

Brumyäxter, Tvåbjertbladsväx- 
ter med fem kronblad, talrika på fodret 
fästa ståndare, ocb småfrukter: famil- 
jen Senticosce L. Hit, höra Hallon, 
Nypon, Smultron m. fl. Namnet här- 
ledes af det fornnordiska ordet brum 
(blad, löf), emedan frukterna vanligen 
sitta bland bladen. 

BrunliTen, se Hven. 

Brunkulla, f., en mest i Jemtland 
växande art af Nossefamiljen, skild 
från alla öfriga arter genom sina svart- 
bruna blomax : Niyritella angustifolia 



16 



BRUNROT — BRASMA 



RioH. — Enligt Wahlenberg benämnes 
(len äfven Brunstolar. 

T Bruiirot, ett i tredje uppl. af 
Liljeblads Flora genom tryckfel till- 
kommet, sedermera af Dalin upptaget 
namn, i stället för Bunrot. 

Bruiiskära,f.,ettslägte bland Bo- 
växterna, från alla skildt genom 2 — 4 
sträfva borster å fruktens spets: Bi- 
dens L. Arterna af Brunskära växa på 
våta ställen och äro bekanta färgväx- 
ter. 

Brunört, f., äfven Bruntuppor, 

f. pl., en lågväxt ört med bruna ax, 
tillhörande Sugeväxterna : Prunella 
vulgaris h. I Dalarne lär det senare 
namnet tilläggas Geranium silvaticum 
L. ; säkerligen af misstag, då ingen an- 
ledning dertill finnes hos detta slägte. 

i Brygger, Brygdtuppor, f. pl. 

(Dalarne.) Detta namn tyckes vid för- 
sta påseendet afse växtens användande 
som Humle, helst den i nämnda land- 
skap tillika kallas Backhumle; men 
emedan namnet är allmännare brukligt 
på Jutland och der förekommer äfven 
i sammansättningar, t. ex. Qedebryg- 
ger, Smörbrygger, torde för det samma 
hafva funnits ett gammalt, nu förloradt 
stamord. 

f Brågon, Bråke, Bråkbnske, 
se Brake. 

f Bråssor, Brässor, f. pl., Dals- 
land = Röllika. Namnet är, enligt 
uppgift, härledt af det fornnordiska 
bregda, skifta färg, och skulle således 
motsvara — rödleka. 

Bräcka, f., ett artrikt örtslägte, 
med fem kronblad, tio ståndare och 
två nedtill sammanväxta, i spetsen 
skilda fröhus: Saxifraga L. De flesta 
arterna äro små fjellväxter, hvarföre 
endast få erhållit namn i allmänna 
språkbruket, nemligen: 

Bergbräcka, f i ellväxt,vanligen kal- 
lad Bergdusk. Se detta ord. 



Knylbräcka, en allmän art, med 
hvita blommor och under jorden bil- 
dade groddknoppar, i folkspråket be- 
nämnd Lärftsblomma: S.granulata l. j/' 

Myrbräcka, en i djupa kärr växan- 
de art, med gula blommor: S. Hir- 
culus h. 

Stenbräcka, en refvigt växande 
art, med enblommiga skaft och vackra*^ 
rödblå blommor: S. oppositifolia L. 

i Brädspelslilja, se Kronlilja. 

Braken, n., gemensamma namnet 
på hela familjen Bräkeuväxter, Filices 
L., Groddtrådsväxter försedda med 
kärl. Ordet ingår derföre som subjekt 
i de flesta slägtnamnen. Braken i sin 
egentligaste mening är Pteris aquilina 
L. eller Örnbräken, hvilket så mycket 
mindre kan kallas Ormbunhe som det 
aldrig växer i bunkar (bunkvis), utan 
alltid enstaka och just derföre äfven 
kallas Enstapel efter dess Isländska 
namn einstqpi. 

i Bränna, f., Smal. == Brännande 
Pilört. 

f Brännbär, Jemtl. = Hallon. 
Jfr Bringbär. 

Brännässla, se Nässla. 

f Brännört, en i Dalins ordbok 
upptagen felaktig öfversättning af Cle- 
matis flammula L., hvilken har sin be- 
nämning af den rika, liksom lågande 
vippan. Växten finnes icke i Sverige 
och är så föga märkvärdig, att den ej 
förtjenar eget Svenskt namn. Af släg- 
tet Clematis finnas flera andra, odlade 
arter, hvilka bäst bibehålla sina Latin- 
ska namn. 

Bräsma, f., en i Göta rike bruklig 
benämning på Ängkrasse och så all- 
mänt bekant, att den förtjenar uppta- 
gas. — Blommar vid braxnens lektid 
och kallas derföre äfven Braxenblom- 
ster. {Bräsma kommer väl af brasm, 
såsom braxen kallas i åtskilliga land- 
skapsmål.) 



BRASSOR — BUXBOMSMOSSA 



17 



t Brässor, se Bråssor. 
Brödkorgsyainp, m., ett svamp- 

slägte med bägarlikt frukthus, i tvärs 
iure ligga talrika randade platta fruk- 
ter, likt skorpor i en korg: Cyathus Hall. 

Brödträd, n., ett på Söderhafvets 
öar växande, med Mulbärsträdet be- 
slägtadt träd, af hvars frukter bröd 
bakas : Artocarpus incisa h. fil. 

Anm. Ehuru för oss främmande, är 
detta träd i resebeskrifningar och eljest 
så ofta omtaladt, att det måste upptagas. 

t Bromsar, m. pl. := Brunskära. 

t Bröstbär, bär som erhålles af 
eu i Medelbafsländerna växande buske, 
Zizyphus vulgaris Lam. 

f Bröstört, Upl. = Hästhofsört. 

BrÖtling^, m., en afdelning af 
Mjölkskiflingarnes slägte, arterna van- 
ligen milda ocb ätliga: Lactarius vo- 
lemus Fr., m. fl. 

Buksyampar kallas sådana, som 
hafva fröredningen innesluten i sjelfva 
svampen: Gäster omycetes Fr. 

Biiletån^, se Knöltång. 

Bulleblomster, n., en allmän ört 
af Ranunkelfamiljen, med stora, mång- 
bladiga, boll-lika, gula blommor: Trol- 
Uus L. — Blomster bortfaller i samman- 
sättningar. 

GullbuUe, m., en odlad prydnads- 
växt, med brandgula blommor: T. 
asiaticus L. 

Ängbulle, en vild art, med svafvel- 
gula blommor: T. europceus L. 

Bull-laf, se Laf. 

Bulliuossa, se Mossa. 

Bunarot, f., äldre benämning på 
Sprängört {Cicuta l.), hvilket senare 
namn nu är antaget i riksspråket. 

Buuias, m., af allmogen kallad 
Bunaris, en mångårig, under förra år- 
hundradet i vårt land inkommen Kål- 
växt, med gula blommor och enfröiga, 
icke uppspringande skidor: Bunias 

Fries, Svenska växtnamnen. 



orientalis L. Är numera det förderfliga- 
ste ogräs i mellersta Sveriges östra del. 
Anm. Röd Bunias, efter Liljeblad an- 
förd i Dalins ordbok, hör ej till detta 
slägte, utan dermed menas Cakile ma7n- 
tima, se Marfiol. 

f Bunjeört, ,ett i Dalins ordbok 
upptaget namn för slägtet Bunium L., 
men då detta växer hvarken vildt eller 
odladt i Sverige, ej heller kommer hit 
såsom handelsartikel, måste namnet 
utgå. Den växt, som hos Dalin afses, 
tillhör numera ej nämnda slägte, hvar- 
före benämningen tillika är origtig. 

Bunke, m., benämning för växter 
som växa i tufvor, helst på fuktiga 
ställen, t. ex.prmbunke, Tuftåda, större 
Starrarter (Gotl.) m. fl. 

i Bunkie, m., mindre sötvattens- 
alger (Skåne) : Ulva L. 

f Bunrot, Vesterg. = Bönrot. 

f Buris, Dalarne := Gråbo. 

f Burmänuer, i stället iöxBrud- 
männer, Bohusl. = Hästfibla. 

i BuskmoUa, ett i Dalins ordbok 
upptaget namn, bör utgå. Den ifråga- 
varande växten {Atriplex portulacoides 
L.) finnes ej i Sverige. 

T Busknäglika, hos Dalin, orig- 
tigt namn för Borstnäglika. 

Buskviol = Marsviol. 

Buxbom, m., en ständigt grön- 
skande buske (Buxus sempervirens L.), 
som odlas till infattning af rabatter; 
är vanligen lågväxt, men uppnår i Skå- 
ne flera alnars höjd (se Linnés Sk. resa, 
s. 313 m. fl. ställen). — Hos profeten 
Esaias tages Buxbom som en symbol af 
trofasthet. 

Jag är en frodig buxbomshäck, 

Som felar ej att vara täck. 

v. DALIN 5: 356. 

Inom en list af buxbom och grönt 

Ritade namn i hundra fasoner. 

BELLMAX 3: 123. 

f Buxbomsmossa, f. Namnet 
Buxhaumia L. är gifvet efter en Tysk 
botanist Buxbaum ; det må således icke 

2 



18 



BYLL — BONTRAD 



ändras till Buxbomsmossa, iTvilket blir 
absurdt. För öfrigt bör denn^ högst 
sällsynta och nästan osynliga mossa ej 
upptagas i en ordbok öfver Svenska 
språket. 

f Byllj en förolyckad rådbråkning 
af det Latinska Bupleurum L., hvilken 
hvarken botanister eller allmänheten 
vidkännes, 

Bymell, se Mell. 

i Bynke, n., se Gråbo. 

i Byttbär = Vikon. 

f Byttegräs = Mjödört. 

Bytteletj m., ett färgämne, som 
beredes af lafven LecanQra tnrtarea. 
Se Örnlaf. 

T Båtsmanshatt, Båtsmans- 
mössa = Blåklett (Blåklint). 

t Båtsmän = Knappvädd. 

T Bäckblomma, Bäckros = i) 
Neckros, Blek. 2) Kabbelök, Dalarne. 

Bäckböna (äfven Bäckgröna), f. 

Detta namn har inkommit i skriftsprå- 
ket efter Beccabunga; men hunga kom- 
mer af ett gammalt Tyskt ord bungo 
(knöl, lök) och har intet att göra med 
böna. Jfr Punga. — Ifrågavarande växt 
benämnes rätteligen Bäck-ärenpris. 

Bäck-krasse, m.,Cnrdamine ama- 
ra L. Se Ängkrasse. 

f Bäcklilja, f. = Svärdslilja. 

T Bäcksvärla, Hall. = Svärds- 
lilja. Svärta är sammandragning af 
Svärdslilja. 

Bäck-ärenpris, se Ärenpris. 



f Bäfyegräs = Darrgräs. 

Bäfverbär, n., en med stenhallon 
närförvaudt art af slägtet Rubus: R. 
castovtus L^.sT. Genom sina röda blom- 
mor närma sig Bäfverbäreu äfven Vi- 
kon. 

Bägarlaf, se Laf. , 

Bälarefvor, f. plur., Vesterg. = 
Backsöta. Troligen rättare Bälg-ref- 
vor, som vore ett karakteristiskt namn 
i anseende till den refviga stjelken och 
de stora ärtbaljorna. 

f Bäljon, Böljon, n., Skåne = 
Odon. , 

Bändling, m., sammandr. af Band- 
tång, en gräslik växt i hafvet : Zostera 
L. Benämnes ofta Tång, Grästång. 

Böna, f., gemensam benämning för 
åtskilliga Artväxter med större, ätliga 
frön. 1) Bondböna, en art af stora Vic- 
kor : Vicin Fnba L., hvaraf Hästböna är 
en mindre förändring. 2) Turkisk Böna 
eller Sabelböna (slägtet Phaseolus l.), 
vanligen med slingrande stjelkar, men 
en afart är mycket lågväxt, Krypböna : 
Ph. narms L. — Så väl växten som dess 
frön benämnas bönor. För öfrigt kal- 
las så tiere utländska växter, såsom 
Kakaobönor, Tonkabönor. 

Bönrot, f., en i Göta rikes allmoge- 
språk vanlig benämning på roten af 
Gråbo, Gråböna. 

f Bönträd, så benämnes hos Dalin 
en i södra Sverige under namn af Gull- 
regn allmänt såsom prydnadsväxt od- 
lad buske. — Benämningen är både 
olämplig och öfverflödig. 



O. 



Under denna bokstaf finnes intet 
Svenskt namn. Alla ur främmande språk 
lånade, med C begynnande växtnamn, 
'hvilka kunna betraktas såsom naturali- 



serade ocli numera tillliörande Svenska 
språket, upptagas under K, då hård vo- 
kal eller ock konsonant följer på begyu- 
nelsebokstafven, hvaremot sådana, som 



CACTUS — CHAMPIGNON 



19 



icke kunna anses hafva ingått i vårt 
språk, synas böra bibehållas under C, 
likasom namnen på Ch, t. ex. Champignon, 
ChiiKt, och de på C med efterföljande len 
vokal, t. ex. Cecler, Citron, Q/press. — De 
flesta bland här anförda namn böra väl 
intagas endast i ett Supplement. 

Cactus^ m., Cacteer, pl., en tal- 
rik, i länderna kring Mexikanska viken 
förekommande växtfamilj, hvars samt- 
liga slägten utgöras af köttiga, saft- 
fulla, bladlösa växtformer, liknande 
bollar eller stänger. Flera hafva Sven- 
ska namn. 

f Cajeputolja, f., som erhålles af 
trädet Melaleuca Leucndendrum L., 
tinnes väl upptagen i Svenska Farma- 
kopén, men är så föga bruk]ig,""att den 
ingalunda förtjenar anföras i en Svensk 
ordbok, möjligen blott i ett Real- 
lexikon. 

T Calaba-balsain, m., som fås af 

trädet Calophyllum Calnba L., är ännu 
mindre känd än föregående olja och 
icke ens upptagen i Svenska Farma- 
kopén. 

Calabar, extrakt af frön utaf /%- 
sostigma venenosuvi Balfour, märkvär- 
digt för dess egenskap att samman- 
draga ögonpupillen. 

Camellia^ f,, en för sina sköna 
blommor allmänt i orangerier odlad 
buske från Japan. Närmast beslägtad 
med Thebusken. 

Caprifolium, m., slingrande busk- 
växt af slägtet Try, en i trädgårdar 
vanlig prydnadsväxt från södra, Eu- 
ropa: Lonicera Cax>rifolium L. Afven 
den inhemska, snarlika Lonicera Peri- 
clymenum L. odlas under benämning 
af Svensk Caprifolium, ehuru den har 
flera inhemska namn. Om aftnarne dof- 
tar Caprifolien af vällukt. 

— bersån, af blommiga syrener 

Och välluktrika caprifolier byggd. 

STAGXELIUS 1 : 404. 

Anm. Detta namn, som är rent Latin, 
synes mig ej böra anföras under bok- 
stafven K. 

f Caranna-gummi utgår alldeles. 



Cardbeuedikt (= Carduus bem- 
dictus), m., en tistelväxt, använd i me- 
dicin och så allmänt omnämnd, sär- 
deles i äldre läkareböcker, att den torde 
förtjena upptagas. Nu Cnicus henedic- 

tUS G^KTK. 

Cascarill, f., barken af flera arter 
utaf slägtet Croton L., synnerligast af 
C. Eluteria Sw. från Jamaica, högt vär- 
derad i medicin. 

Cayennpeppar, se Peppar. 

Cederjm., ett ädelt och resligt barr- 
träd i Orienten of^ pS'^ Atlas-JDcrgen, 
närmast beslägtadt med vår Tall: 
Cedrus Libani Loud., Pinus Cedrns L. 
Kallas i bibeln både Cedei' och Ceder- 
träd. — Cedern lemnar ett ypperligt, 
välluktande timmer. 

Cedern lyftade en hjessa. 

Och blomman öppnade en barm. 

KELLGREN 2: 158. 

Redan hann sin purpurslöja 

Öfver cederskogen höja 

Tidens sjette dag. fraxzén 1: 6. 

A7nn. Alla öfriga sammansättningar 
af Ceder synas mig öfverflödiga, såsom 
afseende för oss Svenskar obekanta fö- 
remål. 

f Cedrat-Citron utgår, såsom va- 
rande ett nära obrukligt namn. 

Cedro-Olja, f., en flygtig olja, som 
pressas ur citronskal. 

f Celaster, m., en buske, som hos 
oss hvarken växer, planteras eller i 
handel förekommer, bör väl icke upp- 
tagas, helst namnet är oförändradt det 
Latinska. 

f Centunkel utgår alldeles. Heter 
på Svenska Knut-arv: Centunculus mi- 
nimus L. 

Chalottenlök^ se Lök. 

Champignon, m., en mycket läc- 
ker och allmänt värderad art af Skif- 
svamparne, känd genom sina såsom 
äldre svartbruna skifvor på hattens 
undre sida: Agaricus campesti'is L., 
m. fl. — Ordet är Franskt och betyder 
svamp i allmänhet. 



20 



CHARME — DAGGPIL 



T Cliarine, m., är Frauska namnet 
på Anuboken, nu obrukligt, men före- 
kommande hos Linné ocli äldre skrift- , 
ställare, dock tillagdt endast den i träd- 
gårdar odlade. 

Ghina, f., ett dyrbart, feberfördrif- j 
vande medel, som erhålles af flera arter j 
utaf Chinaträdet {Cinchnnn l.) från ' 
Andernas sluttningar i Peru. | 

Anm. De mångfaldiga olika slag af 
Chinabarken, som förekomma pä apo- 
teken, kunna icke här upptagas, såsom 
uteslutande tillhörande farmacevtiska ar- 
beten. ' 

Chinarot^ f., en medicinsk drogue, ' 
som fäs af trädet Smilax China L. från 
Orienten. ! 

Cikoria, f., en odlad afart af den 
vilda Vägvårdan, hvars rot begagnas | 
som kaffe-surrogat. Cikoria-kaffe. I 

Citron, m., frukten af Citronträdet, | 
inhemskt i Orienten, nu allmänt odladt | 
i Medelhafsländerna: Citrus Medica L. | 

Medien skänker den frukt, hvars sunda ': 

och syrliga safter 
Häfta på tungan sin smak. 

ADLERBETH ,J5. 

Hvad är citronens varma lund '. . . 
Emot den bygd, der klippans grund 
Gör anden kysk och stark? 

ATTERBOM 1: 162. 

CitronmeliSS^ m., en i södra Eu- 
ropa vild, hos oss för sin välliikt odlad 
art af Sugeväxternas familj: Melissa 
officinalis L. 

Coccioiiell-lafvar, se Laf. 



f Crocus = Saffran. Det är ett 

rent okynne att begagna Latinska nam- 
net; man kan då lika gerna säga Fn^Ji.s 
Quercus för Bok, Ek. 

i Crotonolja, f., pressas af en art 
utaf slägtet Croton {C. Tigllum L.), hvil- 
ken-användes i medicin. 

f Cruciflxört, Dalsland = Kors- 
ört. 

i Curare, ett häftigt verkande gift 
frän södra Amerika, hvilket anses er- 
hållas af en art Strychnos v.. 

T Cymbel, enligt Dalins ordbok 
Åntirrhinum Cymbalaria L., men svår- 
ligen skulle någon botanist ana, hvil- 
ken växt dermed menas. 

Cypergräs, ett vackert och artrikt 
Halfgrässlägte, med tvåradigt sittande 
agnskal. En art, Cyperns fuscus L., är 
inhemsk. 

Cypress, m., ett artrikt slägte bland 
Barrträden, af hvilket i synnerhet en 
art, såsom en sorgens sinnebild, hos 
oss odlas: Cup7'essus seinpervirens L. 

Ur buskarues hop cypressen höjer sin 
spira. 

ADLERBETH 10. 

När jag bärs ur mitt hus 
Och min begrafning firas, 
Skall med cypresser siras 
Min flaska och mitt krus. c. A. roth. 

f CytiSj m., buske af Artfamiljeu, 
ofta planterad till prydnad: Cytisus i.. 

Dansande söker ock geten sig väg till 
Cytisi blomma. 

ADLERBETH 15. 



D. 



Dadelpalm, f., en palmart från 
norra Afrika, med välsmakande fruk- 
ter, kallade Dadlar: Phoenix dactyli- 
fera L. De i / Mos. 43: 11 omtalade 
dadlar anser man hafva varit Pistacier. 



f Dagghär, Daggros, Daggört 

= Sileshår. 

Daggkåpa, f., se Daggskål. 
Daggpil, se Fil. 



DAGGSKAL— ^JÖPRA 



21 



Daggskål, f., en allmän ört med 
breda, veckade blad, i bvilka daggdrop- 
par uppsamlas: Alchemilla vulgaris L. 
Benämnes ofta Daggkåpa, Jungfru 
.Marie Kåpa, bvaraf bildats det olämp- 
liga namnet Kåpört. 

Dagslilja, f. Så kallar Atterbom 
Convolvulus tricolor L., en art af släg- 
tet Vinda, odlad som prydnadsväxt. 
Jfr Purpurvinda. 

Hvarför klaga, att så kort jag varar, 
Att jag blommar blott en enda dag? 

ATTERBOM 1: 43. 

DalllsroS, f., en allmänt odlad 
prydnadsväxt af Hålkblomstriges fa- 
milj, med ätliga rotknölar: Dahlia vn- 
riabilis Desf. Kallas vanligen Dahlia 
och är benämnd efter en Svensk bota- 
nist Dahl. Man eger deraf väl hundra 
förändringar med egna, flygtiga namn. 

Damascener-ros, se Törnros. 

f Dammossa, enligt Dalins ord- 
bok »ett slags alg, Byssus». Namnet 
är rent af olämpligt, och slägtet Bysszis 
MicH. har helt och hållet försvunnit. 

f Damspelslilja, se Kronlilja. 

Dauskal)lod, se Mannablod. 

T DansklÖfYer, m., ett mindre 
lämpligt namn på Iledysarum gyrans 
L., en vid Ganges mynningar väsande 
Ärtväxt (dock vida skild frän Klöfver), 
hvars biblad befinna sig i ständig sväng- 
ning. Växten kan visserligen odlas hos 
oss i hetaste drifbänkar, men man är 
bäst betjeuad med dess Latinska namn. 

Darrgräs, n., ett mångårigt gräs 
med hjertlika, dallrande småax: Briza 
media L. Kallas på Franska Jmozireife, 
deraf stundom i trädgårdsspråket Kär- 
leksgräs. 

f Degbär, Nyland ^= Måbär. 

Desma, Desmeros, f., en art af 

slägtet Kattost, med sköna blommor 
och stark lukt af desma: Malva mo- 
schata L. 



Desmansknopp, Desmeknopp, 

m,, en liten af desma luktande vårväxt, 
med gyttrade gröna blommor: Adoxa 
Mosckaiellina L. (På Gotland föres 
detta namn till Honungsblomman.) 

f Desmans-Ofris, ett förolyckadt 
namn, af Liljeblad bildadt i systema- 
tiskt intresse, men v'åxtei\(Uph7'ys Mon- 
orchis L.) är vida skild frän Ophrys, 
och benämningen har aldrig varit an- 
tagen. 

iDesmegräs=Myskegräs. Nam- 
net tillägges stundom äfven andra starkt 
luktande växter, t. ex. i Österg. Ren- 
fanan, hvars benämning der blifvit öf- 
verförd till Röllikan. 

Dill, m., en allmänt odlad krydd- 
växt af Umbellaternas familj : Anethum 
graveolens L. Användes som krydda 
och omtalas redan i bibeln, Matth. 
23: 23. 

t Diptamn, Diptan, ett namn 
bildadt af det Latinska Dictamnus. 
Se Nattfackla. 

Disksvampar, en stor familj bland 
Svamparne, med fröredning på öfre 
sidan, sporerna inom egna hylsor: Di- 
scomycetes Fr. 

T Distron, i Finland, Upland m. fl. 
ställen Tistron = Svarta Vinbär. 

i Djefvulens hand, se Herrans 
hand. 

T Djefvnlsbett, n. (Lat. Morsus 
dinboli), ett i äldre tider brukadt namn 
på Knappvädd, men nu föråldradt och 
obrukligt. 

•hDjefvulsblod, n., en giftigt brän- 
nande nässleart på ön Timor, med 
hvilken vi Svenskar ingen bekantskap 
hafva. 

Dodra, f. (mångfaldigt vexlande i 
uttal : Dodder, Dotter, Dåbast, Dåda, 
Dåde, Dåre, Dora, Döre), ett örtslägte 
af de Korsblomstriges familj : Cameli- 
na Craxtz. — En tvåårig, mycket hårig 
art, Vild-dodra (C. silvesfris wallr.), 



DOSTA — DVALKULLOB 



växer ofta ^ på ouppodlade ställeu. — 
Eu annaiK Akerdodra (C. saiivn Fr.), 
växer bland säden och odlas för sina 
fröns användande i oljeslagerierna. — 
Bekantast är Lindodra (C. foetida Fr.), 
med uppblåsta skidor, hvilken växer 
bland linet och deraf i folkspråket fått 
namnet Lindotter. 

Dosta, f., äfven Ringdosta, ett 

slägte bland Sugeväxterna, med blom- 
morna sammandragna i ett hufvud: 
Clin.o})odium vulgäre L. — Namnet här- 
ledes af fornnord. pustr, qvast, viska ; 
tustn, sammandragen i en knippa, [isl. 
pustr förekommer i den uppgifna bety- 
delsen hos Björn Haldorson, men icke 
hos senare ordtaoksförf attai-e, såsom Fritz- 
ner och Cleasby-Vigfusson. Norska folk- 
språket har Tust, liten vippa, tofs ; Tiista, 
knippa (af halm o. d.); tusta, samman- 
veckla, hoptrassla. Utg.ctnin.] jfrKonig. 

f Drabinda, f., en i Skån^ och 
flerstädes bruklig benämning på Äker- 
vinda. 

t Dragblad, n., enligt Linné ett i 
Småland förekommande namn på Al- 
chemilla vulgaris L. Det synes nu vara 
utgånget; åtminstone har jag der hört 
det tilläggas endast Groblad. 

Drakblod, n., ett bekant harts, 
som erhålles af det utländska trädsla- 
get Pterocarpus Draco L., äfvensom 
af Cnlamus Draco Willd. 

Drakblomma, äfven Draknos, 

f., ett inhemskt örtslägte af Sugeväx- 
ternas familj, med blå blommor: Dra- 
cocephahivi Ruyschiana L. 

Droppmossa, se Mossa. 

t Drufbild, m., en art Mögel: 
Botrytes Mun. Detta och en stor mängd 
andra, rent af mikroskopiska svampars 
namn, upptagna i Dalins ordbok efter 
Liljeblads Flora, måste ovilkorligen 
utgå. 

i Drufhyaciiit, m. = Perldrufva. 
Sedan slägtet Mtiscari Mill. nu blifvit 
skildt frän Hyacinthus L., eger ifråga- 



varande, i systematiskt intresse gifna 
namn icke vidare någon tillämpning. 

Dufkulla, f., en vacker hvit skogs- 
blomma af Hvifveväxternas familj, den 
enda Svenska växt med sjudelad krona 
och sju ståndare: Trientalis europceciL. 
Dufkullan, sommarens förste härold, ly- 
ser som en stjerna i den dystra skogen. 

f Diifkål, Vesterg. = Vägsenap. 
f Duflins, se Lins. 

f Dufråg, m., en olika tillämpad 
benämning på åtskilliga mossors frö- 
gömmen. 

t Dufstol, Dufvestol, m. =Blå- 
klett (Blåklint). 

fDufvefot, m., enligt Wahlenberg 
Geranium columblnum L.; öfversättning 
efter Latinet. 

f Dufägg, n. = Tarald. 

Duggört =^ DaggskåL 

f Duk-ricin, m., ett alldeles onö- 
digt namn på Ricinus Mappa L. från 
Ostindien, med hvilken växt Svenskar 
svårligen komma att göra bekantskap. 

Dulcamara = Sohmum Dulco- 
mara L., se Besksöta. 

i Dunstockar, m. pl., Gotl. = 
Kafveldun. 

Dunört, f., ett artrikt slägte af 
Kroppväxternas familj, med regel- 
bundna fyrbladiga kronor och åtta 
ståndare : Epilobium l. En art. Luden 
Dunört (E. hirsutum L.), odlas stun- 
dom i trädgårdar som prydnadsväxt. 

Durrha, f., Durrhakorn, n., ur- 
sprungligen ett Negerfolkens sädesslag: 
Holcuit Sorrjhum L. 

fDuvagräs, efter Wahlenberg Cen- 
tunculus minimus L. Namnet är mig 
obekant, och det förekommer icke hos 
någon annan författare än Wahlenberg. 

Dvalbär = Galnebär (Atropa Bel- 

ladonna L.). 

f Dvalkullor, Valkullor (skrif- 

ves vanlitrcn, men orätt H valkullor), 



DVERG EK 



23 



f. pl., benämning i Jemtland på Äng- 
bulle. Man plägar om midsommars- 
natten lägga växten under hufvudgär- 
den för att försättas i extatisk sömn. 
(Sannolikt härledes val af dvala.) 

Dyerg"- ett mycket vanligt epitet 
sä väl till lågväxta arter, t. ex. Dverg- 
björk, som till artförändringar, t. ex. 
Dvergapel. 

Dyergmandel, se Mandel. 

Dybladj n., en på vatten flytande 
växt, med njurlika, skaftade blad och 
hvita blommor: Hydrocharis Morsiis 
rance L. 

DyborrCj m., en under vattnet vä- 
xande ört, med svärdlika, bvasstandade 
blad och rosenröda blommor: Stratio- 
tes aloides L. Dyborren är, enligt 
Linné, Nordens enda palmartade växt. 

Dyfräken^ se Fräken. 

Dyfvelsträck^ m., ett slags gum- 
miharts, som erhålles ur roten på Fe- 
ruia Asa foetida L., en Umbellat i 
Persien. 

i DymOSSa utgår, liksom öfriga 
endast i systematiskt intresse bildade 
namn på mossor böra utgå, helst de 



aldrig komma att urskiljas af allmän- 
heten och ej heller begagnas af bota- 
nister. 

f DyuamaBi^ m. (se Linnés Sk. resa 
148) = Kafveldun. 

f Dynaskräppa, f., Skåne. En 
mycket storväxt art af slägtet Syra, 
med ganska smala blad : Ruviex Hy- 
drolapathum Huds. 

f Dyplanta, f. = Äfjebrodd. 

Dån, m., örtslägtet Galeopsis L., 
tillhörande Sugeväxternas familj, skildt 
från de öfriga genom tvenne från kro- 
nans nedre läpp uppskjutande tänder. 
De flesta arter hafva stickande hår, 
synnerligast Hampdånen {G. versico- 
lor CuKT.) med stora blommor, till fär- 
gen gula, utom den nedre läppen, som 
är mörkröd. För dessa hårs skull kal- 
las de i folkspråket Nässlor. {Nässla 
heter, enligt Dioscorides, på Dakiska 
språket ')vr.) 

Dårrepe, se Repe. 

f Dåska, f., Skåne = Lin-snar- 
refva. — Namnet är sannolikt härledt 
från Dodra, hvilken benämning i Engel- 
skan {Doddei) öfverföres till Cuscuta. 



E. 



Ebenholz, m., utmärkt hårda träd- 
slag från Orienten, som användas till 
finare snickar-arbeten, förnämligast 
Svarta Ebenbolzen, hvilken erhålles 
af Diospyros Ebenum L. fil. Omtalas 
ofta i bibeln, under namn af Hebenträ, 
såsom en dyrbar handelsvara från Ofir. 
Blott Indien alstrar 

Ebenholz; hos Sabeerna blott gror 
■rökelsebusken. 

ADLEHBETH 75. 

f Eckergräs, se Äckergräs. 
f Efsing" = Äxing. 



Ek, f., ett allmänt bekant träd af 
Allonträdens familj : Quercus Robur L. 
Frukten kallas Ållon, i vissa landsorter 
Åkarne (af Isl. åkarn). Eken är våra 
skogars'ädlaste, hårdaste trädslag. 

Eken i sin höghet stolt, och hedrad 
i sitt fall, 
Han(!) skogens konung (!) var, och böl- 
jans blifva skall. 

OXENSTJERNA 2: 93. 

I Djurgårds-ekar, susen vänligt öfver 
Den störste sångarns bild, som Norden 
bar! 

•^ TEGNÉR 3: 215. 



24 



EKEBR 



# 



Se ekens strid mot stormarne på f jellen. 

STAGNELIUS 2: 184. 

(Obs. Eken växer ej på f jellen.) 
Anm. I Orienten finnas mångfaldiga 

skilda arter af Ek, så Btt den i bibeln 

omtalade troligen är en annan art än vår. 

»Jag uträckte mina grenar såsom en ek». 

.Si/r. 24: 22. 

T Ekebräken, n., en art af slägtet 
Stensöta, med tre gånger pardelade 
blad: Polypodium Dryopteris L. 

Ekefock, se Fock. 

Eknas^ m., se Korneli. — Detta i 
Vesterg. brukliga namn är så bestämdt 
och egendomligt, att det förtjenar upp- 
tagas. 

Ekorrbär, n., en med Konvaljen 
närbeslägtad ört, tillhörande Liljeväx- 
terna, med tvenne hjertlika blad på 
stjelken: Convallarin bifolia L. Smi- 
lacina Desf. 

EkOlTSVamp, m., en art af Buk- 
svamparnes familj, använd i Dalame 
som lockbete för ekorrar: Octaviana 
variegata Vitt. 

T Eksnga, f., Skåne = Ängs- 
kovall. 

T Ekört, f., Skåne = Skogs- och 
troligen äfven Ängs-kovall. 

ElfgräS, n., rättare Elfäxing, m., 
ett gräs med blå ax, växande i ringar: 
Sesleria ccerulea Ard — »När detta grä- 
set växer på en mager äng, synes det 
afmåla en blå ring, den enfaldiga folket 
trott förorsakas af elfvors dansande». 
Linnés Öl. resa 66. 

f Elfnäfver, f., föres af Linné rätte- 
ligen till Torsklafven (se detta namn), 
men i Dalins ordbok till Marchantia, 
hvilken pä Svenska kallas Jordlanga. 

Elfring^ m., har man kallat vissa 
i ring växande svampar. Benämningen 
torde förtjena upptagas. 

Elfäxing, se Elf gräs. 

fElgborst, m., Gestrikl. = Stagg. 

Elggräs, n.. Södermani. = Mjöd- 
Ört. Detta provinsnamn har ingått i 



riksspråket och synes derföre böra 
upptagas. — Vid högtider plägar Elg-' 
gräset för sin behagliga lukt strös på 
golfven i bondstugorna. 

Tiljorna smyckas af elggräsets blad. 

DAHLGREN 1: 189. 

f Elgrams, Elgstjelk, m., Dalsl. 
= Kropp. 

f Elinsrot, se Alant. 

Elm, se Helm. 

Eluaträd, n., är den i Småland 
och flerstädes allmänna benämningen 
på Olvonbaske. Andra uttal af nam- 
net äro : Illnaträd, enligt Linné i Skåne 
Illenaträd (Fl. Svec. n. 264) ochlläna- 
träd, Ilånneträd (Sk. resa 84, 392). 
Blomflockarne kallas Elnahringlor i 
anseende till de stora gallblommornas 
ringar. 

En, f., Enbnske, m., en öfver hela 
landet allmän buske, tillhörande Barr- 
träden: Juniperus communis L. De bär- 
lika kottarne kallas Enbär. »Af enen är 
allting nyttigt», retzius 1: 342. — Mån- 
gen gagnar sin bygd, fast stickande och 
hvass som enen. — Enbären mogna först 
tredje året, så att man på samma buske 
träffar omogna, halfmogna och fullmog- 
na; deraf ordstäfvet: 

När alla enebär hunnit mogna, 
Bli alla flickor gifta och trogna. 

Enbärsträd i bibeln afser de stora, 
trädartade, i Orienten växande arterna 
af Enslägtet. »Hon (en falsk tunga) är 
såsom eld i enbärsträ». Psalm. 120: 4., 

f Eng'elsÖrt, f., ett medeltidsnamn 
på Qvanne. 

Engeltorn (pl. -törnen), n., uttal 
i allmogespråket af det Franska ér/lan- 
tier (äfven uttaladt Neglantyr) = 
Lukttörne. 

Enlaf, se Laf. 

Enstabb, Enstapel, m. (af Isl. 
e?ws^fl/>0) benämnes Örnbräkenet,eme- 
dan . det icke, såsom Ormbunkarne, 
växer i tufvor. Se Braken. 



ETERNELL — FETKNOPP 



25 



Eternell, m., namn pa mycket 
olika växter, hvilka torkade bibehålla 
sig oförändrade. 

Etternässla, f., se Nässla. 

v Etterört, f. = Gullkrage (Gul 
Krageblomma). 



Etthjertbladsväxter, Monoco-- 
tyledonece. Se Hjertbladsväxter. . '\ 

EYighetsblomma, -blomster, 

Svensk öfversättning af Eternell. 

Exin^, se Äxing. 



Fackelros, f., äfven Fackel- 
blomster, -ört, en prydlig, pcå strän- 
der växande ört, med purpurröda, i ax 
sittande blojnmor och tolf ståndare: 
Lythrnm Salicaria L. 

f Fackeltistel, m., namn på arter 
af slägtet Cactus. 

f Fageblomma, f., Gotl. = Hvit- 
sippa. 

i Fallblomster (origtigt Falk- 
blomster), n., Upl. Så kallas de vilda 
arterna af slägtet Valmo för deras ha- 
stigt affallande foder och kronblad. 

T Fallbär, n., Helsingl., enligt an- 
nan uppgift troligen rigtigare Fällbar 
= Hallon. 

T Fans onda bett, enligt Wahlen- 
berg Paris quadrifolia L. (se Ormbär). 

f Fansögon, i folkspråket = Ögon- 
blomma. 

f Fastlagsris = Påsklaf. 

i Fattigman s-trys sel, m., Skåne 
-■= Gullkrage (Gul Krageblomma). — 
Namnet är anmärkniugsvärdt endast 
för sin härledning af det Isl. trijs, tros 
(onyttigt affall, skräp). JfrRiETZ,s.l22, 

f Faxe, m., Vesterg. = Råglosta. 

f Feberört, f., hos äldre förf. = 
Frossört. 

i Femflngerört, f., se Fingerört. 
Namnet förekommer ofta i skriftsprå- 
ket. 



Fenkol, m., en bekant kryddväxt af 
Umbellaterna's familjfsom odlas i sö- 
dra Sverige: Fceniculum officiiiale A.1.1.. 
"Fänkål växte här (i Falsterbo) i träd- 
gårdarne mycket frodigt, lathärdade rin- 

trarne, och sådde sig der sjelf Hos 

oss uppe i landet sås Fänkål livart år och 
förgås hvar vinter, utan att någonsin bära 
frukt». Linnés Sk. resa 232. 

f Fennä, Fänne, Dal. i) = Frä- 

ken; 2) större i kärr växande Starrarter. 

Fembock, m., ett rödt färgstoft, 
som erhålles af den raspade veden utaf 
Ccesalpinia brasiliensis L. och andra 
Vestindiska trädslag. Namnet kommer 
af Brasilianska provinsen Pernombuco 
eller Femambuco. Jfr Bresilja. 

f Fes-SOpp, m., arterna af svamp- 
slägtet Lycoperdon Tourn., tillhörande 
Röksvamparne. 

Fetbladsväxter, naturliga famil- 
jen Crassulaceie dec, Tvåhjertblads- 
växter med tjocka, saftiga blad, regel- 
bundna blommor och hornlika, fria 
småfrukter. Hit höra Fetknopp, Ro- 
senrot, Taklök m. fl. 

f Fetgräs, Fetnacke, Fetört, 
vexlande benämningar på Tätörten. 

Fetknopp, m., ett artrikt örtslägte, 
med köttiga, saftfulla blad, fem kron- 
blad, tio ståndare: Sedttm l. Utom 
Kärleksörten, som särskildt upptages, 
äro följande arter mest kända: 

Bitter-fetknopp, allmän på torra 
ställen: S. acre L. Har bitter smak 



26 



FETROT — FIOL 



och, anses för ett medel mot skör- 
bjugg. 

Hvit-fetknopp, lätt skild från öf- 
riga genom hvita blommor: S. al- 
bum \,. 
f Fetrot, f., enligt Wahlenberg = 
Vallört, 
f Fet-tistel = Mjölkfibla. 
Fibla, f., Fibleväxter {Cickoria- 

cece Vaill.), en gemensam benämning 
på alla Blomhålksväxter med utdrag- 
na, tunglika blomkronor (mest gula), 
hvarföre alltid ett epitet tillägges ordet 
Fibla. För öfrigt har detta namn blif- 
vit öfverfördt äfven till slägtet Häst- 
fibla för den yttre likhetens skull, 
ehuru dess diskblommor äro pipiga. 

Anm. Namnet Ur mycket gammalt. Is- 
ländskan har fif/f, m. (således borde det 
nj-a ordet snarare vara bildadt ^bel än 
fibla), och ännu på 1600-talet skref en 
Svensk författare (Tillandz), obekant med 
Isländska språket, Fifier, pl. 

Fiblebrand, se Brand. 

Fiblespira, f., en med Klofiblan 
förvandt ört, med hela blad och i klase 
sittande blomhufvud : Intijbus prcemor- 
sus Fu. 

Fikon, n., den läckra frukten af 
Fikonträdet, en i Medelhafsländerna 
växande och hos oss i orangerier od- 
lad art af slägtet Ficus : F. Carica L. 
— Icke hemtar man . . . fikon af tistel. 
Matth. 7: 16. 

Fikonträdets växt och grenars ojemn- 
het 
Förlåts vid fruktens smak och sötmans 
Ijuflighet. 

OXKNSTJERNA 2: 154. 

Indiska Fikon, frukten af Cactus 
Opuntia L. 

Fikor, f. pl., Dalsl. = Klöfver. 
Hvitfikor, Hvitklöfver ; Rödfikor, Röd- 

klöfver, o. s. v. 

Fingerhatt, m., ett prydligt ört- 
slägte af Skeplingsväxternas familj, 
med stora, snedt klocklika blommor. 
Vår inhemska, ofta odlade art har pur- 
purröda blommor: Digitalis purpurea 



L. — På Gotland föres namnet äfven 
till Allmänna Blåklockan. — Finger- .-ji 
borgsblumma och Fingerborgsört äro 
öfverflödiga synonymer. fc^- 

Fing-er-nunneört, se Nunneört. 

Fingersvamp, m., benämning pä 
upprättstående, köttiga, mycket gre- 
niga arter, utan hatt, af slägtet, Cia- 
varia L. Fingersvamparnes grenar äro 
trinda; flera arter ätliga. 

Fingerört, f.j ett artrikt slägte, 
tillhörande Brumväxterna, med saft- 
lösa frukter, talrika småfrukter utan 
borst: Poteniilla L. Af dess arter hafva 
Blodrot, Silfverört och Tok sjelfstän- 
diga namn. Bland de öfriga förtjena 
särskildt nämnas : 

Femfingerört, Silfverfingerört (P. 
argentea L.), med upprätt stjelk, alla 
bladen femfingrade, liksom hos 

Refvig Fingerört {P. reptans l.), 
men hvilken har nedliggande, refvig 
stjelk. 

Vår-fingerört (P. vema l.), med 
stjelkbladen trefingrade. 
f Finnborst = Stagg. 



Finnbär, 



bären af Haftorns- 



busken. 

Finnkarv, m., en i Finnmarken 
växande Umbellat: Conioselinum Gme- 
lini Fb. Roten är aromatisk och har 
säkert verkande medicinska egenska- 
per. 

t Finnskägg, n. = Stagg. 

Finsk Ingefära, se Mossrot. 

Fiol, f., ett gemensamt namn pä 
flere Koi-sblomstrige växter med blå 
eller gredelina blommor. Brukas der- 
före endast i sammansättningar. Från 
dessa växter måste noga skiljas det 
vidt olika slägtet Viola l. 

Anm. För att skilja nämnda växt- 
grupper skrifver jag Fiol för de först- 
nämnda och Viol för de senare. Detta 
öfverensstämmer ock med vanliga ut- 
talet, hvartill kommer, att Fiol är inf ördt 
ur Tvskan, men Viol från Latinet. 



FIORINGRAS — FLOKS 



27 



f Fioringräs, n. = Kryp-hven. 

Namnet är nyligen infördt i ekonomi- 
ska skrifter. 

Fjellbär, n., frukten af en i fjell- 
byg,cler allmän art af Mjölonris, med 
årligen affallande blad: Arctostaphylos 
(dpina Speexg, 

Fjellklillt, m., ett slägte bland 
Näglikeväxterna, med enblommiga 
stjelkar och parvis tiotandade, enrum- 
miga fröhus : Wahlbergeli a Fr. 

Fjell-ljung", m., en halfbuske, till- 
hörande Ljungväxterna, liknande Kråk- 
riset, men med ägglika blå blommor: 
Phyllodoce ccerulen (l.). 

f Fjellrapa, f, = Dvergbjörk. 
Fjellskära, f., en med Ängskäran 



förvandt ört, men med fjäderlikt frö 
fjun, på undre sidan hvitludnablad och 
blå blommor: Saussurea alpina Dec. 

Fjellsyra, f., en från örtslägtet 
Syra nyligen skild art, med två pistil- 
ler (de egentliga Syrorna hafva tre) : 
Oxyria digyna (l.). Fjellsyrans blad 
hafva en ganska behaglig syra. 

Fjelltåtel, m., ett med Tåteln när- 
förvandt slägte, men har alla blom- 
morna tvåkönade och glatta blad : Vahl- 
odea atropurpurea Fk. 

Fjellyicka, f., en fjellväxt af Ärt- 
växternas familj, parbladig med udd- 
blad utan klänge och med gula blom- 
mor: Phaca frigida L. 
^ Fjell vippa, f., en vacker fjellväxt 
7 af Brumväxternas familj, med snöhvita, 
åttabladiga blommor lika Hvitsippans, 
men med småfrukter liknande Vippor- 
nas: Dryas octopetala L. 

Fjädergräs, rätteligen Fjäder- 
borstgräs, n., Sveriges utmärktaste 
grässlag, med mycket lång, tjäderlik 
borst: Stipa pennnta L. Växer endast 
i Vestergötland. 

f Fjäderkål och dylika endast i 
högre trädgårdsspråket brukliga be- 



nämningar äro otaliga och anses af 
mig ej förtjena upptagas i en allmän 
ordbok öfver Svenska språket. 

Fjädern äglika, se Näglika. 

Fjällnarf, m., ett slägie bland 
Narfväxterna, skildt från öfriga genom 
fjäll under de enkelt motsatta bladen: 
Lepigonum Fr. 

Fjällticka, se Ticka. 
Fjällört = Vätteros. 

FjärYa, f., en på hafsstränder vä- 
xande ört af Skrufblomstriges familj, 
med isgrå, liksom af rimfrost öfver- 
dragna blad, hvarför den i Norge äfven 
benämnes Hilsko (af Isl. hela, rim- 
frost) : Stenhammaria maritima Reich. 
— Namnet Fjärva är egentligen lånadt 
från Norskan {fjera, strand, strand- 
brädd). Jfr Hilsko. 

Flen, m., Flengräs, n., ett frodigt 

gräs, liknande Rör, växande pä våta 
ställen: Digraphis arundinacea Trix. 
Benämnes äfven Fläck, Rörfläck (Rör- 
flok, enligt Wahlenberg). Flenen är 
ett ypperligt, mycket gifvande foder- 
gräs. 

Flenkampe, se Kämpe. 

FlenÖrt, f., en allmän, stinkande 
ört af Skeplings växternas familj, med 
knöliga rötter, hjertlika blad: Scrophu- 
laria nodosa L. — Genom förvexling 
har namnet i Vesterbotten blifvit öf- 
verfördt till Skelörten och Röllikan. 

f Flockört benämnes i Dalins ord- 
bok slägtet Caucalis L., men namnet 
är obrukligt och dessutom obehöfligt, 
ty ingen art är inhemsk eller i något 
afseende utmärkt. 

f Floliår = Hornserf. 

Floks, m., en ört af de Hålkblom- 
striges familj, med blad liknande Ham- 
pans och med röda blommor: Eupa- 
'^^torium cannabinum L. — Liljeblad kal- 
lar växten Flåckel; men Floks (som 
torde härleda sig från \s\. flöki, flock, 



ir- "A^t^.^^ ^A^CA^ ^^-^*^ 



28 



FLOTAGRAS — FOCK 



tätt, tofs) är det i folkspråket brukliga 
namnet. 

Flotagräs, n., en art af slägtet 
Igelknopp, med mycket långa, smala, 
på vattnet flytande blad: Sparganium 
iiatans L. »Flotgräs . . . flöt med ändarne 
af bladen, och under starkaste stormen 
bröt så vågorna, att vattnet stod helt 
spegelklart så långt detta gräset växte». 
Linnés Vestg. resa 268. — »Han mår som 
ko i flotagräs», Småländskt ordspråk om 
en som har allt fullt opp. Jfr Linnés 
Fl. Lapp. p. 273. 

Flugblomma, f., en till Nosse- 
Vcäxterna börande ört, bvars mörka 
blommor likna tlugor: Ophrys Myodes 
(L.). »Dess blommor äro så lika flugor, 
att en okunnog, som får henne se, skulle 
tro, att 2 eller 3 flugor sutto på stjelken». 
Linnés Öl- resa 45. 

Flugblomster, rätteligen. Flug- 
sporreblomma, f., en art af slägtet 
Sporreblomma, med blad liknande Li- 
nets och gula blommor med lång spor- 
re : Linaria vulgaris Mill. — Med flug- 
blomster lagda i mjölk dödar man flugor. 

T Flugfänga, f. = Tjärblomster. 

Obrukligt namn. 

f Fluglin, n. Hvad dermed menas 
är mig obekant ; troligen Flugblomster. 

Flugsporreblomma, se Flug- 
blomster. 

Flugsvamp, m., en utmärkt vac- 
ker svamp med röd hatt, beströdd med 
hvita vårtor, för öfrigt hvit: Agaricus 
muscarius L. Man har en stor mängd 
arter, som föras till samma slägte. 
Flugsvampen är i hög grad giftig. 

T Flugträd, en benämning på 
Svartpoppeln då dess blad vanställas 
af insektbon. 

Flyghafre, m., en vild art af släg- 
tet Hafre, med ludna frön : Avena fatua 
L. Växer som ogräs bland säden och 
är på många orter en verklig lands- 
plåga. 

vFlåsgräs, Flåsklöf ver = Har- 
klöfver. 



f Flä, Fläk, se under Flagg, 
f Fläck, se Flen. 
f Fläeklaf, utgår, se Laf. 
Fläder, f., rätteligen Fläderhyll, 

m., en buske af slägtet Hyll, med stora 
hvita blomflockar: Sambucus nigra L. 
»Fläderns blommor med sin lukt besvära 
och förorsaka hufvudvärk hos många. 
Ganska osundt är det ock att sofva, Uf- 
ven i fria luften, nära blommande fläder». 
RETZius 2: G47. 

Fly en sjuklig sömn, hvars anda kring 

din bygd 
På luften sänker sig i fläderblommans 

skygd. 

OXENSTJERXA 2: 122. 

Fläderväxter, Tvåhjertblads väx- 
ter med ståndare fästa på den sam- 
bladiga kronan ofvan det trerummiga 
fruktämnet, med trenne märken: Va- 
lerianecB Dec. 

Flagg, m., ett i Skåne (äfven Dan- 
mark och England) vanligt namn för 
de svärdlika bladen på Kalmus och 
Svärdsliljan. I Linnés Sk. resa, s.359, 
kallas den senare Fläje; men s. 365 
säges : »Calmus, som mycket växte vid 
Vrams kyrka, kallades I" lägg, och icke 
Iris, dem bönderna på åtskilliga ställen 
blandat till namnet». Men äfven Gly- 
ceria aquatica Wahlb. kallas Fläjegräs, 
och otvifvelaktigt är den Norrländska 
benämningen Flä, Fläk på de upprätta 
arterna af slägtet Tgelknopp samma ord. 

Flätting, m. 1) = Gumrik-korn; 
2) ett slägte bland Halfgräsen, med 
sammansatta, tlattryckta ax: Bhjamus 

PaX7.. 

f Fnockväf, m., ett mikroskopiskt 

svampsliigte. Utgår alldeles. 

Fnösksvamp, m., rättare Fnösk- 

ticka, en pä trädstammar (af Bok och 
Björk) växande trähård svamp, af hvars 
inre, lösare massa fnöske beredes : Po- 
lyporus fomentarius Fk. — Före tänd- 
stickornas upptäckt var fnösksvampen af 
största vigt. 

Fock, m., gemensamt namn på 
svampslägtena Dcedalea ochTrametes, 



FODERBETA — FRAKEN 



2d 



liknande Tickorna, men med större, 
oregelbundna porer. De mest bekanta 
arterna äro : 

Ekefock, träbård: Dcedalea quer- 
cina Peks. 

Sällefock (Helsingl.), utmärkt för 
sin vällukt: Trametes suaveolens Fr. 

Foderbeta, se Beta. 

Foderbräken, n., ett slägte bland 
Bräkenväxterna, växande i form af stru- 
tar, med från örtbladen skilda frukt- 
blad: StruthiojJteris germanica Willd. 

Fodersmäre, se Smäre. 
Fodersvin^ellosta, se Svingel- 
losta. 
Foderyicka, se Vicka. 1 

Fogelary, m., en liten ettårig ört 
af Narf växternas familj, med tre stån- 
dare: ffolosteum umbellatum L. Fogel- 
arven är en af de tidigaste vårväxter, 
hvilken bastigt afblomstrar ocb för- 
svinner. 

f FogelbOj n., kan väl aldrig an- 
vändas som växtnamn, men tillägges 
af Wablenberg den vilda Morroten. 

Fogelbär, Fogelkörs, se Körs. 

Fogelhirs = Hönshirs. 

Fogellim, n., egentligen lim ko- 
kadt af Misteln, men tillägges såsom 
namn stundom- sjelf va busken. 

FogelYicka = Kråkvicka. 

FogelÖrt, f. 1) En art af slägtet 
Slideknä, med små blommor i blad- 
vecken: Polygonum aviculare L. 2) 
Namnet tillägges i Österg. örtslägtet 
Jungfrulin. 

Fredagsbjörk = Dvergbjörk. 

f Fredlös, ett gammalt, nu ut- 
gånget namn på Frossört ; troligen för- 
vridet. 

Frier, f. (?), ett örtslägte bland 
Skeplingsväxterna, med gapande blom- 
mor ocb öfre läppen hoptryckt: Pedi- 
cularis L. — Namnet är mvcket gam- 



malt (Isl. fi'er, n. pl., Mösog. frius, 
frost, köld), nu vanligen öfversatt med 
Kallgräs, dock icke utdödt i folksprå- 
ket. — Utom Kung Carls spira (som 
särskildt upptages) ocb flera fjellörter 
äro följande tvenne arter allmännare 
kända : 

Kärrfrier, med upptill grenig stjelk: 
P. palustris L. Kallas äfven Lievarg 
i folkspråket. 

Skogsfrier, äfven Granfrier (Wab- 
lenberg), endast vid roten grenig: F. 
silvatica L. Benämnes i folkspråket 
också Grangräs, Granört. 
i Frillogräs, se Slägfrid. 
f Frimodig benämnes Konig en- t/f 
ligt Wablenberg. 

Fromental, m., det i förra seklet 
allmänt brukliga namnet på Knylhaf- t^ 
re, nu utgånget, men förekommande i 
Linnés ocb Retzii skrifter samt i äldre 
busbållsböcker. 

Den höga Fromental, som härmar haf- 

rens topp 
Och, liksom skrytande med dubbla 

skördars hopp, 
Som gräs hör ängen till, med ax är 
åkren egnad. 
OXEXSTJER.VA 2: 30. 

Frossört, f., namn på mångåriga 
örter, tillhörande Sugeväxterna, med "^ 
tvenne i bladvecken parvis sittande blå 
blommor: Scutellaria L. — Allmänna 
Frossörten: S. galericulata l. 

Fruekål, m.=Slåtterfibla. »Landt- 

mannen brukar här neder på åtskilliga 
ställen, besj^nnerligen vid slåttertiden, 
att samla bladerna, som då äro störst, 
samt koka och äta dem alldeles som kål». 
Linnés Sk. resa 25. 

Fryle, m., ett slägte bland Tåg- 
växterna, lätt skildt genom sina gräs- 
lika blad : Luzula Dec. Blommar tidigt 
om våren. — I vissa orter öfverföres 
namnet till Spergeln. 

Fräken, äfven Fräkne, n., ett 

egendomligt slägte, tillhörande Grodd- 
trådsväxterna, med pi^piga, ledade, blad- 
lösa stjelkar, men oftast mycket gre- 



30 



FRÄKENBOTTNAR — FARSVINGEL 



niga: Equisetnm L. Fräkenväxterna 
utgöra en medelform mellan Braken 
och Barrträd. Af misstag benämnes 

Braken stundom för Fräken Liksom 

af sjunkna kontinenter endast bergstop- 
parne återstå såsom låga öar, så återstå 
nu af fornveiidens fräkenskogar endast 
lågväxta plantor. — Fräken-artema haf- 
va talrika namn i folkspråket, hvarför 
här måste upptagas: 

Dyfräken {E. limosum l.) med en- 
pipig stjelk. 

Kärrfräken [E. palustre l.) med 
flerpipig stjelk; på fuktiga ängar. 

Skaf-fräken {E. hiemnle l.) med 
sträfva stjelkar utan grenar. Kallas 
allmänt Skafgräs. 

Skogsfräken {E. sUvaticum l.) med 
mycket fiudelade kransgrenar. 

Akerfräken (E. arvense l.) med 
fruktbärande, enkla, grenlösa, snart 
vissnande stänglar; de ofruktsamma 
stänglarne äro greniga. 

Ängfräken [E.pratense EHKH.),likt 
det näst föregående, men spädare; de 
fruktbärande stänglarne utskjuta all- 
deles enkla grenar. 
Fräkenbottnar benämnas dyfulla 
träsk och tiodbäddar, beväxta med Dy- 
fräken tätt som säden på en åker. 

f Fräkenträd, ett på Söderhafvets 
öar växande barrträd, som liknar Frä- 
ken : Casuarina equisetifolia Fokst. — 
Namnet är nytt, väl bildadt, men för 
min del bibehåller jag helst det Latin- 
ska namnet på dylika för oss helt främ- 
mande växter. 

Fränskifling^ m., arter af slägtet 
Skitling, med frän lukt och smak, hvil- 
ka anses giftiga: Hebeloma Fr. 

t Fröbild, Fröludd, m., mikro- 
skopiska svampar, som ingalunda för- 
tjäna upptagas. 

iFulbom, m.,Gotl. = Hyll. Nam- 
net är en förvridning af det Tyska Faul- 
baum. 

Fur, Fura, f. (oblik kasus >»'«). 
ett allmänt bekant, ständigt grönskan- 



de barrträd med tvenne parvis förenade 
barr: Pinus silvestris l. Kallas i olika 
landskapsmål äfven Fåra, Före, Fira. 
(Jfr Tall.) Frukterna kallas Kottar, i 
allmogespråket Borrar. »Furen blifver 
det högsta trädet i Sverige, och det täflar 
ofta med Eken i ålder». Linnés Vestg. 
resa 247. — Vid Norums bruk i Yermlaud 
räknade Linné år 1746 på en furustock 
409 årsringar. »Jag håller gerna med 
dem, som tro, att de många mastträn 
och gamle stockar, som här i landet fun- 
nits, böra erkänna den svarta döden eller 
digerdöden för sin moder; ty då denne 
utsopat folket, fingo skogarne växa fritt 

detta träd var uppvuxet år 13S7, 

och de store f örskräckelige pester . . . ty- 
ranniserade emellan 1330 och 1350». Ders. 
Furan växer opp att pryda heden. 

RtJXEBERG 2: 16. 

Jarl Angantyr satt än 

Uti sin sal af furu. tegxéR 1: 96. 

Furgräs, n., en vattenväxt af Grodd- 
tråds växterna, med trådlika stjelkar och i^ 
blad samt klotrunda, ärtlika frukter: 
Pilidnria fjlobulifera L. Se Bot. utH- 
3: 235. 

f Fustelliolz, m., veden af Rhus ^ 
Coliniis L., som färgar orangegult. 

f FutteljUS, n., Skåne, enligt Lin- ^ 
né. Se Vätteljus. 

Fyrling, m., en liten, på våta stal- u- 
len växande ört af Fetbladsväxternas 
familj, med fyrtal i alla blommans de- 
lar: Bulliarda aquatica Dkc. 

Fyrväpling, m., kallas normalt 
trefingrade blad, när de tillfälligtvis 
hafva fyra småblad, t. ex. af Blacken, 
Klöfver, Harsyra. Benämnas äfven 
Lyckoblad, emedan de anses betyda 
framtida lycka. Ordspråk : »de älskan- 
de fyrväpling plocka». 

f FålafÖtter, m. pl., Vesterg. = 
Hästhofsört. 

Fårgräs, rätteligen Fårsvingel. 

Fårkummer, se Kummer. 

i Fårpungfir, m. pl. = Fårkum- 
mer. 

Fårsvingel, se Svingel. 



FART ARMAR GAMANDER 



31 



f Fårtarmar, m. pl., Upl.=Aker- 
vinda. 

Fårticka, se Ticka. 

f Fårtun^a, f. = Åkervinda. 

Fårtungört, se Tungört. 

f Fällbar, se Fallbär. 

fFälle, Ikerfälle --= Klofibla: 
Crepis teciorum L. i Smal. och Österg., 
der Crepis biennis L. icke växer. 

Fäll-laf, se Laf. 

Fältgråbo, Fältkrasse, Fält- 
vippa, se Gråbo, Krasse, Vippa. 

Fältväda = Stjernvädd. 

f Fänting, m. På hvad grund 
Liljeblad upptagit detta namn förSåp- 
örten, kan icke inses. 

Färgek, Färgtörne, namn, som 

endast i ordböcker pläga upptagas för 



vissa utländska, hos oss aldrig före- 
kommande växter, synas mig böra utgå. 
Färggräs, Färgrot, Färgträd 

äro nomina appellativa och icke någon 
bestämd växt; allmänneligen kallas 
dock Cenfaurea Jocea L. Färggräs. 

Färgkullor = Letkullor. 

Färgmadra, se Madra. 

Färgmossa, se Letlaf. 

f Fölsiingafötter, m. pl., Dal.= 
Kabbelök. 

FÖrgät-mig-ej, f.,^eu symbolisk 
benämning på Sköna Ögonblomman 
{Myosotis palustris Roth). Namnet före- 
kommer första gången hos Tillanclz(168ö) 
[Hos andre, icke botaniske förf. träffas 
det tidigare, t. ex. i Comenii Upläste gyl- 
lene tungomåls dur eller Alle språks och 
vettskapers örtegärd, tr. 1640. Utg. anm.'] 

Ögon som förgätmigej, tegnér 2: 16 



G. 



f Oalanga, Galgant, Galgan- 

rot äro olika benämningar på roten 
af Alpinia Galanga Sw. från Ostindien. 

f Galban, Galbauum, n., en art 

balsam från Orienten. Erhålles af Gal- 
hanum officinale Don. Se 2 Mos. 30: 34; 
Syr. 24: 21. 

Gäll-, Gåll- tillägges hanplantan 
af växter med skilda kön, t. ex. Gall- 
humle, Gållhampa. 

Gallersyamp, m.,ett mycket märk- 
värdigt, utländskt svampslägte, med 
gallerlikt sammanväxta grenar: Cla- 
thrus MicH. 

f Gallgräs, n. = Jordrök. 

Galnebär, n. l) En utländsk, myc- 
ket giftig växt af Bolmväxternas fa- 
milj : Atropa Belladonna L. Planteras 
stundom hos oss, men fordrar varsam- 
het; genom bärens förtärande hafva 



dödsfall inträffat. 2) Hos åtskillige 
Svenske författare tillägges namnet bä- 
ren af Solanum Dulcamara L. ; i Lin- 
nes Sk. resa, s. 269, föres det till bären 
af Cornus sanguinea L. 

f Galtebröd, n., Galteknapp, 
m. = Brudbröd. 

Gamander, m., ett i äldre skrifter 
brukligt namn, som uppkommit af det 
Latinska Chamcedrys. Den äkta Ga- 
mandern är Teucrium Chamcedrys l., 
som icke växeri Sverige; men namnet 
öfverföres hos oss äfven till Veronica 
Chamcedrys L. Denna är Retzii Ga- 
mander, hvilken »icke allenast pryder 
ängarna med sina vackra blommor, 
utan är ock en god foderväxt, som icke 
qväfver gräsen». Retzius 2: 764. 

Anm. Namnet, infördt från Tyskland, 
är numera obrukligt, men förekommer 
så allmänt hos äldre författare, att det 



32 



GANTORA — GINST 



svårligen kan uteslutas. I folkspråket 
har det aldrig upptagits. 

f Gantora, f., syues vara rätta ut- 
talet af ett i Diilarue mycket förbråkadt 
namn på Böllikan {Galentora, Garn- 
tora, Gantola). Namnet tillhör icke 
riksspråket, men torde i lingvistiskt 
hänseende vara af intresse, såsom sam- 
mansatt af det mystiska ordet gan. Jfr 
Ihre och RiETZ. Jag har en gång i 
Småland hört gantora auvändt som 
liktydigt med trollkuuta. Se Bot. utjl. 
2: 116. 

Gasse (sammandragning af Gås- 
hafre), m., beuämues i Skåne och på 
Gotland Råglostan. — Härmed be- 
slägtadt är namnet Gassa-råg (Linnés 
Sk. resa 78), råg, som uppvuxit sjelf- 
sådd, blandad med Gasse. 

Anm. Af Liljeblad (se hans Flora, 2 
uppl. s. 469) är slägtet Orobits l. benämndt 
Gasse, men detta namn är förkastligt. 

Gatkrasse^ se Krasse. 

Gegal, m., torde vara rätta uttalet 
för ett i norra orterna brukligt, men 
i uttal mycket vexlande namn {Gegål, 
Gegan, Gegnv, Jäger m. fl.) på Aira 
ccBspitosa L. Härledningen är oviss, 
möjligen af gigel, ojemn (såsom i »gi- 
geltänd')), motsvarande växtens öfriga 
namn : Tof, Bunke. 

t GelbllOlz, m., ett gult färgstoft, 
som erhålles af en Nordamerikansk 
växt: Maclura tinctoria Don, beslägtad 
med Mulbärsträdet. Kallas äfven Gul 
Bresilja. 

i Geutian^ f., det Latinska Gen- 
tiana, brukas i apoteksspråket i stället 
för Stålört. Gentian-vin benämnes äf- 
ven Baggsöte-vin. 

f Georgin, f., benämnd efter kon- 
ung Georg III i England, kallas rät- 
tare DahlsroB, Dahlia. Af denna all- 
mänt värderade prydnadsväxt har man 
öfver hundra afarter med egna namn. 

T Geranium, n., är det rent Latin- 
ska namnet pä Näfva. Det tillägges 



egentligen endast de utländska Pelar- 
gonierna, hvilket senare namn bör före- 
dragas, men upptagas blott i bihang 
till en Svensk ordbok. 

f Getapel, Getbark = Vägtorn. 

f Getblad, Getklofving^, Get- 
klöfver. Getkål = Blacken. 

t Getmat, m., Nerike =^ Foder- 
bräken. 

f Getnos, f. = Frossört. Namnet 
anföres af Retzius, Wahlenberg, Hart- 
man, men är mig veterligen obekant i 
folkspråket. 

i Getpors, m. = Sqvattram. Ett i 
Upland m. fl. provinser brukligt namn. 

Getrams, se Rams. 

i Getrofva, f., Nerike = Foder- 
bräken. 

t Getstabb, m. l) Vesterg. = 
Kropp; 2) Verml. = Braken: Pteris 
aquilina L. 

Getväpling, se Väpling. 

i Gibbergräs, n. = Skogsnäfva. 

Namnets betydelse okänd. 

f Giftträd, obestämdt namn på 
flera giftiga trädslag i de tropiska län- 
derna. Jfr Dalins ordbok. 

Gigelsärt, f., benämning pä Ärt- 
växter med gula blommor och mycket 
olika långa kronblad ( j fr derf öre i språk- 
ligt hänseende gigel uti »gigeltänd»). 
Namnet afser egentligen Lotus corni- 
culatus I.., men är i folkspråket äfven 
tillagdt Ängsvialen. 

i Giktgräs, n., Verml. enligt Wah- 
lenberg = Linnésört. 

-j- Giktrot, f.,. enligt Wahlenberg 
= Karborre. 

f Giuseng, m., roten af Panax 
Ginseng, hvilken i China och på Japan 
så högt skattas som läkemedel, att den 
uppväges med lika vigt guld. 

Ginst, m., småbuskar af Artväx- 
ternas familj, med gula blommor, alla 



GJORTAR — GRANATTRAD 



33 



ståndarne sammanväxta: Genista L. 
Ginstbuskarne växa bland Ljung, syn- 
nerligast i Halland. Vi hafva deraf tre 
arter : 

Färgginst, med släta grenar: G. 
tinctoria L. 

Knutginst, med knutiga grenar: 
G. pilosa L. 

Tagg-ginst, med taggiga grenar: 
G. germanica L. 

Den vilda ros sin vällukt göt 
Bland ginstens ånga, Ijuf och söt. 

ARNELL 32. 

Gjortar, m. pl., benämning på Bo- 
kens fruktskålar, omklädnaden kring 
dess ållon (månne af ^jord, gördel?). 

f Grlansfrö, n., Sv. Bot. = stenfrö. 

Glasbjörk, se Björk. — I Dalins 
ordbok återgifves detta namn med Be- 
titla fragilis, en benämning som ej fin- 
nes i hela botaniska litteraturen. 

Glasört, f., en ört tillhörande Mol- 
laväxterna, men med fjäll-lika blad 
och ledade, köttiga grenar: Salicornia 
herbacea L. Glasörten växer på hafs- 
stränder, och lemnar soda. 

Glim, Glimster, m., örtslägtet 

Silene L. tillhörande Näglikeväxterna, 
skildt från sina slägtingar genom tren- 
ne stift. Namnet är lånadt från Nor- 
skan, emedan vi icke ega något Svenskt, 
men är närförvandt med Klint. 

Bödglim, en vanligen odlad art, 
med röda, i en qvast sittande blom- 
mor: S, Ai'meria L. 

Ängglim, en på torra backar all- 
män art, med hvita, nickande blom- 
mor: S. nutans L. 
GliSj m., en Umbellat med findela- 
de, glänsande blad: yEthusa Cynapium 
L. Namnet är mycket gammalt, ge- 
mensamt för de Germaniska språken 
(jfr Isl. glys, glans). T. Gleisse. Väx- 
ten benämnes vanligen, men i systema- 
tiskt hänseende origtigt. Vildpersilja; 
med Persilja har den ingen närmare 
slägtskap. 

Fries, Svenska växtnamnen. 



f Gliseblad, n., tillägges stundom 
den näst föregåendes, men i Skåne rät- 
teligen Konvaljens blad. 

f GlÖsen, m. Så benämnes i Lin- 
nés Sk. resa, s. 284, Färgginsten. 

f God Henrik kallas i skriftsprå- 
ket en art af Molla: Chenopodium Bo- 
nns Henricus L. ; men namnet har ej 
nedträngt till folkspråket. 

f GolfsTamp = Svamp i hus. 

Gor- {Gorr-) tillägges förkrympta 
former af Tall, Gran: Gortall, Gor- 
gran. \ 

f Gorbilla, f., svampslägtet Lyco- 
gala Mich. Om man klämmer svampen 
då han är ung, utflyter derifrån en var- 
lik vätska. 

f Gortistel, m. = Åkertistel. 

i Gorrälta, f., Dalsl. = Odon. 

i Gossen i det gröna, se Adonis. 

Gotlandsrof <ra, se Rofva. 

Gran, Gran, f., ett allmänt bekant, 
ständigt grönskande barrträd, med en- 
samt sittande barr: Abies excelsa Dko. 
En odlad Amerikansk art, med plat- 
tare, på undre sidan hvita barr, benäm- 
nes Silfvergran. — Frukterna kallas, 
liksom Furens, Kottar eller Borrar. 

En lummig gran ur klyften tränger, 

Som rann för tio åldrar opp. 

CHEUTZ 52. 

De gamla granar våren röna, 

Som lyser opp det mörka gröna 

Med späda knoppars purpurfjäll. 

GYLLENBORG 1: 185. 

Granar på klipporna stå och skyldra 
med gungande lansar. 

DAHLGREN 1: 141. 

Granat-träd, n., ett ständigt grön- 
skande träd, med glänsande löf, när- 
mast beslägtadt med Myrten: Punica 
Granatum L. Dess frukter. Granat- 
äpplen, likna vanliga äpplen, men haf- 
va helt olika inre byggnad; de äro 
läckra och svalkande. Af dem pressas 
ett angenämt vin : Granatvin. Trädet 
omtalas flerstädes i bibeln; dess ur- 
sprungliga hemland är Orienten, men 

3 



34 



GRANFRIER — GRÄS 



det finnes nu planteradt i södra Eu- 
ropa. 

T Granfrier = Skogsfrier. 

f Gran^räs, i) Medelp. = Skogs- 
fräken; 2) Dalsland = Skogsfrier. 

f Oranyarg, Granört, Vesterg. 
och Österg. = Skogsfrier. 

f Graune, n., Gotl. = Ljung. 

Grenmossa, slägtet Hypnum L. 
Groblad, n. (rättare Grodblad, af 
Isl. grceba, läka, och ofta öfversatt 
Läkeblad). I inskränktare mening All- 
männa Grobladet {Plantago major L.), 
med breda, glatta blad och smala ax. 
I vidsträcktare mening hela slägtet 
Plantago i,., utmärkt genom sin fyr- 
klufna, hinnaktiga krona, och hvars fle- 
sta arter hafva egna namn i folkspråket. 
Kämpegroblad, med breda, ludna 
blad, aflånga, rödletta ax: P. media L. 
Kallas i folkspråket Kämpar, Slåss- 
kämpar. 

Spetsgroblad, med lancettlika, hå- 
riga blad, äggrunda, bruna ax: P.lan- 
ceolata L. 

Suttgroblad, se Sutt. 
f Grodblad, n. = Dyblad. 
Groddtrådsyäxter, växter som ej 

hafva egentliga blommor och utbildade 
frön, såsom Hjertbladsväxterna, utan 
fortplanta sig genom encelliga sporer, 
hvilka groende förlängas till en tråd: 
Cryptogamm Jj. PlantceNemecBVR. Spo- 
rerna likna Hjertbladsväxternas frö- 
stoft. Hit höra Braken, Mossor, Laf- 
var. Svampar, Alger. 

Grodnate, m., ett från Ranunkel- 
slägtet nyligen skildt slägte, i anseende 
till dess nakna honungsgrop vid kron- 
bladens klo och för dess tvärstrimmiga 
fj-ukter: Batrachium (dec). Kallas 
Älnate af Retzius m. fl., men är vida 
skild från den äkta Älnaten. Se Nate. 

f Grofkorn, en i Dalins ordbok 
upptagen, men obruklig benämning på 
vanligt Korn. 



Grofnate, se Nate. 
fGroplaf. Utgår, 
f Gropört = Fyrling. 
Grusslok, se Slokgräs. 
f Grynhufvud, n., mögeislägtet 
Aspergillus Mich., men som det aldrig 
kommer att af allmänheten skiljas från 
Mögel, är ej skäl att upptaga det. 
Gråal, se Arre. 

Gråbo, m., f. (?), ett allmänt ört- 
slägte, vanligen med findelade, grå- 
ludna blad, tillhörande Boväxterna, 
men utan strålblommor: Artemisia l. 
Afven Malörten tillhör detta slägte. 
Jfr Bo. 

Allmän Gråbo har platta, endast 
pä undre sidan gråludna bladflikar: 
A. vulgaris L. Kallas vanligen Grå- 
böna, Bönrot, Bunrot, Buris. (I Da- 
lins ordbok uppgifves, att denna växt 
äfven kallas Gråben; men ett dylikt 
växtnamn har aldrig funnits.) 

Fältgråbo har nedliggande stjel- 
kar, trinda, trådsmala, glatta blad- 
flikar: A. campestris L. 

Strandgråbo, lik den näst föregå- 
ende, men med gråludna blad, växan- 
de på hafsstränder : A. maritima L. — 
De båda sistnämnda kallas vanligen 
Bynke. 
f Gran, n., Norrl. = Ljung. 
T Gråstarr, se Starr. 
Gråstenslaf, se Laf. 
Gråvide, se Vide. 
f Gräflingshö, Nerike = Ängs- 
vial. 

f Gran, n., Norrl. = Ljung. 
Gräs, n., den naturligaste och en 
af de talrikaste växtfamiljerna; tillhör 
Etthjertbladsväxterna, men skiljer sig 
från de öfriga och i synnerhet från Half- 
gräsen genom pipiga, ledade strån, slid- 
omfattande blad, agnlika blommor och 
hinnbeklädda, mjöliga frön: Graminece 
Jass. »Gräseu i sin simpla drägt utgöra 



GRÄSHAFVET GULLHVIFVA 



35 



här (inom växtriket) allmogen ; de äro de 
meste och. skatta mest; berga sig bäst, 
ehuru de dageligen trampas och plågas». 
Linné, Del. nat. 14. — Den gröna gräs- 
mattan, som utgör de nordiska ländernas 
fägring, saknas i de varma klimaten. 
Ingenstädes är gräsets grönska lifligare 
än på Erins gröna ö. 

Gräs i vårt gamla språk, likasom i 
Mösogötiskan, motsvarade ört i det nu- 
varande, och ordet bibehåller ännu i all- 
mogespråket denna betydelse i de flesta 
växtnamn, hvari det ingår, ehuru det 
eljest allt mer utbytes mot ört. 
Vi blomstre liksom gräsen 
Och vissne lika fort. Psalnib. 16: 3. 

Oräshafyet (se Dalins ordbok) be- 
nämnes rigtigare Sargasso-sjö, eme- 
dan det ej bildas af gräs, utan af en art 
Tång, Sargassum vulgäre Ag. 

f Gräsja, f., Öland = Grästång. 
Grräslök, se Lök. 
Gräsnate, se Nate. 
Grästång" = Bändling. 
(irröe, m.,ett artrikt grässlägte med 
vippa, mångblommiga, platta småax, 
utan borst : Poa L. Samtliga arter bar 
Linné namngifvit. Vi upptaga följande : 
Berggröe, med platta strån: P. 
compressa L. 

Hvitgröe, liten, mjuk, ettårig, mest 
på odlad jord: P. annua L, 

Lundgröe, spensligt gräs med lu- 
tande vippa: P. nemoralis L, '' 

Slåttergroe, Ängsgröe,med trindt, 

slätt strå, krypande rotskott: P.pra- 

tensis L. ocb angustifolia L. Ar det 

allmännaste ängsgräs. 

Anm. De i Dalins ordbok upptagna 

arterna Jettegröe, Mannagröe och Sand- 

gröe föras nu till slägtet Ghjceria R. br. 

Grrönal, se Al. 

f Gröne, n., Norrl. ^ Ljung. 

Grönknlla, f., en med Brunkulla 
förvandt växt bland Nosseväxterna, 
med gröna blommor: Coeloglossum vi- 
ride Hartm. 

Grönkål, m., kål kokad af vilda 
växter, såsom Hässlekål, Nässlekål, 
Fruekål. 



Grönpil, se Pil. 

GrönYide, se Vide. 

f Gubbtänder = Knylvippärt. 

f Guckulin, Guckurå^, frögöm- 
men af större Mossor, företrädesvis 
Björnmossa. 

Gncklisko, m., en prydlig växt af 
Nosseväxternas familj {Cypripedium 
Calceolus L.), med egendomligt bilda- 
de blommor, nedre läppen uppblåst, 
liknande en väska, bvaraf växten äfven 
kallas Sorgskräpp {skräppa betyder 
väska). 

Guds hand, se Herrans hand. 

f Gulbark, m., Gotl. = Tröske. 

f Gulerot, f., i Skåne efter Dan- 
skan = Morrot. 

Gulliane, m., Jemtl. = Gigelsärt. 

f Gulliolz, se Gelbholz. 

Gulli vif va, se Hvifva. 

t GuUbo, Gullgro = både Gull- 
ris ocb Stånds. 

Gullborste, m. l) En på Öland 
växande ört, tillhörande B o växterna, 
med smala, jemnbreda stjelkblad och 
med gula, i en qvast sittande blom- 
hufvud utan strålblommor: Linosyris 
vulgaris Dec. 2) Benämning i Jemtl and 
på Borst-tisteln. 

GuUbulle, se Bulleblomster. 

f Gulleblomma, f., ett af Gula 
Erageblommans (Gullkragens) många 
namn. Se Linnés Sk. resa 251. 

GullfrÖ, n., tillägges örtslägtet 
Xanthium L., troligen efter Grekiska 
namnet; är utmärkt genom sina sträfva 
blad och två inom blomhålken slutna 
frukter. Benämningen är för denna 
ört okänd i folkspråket, som deremot 
hänförer den till Svinmolla. 

f GuU^ubbar, obestämdt namn, 
tillagdt flere större Blomhålksväxter, 
t. ex. Hästfibla, Slåtterfibla. 

GuUhTifva, se Hvifva. 



36 



GULLKLOrVER — 3UTTA PERCHA 



Giillklöfver, se Klöfver. 
GiiUkrage, se Krageblomma. 
Gull-laf, se Laf. 

(xullpudra, f., en liten, vacker vår- 
växt, tillhörande Bräckaväxterna, utan 
kronblad; örtbladen beströdda med ett 
gult stoft. Chrysosplenium alternifo- 
lium L. 

GuUregn, n., en vacker buske af 
Artväxternas familj, med långa, hän- 
gande, gula blomklasar: Cytisus Labur- 
num L. Prydnadsväxt, som odlas i sö- 
dra Sverige, men icke uthärdar Upsalas 
klimat. 

GnllriS, n., ett särdeles artrikt, 
i synnerhet Nordamerika tillhörande 
slägte af Hålkblomstriges familj, med 
rika, gula blomruskor: Solidago L. All- 
männa Gullriset {S. Virgaurea L.) är 
inhemskt och allmänt öfver hela lan- 
det. Flera Amerikanska arter odlas 
som prydnadsväxter, i synnerhet Ca- 
nadagullriset (^S. canadensis L.), som 
äfven träffas förvildadt. 

Gullskålar, f. pl., en vanlig be- 
nämning på de större arterna af slägtet 
Solöga. 

f GuUspira, f., ett af Liljeblad 
bildadt namn på Allmänna Videörten. 

Glllltrafj m., en från norra Ame- 
rika införd växt af Kroppfamiljen, med 
stora gula fyrbladiga blommor, hvilken 
nu är naturaliserad i Sverige: (Eno- 
thera biennis L. Har mycket olämpligt 
blifvit kallad Gul Rapunzel, Gul Natt- 
fiol. 

Gullväpling = Gullklöfver. 

Gulmåra^ se Mara. 

Gulsippa, se Sippa. 

Gulskära, f., Vestmanl. en art af 
slägtet Knoppört: Centaurea Jacea L. 
Se Jernört. 

GnlSUga, f., en ört af Sugeväxter- 
nas familj, lik Plister, men med gula 
blommor: Galeobdolon luteum Huds. 



Gulsugan pryder marken i Skånes lun- 
dar. 

Giilyide, se Vide. 

f Gulört, f.=Åker8enap och Gul 
Krageblomma (Gullkrage). 

Gummi, n., ett bekant växtämne, 
som lätt löses i vatten till en slemmig 
vätska och användes såsom lim. Gum- 
miarterna erhållas af flerfaldiga växter; 
mest bekant är Gummi arabicum, som 
fås af Acacia vera och arabica Willd. 
Vår så kallade körsbärs-kåda är äfven 
en art Gummi. 

Gummi gutta, f., ett höggult färg- 
ämne, som erhålles af Judiska trädsla- 
get Garcinia Cambogia Desv. 

Gummi lacca, f., en fernissa, som 
fås af flera arter Fikon, t. ex. Ficus 
indica, bengalensis L. m. fl. 

Gumrik, Gumring, m., se under 
Korn. 

i Gumsepungar, m. pl.= Tarald. 

f Gundelref, f. = Murgrön. Be- 
nämningen, förekommande hos Bro- 
melius, är lånad från Tyskan, men i 
detta språk tillhör den Jordrefvan. 

Gurka, f., ett artrikt slägte, till- 
hörande Gurkväxterna, utmärkt af sina 
klangen: Cucumisi,. Hit höra: Allmän 
Gurka (C. sativus l.), med rätvinkliga 
bladflikar, sträfva frukter; och Melon 
(C. Melo L.), med rundade bladflikar. 

Gurkmeja, f., ett färgämne, som 
erhålles af Curcuma longa L., hvilken 
i Orienten förekommande växt tillhör 
Kryddliljornas familj. _ 

Gurkväxter, en i varmare länder 
talrik växtfamilj, utmärkt af sin egen- 
domliga frukt, kallad Gurkfrukt: Cu- 
curbitacece \.. Endast ett slägte, Hund- 
rofva, är inhemskt hos oss. 

Gutta percha, f., den stelnade, 
elastiska mjölksaften af Isonandrn 
Gutta HooK., ett träd på Ostindiska 
öarna. Allmänt använd till otaliga tek- 
niska ändamål. 



GYLLEN — -HAFRE 



37 



(jrylleu, n., ett örtslägte bland Kål- 
växterna, utmärkt genom fyrkantiga 
skidor: Errjsimum h. Vi ega deraf 
tvenne arter: 

Berggyllen, en tvåårig, på berg ocli 
gamla murar växande ört: E. hieraci- 
fob^um L. 

Akergyllen, ett ettårigt åkerogräs : 
E. cheiranthoides L. 

f Gyllenklöfver, Gyllenväp- 

liugf ni., en bos Franckenius ocb Til- 
landz förekommande benämning på 
»Hepatica nobilis» {Anemone Hepatica 
L.), nien bvilket namn bvarken funnits 
eller lins i Svenskt språkbruk. 

Oyllenlack, m.,ett med Gyllen när- 
förvandt slägte med buskartad stjelk. 
Blott en art odlas: Cheiranthus Cheiri 
L. — Jfr Lackfiol. 

T Oårdblomster, ett af okunnig- 
het gifvet namn åt Kamillblomman 
ocb onödigtvis upptecknadt. 

T Grårdgräs^ ett obestämdt namn, 
gifvet åt smärre på gårdar växande 
växter, t. ex. Fogelört, Hvitgröe m. fl. 
Äfven kalladt Trampgräs. 

f Oårdlök = Vårlök. 

i Gåsgräs, Smal. = Mannagräs. 

f Gåshafre, se Gasse. 

f Gåsört, f. (olämpligt kallad Gås- 
gräs), en ört af slägtet Fingerört, med 
parbladiga, på undre sidan hvita blad : 



! Potentilla Anserina L. Se Linnés Öl. 
resa 120. — Namnet är bildadt efter 
Latinet; den uråldriga inhemska be- 
nämningen är Silfverört. 

Gäddnate, se Nate. 

f Göingebyxor, f. pl.= Höskall- 
ra. Se Linnés Sk. resa 240. 

Göklbet, f., Norrl. = Ängfräken. 

Gökblod, Gökspott, Gökspy, 

en röd art af Bladgrus på unga björk- 
löf. Förorsakas af insekter, liksom 
Galläpplen. 

Gökblomma, f. l) En ört af Näg- 
likefamiljen, med röda, inskurna kron- 
blad, fem pistiller: Lychnis Flos cuculi 
L. Äfven kallad Gökblomster. — 2) 
Gotl. = Gulhvifva. 

Gökmat, m., en allmän benämning 
på flere vårväxter, såsom Harsyra, ar- 
terna af Vippärt, m. fl. 

Gökråg", se Björnmossa. 

i Gökskälla, f., Nerike = Back- 
vippa. 

Göksmör, n.,Vesterg.=Gigelsärt. 

Göksnöre, n. = Backvippa. 

Anm. Namnet, jemfördt med benäm- 
ningen Ljungsnöre på Movippan, synes 
antyda ett förloradt namn Snöre för släg- 
tet Vippa. 

f Göksyra = Harsyra. 

f Göpon, Vesterg. = Nypon. 



H. 



f Hadd, m., Söderm. = Tuf-äng- 
dun. (Troligen felaktigt för Vadd.) 

Hafre, m., ett allmänt kändt sädes- 
slag: Avena L., af bvilket flera både od- 
lade och vilda arter förekomma. Bland 
de förra märkas : 

Allmän Hafre : A. sativa l. 



Skal-lös Hafre : A. nuda l. 
Turkisk Hafre: .d.o?'«enia^j5ScHREB., 
med mera utdragen, ensidig vippa. 
Snarlika dessa arter och växande 
bland säden, men snarare att anse som 
ogräs, äro: 

Flyghafre, särskildt upptagen. 



38 



HAFREGEAS — HALLONBUSKE 



Purrhafre : A. strigosa Sohrkb., med 
ensidig vippa. 
Bland de vilda, mångåriga arterna 
är Knylhafre (särskildt anförd) ut- 
märkt som en ypperlig foderväxt. Jfr 
Fromental. 

f Hafregräs, n. Dermed menas 
hos Dalin Knylhafre, men namnet bör 
utgå. 

Hafreliattj m., en svampväxt, som 
betäcker den afhuggna stubben af Haf- 
re: Sarcopodium avenaceum. Fe. 

Hafrerot, f., örtslägtet Tragopo- 
gon L., tillhörande Fibleväxterna, ut- 
märkt genom en enkel rad af hålkfjäll. 
Odlad Hafrerot, med purpurröda 
blommor: T. porrifolias h. 

Vild Hafrerot, med gula blommor : 
T. piratensis h. 

Hafreäxing", m., ett Hafren när- 
förvandt slägte, med vanligen samman- 
dragen axlik blomning : Trisetum Pers. 
— Gul Hafreäxing {T. Jlavescens p. 
Beauv.) är ett godt fodergräs. 

T Hafsgräs, u. Sä kallas stundom 
Bändling. Hänföres alldeles origtigt 
till Sargasso; se Gräshafvet. 

Hafshår, n., åtskilliga i hafvet vä- 
xande, finare Alger. Till Najas L. kan 
det ej hänföras. 

f Hafs-kål^ m., Alaria esculenta 
(l.), en med Tång beslägtad hafsväxt, 
men ej tillhörande Sveriges flora och 
bör ej upptagas i en ordbok öfver Sven- 
ska språket. 

Hafslin^ n., ett bestämdt namn på 
den enkla Conferva Linuni L., redan 
anfördt af Bromelius (s. 32). 

Haf-slånga = Slänga. 

HafslÖk, m., en art af slägtet Scilla 
L., växande på Englands och södra Eu- 
ropas hafsstränder: S. maritima L. An- 
vändes i medicin, men jag tvekar om 
namnet bör anses tillhöra Svenska 
språket. 



Hafssilke^ n., obestämdt namn på 
finare hafsväxter, snarast Polysipho- 
nia A(j. och Ectocarptus i.yngb. 

Hafsstarr, se Starr. 

Hafssyra, se Syra. 

Hafssäf, se Säf. 

Hafsvial, se Vial. 

Haf särter, f. pl., Linné=Hafsvial. 

Haftorn (pl. -törnen), n., en på 
mellersta Sveriges kuster växande tag- 
gig buske med smala, på undre sidan 
silfvergrå blad: Hippophaé rhamnoi- 
des L. Haftornets bär kallas vanligen 
Finnbär. 

f Hagebok, ett efter Tyskan bil- 
dadt namn på Annbok. 

Hagtorn (utan pl.), m., ett allmänt 
bekant buskslägte af Kärnfruktträden, 
försedt med tornar: Cratcegus L. Man 
skiljer deraf tvenne arter: 

Rund Hagtorn,med rundac^e, trub- 
biga blad: C. Oxtjacantha L. 

Spets-hagtorn, med spetsigt fliki- 
ga blad : C. vionogyna Jacq. 

Hagtornen är ypperst till lefvande 
häckar. 

Necken 

Blickar fram öfver hagtornshäckeii. 

DAHLGREN 1: 437. 

f Hajtaud, f., Bohuslän = Smör- 
blomma. 

HalfgräS, n. pl., familjen Cyper- 
acece Juss., tillhörande Etthjertblads- 
växterna; likna gräsen, men hafva ole- 
dade strån, ett stift, frön med hårda 
skal. Hit höra Ag, Starr, Säf m. fl. 

f Hallborre, m., Wahlenberg = 
Bitter-fetknopp. 

Hallonbuske, m., ett artrikt slägte 
af Brumväxternas familj, med ätliga, 
oftast läckra bär {Hallon), samman- 
satta af flere gyttrade småfrukter: Ru- 
bus L. Arterna, dels buskar, dels örter, 
hafva sjelfständiga namn och upptagas 
derför särskildt. Allmänna Hallon- 
busken {R. idceus L.) har röda bär. 



HALSGRAS — HARORA 



39 



Församlen mera lätt från hallonbu- 

' skens höjd 

Dess frukt, som bjuder sig, af färg 
och. vällukt röjd. 

OXENSTJEKKA 2: 53. 

De rödaste hallon jag ärnar dig gifva. 
NICAXDER 1: 454. 

f Halsgräs, n., Herj ed. = Allmän 
Stålört. 
f Halster, Hilster, Hjelster, i 

olika landskap förekommande olika ut- 
tal af Jolster. 

Hampa^f., en för sina tågor allmänt 
odlad växt, med skilda kön : Cannabis 
sativa L. Hanplantan kallas Gållliain- 
pa, honplantan Fröhampa. Af hampa 
beredas gröfre väfnader, rep m. m. 

Anm. Ordet brukas ej i plur., utan 
nyttjas för sådan 2in\'ånån\ng hampständ. 

Hampnässla, se Nässla. 

T Hainpört, f., rätteligen Hamp- 
dån, se Dån. Linnés Sk. resa 272. 
I Dalins ordbok hänföres namnet till 
Floks. 

f Haudkuopp, m., Wablenberg = 
Fläckigt Nyckelblomster. 

i Hanekam, m. l) ett i folksprå- 
ket alldeles obekant namn på Rhinan- 
thus Crisia galli L., af bvilka två sista 
ord det är en öfversättning ; 2) i Skåne 
benämning på en art af slägtet Hvifva 
{^ Prirmila Auricula L.). 

f Hansblomster, se Sankt Hans- 
blomster. 

f Hansletsbär, -gräs = Natt- 
skatta. Se Linnés Gotl. resa 209. 

f Harbrodd, m. = Fry le. 

f Hardun, n. = Ängdun. 

Harfloka, f., en liten Umbellat med 
hela, jemnbreda blad och enkel blom- 
flock: Bupleurum tenuissimum L. 

f Harfot, m. (Hareqvä, Dalsl.), 
enligt folkspråket och alla äldre för- 
fattare benämning både på Kattfots- 
Örten och Musörten ; men efter upp- 
gift skall vid Nyköping samma namn 
öfverföras till Ängsyran. 



t Hargräs, Skåne = Tuftåda. 

f Hargök, ett alldeles falskt upp- 
gifvet namn. 

Harklöfver, se Klöfver. 

t Harkiimmil, m., Jemtl. =Björn- 
loka. — Ett särdeles opassande namn. 

Harkål, m., en- ettårig växt, till- 
hörande Fibleväxterna, men utmärkt 
genom saknaden af fröfjun: Lapsana 
communis i.. — Namnet kål är mycket 
olämpligt, men så allmänt antaget, att 
det måste bibehållas. 

Harmynta, f., örtslägtet Calamin- 
tlia Lam., förr förenadt med Timjan, 
men skildt genom i krans sittande 
blommor. En art, C. Acinos Clairv., är 
inhemsk och kallas äfven Hartimjan. 

f Harpungar, m. pl. = Tarald. 

Har-riS, n., en vacker buskväxt af 
Artväxternas familj, med kantiga gre- 
nar, gula blommor och håriga fröbal- 
jor: Spnrtium scoparium L. Harriset 
växer hos oss endast på de Skånska 
sandfälten. 

Harsyra, f., en vacker vårväxt med 
enblommig stängel, rotbladen samman- 
satta af trenne omvändt hjertlika små- 
blad, kronbladen hvita, blåådriga : Oxa- 
lis Acetosella L. Harsyran har en be- 
hagligt syrlig smak. Harsyror insamlas 
i mängd för beredande af oxalsalt. 

Hartimjan, se Harmynta. 

i Harull, f. = Ängdun. 

i HarYia, f. (misskrifning förHar- 
vicka) = Kråkvicka. 

Harväpling, m. = l) allmänt Har- 
klöfver; 2) Österb. Harsyra; 3) Sv. 
Bot. Getväpling. 

Haräpple, n., en märkvärdig, un- 
derjordisk svamp, som till växtsätt lik- 
nar Tryffeln, men inuti är fyld med 
svart fröstoft: Elaphomyces Nees. 

\ Haröra, n., Österb. = Konval- 
jens blad. 



40 



HASSEL — HIMMELSTEAF 



Hassel^ f., Hasselbuske, m., 

HSssle, n., en allmän, trädartad buske 
af Allonträdens familj, blommande på 
bar qvist : Corylus Avellana L. Fruk- 
ten kallas Nöt. 

Hasselbusken 

I vård af slutna skal en oljig kärna bär. 

OXENSTJEBNA 2: 150. 

Hasselört, f., en mångårig, kry- 
pande ört med tvenne motsatta, nj ur- 
lika blad och treklufven, inuti brun 
blomma : Asarum europceum L. Hassel- 
örten växer under basselbuskar ocb 
var fordom eftersökt såsom beredande 
ett verksamt kräkmedel. 

Hatt, m., benämning dels på flere 
växter med o) blombufvud, såsom 
Blåklett (Båtsmanshatt), Knappvädd 
(Blåbatt); b) bjelmlik krona, såsom 
Munkhatt, Stormhatt; dels på den öf- 
re, runda och utbredda delen af Svam- 
par, som fructificera på undre sidan. 

HattSTampar, de fullkomligaste 
Svamparne, som hafva fröredning på 
hattens undre sida : Hymenomycetes Fb. 

i Hauter, Gotl., se Höter. 

Hedelaf, Hedemossa =i8lands- 
laf. 

Hedenblomster, n., en med Katt- 
fotsörten närbeslägtad växt, med gull- 
gula, oförvissneliga blommor: Heli- 
chrysum arenarium Moekch. Af Heden- 
blomstren förgyllas sandfälten i södra 
Sverige. 

Heder, f,, en mindre vanlig benäm- 
ning på Murgrön, efter Latinet: He- 
dera Helix L. »Hedera täckte muren 
till 15 alnars höjd, såsom en den sköna- 
ste tapet, med en beständig grönska». 
Linnés Sk. resa 99. 

f Helenerot, se Alant. 
•hHelgatrefaldi^hetsblomster, 

Blek. = Solvända. 

f Helgeandsört, medeltidsnamn 
på Qvanne. 

f Helgerefva, f., Wahlenberg = 
Hundrofva. 



HelghÖ, n., öfversättning af Fr. 
Sainfoin, en som foderväxt odlad art 
af örtslägtet Onobrychis Tourx., med 
ledade fruktbaljor, röda blommor: O. 
sativa Lam. 

Helm, äfven Elm, m., af Lat. Ely- 
mus = Strandråg. Föres mindre rig- 
tigt till Sandröret. 

f Helting", hos Liljeblad en för- 
vridning af Lat. Elatine. Utgår alldeles. 

Herrans hand, f., ett bland de i 

folkspråket mycket vexlande namneo 
på Orchis-arter med handlikt delade 
rötter, efter medeltidens PnZma Christi. 
Andra namn äro : Guds hand, Jungfru 
Marise hand, Djefvulens hand. 

f Hesperis kan aldrig upptagas 
som Svenskt namn ; vi ega ett allmänt 
antaget: NattfioL 

HexÖrt, f., örtslägtet Circcea L. af 
Kroppväxternas familj. Samtliga ar- 
terna växa i skugga, hafva hjertlika 
blad och små hvita eller rödletta blom- 
mor i klase. 

Hilsko, Hillsko, m. Detta namn 
är af Linné tillagdt Androsace septen- 
trionalis L., en liten ettårig vårväxt af 
Hvifveväxternas familj, med bladlös 
stängel, små hvita blommor i en blom- 
flock. 

Anm. Namnet förekommer för öfrigt 
icke hos våra författare, ej heller i vårt 
folkspråk eller i något beslägtadt tungo- 
mål, utom Norskan, der det likväl till- 
lägges en helt annan växt, nemligea 
Stenhammaria maritima reich., på hvilken 
ock namnets härledning från hila {hela)y 
rimfrost, passar mycket väl. Jfr Fjärva. 

Himmelskorn, se Korn. 

f Himmelskrus, n., en artförän- 
dring af Benfana, med krusiga blad. 
Odlas. 

f Himmelsnycklar, m. pl.= Qul- 
hvifva. 

f Himmels-traf (Himmelsgräa, 
Himmelsört, Immelört äro olika utta) 
af samma namn) = Kropp. 



HINDBAR — HOLT 



41 



f Hindbär, Hin^bär, Hinnbär, 

Vesterg., Skåne = Hallon. Synes vara 
samma namn som Bringbär, Brinnhär. 
Se Bringbär. — Prior förkastar allde- 
les den af Ray antagna härledningen 
från hind. 

f Hirkenpirk, Gotl., Pirkum, 
Skåne. Förvridna namn, af Lat. Hy- 
pericum (Johannesknopp, -ört). 

HirS, m., ett i södra Europa, sällan 

i Sverige odladt sädesslag: Panicum 

miliaceum L. Enligt Linné höra till 

detta slägte äfven följande, som nu 

vanligen äro skilda till egna slägten: 

Blodhirs, ett vackert, merendels 

rödbrunt gräs, med fingerlikt delade 

ax: Digitaria sanguinalis Scop. och 

D. humifusa Peks. 

' Hönshirs, med grenig, ensidig vip- 
pa: Echinochloa Crus galli (l.). 

Kafvelhirs, med cylindriskt ax: 
Setaria P. Beauv. 

i Hjernbrylla, f. = Bolmört. 

Obrukligt namn. 

HjertansfrÖjd, f., en odlad, syn- 
nerligen välluktande art af Mynta: 
Mentha sativa L. »HjertansfrÖjd kalla- 
des här (i Vexiö) en Menta, som allmänt 
fins i trädgårdarne, den somlige borgare 
brnkte att sätta med vatten uti ett käril 
i fönstret, der hon förökte sig mycket . . . 
att hela fönstret stod betäckt med en 
härlig grönska, som både gaf en angenäm 
lukt och en skön skugga». Linnés Öl. 
resa 321. 

Anm. Namnet HjertansfrÖjd tillhör 
utomlands Melissa l., men hos oss, der 
Melissa sällan (i Småland aldrig) odlas, 
är det öfverfördt till Mentha sativa och 
än i dag allmänt kändt i Småland. Til- 
landz, född Småländing, upptager både 
Melissa och Mentha sativa under namn af 
HjertansfrÖjd. Af anförda ställe hos Lin- 
né är klart, att denna är den äkta M. 
sativa, hvilken hos oss förekommer endast 
odlad eller förvildad. Den är väl känd 
genom sin på långt håll lätt igenkänne- 
liga sköna lukt och noga skild af hvarje 
bondgumma i min hembygd, men af bo- 
tanisterna förvexlas den med en vanlig, 
vida skild form af Mentha aquatica l. {M. 
aquatica v. subsativa fr.), som redan af 
våra äldre botanister, t. ex. Bromelius, 



rigtigt skildes under namn af Vild Hjer- 
tansfrÖjd. — Af ett uppenbart missför- 
stånd har man äfven uppgifvit Hjertans- 
frÖjd såsom namn på Konvaljen. 

f Hjertblad, n., Dalsl. = Visil. 

HjertbladSYäxter äro växter med 
tydliga blommor, utbildade frön, som 
groende utskjuta från örtbladen skilda 
hjertblad: Plantve Cotyledonece. De för- 
delas i Ett- och Tvåhjertbladsväxter. 

t Hjertbär, n., Upl. = Ekorrbär. 

Hjertstilla, f., äfven Hjert- \ 

/språngsgräs, örtslägtet Leonurus L. \ 
bland Sugeväxterna. Vår inhemska art 
(L. Cardiaca L.) plägar, för bladens 
likhet med Hampans, i folkspråket äf- 
ven kallas Hampgässla, och ett annat 
namn derpå är Asknässla (jfr under 
Nässla) ; men benämningen Bonässla, 
som äfven förekommer, föres rigtigare 
till Ballota (se Bonässla). 

t Hjorthorn, n. = Kråk-krasse. 
Namnet förekommer hos Franckenius 
och Tillandz, är äfven anfördt af Wah- 
lenberg, men brukas icke i folkspråket. 

Hjortron, n., kallas så väl plantan 
som frukten ai Rubus Ckamcemorus L., 
bekant för sina välsmakande frukter. 
Som växten har örtstam, är det af Da- 
lin bildade namnet Hjortronbuske all- 
deles orimligt. W\Z^ 

Hjortronet . . . föds i sänka mossars flod. 

OXENSTJERXA 2: 152. 

f Hjortrot, f. = Spenört. Nam- 
net, bildadt efter Tyskan, är ej bekant 
i folkspråket. 

i Hjorttröst, f., en från Tyskan 
upptagen, i folkspråket okänd benäm- 
ning på Floks. 

HofSTamp, m. l) svampslägtet 
Onygena Pers., hvars vanligaste art 
end^ast finnes på ruttnade hästhofvar; 
'ifen ätlig svamp af Skiflingarnes släg- 
te, hvilken framkommer vid löfsprick- 
ningen: Agaricus gambosus Fr. 

Holt, se Hult. 



42 



HONUNGSBLOMMA — HUMLE 



Honnngsblomnia, f., en liten ört 

af Xosse växternas familj, med blott en 
rotknöl: Hevminium Monorchis R. Bb. 
A)im. Honungsblomster, Honungsgräs 
äro icke bestämda namn; de tilläggas 
atan ätskilnad flere växter med söt lukt, 
t. ex. Amur, Gulmåra, Ködtlöfver m, fl. 

Honnngsdagg, f. l) en söt, klibbig 
vätska, som efter hastiga temperatur- 
vexlingar utsvettas af växternas blad; 
2) det sötaktiga, groddceller innehål- 
lande slem, som afsöndras af Mjöldry- 
gan {Cordyr.eps purpurea eller Sper- 
moedia Clavus Fe.) och ofta betäcker 
blad och ax hos rågen. — Äfren Linné 
kände denna, men han förvexlade den 
med Mjöldaggen (slägtet Enjnphe hedw. 
FIL.), hvilken han kallade den mjöliga 
Honungsdaggen, ehuru mellan dem ej 
finnes ens den aflägsnaste förvandtskap. 
Jfr Testg. resa 2S. 

Honuiigsklöfyer, se Amur. 

T Horbjörk, se Björk. — Ordet Äor 
framför växtnamn utmärker: oegent- 
lig, afvikaude från den äkta arten. 

Horleta, Horletta, f., en ettårig 

art af slägtet Stenfrö, hvilken är ett 
vanligt åkerogräs och hvars röda rot 
kan användas till smink: Lithosper- 
mum arvense L. Kallas äfven Smink- 
rot (Liljeblad, Hartman). 

Hornserf, m., ett under vatten vä- 
xande örtslägte, med findelade, horn- 
artade blad: Ceratophyllum L. 

f Homsilke, n., ett alldeles odug- 
ligt namn, hvilket bör helt och hållet 
utgå, dels för sin olämplighet, dels för 
växtens (Scytonema ag.) obetydlighet, 
som gör att den ej kommer att af all- 
mänheten urskiljas. 

Horntistel = Vägtistel. 

Hors- tillsättes Here växters namn 
såsom artnamn, men omvexlar alltid 
med Häst-, sä att det utan ätskilnad 
säges än Horsafibla, Horsamynta m. 
fl., än Hästfibla. Hästmynta o. s. v. 

t Horsabär, n., Blek.=Hagtorn8- 
bär. 



t Horsagräs, n., Wahlenberg =-- 
Stallört. 

T Horsamynta, se Åkermynta. 

T Horskonnng,m.,Öland=Tulk- 
Ört. — Namnets mening är svår att 
fatta ; med slägtet Koning har ifråga- 
varande växt intet gemensamt. Jfr Lin- 
nés Öl. resa 125. 

Horsljiing, se Ljung. 

f HostÖrt, f. Namnet är väl ur- 
sprungligen en öfversättning af Titssi- 
lago, men sedan öfverfördt äfven till 
andra växter, såsom Jordrefva, Röl- 
lika m. 11. 

Hufvudkål, m., en artförändring 
af Allmänna Kålen, hvars blad knyta 
sig tillsammans till ett hnfvud. Kallas 
i äfven Hvitkål. — Af samma anledning 
brukas ock benämningen Hufvudsal- 
lat: Lactuca sativa v. capitatu L. 

T Huggormsört, f. = Ögonblom- 
ma. — Namnet förekommer endast hos 
äldre författare; men från Dalarne upp- 
gifves Blå Huggormsört såsom be- 
nämning på Ecliium{r). 

Hult", som ingår i flere växters 
namn, afser i folkspråket egentligen 
bokskog, till skilnad från tallskog, hvil- 
ken benämnes blott skog. 

f Hultabräken, n., en art af släg- 
tet Stensöta, med två gånger pardelade 
blad: Polypodium Phegopteris l. Den- 
na art synes vara den egentliga Träjon, 
ehuru detta namn är öfverfördt till 
andra arter. 

vHultamjella, HoltemjeUa, f., 

Dalsland (enligt Linnés Vestg. resa 
235), HnltaSUga, f., Vesterg. = 
Ängskovall. 

T Hultavi va, f., Smål. = Dufkulla. 
— Namnet härledes snarare af ves än 
af hvifva. Se Vera. 

Humle, m., en så väl vild som od- 
lad slingerväxt, hvilken allmänt an- 
vändes vid brygd: Humulus Lupulus l. 



HUMLEBLOMSTER — HVETE 



43 



Stjelkarne kallas Hummelr€fvor,{rnkt- 
hängena Hummelhupor. — Jfr Fors. 
An humlen, slingrigt böjd kring smala 

tallens spröte, 
Har lyft en' liastig skog ur jordens 
Ijiamma sköte. 

OXEN-STJERNA 2: 26. 

T Humleblomster, egentligen 
Humlens blomster, men tillägges i 
Dalsland Fårkummer. 

Hnmlesnga, f., en ört tillhörande 
Sugevästema, med sträfva blad och i 
ett^axlikt hufvud sittande mörkröda 
blommor: Betonica officinalis L. — 
Humlesngan öfverensstämmer till sina 
egenskaper med Humlen ocli bar som 
denne blifvit använd till brygd, men 
förorsakar, liksom Porsen, yrsel. 

Hnmmelbinda, se Binda. 

T Hummeltuppor, f. pl., Medel- 
pad = Kråk-klöfver. 

f Himdatand, f., enligt Wablen- 
berg = Kråk-krasse. Namnet obrnk- 
\\zi. 

f Hundbär, n., Vesterb. = Troll- 
drufva. 

T Himddill, m., Nerike =^ Väg- 
senap. 

vHundfloka, f., Xorrl. — Nordisk 
Stormhatt, Aconitum Lycoctonum L. 

f Hundfötter, m. pl. = Musfibla. 
fHundgras, n., Dal. = Qvickrot. 
HundhTen = Brunhven. 

Hundhvete, n., Triticum cani- 
num L. 

Hundkäx, m., eller Hundkäxa, 
f., Hundloka, f. Dessa namn använ- 
das ntan åtskilnad på arterna af släg- 
tena Chcerophyllum L. och Anthriscus 
Pep-s., båda börande till Umbellaterna, 
med mycket sammansatta blad och 
släta frön utan uppböjda åsar. Lämp- 
ligast fördelas de så, att Hundlokan fö- 
res till ChcBrophyllum ocb Hundkäxen 
eller Hundkäxan till Anthriscus. — I 
Dalarne är namnet Hundloka tillagdt 
Björnlokan. 



f Hundkummil, m. = Hundkäx. 

Hundlök = Ängslök. 

Hundrofra, f., en klängväxt till- 
hörande Gurkväxterna, med stor, tjock 
rot, flikiga, sträfva blad och svarta bär: 
Bryonia alha L. — Hundrofvans rot, 
som har en vämjelig lukt ocli skarp 
smak, kan bli tjock som en mans arm. 
KETzirs 1: 132. 

Hundtnnga, f., öfversättning af 
Cynoglossuvi: växten (C ofjicinale L.) 
kallas så för sina mjukludna blad, i 
motsats till den sträfbladiga Oxtungan 
(i Dalins ordbok säges origtigt, att 
Hundtungan är »sträfbladig»). Benäm- 
nes annars Munkfnat. 

Hundviol, se Viol. 

Hundäxing, m., ett allmänt gräs- 
slag med hopgyttrade småax, vända åt 
en sida : Dactylis glomerata L. Hund- 
äxingen är ett mångårigt, ypperligt 
fodergräs. — Namnet föres i allmoge- 
språket äfven till Qvickroten. 

Hungrerkorn, se Brandkorn. 

Huslök, m., benämnes ofta så väl 
Taklöken som Kärleksörten. — »Denne 

växt är på lorftak den allratjenligaste 
att qvarhålla muUen, hvarigenom ett 
tak, som är öfvervuxet med denna ört, 
kan uthärda hela hundrade åren». Lin- 
nés Sk. resa IS. 

HnsSTamp, m., kallas vanligast 
Svamp i hus. Se Träfrätare. 

HTen, f., egentligen grässlägtet 
Agrostis L., men i folkspråket tillägges 
namnet i allmänhet tinare, spensligare 
gräs med vippa, t. ex. Kruståda, äfven 
arter af Rör, såsom Piphven. Samt- 
liga arter af Hven äro goda fodergräs, 
i synnerhet Brunhvenen {Agrostis ca- 
nina L.) och Kryphvenen {A. stoloni- 
fera L.). 

Hyete, n., ett allmänt bekant sädes- 
slag: Triticum L. Deraf finnas talrika 
förändringar, äfven arter, t. ex. Kubb- 
hvete, Vinterhvete, Vårhvete m. fl., 
hvilkas närmare bestämmande tillhör 
ekonomiska skrifter. Afveu Spelten är 



44 



HVIFVA — HYLL 



en art Hvete, men högst olämpligt be- 
nämner man Majsen Turkiskt Hvete. 

— »De så hvete, men tistel skola de upp- 
skiiran. Jerem. 12: 13. 

Hvifya (äfven Vifva), f., ett ört- 
slägte med bar stängel och trattlika 
blommor, typ för Hvifveväxterna : Pri- 
mnia L. — Namnet kommer sannolikt 
af fornsv. hvif, qvinlig hufvudbonad 
(hufva). — De mest bekanta arterna äro : 
Åurikel-hvifva, se Äurikel. 
Gulhvifva (skrifves äfven GuUhvif- 
va), med gula blommor: P. veris L. 

Majhvifva, med gredelina blom- 
mor och på undre sidan hvitmjöliga 
blad: P. farinosa L. 
På inajfälten blommal^vitsippan ocli 
vifvan. 

DAHLGREN ll 423. 

Du, gullvifva, 

Glans må gifva 

Åt den gröna äng. Dens. 1: 132. 

Hvifveväxter, Tvåhjertblads väx- 
ter med fem den sambladiga blomkro- 
nans flikar motsatta ståndare och en- 
rummigt fröhus med centralt fröfäste : 
Primulacece Vext. 

f Hviloreda, f., är sannolikt det 
rigtiga uttalet af Villoreda (se detta 
namn). 

^ f Hyita Dejor, Hvita Pigor m. 

fl., se Hvitört. 
j^ f Hvita Dufvor ='Stjernlök. 
c. T Hvita Klockor, Medelpad — 
Linnésört. 

»^ Hvit-al, se Arre. 
(/ Hvit-andorn, se Andom. 

Hvitatäfva, se Täfva. 

Hvitbeta, se Beta. 

Hvitbok, se Annbok. 

■rHvitglygg, m., Verml. = Spergel. 

Hvitgröe, se Gröe. 

T Hvitlmfviid = Ängdun. 
^ Hvitklöfver, se Klöfver. 

Hvitkål, se Hufvudkål. 

Hvitlåcka, se Lack. 



Hvitlök, se Lök. 

HvitlÖksÖrt, f., en ört af Kålväx- 
ternas afdelning, med hjertlika blad, 
hvita blommor och stark lukt af hvit- 
lök: Alliaria ofjicinalis Axduz. 

f Hvitmeja, f., i norra Skåne, en- 
ligt Linné = Hvitsippa. 

HvitmoSSa, f., ett slägte bland 
Mossorna, hvilket i stora massor upp- 
fyller alla skogskärr: Sphagnum L. Kal- 
las äfven Rödmossa. *■ 

Hvitmåra, se Mara. 

Hvitpeppar, se Peppar. 

Hvitml/s^l. 

Hvitp^^ef== Silfverpoppel. 

f Hvitrik, m., en af Liljeblad bil- 
dad benämning efter det Latinska Ån- 
thericum. Det är väl icke möjligt att 
ana hvad ett sådant namn skall beryda. 

H vitrot, f., Smal. = Q vi ekrot. 

Hvitsenap, se Senap. 

Hvitsippa, se Sippa. 

Hvitväpling = Hvitklöfver. 

f Hvitört, Hvita Dejor, Hvita 
Pigor, Hvitkullor, Hvit-tiippor, 

Hvitateja m. fl. Alla de^sa namn 
tilläggas Kamillblomster, Åker- och 
Surkullor samt Baldersbrå på olika 
orter, äfvensom på samma ort, utan att 
vara bestämda. 

Hyacint, m., en från Orienten in- 
förd Liljeväxt, som odlas: Hyacinthus 
orientalis L. Denne är icke de gamles 
Hyacinthus. — ^wre tider fördes till 
Hyacinterna äfven slägtet Muscari, 
som derföre kallades fi^ruf hyacint, 
Perlhyacint. Se DrufhyacintochPerl- 
drufva. 

Du hyacint, som ej din like 
I färg, i glans, i täckhet har 
Bland all din slägt i Floras rike! 

H. c. XOKDENPLYCHT 243. 

Festligt hyacinten ler 
I blåa kronors drägt. stagnelius 2: 165. 

Hyll, m., är det namn, som i vårt 
liksom i öfriga Germaniska språk till- 



IIYLSLAF — HASSLEKAL 



45 



kommer slägtet Sambucus L. En buske 
deraf (S. nigra L.) kallas nu vanligen 
Fläder; men benämningen Hyll bibe- 
bälles för slägtets andra, med örtstam 
försedda art (S. Ebulus l.), bvilken kal- 
las Sommarliyll. Jfr Ättiksbär. 

f Hylslaf, bos Liljeblad namn på 
slägtet Sphcerophoron Pers. Utgår all- 
deles. Jfr Kraslaf. 

HylSTäxter, Tvåbjertbladsväxter 
med fem ståndare på den sambladiga 
kronan och med tvenne enskaliga, långs 
efter uppspringande fröbylsor: Ascle- 
piadece R. Br. 

Hålkblomstrige, se Blomhålks- 
växter. 

•h Hållbär, ett alldeles obestämdt 
^ namn, som tillägges vilda, icke ätliga 
bär, i Småland Besksötans, i Roslagen 
dem på Pa7'is quadrifoUa L., o. s. v. — 
Trollbär, Ormbär, Villbär kunna an- 
ses som synonymer. 
^ Hållsknoppar, m. pl. = Knyl- 

bräcka. y>Saxifraga granulata kallades 
Hållsknoppar, rötterna torkades, pulve- 
riserades ocli intogos af bönderna i pleu- 
risie». Linnés Öl. resa 61. 

Hållsrot, f. 1) Örtslägtet Aristo- 
lochia L., tvåbjertbladsväxt med egen- 
•^ domligt bildade, strutlika blommor ocb 
vidt krypande rötter, bvarigenom den 
inhemska {A. Clematitis L.) blir ett be- 
svärligt ogräs. — 2) I Halland namn 
på Alant. 

f Hålrot, se Hålört. 

f Hålsgräs, hos Linné^Halsgräs. 

f Hålört, f., Corydalis cava (l.). 
Se Nunneört. Namnet förekommer hos 
äldre författare, men är nu obrukligt. 

Hårdved, m. Detta namn tillkom- 
mer rättast buskväxten Röda Kornel- 
len, men kan ej antagas som slägt- 
namn för Korneli, emedan den andra 
inhemska arten af detta slägte är en 
ört (se Hönsbär). I folkspråket föres 
namnet kanske oftast till Try. Jfr Lin- 
nés Sk. resa 265. 



Hårkullor, f. pl., Öland = Stor 
Knoppört: Centaurea Scabiosa L. 
Hårlaf, se Laf. 

Hårnacker, m. pl., Ölands Visil. 

Håruate, m., en med Nate när- 
beslägtad växt, med hårlika blad och 
skaftade frukter: Ruppia L. Alla arter 
af Hårnate växa i hafvet. 

Hårserf, m., lik den näst föregå- 
ende, men har han- och honblommor 
skilda och blott en ståndare: Zonni- 
chellia L. Hårserfven är en liten, i vat- 
ten nedsänkt växt. 

Hårtandsinossa, Hårtofs, i Da- 

lins ordbok efter Liljeblad upptagna 
namn, förtjena icke ens omnämnas. 

Hårväxter, m. pl., Vesterg. = 
Hästfibla. 

f Hårört, f., hos Liljeblad olämp- 
ligt namn på Hornserf. 

Hägg, f., ett med Körs närbesläg- 
tadt Stenfruktträd, med vackra hvita 
blomklasar och små svarta bär: Cera- 
sus Padus Dec. Häggens bär hafva en 
mycket sammandragande smak. 

Häggen, som i skogen 

Var först med blommor klädd och sist 
med frukter mogen. 
OXENSTJERXA 2: 152. 

Hällebräken, n., en liten finluden 
Bräkenväxt, växande i bergspringor: 
Woodsia ilvensis R. Br. 

Hälleknopp, m. {Hällegräs obruk- 
ligt) = Hvit-fetknopp. Ehuru blott 
ett provinsnamn (i Småland, Dalsland), 
torde detta synonym böra upptagas. 

Hängeväxter {Amentacece L.) äro 
träd eller buskar med blommorna i 
bangen, t. ex. Ask, Björk, Ek, Hassel, 
Vide. 

f Hära, f.. Dalarne = Stagg. 

Hässlebrodd, m., ett välluktande 
gräs, med yfvig vippa och enblommiga 
småax: Milium effusum L. 

Hässlekål, m., en art af slägtet 
Blåklocka (Hässleklocka), som är en 



46 



HASTBLAD — HORSILKE 



af de förnämsta inhemska växter att 
använda till grönkål, 

f Hästblad = Hästhofsört. 

Hästböna^ se Böna. 

Hästflbla, f,, en i Göta rike allmän 
Blomhålksväxt, liknande Fiblorna, men 
har pipiga diskblommor: Arnica L. 
Benämningen brukas i Småland och 
tlerstädes. Hästblomster (Dalsland), 
Horsafibla (Småland, äfven Skåne, se 
Linnés Sk. resa 359) äro variationer 
af namnet. 

f Häst^rÖniug, m., Jemtland=^ 
Skogsfräken. 

Hästhofsört, f., en gulblommig 
Blomhålksväxt, som tidigast om våren 
blommar på enkel, fjällig stängel före 
bladens utslående: Tussilago Farfa- 
ra L. 

Hästkastanie, m., ett resligt, lum- 
migt träd med sjulingrade blad och 
stora blomruskor, sju ståndare: yEscu- 
lus Hipp ocastanum L. Hästkastanierna 
äro införda från Högasien och nu hos 
oss allmänt planterade. 

Der högstammig ocli stolt kastanien 
paras med lindar. 

DAHLGREN 1: 141. 

Hästljung, se Ljung. 

Hästmynta, se Mynta. 

T Hästskoblad, n., af Wahlenberg 
tillagdtiV>/??ipÄ(eace(e såsom slägtnamn. 

f Hästsvans, m. (äfven Häst- 
rumpa), ett i formelt hänseende 
obrukbart namn, och i hög grad för- 
villande, såsom tillagdt de mest olik- 
artade växter. I skriftspråket tillägges 
det vanligen Hippuris l., hvaraf det är 
en öfversättning, men i folkspråket 
Fräken eller Equisetum l., hvilket se- 
nare ord har samma betydelse, äfven- 
som flere andra växter, t, ex. Kropp. 

Hästsyra, se Syra. 

T Hättebär, n., Vesterg. = Back- 
smultron. 

rHöfrö, n., Jemtl. —Liten Ormrot. 



Hökblomster, n., rättare Hök- 
flbla, f., ett artriict slägte, tillhörande 
Fibleväxterna, med oregelbundet öfver 
hvarandra liggande hålkfjäll och i spet- 
sen tvärt afhuggna frukter med frukt- 
fjun: Hieracium L. 

f Hömjölke, m., Dalarne=Kropp. 

Hönsarv, m., örtslägtet Cerastium 
h., tillhörande Narfväxterna, utmärkt 
af hornlika, i spetsen tiotandade frö- 
hus. Kallas i Småland Hönstarmar, 
och märkvärdigtvis finnes detta namn 
{Huhnerdarm) anfördt redan i abbedis- 
san Hildegards Physica (före år 1180). 

Hönsbane, m., en Skånsk (Dansk 
och Engelsk) benämning på Bolm- 
örten. Orätt uppgifves Hönsabale i 
Linnés Sk. resa, s. 115. 

Hönsbet, f.. Hönsgräs, n., ört- 
slägtet Sagina L., tillhörande Narfväx- 
terna, hvars samtliga arter äro mycket 
små, skilda från Spergel genom sak- 
naden af stipler. Namnet förekommer 
redan hos Franckenius. 

Hönsbär, äfven Hönson, n., en 
art af slägtet Kornell, med små svart- 
purpurfärgade blommor inom ett fyr- 
bladigt hvitt svepe: Cornus suecica L. 
Hönsbären äro orrens läckerhet; deraf 
namnet. 

Anm. Dalin bildar vanligen till hvarje 
bärnamn ett särskildt namn på plantan, 
men till Hönson särdeles olyckligt Höns- 
bärsbuske, ehurii växten har örtstam. 

Hönsliirs, se Hirs. 

f Hönsruta, f., enligt Dalins ord- 
bok Veronica triphyllos L., är ett både 
opassande och i folkspråket okändt 
namn på en sällsynt och mycket liten 
växt. 

f Hönstarmar, m. pl., se Hönsarv. 

Hör, m., inhemska namnet på Lin, 
allmänt brukligt bland allmogen i Göta 
rike. 

Hörkäring, f., Vesterg. = Lin- 
dodra. 

f Hörsilke, n. = Linsnarrefva. 



HÖSKALLRA — IMJOLKE 



47 



Höskallra^ f., örtslägtet Rhinan- 
thus L., tillliörande Skeplingsväxterna, 
med platta, kretsrunda frukter (deraf 
Penninggräs) ocli vid mognaden skall- 
rande frön (deraf äfven Skallergräs). 
R. Crista galli L. 

Höst-adouis^ se Adonis. 



HÖstfibla^ f., örtslägtet Leontodon 
L., tillliörande Fibleväxterna, med blad- 
lös stängel och. skaftadt fruktfjun. L. 
autumnalis och hispidus L. 

Höstklocka, f. = Klock-stålört. 
f Höter eller (Gotl.) Hauter, m. 
pl. (?) = Knapptång. 



f Iber, f., ett af Liljeblad bildadt 
namn på örtslägtet Jberis l. bland 
Krasseväxterna; den art, till hvilken 
namnet af honom hänfördes (/. nudi- 
caulis L.) tillhör dock numera icke 
detta slägte, hvaraf ingen art är in- 
hemsk, men väl några odlas som pryd- 
nadsväxter. Dessa, likasom andra ut- 
ländska odlade växter, behålla bäst sina 
Latinska namn ostympade. 

f Ibisrot, f., ett alldeles okändt 
namn på Althéroten. 

Id, Idgran, f. (jfr Isl. ibja-grcenn, 
ständigt grön), ett ständigt grönskande 
barrträd, hvars småkottar öfvergå till 
mjuka bär: Tax%is haccata L. Idgra- 
nens trä är segt och lemnar det vack- 
raste slöjdvirke. Bären äro giftiga. 

Itureern af iden bereder sin båge. 

ADLEHBETH 85. 

Ideträn af kölden och nordan förnöjas. 
Dens. 75. 

Igelknopp, m., ett slägte bland 
^ Etthjertbladsväxterna,med stora jemn- 

breda blad och till ett rundt, stickande 

hufvud förenade frukter: Sparganium 

L. Se Träggan och Flotagräs. 

Iglegräs, n., Vesterg. = iVor^Äe- 

cium ossifragum, enligt Linné. Om 
»/• denna växt går den sagan, att efter dess 

förtärande benen brista hos boskapen. 

Hvilken växt dermed menas, är ovisst. 

Se Ilagräs. 



f Ignatii-lbÖna, f., frukten af Ig- 
natia amnva L. Kan svårligen anses *^ 
tillhöra Svenska språket. 

IgTÖU, se Ivgrön. *^ 

Ikorr-, se Ekorr- i^ 

f Iktebär {atikt, gikt), n. = Troll- 
drufva. 

IktegräSj n. (Giktört) = Gul Ängs- 
ruta, men i Dalsland är namnet tillagdt l^ 
Ältgräset. 

Ilagräs, n., en kärrväxt, som enligt 
Småländska allmogens tro förorsakar 
små »ilare» (maskar) i lefvern eller i *^ 
hjernan hos får; men ingen vet, hvij- 
ken växt dermed egentligen menas. Ar 
nog samma namn som Iglegräs. 

f Ilek, f., ett olyckligen bildadt 
namn af Ilex; denna växt är ingen Ek, *— ' 
utan en vida skild buske = Krist-torn. 
Se Jernek. 

Illermjölke, se Imjölke. ^_^ 

f Illnaträd = Elnaträd. ^ 

f Ilrot, f. = Qvickrot. 

Imjölke (Nerike), lUernijölke 

(Hels.), m. = Kropp. Dessa namn, 
jemte Almocke, Aldermjölk, Allon- ^ 
märke, äro troligen olika uttal, med 
flere medelformer,' af samma stamord. 
Jfr Mjölke. 



48 



INDALSRIS — JERNEK 



^ t Indalsris, n., Liljeblad = Klåd- 

ris. g 

IndigO, m., ett blått färgämne, som 
^ erhålles af flera arter utaf slägtet In- 
digofera L,, tillhörande Artväxterna. 

Ing'efära, f., en mycket hettande 
, krydda, som fås af roten till Zingiber 
officinale Rosc, tillhörande Kryddlil- 
jornas familj {Scitaminete l.). — Finsk 
Ingefära kallas den skarpa, hettande 
roten af en Svensk Umbellat: Peuce- 
clanum palustre Moencii (Mossrot). — 
Dansk Ingefära, se Munkmössa. 

Insektpulver, n., frön af en med 
Krageblomman närbeslägtad ört: Py- 
rethrum roseum Bieb. 

f Ipecacuanha, f., ett mycket 

verksamt kräkmedel, som erhålles af 
flere Sydamerikanska växter, såsom 
Cephaélis Ipecacuanha Rich., Jonidium 
Vent., Richardsonia Kdnth. Kallas Kräk- 
rot. 
Islandslaf, se Laf. 



Isop, m., en i södra Europa in- 
hemsk, i Sverige odlad kryddväxt af 
Sugeväxternas familj : Hijssojnis offi- 
cinalis L. Har brukats till heliga för- 
rättningar. — Skära mig med isop, att 
jag må ren varda. Psalm. 51: 9. 
Stänkte signadt vatten ur 
Isopsqvast på nybyggd mur. 

TEGXÉR 1 : 225. 
Anm. Den isop, som namnes 1 Kon- 
ungaboken 4: 33, måste vara felaktig öf- 
versättning och en helt annan växt, tro- 
ligen Mossa eller Laf. 

Isörtj f., ett synnerligast på Cap 
ytterst artrikt örtslägte, med köttiga, 
saftfulla blad och sköna, mångbladiga 
blommor: Mesembryanthemum L. Ar- 
terna förekomma hos oss endast i oran- 
gerier; men den art, som gifvit anled- 
ning till namnet, växer i Medelhafs- 
trakten och är betäckt med vårtor, 
hvilka se ut som islika kristaller: M. 
cry stallinum L. 

iTgrÖn, Igrön (Franckenius), f. 
= Sinngrön. 



t Jakaranda, f., ett hårdt Brasi- 
lianskt trä, som erhålles af flera arter 
utaf slägtet Jacaranda Juss. (förr Big- 
nonia L.). Användes till finare snickeri- 
arbeten. 

i Jalappa, f., ett bekant laxer- 
medel, som fås af roten till Ipomoea 
Purga Hayne. 
^ i Jalbär, n., Hels. = Hjortron. 
^^ fJamaika-peppar= Kryddpep- 
par. 

JaniS; vanligen Yams, m., namn 
i, på rötterna af några med Liljorna be- 
slägtade växter från Söderhafvets öar 
{Dioscorea alata och sativa L. m. fl.), 
hvilka rötter i de varma länderna odlas 
som näringsmedel. 



fJansmesselt)lomster,n.,Retzius ^ 
= Ängsnäfva. J-ff Midsommarsblom- 
ster. 

Jasmin, m., ett artrikt slägte i sö- 
dra Europa och Orienten, af hvilket en* 
art, den Välluktande Jasminen {Jasmi- 
num odoratissim.um L.), hos oss i syn- 
nerhet odlas. Må ej förvexlas med 
Schersmin. 

Jeinna, f., en art af Lummerslägtet, 
med platta grenar och vidvuxna blad ^ 
af två slag: Lycopodium complanntum 
L. Jemna är mycket anyänd till gul 
färg. 

Jernek, f., en i södra Europa vä-,^ 
xande art af Ekslägtet: Quei-cus llex l. 



JEENROT — JORDHUMLE 



49 



Jag förmodar, att denna afses med den 
af Dalin upptagna Ilek, som i alla fall 
är ett ohjelpligt namn. 

Jernrotj f., benämning på växter 
med mycket hårda och sega rötter, så- 
som Stora Knoppörten, Oxtungörten 
(båda uppgifna från Gotland) m. fl. Jfr 
Bast. 

Jernört^ f., de mångåriga arterna 
af slägtet Knoppört, i synnerhet Cen- 
^ taurea Jacea L. Föv denna är namnet 
Jernört så allmänt kändt, att det borde 
i riksspråket antagas som slägtnamn. 
Dock kallas i Skåne äfven Pedicularis 
L. för Jernört. Se Linnés Sk, resa 277. 

Blå Jernört = Vägvårda, Jfr Lin- 
^ nés Sk. resa 400. 

I skriftspråket och i våra ordböcker 
hänföres namnet Jernört till Verbena l. 
Men för denna är benämningen föga 
lämplig, och jag skulle förkasta den, 
om den icke vore nära enhälligt an- 
tagen. — Ännu orimligare föres nam- 
net i Dalarne till Capsella L. ; men här, 
som i flera andra fall, förmodar jag ett 
misstag af upptecknaren. 

^ Jettebröd, se Jettelaf. 
^ Jettegröe = Kasevia. 
«^ Jettelaf, se Laf. 
^^ Jetteticka, se Ticka. 

f Jogere, m., Dalsland = Kråk- 
vicka. 

f Johannésblomster, n., Gotland 
= Letkullor. Namnet föres äfven till 
Johannesknopp. 

Johannesbröd, n., ett i medicin 
användt växtämne, som erhålles af 
mergen i ärtbaljorna på Ceratonia 8i- 
liqua L., en i Medelhafsländerna växan- 
de buske med parbladigt sammansatta, 
ständigt grönskande blad och små, klas- 
vis sittande blommor. 

Johannesknopp, Johannesört, 

numera det allmännast brukliga nam- 
net på slägtet Hypericum L., med fem- 
Fries, Svenska växtnamnen. 



bladig, gul blomkrona och talrika, i 
fem knippen sammanväxta ståndare. 
Af dess arter äro två allmännare kända : 
Fyrkantig Johannesknopp, med 
fyrkantig stjelk: H. quadrangulum L. 
Äkta Johannesknopp, med två- 
eggad stjelk: B. perforatum L. 
f Johanneslök, m. == Chalotten- ^ 
lök. — Namnet utgår, såsom alldeles 
onödigt. 

t Johannesnycklar, Gotland = 
Nyckelblomster, ^ 

Johannesört, se Johannesknopp. < 

Jolster, f., ett öfver hela landet 
växande träd eller buske af Pilslägtet, 
med glänsande löf och vårtlika knop- 
par på bladskaften: Salix penf andra 
L. Namnet vexlar i uttal inom hvarje 
landskap : Halster, Hilster, Hjelster, ^ 
lister (Isl. ilstri, neutr.), Jolster, Ju- 
ster o. s. v. Alla dessa former före- 
komma, enligt Walpers, äfven i Tyskan. 

Jonqvill, f., en art af Narciss, med 
flerblommig stängel och hvita blom- 
mor: Narcissus Jonquilla L, 

Jonqvillen lyfts på smala stjelkars rot. 

OXENSTJERNA 2: 29. 

Jord-artskock, se Artskock. 
Jordbär (äfven Jolebär), n., det 

allmänt brukliga namnet på Fragaria 
vesca L. i Göta rike, liksom i Danskan ^ 
(i Tyskan Erdheere); den i Svea ri- 
ke mest förekommande benämningen 
Smultron är i skriftspråket antagen. 

Jordgalla, f., föres af våra äldre ^ 
botanister (Franckenius, Tillandz, Bro- 
melius) till Äng-stålörten, men af Lil- 
jeblad (och efter honom i Dalins ord- 
bok) till den utländska Gratiola offi- 
cinalis L. 

f Jordgaltar, m. pl. = Brudbröd. ^ 

Se Linnés Sk. resa 240, 270. 

Jordgubbar, m. pl., se Smultron. «/■ 
Jordhumle, m., ett mångtydigt 
namn, som rätteligen tillkommer Hum- ^ 
lesugan, så väl för hennes egenskaper, 

4 



50 



JORDKNOPLE — JUDASORON 



hvilka närma sig Humlens, som enligt 
våra äldste botaniske författare. Men 
i folkspråket föres det till Brunörten 
(Dalsland), Röllikan (Dalarne), Gull- 
klöfvern (Småland) och Johannes- 
knoppen (Skåne, enligt Linnés Sk. 
resa 319). 

JordknÖple^ n., en liten lågväxt 
/ ört, hvars frukt liknar Lin, med hvil- 
ket slägte den af Linné förenades : Ra- 
diola millegrana Sm. 

Jordkrona, f. Af Linneas talrika 
* namn i folkspråket är detta det enda 
som kunde förtjena upptagas i riks- 
språket; hennes systematiska namn 
blefve då Linnés Jordkrona. 

Jordkrypa, J., Vesterg., ett pas- 
w^ sande namn pä Äkta Ärenpris. 

f Jordlefver (hvit, röd o. s. v.) 
= Klöfverslägtet. Namnet uppgifves 
^ från Vestergötland; möjligen rigtigare 
Jordrefvor. 

Jordlunga, f., ett slägte bland 
A Lefvermossorna, med mycket breda 
blad och skaftade, sköldlika, i kanten 
stråliga frukter: Marchantia L. 

f Jordmandel j m., en i södra Eu- 
ropa odlad art af slägtet Cyjjerus L., 
med ätliga rotknölar: C. esculentus L. 
Emedan den hvarken odlas hos oss 
eller kommer hit som handelsartikel, 
tvekar jag, om namnet bör upptagas. 

f Jordmossa {Phascum L.) utgår 
^ alldeles. 

f Jordnaile, m., benämnes enligt 
Wahlenberg slägtet Chrysosplenium L. 
Namnet är obrukligt och tillkommer, 
'^^'^ enligt äldre författare, mera lämpligt 
Hydrocotyle L., men lämpligast, om 
man vill gifva Svenska namn åt ut- 
ländska växter, slägtet Umbilicus Deo. 

Jordnöt, f., en art af slägtet Kum- 
^ mil, med knöliga, ätliga rötter: Carum 
Bulbocastanum Kooh. (I Dalins ord- 
bok förvexlas detta namn med Jord- 
mandel.) 



Jordpäron ^ Potates. •? 

Jordrefva, f., en ört af Sugeväx- 
ternas familj, med refviga, krypande ^ 
stjelkar, njurlika blad och små blåa 
blommor: Glechoma hederacea L. Jord- 
refvan användes till bröst-the. 

Jordrök (äfven Åkerrök), m.,ört- 

slägtet Fumaria L., tillhörande Kron- 
sporreväxterna, med mångdelade blad, ^ 
axlik blomklase, små enfröiga frukter. 
Namnet, bildadt efter Latinet, är all- 
mänt antaget i skriftspråket, men till- 
hör ej folkspråket. Ii^hemska benäm- 
ningar äro Gallgräs, Akersilke. 

Jordstjerna, f., ett utmärkt slägte 
bland Röksvamparne, hvars yttre hylle 
uppspringer i stjernlikt utbredda fli- 
kar: Geaster Mich. 

Jordstråla, f., ett slägte bland 
Lefvermossorna, med strål-likt utbred- 
da bladflikar: Riccia L. 

Jord svamp, m. Så kallas svampar 
som växa på bara jorden, i motsats till 
Trädsvampar, Bladsvampar. De som 
växa under jorden benämnas Under- 
jordsvampar. Att särskildt föra nam- 
net Jordsvamp till Tuber Mioh. är så 
mycket mera olämpligt som denna eger 
ett allmänt kändt namn: Tryffel. 

Jordtistel, se Tistel. \f 

Jordvide, se Vide. \/ 

Jordäpple, n. l) En af delning af 
Buksvamparne, lik Röksvampar, men 
den inre massan upplöses icke till ett v 
fint pulver: Hymenogastres Vitt. 2) I 
Småland benämning på Jord-artskock, 
i Vermland på Potates. 

f JudasÖron, n. pl., benämndes for- 
dom pä apoteken en geléartad svamp: 
Hirneola Auriculn Judce Berk. Växer 
på Hyll i mellersta och södra Europa, 
men är ej funnen i Sverige, ehuru upp- 
tagen i Linnés Fl. Svec. {Tremella Au- 
ricula L.) 



JUDEKIRS — JUNGFRUOGON 



51 



Jndekirs^ m., frukten af Physalis 
Ålkekengi L. Denna tillliör Bolmväx- 
terna, men frukterna äro ätliga. 

f Jnglou, n., Roslagen = Nypon. 

f Jungermansinossa (I^iljeblad) 

utgår alldeles. 

Jmigfril ingår i en stor mängd 
växtnamn, af hvilka de flesta afse Jung- 
fru Maria, ehuru ordet Jungfru stun- 
dom vid uttalet bortfaller. Ibland ute- 
lemnas Märke, och endast Jungfru be- 
gagnas. Jag bar ansett lämpligast att 
här i en följd sammanföra alla dessa 
namn och derefter uppgifva dem, i 
hvilka Jungfru ej kan med säkerhet 
hänföras till Jungfru Maria. Den stun- 
dom brukliga benämningen Vår fru 
afser Jungfru Maria. 

Jungfru Mariae barnmössa (Ve- 
sterbotten), ett utmärkt vackert Moss- 
slägte, med ett uppblåst bihang under 
frökapseln: Splachnum luteum och ru- 
brum L. 

J.M. blomma, Gotl.=Majlivifva. 

J. M. brudgraUjVesterb. = Brud- 
sporre. 

J. M. bröst, Österg. = Fläckigt 
Nyckelblomster. 

J. M. bär, äfven MaridB bär = i) 
Vestmanl. Stenhallon; 2) Helsingl. 
Vikon. 

J. M. förkläde, Smål.= Fläckigt 
Nyckelblomster. 

J. M. gräs, Wahlenberg = My sko- 
gräs. 

J. M. hampa, hör, lin, tonad, 
Smal. m. fl. st. ^ Jungfrulin. 

J. M. hand, allmänt = Fläckigt 
Nyckelblomster. 

J. M. hjerta, Dalsl. = Hvit Visil. 

J, M. kam = Alchemilla Aphanes, 
se Jnngfrukam. 



J. M. kåpa, Medelpad m. fl. st. = 
Daggskål. 

J. M. nyckelband, Bohuslän = 

Oztungört. 

J. M. nycklar, Vesterg. = Gul- 
hvifva. 

J. M. ris, Verml. = GuUris. 

J. M. rock, ] 

Nyckelblomster. 

J. M. sileshår, allmänt = Siles- 
hår. 

J. M. sko = Gucku8ko. {Calceolus 
Marice.) 

J. M. sänghalm, allmänt = Gul- 
måra. — I Elfdalen (Dalarne), enligt 
uppgift ^ Sileshår, men troligen ett 
misstag. 

J. M. särk, Gotl. = Åkervinda. 

J. M. tistel == Sempertin. 

J. M. tårar = Sileshår. 

J. M. ögon = Ögonblomma. 

Jungfrukam, m. l) ^ Nålkörf- 
vel. Namnet är en öfversättning af 
Lat. Pecten Veneris och afser ej Jung- 
fru Maria. 2) En art af slägtet Dagg- 
skål: Alchemilla Aphanes Leers. 

Jungfrulin, n., örtslägtet Poly- 
gala L., hvars blad likna Linets, men 
blommorna närma sig Ärtväxternas. 
Jungfrulinets blommor skifta i hvitt, 
blått, fiolett och rödt. 

Jungfrun i det gröna kan lämp- 
ligare kallas Jungfrukorg: Nigella da- 
mascena L. 

i Jungfruris, n., Verml. = GuU- 
ris. Se Jungfru Mariae ris. 

f Jungfrutyål, m. = Brännande 
Pilört. 

Jungfruögon, n. pl., se The- 
ärenpris. 



52 



KABBAR — KALMUS 



K. 



♦^ Kabbar, m. pl., Nerike = Kafvel- 
dun. 
Kabbelök, Eabbelek, m., Kalf- 

"^ leka^ f., eu på kärrängar allmän ört, 
blommande tidigt om våren med gull- 
gula blommor: Caltha jjnlustris L. 

A7im. Det i Småland förekommande 
uttalet Krabbelök sjnes vara namnets ur- 
sprungliga form. I Halland föres örten 
till slägtet Lack, Lacka (derstädes ut- 
taladt Laga), d. v. s. Sippa. I Dalarne, 
hvarifrån man har så många vexlande 
namn och stridiga^ uppgifter, benämnes 
den Necktuppor, Påsktuppor m. fl. 

f Kabelrotting, m., en för sin 
utomordentliga höjd utmärkt art af 
Rottingslägtet, i Ostindien: Calamus 
Rudentum Lour. 
. Kaffeträd, m., ett ständigt grön- 

'^ skande mindre träd i Abyssinien, der- 
ifrån infördt till Arabien och nu all- 
mänt odladt i de varma klimaten: Cof- 
fea arahica L. 

1/ Kafferkorn, u., se Durrha. 

Kaffeyicka, f., benämning på ärt- 
växter från södra Europa, odlade som 
kafte-surrogat, t. ex. frön af Astragalus 
bmticus L. och en art Lupin. 

f Kaffskägg, n., enligt Linné en 
Småländsk benämning på Stagg. Jag 
har dock hört «ndast namnet Ealf- 
skägg. 
. Kaflegräs, n,, grässlägtet Ålope- 

9 curus L., med axlikt sammandragen 
vippa. I sammansättningar bortfaller 
ordet gräs. 

Eärrkafie, m., med knäböjdt, ned- 
liggande strå: A. geniculatus L. 

Ängkafle, med högt, rakt strå: A. 

pratensis L. Ypperlig foderväxt. 

Kafveldun, n., högväxta, till Half- 

/ gräsen sig närmande vattenväxter, med 

V stora blad, blommor i tvenne kolfvar, 

den öfre med hanblommor, den nedre 

med honblommor och rikligt fröfjun : 



Typha L. Man har deraf en bredbladig 
och en smalbladig art. 

Kafvelhirs, se Hirs. 

Kakao, m., bönorna af Kakaoträ- 
det {Theobro77ia Cacao L.) från Mexico. 
Användas till choklad, kakaosmör m. m. 

Kalatänder (d. v. s. gubbtänder), 
Smal. = Flugsporreblomma. 

Kalebass, m., en Amerikansk art 
af slägtet Pumpa, hvilken urhålkad 
begagnas till flaskor: Cucurbita Lage- 
naria L. 

t Kalebassträd, en nästan okänd 
benämning på ett kolossalt Afrikanskt 
träd, som bäst bibehåller sitt veten- 
skapliga namn Adansonia digitata L. 
eller ock infödingarnes Baobab. Se 
Äpebrödsträd. 

f Kalfbär, Österbotten = Måbär. 

f Kalf hjortron, Upland = Blå- 
hallou. 

Kalfhiifvud, n. = Skalleblomina, 

Kalfleka, se Kabbelök. 

Kalfnos, f., Skåne = Skalle- 
blomma. 

t Kalfrefvor, f. pl. = Matt- och 
Reflummer. 

f Kalfrumpa, f., Upland, odugligt 
namn på Kropp. 

Kalklaf, se Laf. 

Kalkonsnabel, m., se Amarant. 

Kallgräs, ett mycket allmänt 
namn, men tillagdt fyra olika växter 
af slägtena Pedicularis L., Comarum 
L., Spircen L. och Scheuchzeria h., dock 
lämpligast bibehållet för den sistnänwi- 
da, en i kärr växande ört af Svaltings- 
familjen, med trinda blad och treknöli- 
ga frukter: S. palustris L. Jfr Frier. 

KalmuS, m., en svärdlik vatten- 
växt med blomkolf på sidan af den 
bladlika stjelken: Acorus Calamus l. 



KAMBRAKEN — KARBORRE 



53 



Den underjordiska stammen af Kalmus 
(i vårdslöst uttal Kalmarerot) är myc- 
ket aromatisk, hettande, använd i me- 
dicin. 

Kambräken^ n., ett slägte bland 
^/ Bräkenväxterna, hvars fruktbärande 
blad äro inskurna i smala, kamlika fli- 
kar: Blechnum boreale Sw. (Det i Da- 
lins ordbok upptagna Eamblad hör hit, 
men bör utgå, såsom obestämdt.) 

f Kamelblom^ Wahlenberg = 
Blomvass. Obrukligt namn. 

Kamfertj m., en fast, eterisk olja, 
som erhålles af ett träd tillhörande 
Lagerfamiljen: Camphora officinarum 

Nees. 

f KamgräSj obestämdt namn på 
Kamäxing och Tofsäxing, som bör 
alldeles utgå. 

Kamillblomster^ n., Kamill- 

blomma, f., en allmänt antagen, efter 
if Lat. Chamomilla bildad benämning på 
Matricaria Chamomilla L. (Men den 
äkta. Romerska Kamomillen, Anthe- 
mis nohilis L., är en helt annan växt, 
som i »Svensk Botanik» alldeles orig- 
tigt förenas med den här ifrågavaran- 
de.) Namnet har i allmogespråket blif- 
vit mycket förvridet, såsom Kalablom- 
ster, Kommenteblomster o. s. v. 
Kammar^ m. pl., rättare £am- 
^/ näfya^ ett från Näfva nyligen skildt 
slägte, med mycket findelade blad: E- 
rodium cicutarium Heeit. 

Kampegräs (egentligen Kämpe- 
gräs), n., lätt urskildt genom sin axlika 
blomning och sina gaffellikt uddiga 
småax : Phleum L. — Om namnets an- 
ledning se Bot. utfl. 3: 234. — Ordet 
gräs bortfaller i sammansättningar. 
Flenkampe, m., en mindre art, vä- 
xande på torra backar: P. phalaroi- 
des KoEL. 

Ängskampe, ett af de allmännast 
odlade fodergräs, ofta under det främ- 
mande namnet Timotej : F. praten- 
se L. 



Kämpe SChträd, ett Brasilianskt 
trädslag, hvars ved lemnar blå bresilja. 
Se Bresilja. 

f Kamtåtel^ m. Detta endast i 
systematiskt intresse bildade namn ut- t- 
går alldeles, emedan Koeleria Pees. (se 
Tofsäxing) icke kan förenas med Tåtel- 
slägtet. 

Kamäxing'^ m., ett utmärkt gräs, 
lätt skildt genom sina kamlika skärmar V- 
under småaxen: Cynosurus cristatus L. 

Kanadabalsam, m., hartset af 
Kanadagranen {Pinus canadensis l.), 
ett Nordamerikanskt barrträd. 

Kanariegräs, n., ett odladt gräs- 
slag från Kanarie-öarna, hvars frön 
lemna bästa föda åt kanarie- och andra 
sångfoglar: Phalaris canariensis L. 

Kanel, m., den aromatiska barken 
af Kanelträdet, från Ostindien: Cin- 
namomum ceylanicum Nkes. 

Kanelros, se Törnros. 

Kantarell, m., en ätlig och väl- 
smakande, gullgul svamp : Cantharel- \ 
lus cibarius Fe. »Chantarellen, en svamp 
som ätes, . . . var dermed skild ifrån alla 
af sin slägt, att dess lameller (skifvor) 
grenade sig». Linnés Vestg. resa 215. — 
Ordet är Arabiskt: kantar, som bety- 
der svamp i allmänhet. 

T Kantklocka, f., en sällan bruk- '^ 
lig benämning på Nässleklockan. 

f Kantknopp = Kantfetknopp : *- 

Sedum sexangulare L. 

f Kantärt, f., en förändring af All- 
männa Ärten, med något kantiga frön. ** 
Tillhör trädgårdsspråket. 

Kapris, m., blomknopparne på den 
i södra Europa växande Kaprisbusken: 
Capparis spinosa L. 

f Kar bas, m., ett obestämdt och 
obrukbart namn, af Wahlenberg fördt 
till Rockentraf, af Retzius till Stink- 
stallörten, vanligast till unga Björkar. 

Karborre, rättare Kardborre, 

m., ett allmänt bekant örtslägte, till- 



54 



KARDEMUMMA — KATTOST 



hörande Tistelväxterua {Lappa Toursj.), 
hvars hålkfjäll sluta i eu hake, med 
hvilken de hänga fast vid kläderna. 

Kardemumma^ f., frön af åtskil- 
liga kryddväxter från Ostindien, före- 
trädesvis arter af slägtena Amomum L. 
och Cardamomum Salisb. 

Kardtistel^ m., ett örtslägte till- 
hörande Väddväxterna, med taggiga 
stjelkar och hålkfjäll: Dipsacus \.. Kal- 
las äfveu Eardskära. 

Fabriks-kardtisteln, D. fuUonum 
L., med i spetsen haklikt höjda hålk- 
fjäll, odlas för ullberedning i fabriker. 

f Karlintistel^ m., af Carlina L. 
= Stjerntistel. Namnet, alldeles onö- 
digt, är inkommet från Tyskan, hvari 
det tillägges en hos oss ej växande art. 

Earsöta, Karört, rigtigast Kas- 
SÖta, f.. ett i Upland och Österg. van- 
ligt namn på Mjödörten. 

Kary, Kärve, m., det äldsta in- 
hemska, ännu i Norrland, Norge m. fl. 
st. brukligaste namnet på Kummil: 
Carum Carvi L. 

Kase, m. 1) Ett gammalt, nu nä- 
stan förloradt namn på Vass, men 
qvarlefvande i Kers och här nedan an- 
förda sammansättningar. — Yid Persnäs 
pu Öland »letades (färgades) ullet med 
Kasa eller veppan af rör (vass)». Linnés 
Öl. resa 115. — 2) Grässlägtet Fluminia 
Fb., hvilket till utseende och växtsätt 
liknar Vass, men har mångblommiga 
småax med treuddiga agnskal : F. arun- 
dinaceu Yr.. 

Kasedun, u. = Kafveldun. 
Kasevia, Kaseyija, f., ett af våra 

största gräs, mycket likt Kase, men 
foderskalen äro kortare än småaxen: 
Glyceria aquatica Wahlb. 

Kasia, f., ett träd af Lagerfamiljen, 
bekant för sin vällukt; kallas oftast 
Kasielager: Persea Cassia Spb. 

Kasias blomma och fler Ijuf vällukt 
spridande örter. 

ADLERBETH 15. 



Kassiaträd, n., ett trädslägte i 
Egypten och Ostindien, tillhörande 
Artväxterua, hvaraf flera arter äro ut- 
märkta för sina laxerande egenskaper: 
Cassia L. Se Sennetsblad. 

Kassöta, se Karsöta. ^ 

Kastanie, m., frukten af det i sö- 
dra Europa och Orienten växande Äkta ^ 
Kastanieträdet (skildt från Hästka- 
stanien), närmast förvandt med Bok: 
Castanea vesca g.ebtn. 

Kastanjernas träd af bördighet yfvas ; 

Marken i kronornas skygd är höljd af 
ymniga frukter. 

ADLEUBETH 36. 

Kastlöser, f. pl., efter socknen ^^ 
Kastlösa på Öland = Vår-adonis. 

f Kattballar, m. pl. = Fårkum- ^^ 
mer. 

Kattfotsört, f., ett allmänt bekant 
örtslägte, tillhörande Boväxterna, utan »^ 
strålblommor: Antennaina g^rtn. Den 
allmännaste arten är A. dioica g^btn. 
— I talspråket säges vanligen kattfot, 
kattfötter. 

Kattklor, f. pl., en i Bohuslän, 
Vermlaud och flerstädes bruklig be- 
nämning pä Gigelsärt, men obrukbar 
som växtnamn. Genom förvexling har 
benämningen blifvit öfverförd äfven 
till Anthyllis L., som dock allmänne- 
ligen och af alla bättre botaniske för- 
fattare kallas Ääfklor. 

Kattleka, Kattlusta, f., Wahlen- 
berg = Kattxnynta. 

Kattmynta, f., örtslägtet Nepeta 
L., tillhörande Sugeväxterna ; närför- 
vandt med Mynta, men kronan läpp- 
formig och ståndarne närmade till hvar- 
andra. X.Catariah. Har behaglig lukt, 
som sökes af katter. 

Kattosträxter skiljas från öfriga 
genom ståndarsträugarnes samman- 
växning till en pelare : Malvacets Joss. 
Typen för familjen är slägtet 

Kattost, m. {Malva L.), hvars yttre 
blomfoder är trebladigt. Namnet är 



KATTPATTAR — KLETT 



55 



mycket gammalt och förekommer re- 
dan hos medeltidsförfattare. 

Allmän Kattost {M. vulgaris Fe.) 
och 

Liten Kattost {M. borealis Wallm.) 
hafva nedliggande stjelkar, blommor- 
na i krans i bladvecken; den förres 
kronblad äro större än fodret, rödletta, 
den senares af fodrets längd, hvita. 

Desmekattost, se Desma. 

Rosenkattost {M. Alcea l.), med 
större, blekröda blommor i toppen; 
skild från Desmekattosten genom 
glatta frukter. 

Röd Kattost {M. sihestris l.), med 
hög, upprätt stjelk, högröda blommor 
i bladvecken. 

Kors, hvilken stat utaf vaggande stäng- 
lar, 
Smörblomster, kattost och gräs i parti! 

DAHLGREX 1: 397. 

f Kattpattar, m. pl., Skåne — 
Törel. 

f Kattr limpa, f. Benämningen, i 
likhet med alla dylika parabler obruk- 
bar som växtnaäin, tillägges de mest 
skilda växter, såsowSmåborre, Mörkt 
Kungsljus, Ax-ärenpris m. ti. 

T Kattstöflar, m. pl. = Gulhvifva 
och (enligt Linnés Sk. resa 210) äfven 
Höskallra. 

Kautschn^ m., ett segt, slemmigt 
växtämne, som erhålles af flera mjölk- 
saftiga träd, företrädesvis af Siphonia 
elastica Peks. i Sydamerika. 

Eax^ Käxa ingå som stamord i 
Hundkäx, Hundkäxa och som art- 
namn i Kaxstäkra. Förekommer i 
många former i det Engelska folk- 
språket. 

f Kejpe, Kep (af Lat. Cepa), m., 
Gotl. och Boh. en art Lök. Se Lök. 

Kejsarkrona, f., en praktfull lök- 
växt af slägtet Kronlilja, med en blad- 
tofs i spetsen, från hvilken de klocklika 
kronorna nedhänga: Fritillaria impe- 
rialis L. — »Kejsarkronor måste väsa 



här (Simbris) frodigare än på något an- 
nat ställe i riket, ty de voro satte på 
hvar enda stol i kyrkan vid gingest- 
helgen, så att hela kyrkan var dermed 
majad». Linnés Sk. resa 141. 

Kers, m., Vesterg. blomvippan af 
Kase (Vass). 

Kikbär, n., bärlika utväxter på En, 
förorsakade af en liten insekt [Tipula J 
juniperina), hvilka af allmogen ansetts 
som medel mot kikhosta. 

f Kik i rammen, Ångerm. = 
Konvalje. 

Xikärt, f., en i södra Europa odlad 
ärtväxt: Cicer arietinum L. Afven den- 
na benämnes Kaffevicka (se der). 

f Killingblomma, f., Gotl. = ir 
Blåsippa. \ 

£ina, se China. 

Kirs, Eirskål, m., ett mycket 
gammalt namn på Qvaller. I äldre 
Tyskan Giersa, nu Giersck. 

f Kivelbast, n., Roslagen = Ti- 
bast. 

f Klammer-ris, n., en växt, som, 

kastad under bordet i gästabudslag, 
anses vålla gräl och slagsmål. Sådana 
mystiska namn föras på olika orter till 
olika växter; det här ifrågavarande 
tillägges i Småland Sqvattram, hvil- 
ken genom sin starka narkotiska lukt 
möjligen kan bidraga till att åstad- 
komma omförmälda verkan, men van- 
ligen föres det likväl till den milda 
Gulmåran. 

Klasbär, Roslagen = Stenhallon. 

Klason, se Koddon. 

Klett, m., n., torde vara Blåklintens 
rigtigaste benämning, eller, med art- 
namn, Blåklett, såsom den i Öster- 
götland och flerstädes kallas. Se Blå- 
klint. 

Säden förgicks ; karborren och klettet 
Bredde sig ut till en skog. 

ADLERBETH 58. 

Rödklett {Centau7-6a Jacea L.), se 
Knoppört. 



56 



KLILAF — KLOFVER 



Klilaf, se Laf. 

f KJing-ris, n., Vesterbotten = 
Dvergbjörk. 

Klint, BÖdkliut, m., en prydlig 
röd blomma caf Näglikefamiljen, känd 
genom sitt läderartade blomfoder med 
långa flikar: Ågrostemma Githago L. 
Allmän bland vintersäd. »Skånske slätt- 
bonden . . . anser den råg, hvari mycken 
klint finnes, för den drygaste i hushållet». 
KETZIUS 1: 28. 

Elintblära, f., ett med Klinten 
närförvandt örtslägte, med uppblåst 
blomfoder, enkönade blommor: Me- 
landrium Roehl. 

Xlippglim^ m., Silene rupestris L. 

Klocka, se Blåklocka. 

KlOCklilja, f., ett slägte bland 
Narcissväxterna, med klocklik, sex- 
bladig kalk, likformiga kalkblad : Leu- 
cojum L. Se Snöklocka. 

Klockljung, se Ljung. 

Klockrofva = Rapunzel. 

Klock-stålört, se Stålört. 

Klofibla, f., ett med Hökfiblan när- 
förvandt örtslägte, med upptill afsmal- 
nande frukter ocb tillbakaböjda blad- 
flikar: Crepis L. Jfr Fälle. 

Klofving, se Klöfver. 

f Klotblomma, f., ett efter Lati- 
net nybildadt namn på Glohularia vul- 
garis L., men obehöfligt, då vi förut 
ega tvenne inhemska: Berg-skrabba 
och Blåboll. 

Klotboll, m., svampslägtetSjyAcero- 
holus Tode; ett mycket passande namn, 
men svampen är oansenlig, hvarföre 
jag tvekar om det bör upptagas. 

f Klotin^, m. == Furgräs. 

f Klotsyamp, utgår alldeles. 

Klottån^, Bohuslän, se Tång. 

Kloyicka, f., en liten, hos oss säll- 
synt ärtväxt, med klolika, ledade ärt- 
baljor. Fogelklovicka: Omithopus 
perpusillus L. 



Kloärt, f., ett örtslägte bland Art- 
växterna, länge förenadt med Back- 
söta, men skildt genom blomkölens 
förlängning till en udd eller liten klo, 
hvarföre namnet måste tilläggas Oxy- 
tropis Dec. 

Klubbfibla, f., en art af slägtet 
Arnoseris {A.pusiUa g^etn.), skild från 
alla öfriga Fibleväxter genom sina upp- 
till klubblikt svalda stänglar. 

Klubbgräs, n., Österbotten, ett 
synnerligen passande namn på slägtet 
Kasedun. Högst olämpligt har man 
gifvit benämningen Klubbgräs åt Sand- 
borsten. 

Klubblaf, se Laf. 

t Klyfblad, n., ett af mig fordom 
illa bildadt namn på svampslägtet Schi- 
zoiihyllum Fb., hvilket bör utgå. Skulle 
man anse ett Svenskt namn nödigt, 
kunde det lyda Klyftsvamp. 

f Klådblomster, se Skabb-blom- 
ster. 

Klådris (efter Norskan), n., en hos 
oss endast vid Indalselfven växande 
buske, som liknar Cypressen : Myrica- ^ 
ria germanica Desv. 

f Klåkunta, se Blåeld, Blåkunta. 

KlÖfyer, äldre namn Klofvin^, 
m. (origtigt Klöfvergräs), en i folk- 
språket allmän benämning på växter 
med af trenne småblad sammansatta 
blad, och sannolikt ursprungligen = 
Blacken {Menyanthes l.), ty Trifolii 
äldsta namn äro Väpling och Kolla. 
Numera är Klöfver en så allmänt an- 
tagen benämning för slägtet Trifolium 
L., att rättelse vore fruktlös. Klöfver 
ingår tillika i många andra växtnamn, 
såsom Klöfverärt, Honungsklöfver, 
Kråk-klöfver m. fl., hvilka särskildt 
upptagas. — I nuvarande skriftspråk 
är Klöfver, som sagdt, slägtet Trifoli- 
um, ärtväxter med blommor i ett rundt 
hufvud och med små, mest enfröiga, 
inom fodret slutna fröbaljor. Såsom i 



KLOFVEESNARREFVA — KNYTLING 



57 



ekonomisKt afseende vigtiga, måste de 
allmännare arterna anföras : 

Alsikey klöfver (bättre efter Tyskan 
Svensk Klöfver), med uppstigande 
stjelk, rödli-vita blommor: 7; hyhri- 
dum L. Ypperlig foderväxt. 

Back-klöfver, med upprätt stjelk, 
bvita blommor: T. montanum L. 

Gullklöfver, Humleklöfver, upp- 
rätt, med gullgula blomliufvud: T. 
agrarium L. 

Harklöfver, upprätt, ettårig, med 
bvitulliga blombufvud: T. arvense L. 
Hvitklöfver, med krypande stjelk, 
hvita blombufvud: T. repens L, Od- 
las till bete. 

Rödklöfver, med upprätta stjelkar, 
röda blommor: T. pratense L. Den 
förnämsta bland våra odlade foder- 
växter. 

Skogsklöfver, med hit ocb dit böj- 
da stjelkar, högröda blommor: T. me- 
dium (l.). Kallas äfven Bergklöfver. 
Vattenklöfver = Blacken. 
^/f Klöfver-snarrefva,seSnarrefva. 
Klöfverärt, f., ett med Klöfver 
^ närförvandt slägte, men med långa, 
flerfröiga, fyrkantiga ärtbaljor: Tetra- 
gonolohus Soop. 
i/ Spergelklöfverärt (7". purp^ireus 

Moexch), med röda blommor; odlas 
under namn af Spergelärt. 
t/" Strandklöfverärt (T. siliquosus 

Roth), med gula blommor; växer vild. 
Kna^el^ m., enligt Ihre ett namn 
på Pors. 
Knagglestarr, se Starr. 
Knapp-ag^ m., ett med Ag för- 
vandt slägte, med alla småaxen i ett 
hufvud: Schoenus L. 

Knappar, m. pl., benämnas flere 
växter med plattade blombufvud, före- 
trädesvis Vädd-arter, äfven Monke 
och mer oegentligt Knoppört. 

f Knappfjäli^ n., ett åt små mi- 
kroskopiska svampar gifvet namn, som 
ej förtjenar upptagas. 



Knappsäf^ f., ett slägte bland Half- 
gräsen, med ett enda ax, utan fröull: 
Eleocharis R. Br. Alla arter af Knapp- 
säfven växa på fuktiga ställen. Se Sälta. 

Knapptåg, se Tåg. 

Knapptång, se Tång. 

Knappyädd, se Vadd. 

f Knarfyel, m., ett mig obekant 
namn på Exäken. 

Knavel, m., örtslägtet Scleranthus 
L., små växter med ledade stjelkar, 
trinda blad och små, kronbladslösa 
blommor. «Knafvel blommade och dess 
innerste blomsträngar lutade tillsam- 
mans åt sina styftor». Linnés Öl. resa 18. 
— Namnet Knawel linnes redan hos de 
äldste Tyske botanister. Franckenius, 
Tillandz och Eromelius haKnaflegräs. 

Knoppgräs = Stor Knoppört. 

Knoppört, f., örtslägtet Centaurea 
L., tillhörande Tistelväxterna (men våra 
inhemska arter äro icke taggiga), med 
strutlika strålblommor. De flesta ar- 
terna hafva sjelfständiga namn och 
upptagas derföre särskildt, såsom Blå- 
klett eller Blåklint, Gulskära, Jern- 
ört, Storhufvud (Stor Knoppört). 

Knutarv, m., en liten med Röd- 
arven beslägtad ört, blott afvikande ge- 
nom blommornas fyrtal : Centunculus 
minimus L. Namnet föres af Wahl en- 
berg till Spergel. 

Knylbräcka, se Bräcka. 

Knylhafre, m., en vild, mångårig, 
men som foderväxt odlad art af släg- 
tet Hafre, med knölig rot: Avena ela- 
tior L. 

Knylklocka, se Blåklocka. 

Knyl-solöga, se Solöga. 

Knylvippärt, se Vippärt. 

Knytling, m., en liten, till jorden 
nedtryckt ört, med gröna, till små kny- 
ten i bladvecken gyttrade blommor: 
Herniaria glabra L. Knytlingen fro- 
das, fast han dagligen trampas. 



58 



KNACKEGRAS — KORGPIL 



f Knäckegräs^ Skåne = Fräken. 

Knäckepil^ se Fil. 

Knägräs, n., ett litet, nedliggan- 
de, knäböjdt gräs med mångblommiga 
småax : Triodia decumbens P. Beacv. 
Knägräset växer på magra betesmarker, 
liksom förtryckt bland de andra gräsen. 

Knärot) f., en ört af Nosseväxter- 
nas familj, med knäböjda rötter ocli 
hvita, ensidiga, något vridna blomax: 
Goodyera repens R. Br. Den mossbe- 
lupna marken i de dystra barrskogarne 
upplifvas af Knärotens hvita blomax. 

T Knöltång, se Tång. 

KnÖple^ n., egentligen benämning 
på fröhusen hos Lin, men äfven på låg- 
växt lin, samt på någonting förkrympt, 
hvaraf växtnamnet Jord-knöple (se 
detta). 

Kobeber, Kubeber, m., en art 

peppar af Piper Cubeba L. fil. Föga 
brukligt namn. 

f Kobär, n., Skåne = Stenhallon. 

fKoddon, äfven KlaSOn, n., enligt 
Linné benämning i Småland på Sten- 
hallon; jag har dock der hört endast 
namnet Stenbär. 

Kohvete, Korphvete, Puk- 

hvetej n., några blan^ de mångfaldiga 
namn, som tilläggas Äkerkovall. (Af 
misstag hänföras namnen till Ängs- 
kovallen.) 

Kokelkärnar, m. pl., bären af 
Menispermum Cocculus L. (från Mala- 
bar) samt flera arter af slägtet Coccu- 
lus Dec. 

Kokosnöt, f., frukten af Kokos- 
palmen {Cocos nucifera L.) på Söder- 
hafvets öar. 

Kolbrand, se Brand i säd. 

Kolfväxter, Etthjertbladsväxter 
med han- och honblommor på olika 
kolfvar af samma stånd, utan hölster 
eller täckfjäll: Typkacere St.Uii.. Hit 
höra Igelknopp och Kafveldun. 



Kolla, f., ett i Västergötland anta- 
get slägtnamn på Klöfver. Hvitkolla, 
Gullkolla, Rödkolla motsvara Hvit-, 
Gull-, Rödklöfver. 

Kolumbo, m.,en medicinsk drogue, 
som erhålles af Cocculus palmatus Dkc. 
från södra Afrika. 

Kolyass, m., Upland = Sjösäf, så 
kallad för sin mörka färg, i motsats till 
Skärvass. (Må ej skrifvas Kålvass.) 

f Komjau, m., Skåne = Kummil. 

Konig, Konlng, m., ett uråldrigt, 
dyrbart namn på Origanum vulgäre L., 
tillhörande Sugeväxterna, med i en 
vippa hopklasade småax, men ingen 
jemn qvast såsom hos Dostan. Nam- 
net härleder sig knappt från konung, 
ehuru det i Småland uttalas Konungs- 
gräs. Efter Tyskan har man kallat 
växten Dosta, men detta namns här- 
ledning visar uppenbart, att det ej kan 
föras till Koning. Jfr Dosta. 

Konvalje (äfven Liljekonvalje, 

Lille Kovalle, efter det Latinska 
Lilium convallium), m., en Liljeväxt 
med breda rotblad, hvita, klocklika, i 
en klase sittande blommor på bar stän- 
gel, samt bär: Convallaria majalis L. 
Namnet förekommer först hos Brome- 
lius (1694); förut kallades växten Rams 
och Majlilja. Konvaljens blommor ut- 
märka sig genom sin vällukt, dess blad 
genom sin glans. 

T Kopattar, m. pl., Skåne=Klock- 
Ijung. 

T Kopiss, m., Vesterg. = Smör- 
blomma. Utgår af många skäl. 

T Kopplaf, utgår, se Laf. 

T Korall-laf, utgår, se Laf. 

Korallrot, f., en bladlös ört af 
Nosseväxternas familj, med korall-lik 
rotstock : Corallorrhiza innata R. Be. 

Korgpil, f., en art af Bandpil med 
mycket smala skott och blad: Salix 
viminalis L. 



KORGSTAMP — KOBSBLACKER 



59 



Stundom bereder han rankorna band 
af böjelig korgpil, 

Flätar med händig flit af buskarnes 
telningar korgar. 

ADLERBETH 62. 

Kor^STamp, m., se Brödkorg- 
^svamp. 

Koriander, m., en odlad Umbel- 
lat, med klotrunda frön och stark, 
vidrig lukt: Coriandrum sativum L. 
Mycket använd kökskrydda. 

Korinter, m. pl., en af art af Vin- 
drufvan, med mycket små frukter: Vi- 
tis vinifera v. apyrena h. 

Kork, m., barken af en art Ek i sö- 
dra Europa: Quercus Suber L.(Korkek). 
Korkalm, se Alm. 
Korksopp, m., rätteligen Björk- 
ticka. 

Korn, n., i vidsträcktaste mening: 
frön och mindre frukter, t. ex. peppar- 
korn ; men i inskränktare : sädesslagens 
frön, och i speciell: Bjugg {Hordeum 
l), i hvilken mening benämningen nä- 
stan uteslutande användes i rikssprå- 
ket. Deraf odlas, utom mindre an- 
märkningsvärda förändringar, följande 
arter : 

Allmänt Korn {H. vulgäre l.), med 
axets korn sittande i sex rader, af hvil- 
ka två äro tilltryckta axfästet; alla 
blommorna tvåkönade med borst. 

Gumrik-korn, Gumringkorn (/7. 
distichum L.), med hanblommor på de 
platta sidorna af axet, utan borst, frön 
öfver hvarandra liggande. Kallas äf- 
ven Flätting. 

Himmelskorn (/7. hexastichum l.), 
likt Allmänt Korn, men alla raderna 
äro lika utstående. Kallas äfven Sex- 
radigt Korn. 

Skyffelkorn {H. Zeocriton L.), likt 
Gumrik-korn, men kornen äro ut- 
spärrade med långa borster. 

i Kornblomma, Kornros, obe- 
stämda namn, tillagda åtskilliga bland 
säd växande örter, t. ex. Blåklett, GuU- 
krage, Rödklint. 



Korndodra, f., en ört närförvandt 
med Dodra, med hvilken den ock af 
Linné förenades, men har enfröiga ski- 
dor: Neslia paniculata Desv. 

Korneli, m., ett slägte innefattan- 
de både buskar och örter; det kommer 
nära Måraväxterna, men kronbladen 
äro fria. Åtskilliga arter planteras som 
prydnadsväxter. Här upptaga vi blott : 
Röd Kornell (Cbmus sanguinea 
L.), buske med röda grenar, blommor- 
na hvita, utan svepe. Växer vild i 
Göta rike. (I Vesterg. Eknas.) 

Äkta Kornell (C. mascula l.), bu- 
ske, blommande på bar qvist, blom- 
morna gula, med svepe. Vild i södra 
Europa, odlad i Sverige. 

Den örtartade Cornus suecica L. se 
Hönsbär. 
Kornfibla, f., en till Fibleväxterna 
hörande ört {Scorzonera humilis L.), 
med lancettlika, vid torkning svartnan- 
de blad och stora, af hvitulliga och van- 
ligen ogrenade stjelkar uppburna, gul- 
blommiga korgar. Jfr Scorzoner-rot. 
Kornros = Blåklint. 
Korntag^, se Brandkorn. 
Kornvalmo, se Valmo. 
f Korp, Korphyete, se Kohvete. 
f Korsblomma, Kristi Kors- 
blomma = Passionsblomma. 

Korsblomstrige, en stor och högst 
naturlig växtfamilj, med fyra i kors sit- 
tande fria foder- och kronblad, sex 
ståndare, af hvilka två kortare, och 
tvåskalig skidfrukt: Cruciferce Adaxs. 
Efter folkets uppfattning kunna de för- 
delas i Kålväxter, med långa, smala 
skidor och vanligen gula blommor, 
Krasseväxter, med korta, breda ski- 
dor, och Fioler, med fioletta blommor. 
Dock finnas flere, som icke kunna fö- 
ras till någondera gruppen, eller som 
snarare, tillhöra båda de sistnämnda 
(t. ex. Angkrassen). 
f Korsbläcker, f.pl., se Blacken. 



60 



KORSKOVALL — KRASSE 



Kors-kovall, se Kovall. 

f Korskålj m., uppgifves som be- 
nämning på Svalört (Ficaria Roth), 
men då denna icke erbjuder någon an- 
ledning till namnet, måste det bero 
antingen på missförstånd eller ock på 
misskrifning i stället för Kirskål. 

fKorsnäta, f., Vesterg. = Hvit- 
plister. 

Korsört, f., de ettåriga arterna af 
slägtet Boört {Senecio L.), med in- 
skurna, flikiga blad och inga eller ock 
korta, tillbakarullade strålblommor. 

f Korsört benämnas ytterligare 
1) Ormbär i Bleking; 2) Kors-kovall 
i Jemtland ; o) slägtet Dån enligt Wah- 
lenberg. 

Kosmör, se Smäre. 

Kosopp, Kosyainp, m. (origtigt 
Koticka), åtskilliga arter af slägtet Rör- 
sopp, i synnerhet Boletus luteus, gra- 
nulatus och hovinus h., eller arter öf- 
verdragna med ett segt slem, bvaraf 
man antagit, att efter deras förtärande 
af korna mjölken skulle blifva seg. Se 
Linnés Vestg. resa 274. 

Koträd, n., ett i Guyana växande 
träd {Taberncemontana utilis Abx.) med 
ymnig hvit mjölksaft, hvilken är mild 
och fortares som mjölk. 

KOYalljm,,örtslägtet.l/eZa?wp?/rMTO 
^ L., börande till Skeplingsväxterna, ut- 
märkt genom blott ett frö i hvartdera 
af fröhusets rum. Hithörande arter 
hafva i folkspråket flera namn, hvilka 
särskildt upptagas. 
, Korskovall {M. cristatum l.), med 

blommor i fyrkantiga ax. 

Landkovall {M. nemorosum l.), 
^ med blå, tandade blomskärmar. Ut- 

mäjkt vacker. 
^ Åkerkovall {M. arvense. l.), med 

blommor i allsidiga ax, röda, par- 

flikiga skärmblad. 

Skogskovall {M. silvaticum L.) och 
t^ Ängskovall {M. pratense L.)'ha.iva 

blommorna parvis och ensidigt sit- 



tande i bladvecken; den förres äro 
öppna, höggula, den senares shitna, 
hvitgula. 
Amn. Om ordformen vall, se Via. 

Krageblomma, f.,örtslägtet Chry- 

santhemum L., tillhörande Blomhålks- 
växterna, utmärkt genom sina sköna, 
tunglika strålblommor omkring den 
platta, af pipiga blommor bildade di- 
sken. — Ordet blomma bortfaller i 
sammansättningar. 

GuUkrage, m. (Gul Krageblom- 
ma), med gula strålblommor: Ch. se- 
getum L. Jfr Solsicka. 

Prestkrage, m. (Prestkrageblom- 
ma), med hvita strålblommor: Ch. 
Leucanthemum L. 

Krakm andel, m., mandelkäme 
innesluten i sitt skal. Se Mandel. 

Kranipfrö, n., frön af Aker-rätti- 
kan, inblandade i säden, hvilka ansetts 
förorsaka kramp, dragsjuka. Namnet 
Kramprättiha (hos Dalin) är obrukligt, 
öfverflödigt. 

Kransborre, m., tillhörande Suge- 
växterna, med hvita blommor, som 
bilda klotrunda kransar omkring stjel- 
ken : Marruhium vulgäre L. Se Ändom. 

f Kranshirs, m., obrukligt, olämp- 
ligt namn; kallas rätteligen Kafvel- 
hirs. 

f Krans-ormbunke utgår all- 
deles. 

Kransärt, se Ärt. Jfr Kronärt. 

Kräpp, m., ett örtslägte bland 
Måraväxterna, kändt af sina klocklika 
kronor. Den hos oss för färgerier od- 
lade växtens rot lemnar ett rödt färg- 
stoft: Rubin tinctorum L. 

Kraslaf, se Laf. 

Krasse, m., örtslägtet Lepidium 
L., tillhörande de Korsblomstrige, med 
runda, platta skidor och enfröiga rum. 
I folkspråket ingår krasse i en mängd 
andra slägtnamn, hvilka särskildt upp- 
tagas. Äkta krassearter äro : 



KRAS8ES0MMARGXLLEN — KBUKORT 



61 



Allmän Krasse {L. sativumi..), all- 
mänt odlad för sin behagliga krasse- 
smak. Bladen mångklufna. 

Bitterkrasse (L. latifolium l.), 
med breda, glatta, odelade blad. Kal- 
las i gamla bibelöfversättningen (2 
Mos. 12: 8) Bittersalsa. 

Fältkrasse {L. campestre R. Bb.), 
med odelade, pil-lika, ludna blad. 

Gatkrasse (L. ruderaU l.), liten, 
med parflikiga rotblad. 

Indiansk Krasse, se Skölding. 

Krasse-sommarg^yllen, se Som- 
margyllen. 

f Kratstistel utgår. Torde hafva 
uppkommit genom skrif- eller tryckfel. 

Kremla, f:, ett slägte bland Skif- 
svamparne, bos bvilket skifvorna äro 
lika länga, utan inblandning af kortare : 
Russula Fr. Kremlorna äro i allmän- 
het giftiga. 

Kreplin^ (krypande Ljung), m., 
en liten, nedliggande buske, tillhö- 
rande Ljungväxterna, med sambladig 
krona och fem ståndare: Azalea pro- 
cumbens L. 

Erikonträd, n., en art af slägtet 
Slån, med svartblå, runda, välsmakan- 
de frukter: Prunus insititia L. Kallas 
äfven Tysk Slån. 

Krin^elyäxter, Svenska benäm- 
ningen på familjen Umbellatce L., men 
vi hafva i detta arbete begagnat nam- 
net Umbellater, såsom mera kändt. 

Krist-torn (pl. -törnen), n., en 
buske med läderartade, taggiga, städse 
grönskande blad: Ilex Aquifolium L. 
Kristtörnen växa vilda på Jutland och 
i sydvestra Norge, men uthärda ej på 
fritt land våra vintrar. 

KroU-lilja, se Lilja. 

Eron-artskock, se Artskock. 

Kronill^ i Dalins ordbok felaktigt 
för Koronill. Se Kronärt. 



Kronlilja^ f., ett utmärkt örtsläg- 
te, tillhörande Liljeväxterna, lätt igen- 
kändt af en honungsgrop vid kronbla- 
dens bas: F'ritillaria L. {Lilja bort- 
faller i sammansättningar.) De mest 
bekanta arterna äro : 

Kejsar-kronlilja = Kejsarkrona. 
Kungs-kronlilja, äfven Kungskro- 
na, Kungslilja, Kungsängslilja, Dam- 
spelslilja: F. Meleagris L. 

Kronsporreyäxter, Tvåhjert- ^^ 

bladsväxter med två små foderblad, 
fyrbladig, oregelbunden blomkrona, 
det nedre kronbladet utskjutande en 
sporre: Fumariacece Dkc. Hysa vatten- 
aktig saft. 

Kronärt, f. l) En på Öland och 
Gotland växande vacker buske, tillhö- j^^ 
rande Artväxterna, med ledade frukt- 
baljor: Coronilla Emerus L._ — 2) En 
förändring af våra vanliga Arter, med 
i krans sittande blommor. Benämnes 
rigtigare Kransärt. 

Kropp, m., en af våra prydligaste 
vilda växter, med hög, mångbladig 
stjelk, lång, purpurröd blomspira : Epi- 
lobium angustifolium L. eller Chamce- 
nerion angustifolium Scop. »Kropp var 
i rågåkrarne vid Rinkaby det svåraste 
ogräset». Linnés Sk. resa 78. 

Anm. Ingen Svensk växt torde hafva 
så många namn som denna. Bland dem 
eger Kropp bestämdt företräde, så väl 
såsom ett sjelf ständigt namn som för 
sin härledning af Ang. Sax. kröp, spica. 
Linné, Retzius, Wahlenberg och alla för- 
fattare, som förtjena auktoritet, sätta 
ock detta främst. 

Kroppväxter, T våhjertblads väx- 
ter med mycket olika utseende, men ^ 
hos alla sitter fruktämnet under blom- 
kronan, de fria kronbladen och stån- 
darne äro fästa i fodrets svalg : Onagra- 
rice Juss. Hit höra Kropp, Dunört, 
Hexört m. fl. 

f Krukört, f., ett kostligt exempel 
på huru af missförstånd de besynnerli- 
gaste namn uppkomma och sedan slaf- 
viskt afskrifvas. Af ett gammalt och 



62 



KRUS KRÅKRIS 



ännu i folkspråket brukligt namn Kä- 
ring-ruka gjorde man först genom fel- 
aktig stafning Kärin-hruha, ocli af 
Tcrulca i stället för ruha (stercus) har 
man sedan tillskapat Kruhört. 

Krus- ingår i en mängd växters 
benämningar såsom artnamn, t. ex. 
Krusmynta, Krustistel m. fl.; äfven 
till betecknande af artförändringar, t. 
ex. Kruskål, Krusrenfana, Krussallat 
m. fl. 

Krnsbräken, n., ett slägte bland 
Bräkenväxterna, med de ofruktsamma 
bladen krusiga, men de fruktbärande 
hela: Allosorus crispus Beenh. 

Krusbär, n., en förändring af Stic- 
kelbär, med styfbåriga frukter: Ribes 
Grossularia L. 

Krusfrö, n., hos Bromelius (ej 
Kruffrö, såsom i Bot. utfi. 3: 243 upp- 
gifves): Selinum Carvifolia L., med 
mycket sammansatta blad och flikiga 
småblad. Namnet har väl afseende på 
frönas upphöjda åsar. 

Kruskål, se Kål. 

Krusmynta, se Mynta. 

Kruspersilja, se Persilja. 

Krustistel, se Tistel. 

Kruståda, Kruståtel, se Tåda. 

Krutbrännare = Svedt Nyckel- 
blomster. »Krutbrännare, ett namn, som 
är makalöst Täl gifvet, ty axet har röda 
blommor såsom eld, men på spitsen små 
outslagna svarta blommor, hvarmed bran- 
den aftecknas«. Linnés Öl. resa 115. 

Krutläskare, m. = Kafveldun. 

»Krutläskare kallade folket (i Marstrand) 
ej obeqvämligen den bekanta Typha, ty 
hon liknar det instrument, med hvilket 
man läskar stycken» (kanoner). Linnés 
Vestg. resa 181. 

Krydda, f., kallas af allmogen i 
synnerhet för vällukt odlade växter. 
Platsen, der dessa odlas, benämnes 
kryddsäng, och blomsterqvastar, som 
pläga bindas om söndagarne, kallas 
kryddqvastar. 



f KryddbÖna, f., käme af Ocotea 
Puchury Maet., från Brasilien. Offi- 
cin ell. 

Kryddmynta, f., en ettårig, med 
Mynta beslägtad ört, men med ensidiga 
ax : Elsholtzia cristata avilld. Krydd- 
myntan är införd från Sibirien och nu 
flerstädes förvildad. Har stark krydd- 
lukt. 

Kryddnäglika, f., de torkade 

blomknopparne af Caryophyllus aro- 
maticus L., ett ständigt grönskande träd 
på Moluckerna. 

Kryddpeppar, m., de torkade bä- 
ren af Eugenia Pimenta Dec, ett stän- 
digt grönskande träd i Vestindien. 

Krypböna, se Böna. 

f Krypfloka, se Kärrfloka. 

Kryphven, se Hven. 

Kryptåg, Juncus bufonius L. 

Krypyide = Jordvide. 

f Kråkbjugg, Kråkhvete, 

Kråk-korn (Smal.) tillhöra Björn- 
mossans många benämningar. 

Kråkbär, se Kråkris. 

Kråkfötter, m. pl., ett namn till- 
lagdt de mest skilda växter, såsom 
Kråk-klöfver (Rosl.), Blacken (Ve- 
sterg.), en art af Alant, Inula salicina 
L. (Gotl.), Flikigt Groblad {Plantago 
Coronopus L.) och Kråk-krasse. 

Kråk-klöfver, m., en mångårig 
ört, närbeslägtad med Fingerört, men 
med nedliggande stjelk och rödbruna 
blommor, växande i kärr: Comarum 
palustre L. Se Linnés Sk. resa 359', 

Kråk-krasse, m., en liten Krasse- 
växt, med enfröiga, knöliga, icke upp- 
springande skidor: Coronojms depres- 
sus MoE.vcn. — Af Wahlenberg benäm- 
nes den Kråk-klor. 

i Kråklök, m., Nerike = Vårlök. 

Kråkris, n., Kräkling, m., en 
Ljung liknande buske, men med tre- 



KRAKSYRA — KUNGSSPIRA 



63 



bladiga blommor ocli svarta bär: Em- 
petrum nigrum L. Frukterna kallas 
Kråkbär, Kräkon, Skräkon. Kråkriset 
är en af de mest härdiga växter mot 
köld. — Kråkbären blifva i bögsta 
Norden smakligare ocb ätliga (Wab- 
lenberg). 

Kråksyra, se Syra. 

f Kråktorn, Kräketorn, n., ett 
af de många namnen på Vägtorn. 

KråkTicka, se Vicka. 

f Eråkärt, f., ett namn som till- 
lägges flere Ärtväxter, vanligast Kråk- 
vickan, men i Österg. Vårvippärten. 

Kråkört, f., Skåne = Tätört. 

Kräftstenslaf, se Laf. 

Kräkel) m., Gotl., en Tångväxt 
med trinda, jemnhöga grenar: Furcel- 
laria fastigiata Htjds. 

Kräkling, Kräkon, se Kråkris. 
Kräkrot = Ipecacuanha. 

KrÖSOnris, n., den i Göta rike van- 
ligaste benämningen på Lingonris. 
Frukten kallas Krösa, Kröson, Kröser. 
Kllbbhyete, n., en art Hvete med 
ludna småax utan borst: Triticum tur- 
gidum L. 

Kulla, f., ingår i mångfaldiga pro- 
vinsnamn på växter i stället för blom- 
ma; äfven i antagna slägtnamn, såsom 
Brunkulla, Grönkulla. 

Kullor (plur. af Kulla), i bestämd 
mening örtslägtet Anthemis L., tillhö- 
rande de Hålkblomstrige växterna och 
liknande Krageblommor, men med fjäl- 
ligt blomfäste. Hit hörande arter äro 
allmänt bekanta: 

Letkullor {A. tinctoria l.), med gu- 
la strålblommor. Kallas äfven Färg- 
kullor; af Tillandz GulaLetblomster, 
af Wahlenberg Lettblomster. 

Surkullor {A. Cotuln l.), med hvita 
strålblommor. Likna K amillblommor, 
men hafva vidrig lukt. 
hitföres Baldersbrå.) 



Åkerkullor {A. arvensis L.), likna 
de näst föregående, men äro utan lukt. 

Kummer, m. l) Blomhängena på 
Hängeväxterna, företrädesvis på Al och 
Björk. 2) Örtslägtet Gezim L., tillhö- 
rande Brumväxterna, hvars småfrukter 
sluta i en lång borst. 

Fårkummer {G. rivale l.), med 

större, hängande, rödbruna blommor. 

Näglikekummer {G. urbanum l.), 

med mindre, upprätta, gula blommor. 

Kummil, Kummin, m. Under 
detta namn förvexlas två olika växter, 
nemligen 1) vår inhemska Kärv {Ca- 
rum Carin L.), som nu vanligen kallas 
Kummil, och 2) en i södra Europa 
förekommande snarlik växt, Cuminum 
Cyminum L., hvilken namnet Kummin 
rättast tillkommer. Redan Harpestreng 
kallade den förra Dansk, den senare 
Tysk Kummin. Som nu intet hopp är 
att lyckas återinföra det äldre namnet 
Kärv, vore lämpligast att benämna Ca- 
rum (i likhet med Tyskarne) Kummil 
och Cuminum Kummin. 

f Kung'Sl)är, Österg. = Måbär. 
Kungskrona, Kungslilja, 
Kungsängslilja, se Kronlilja. 

Kungsljus, n., ett allmänt ört- 
slägte, med platt, oregelbunden krona 
och fem olika långa ståndare : Ver- 
bascum L. Dess inhemska arter äro : 
Filtbladigt Kungsljus ( V. Thapsus 
L.), med ulliga, på stjelken nedlöpan- 
de blad, gula blommor. 

Hvitt Kungsljus (V. Lychnitis l.), 
med hvita blommor. 

Mörkt Kungsljus (F. nigrum l.), 
med skaftade blad, ståndarsträngarne 
brunludna. ^^ 

Kungsspira, Kung Carls spira, 

f., en ståtlig ört af slägtet Frier, med 
tillsluten mynning: Pediculains Scep- 
trum Carolinum L. Kallas Kungsspira 
i Vesterbotten, Myrkong i Jemtland. 
Tillegnad konung Carl XI af O. Rud- 



64 



KUPLAF — KÄLLKRASSE 



.beck d. y., med namnet Sceptrum Ca- 
r.olinum : 

> »Hvars blomma, lik en hjelm, så gul 
' som gullet lyser, 

Med blek och blodig mun samt blod- 
bestänkta blad». 

i Kliplaf utgår. 

Kurbits, m., se Pumpa. 

Anm. Profeten Jonas Kurbits kan ej 
med säkerhet föras till någon växt ; man 
har gissat dels på någon Gurkväxt, dels 
på Jiici>ii/s L. Sannolikt är den en ideali- 
serad ranka, 

Kyndel, m., ett efter det Tyska 
Quendel i skriftspråket upptaget namn 
på Satureja hortensis L.,en odlad krydd- 
växt med tvenne samsittande blom- 
mor, af Suge växternas familj. Tyskans 
Quendel är dock egentligen Timjan, 
ocli Kyndeln har ett äldre, bättre namn 
i folkspråket: Safver. 

Kål, m., 1) i inskränktare mening 
en bekant, odlad köksväxt: Brassica 
oleracea L., af bvilken man eger mång- 
faldiga förändringar, franibragta ge- 
nom kultur, såsom Blomkål, Blåkål, 
Hvitkål eller Hufvudkål, Kruskål m. 
fl., bvilkas närmare bestämning tillhör 
trädgårdsspråket; 2) i vidsträcktare 
mening icke blott samtliga arter af 
Kålslägtet, såsom Rapsat, Rofva m. fl., 
utan ock Korsblomstrige växter med 
gula blommor eller kål-Hka blad, så- 
som Dufkål, Strandkål, Ängkål m.fl., 
hvilka särskildt upptagas. — 3) Kål 
kallas äfven örtståndet af flere växter, 
t. ex. Potatiskål, Rofkål, i synnerhet 
sådana som tjena till grönkål, t. ex. 
Fruekål, Hässlekål, Nässlekål. I den- 
na mening förekommer Kål i bibeln: 
»den -som svag är (i tron), han äter 
kål». Rom. 14: 2. 

KålfrÖSYamp, m., en svampväxt, 
som alldeles liknar kålfrö och stundom 
i stor mängd finnes på dylika frön, 
hvilka under vintern vissnat: Sclero- 
tium Semen Tode. Af allmänheten an- 
ses Kålfrösvamparne ofta för verkliga 
kålfrön. 



Kålpalm, f., ett slägte bland Palm- 
träden, utmärkt för sin utomordentliga 
höjd: Areca oleracea L. De outveck- 
lade bladknopparne användas som kål. 

Kålrabbi, m., se Rotabagge, Kål- 
rot. 

Kålrannnkel = Svalört. 

Kålrot, f., en kålart med rötter 
liknande rofvors: Brassica Xapohras- 
sica L. Jfr Rofkål, Rotkål. 
^ Kålsat, m., en odlad förändring af 
Åkerkålen, Brassica campestris l. 

Kålseuap, m., ett örtslägte, som 
står midt emellan Kål och Senap, för- 
enadt än med den ene, än med den 
andre, skildt genom i tvenne rader 
sittande frön: Diplotaxis Dec. De hos 
oss växande arter af Kålsenapen äro 
förvildade, införda med barlast. 

Kåltistel, se Tistel. 

Kålyass, skriffel för Kolvass. 

Kålyäxter, se Korsblomstrige. 

i KåpÖrt, f., ett af botanister bil- 
dadt namn efter folkspråkets Jungfru 
Mariae kåpa. 

f Kägrabuske, m., Hishult i Hal- 
land, enligt Osbeck = Sqvattram. Har 
ansetts som medel mot kikhosta, hvar- 
af namnet. 

Källelunk, m., en liten ört, med 
motsatta blad, små hvita blommor, 
nedhängande, treskaligt, trefröigt frö- 
hus : Montia fontana L. Af äldre för- 
fattare hänföres namnet äfven till Äit- 
gräset. 

Källerhals, m., se Tibast. 

f Kallgräs, n., ett obestämdt namn; 
har i ordböcker blifvit fördt till Narf- 
gräs (Catabrosa aquatica P. Beauv.) och 
Källelunk. Utgår alldeles. Narfgräset 
växer ej i källor. 

Källingbjörk, se Björk. 

Källkrasse, m., en i källdrag vä- 
xande ört af de Korsblomstriges familj, 



KALORT — KARNLAFVAR 



éb 



med parbladiga blad, bvita blommor 
och hettande krasse-smak : Nasturtium 
officinale R. Bb. 

t KälÖrt^ f. (troligen misskrifning 
för Källört), okändt, obrukligt namn 
på Lonke. Utgår alldeles. 

Kämpar, Slåsskämpar, m. pl., 
en i södra Sverige, Danmark och Norge 
allmän och derifrån till England {Kem- 
pes) införd benämning på en art Gro- 
blad, Plantago media L. Se Groblad. 

Eämpegräs, se Kämpe. 

f Eänselblomma, f. Så kallas 

Mimosa sensitiva och pudica L., och 
benämningen kan tillämpas äfven på 
andra växter, som hopböja sina blad 
då de vidröras. Namnet är icke olämp- 
ligt, men jag bibehåller helst det La- 
tinska Sensitiva. 

f Käringbär, n., Vesterg. = Blå- 
hallon. Kallas äfven Käringhallon, 

och sjelfva busken benämnes i Skåne 
Eäringtarmar ; men i Halland öfver- 
föreg, enligt P. von Möller, detta namn 
till Åkervindan. 

AtDH. De af Linné under Rubus ccesius 
anförda provinsnamn måste ytterligare 
granskas, emedan han länge förde till 
denna art äfven Rubus suberectus axdkrs. 
och plicatus Weihk. Namnen Björnbär 
(Smal.) cell Björnhallon (Österg.) tillhöra 
bestämdt de sistnämnda, icke R. ccesius. 

f Käringfls, m., ett allmänt bruk- 
ligt namn, som tillägges flere Rök- 
svampar, i synirerhet slägtet Lycop er- 
don TouE.v. Kallas lämpligare Käring- 
rök. 

f Käringhallon, se Käringbär. 

i Käringkål, m.. Smal. = Kär- 
leksört. 

f Käringrock, m., Retzius = 
Brunört. Namnet är brukligt i Norge ; 
om i Sverige, har jag mig icke bekant. 
^ f Käringruka, f. = Blåsuga. 

Käringtand, f., ett af de mest 
mångtydiga och i formelt_,hänseende 
mest olämpliga namn. På Oland föres 

Fries, Svenska växtnamnen. 



det tillBenveden (Linnés Öl. resa 126), 
i Skåne till Lonicera Periclymenum l. 
(Linnés Sk. resa 319) och, liksom i 
Bleking, till Gulhvifvan (Sk. resa 240); 
men vanligen tillägges det Smäre och 
Gigelsärt, af hvilket senare namn or- 
det käringtand egentligen är ett slags 
öfversättning. 

f Käringtarmar, m. pl., se Kä- 
ringbär. 

f Käringöron, n. pl.. Dalarne = 
Daggskål. 

f Kärinkruka, f., se Krukört. 

f Kärleksblomma, f., ett i Da- 

lins ordbok upptaget namn på slägtet 
Nemophila Bart. från Californien, od- 
ladt bland prydnadsväxter. (Mig synes 
lämpligare att för dylika bibehålla de 
Latinska namnen oförändrade.) 

Kärleksgräs, se Darrgräs. 

Kärleksäpple, n. (efter Fr. ^JOT^we 
d'amoiir), en art af slägtet Solanum {S. 
Lycopersicum L.). Odlas i södra Eu- 
ropa, och frukterna användas, som 
Kapris, 

Kärleksört, f., en art af slägtet 
Fetknopp, med upprätt stjelk och bre- 
da, platta blad: Sedum Telephium L. 
Den afviker från öfriga arter så betyd- 
ligt både till utseende och växtsätt, att 
den måste bibehålla sj elfständigt namn. 
»Allmogen har med denna örten hvarje- 
handa skrock», retzius 2: 670. Om nam- 
nets härledning se Bot. utfl. 3: 242 not. 
Ett annat skrock med den samma an- 
föres i Linnés Sk. resa 251. 

Kärnfruktträd, naturliga famil- 
jen Pomacece L., skild från Stenfrukt- 
träden genom kärnhus, inneslutet i 
frukten, med flere kärnar (frön). Hit 
höra Apel, Oxel, Päronträd, Bonn 
m. fl. 

Kärnlafyar, lafvar med slutna, 
vanligen svarta fruktvårtor, innehål- 
lande fröredningen liksom en kärne: 
Lichenes pyrenocarpi. 

5 



66 



KARNSVAMPAR — LAF 



Kärnsyampar^ svampar likartade 
med förenämnda Lafvar: Pyrenomy 
cetes Fk. 

Kärr- är ett af de vanligaste art- 
namn, t, ex. Kärrfrier, -fräken, -kafle 
(se Kaflegräs), -sälting, -tistel, -vial 
m. fl. Se slägtnamnen. 

Eärrfloka, f., en liten Umbellat 
med krypande eller simmande stjelk 
ocli två— trestrålig blomflock: Helosci- 
adium inundatum Koch. Afven kallad 
Krypfloka. 

KÖrfyel (af Lat. Cerefolium),^m. 
1) Spansk Körfvel, ett slägte bland 
Umbellaterna, liknande Hundlokan, 
men med refflade frön: Myrrhis odo- 
rata Scop. 2) Svensk Körfvel, en art 
af Umbellatslägtet Anthriscus, liknan- 
de Persilja, men med släta frön : A. Ce- 
refolium Hoffm. Scandix Cerefolium L. 

KÖrne^ n., »kallades här (i Skåne) 
både Prunus (spinosa) ocb Rosa (ca- 
nina), som begge allmänt läggas på 



gärdesgårdarne, liksom sparr-ryttare,. 
att afhålla kreaturen och nästan fol- 
ket». Linnés Sk. resa 321. 

i KÖriling-, m., Vesterg. (enligt 
Ihre) = Pors. Föråldradt och obruk- 
ligt namn. 

Körs, f., Körsbärsträd, n., ett 

slägte bland Stenfruktträden, med i 
flock sittande blommor och rund sten 
inuti bären: Cerasus Tourn. Af All- 
männa Korsen (C. vuhjaris Mill.), med 
syrliga frukter, hafva vi talrika förän- 
dringar odlade, hvilkas urskiljande till- 
hör pomologiska arbeten. — En vild 
art är 

Fogelkörs (C. avium Moknch), efter 
frukterna vanligen kallad Fogelbär. 
»Kersebärsträ . . . voro så höga som björ- 
kar och alldeles vilda, såsom andra skogs- 
trän, och ingalunda planterade ; alla voro 
af Fogelbärsslagen, med stora blad och 
söt (svart) frukt». Linnés Vestg. resa 25. 

KÖSa, f., ett besvärligt, ettårigt 
åkerogräs, med yfvig, slak vippa och 
lång borst: Apera Spica venti P. Beauv. 



Lackfiol, f., en i äldre tider vanlig 
benämning på Löfkoja. Har äfven 
blifvit kallad Gyllenlack, d. v. s. Gyll- 
ne Lackflol, hvarmed egentligen me- 
nades gul Löfkoja. — Vild Lackflol, se 
Marfiol. 

f Lacklök, m., enligt Wahlenberg 
= Löksuga. 

Laf, m. (af Isl. lafa, hänga). Nam- 
net tillkom ursprungligen endast de 
trådformiga, hängande slägtena {Usnea 
och Alectoria Acn.), men öfverföres nu 
till en talrik familj bland Groddtråds- 
växterna, hvars rot, stam och blad äro 
förenade i en bål (lafbål), inneslutande 



ett lager af gröna korn. Genom dessa 
skilja de sig från Svamparne, och ge- 
nom växtstället i luften från Algerna. 
I det allmänna språket få de vanligen 
namnet mossa, och under detta såsom 
slägtnamn har redan Linné gifvit de 
flesta då kända arter Svenska namn ; 
men benämningen Mossa är högst för- 
villande och måste utbytas mot Laf. 
Denna växtfamilj, h vilken hos Linné 
utgjorde blott ett slägte (och väl alltid 
kommer att i folkspråket betraktas så- 
som sådant, med Laf till slägtnamn), 
fördelas nu i en mängd slägten, men 
dessa äro ännu sä litet stadgade, att jag 
anser olämpligt att gifva dem Svenska 



LAF 



67 



namn, helst som dylika benämningar 
icke gerna komma att ingå i folksprå- 
ket. Dalin har efter Liljeblads Flora 
infört i sin ordbok slägtnamn på alla 
vid denne författares tid antagna släg- 
ten; men i afseende på flera bland dem 
hafva sedan dess vidtagits sådana för- 
ändringar, att deras gamla namn nu- 
mera dels icke brukas, dels äro föga 
lämpliga, och andra, t. ex. Variolaria 
(Kopplaf), Isidium (Korall-laf), Spilo- 
ma (Fläcklaf), Lepraria (Mjöl-laf) m. 
fl. hafva helt och hållet försvunnit. Vid 
sådant förhållande har jag här under 
Laf (som ingår äfven i de nya slägt- 
namnen) upptagit endast de arter, som 
redan af allmänheten skiljas, t. ex. Is- 
landslafven, Kenlafven m. fl., eller 
som med lätthet kunna eller ock för 
sin nytta förtjena urskiljas. De talrika 
andra arter med Svenska namn, som 
anföras under Mossa af Linné, under 
Laf af Liljeblad och Retzius, äro här 
med flit förbigångna. 

Blodplättlaf, en hvit, mjölig skor- 
pa, med coccionellröda frukter: Le- 
canora licematomma Ach. Färgväxt. 

Blåslaf, skorplik, gul med röd- 
bruna frukter: Lecanora ventosa Ach. 
Växer på stenar utsatta för vinden. 
Färgväxt. 

Brosklafvar, lafvar med långa, 
smala bladflikar, likfärgade på båda 
sidor, och med ofärgade fruktskålar. 
SVågtet Rajjialina Ach. Brosklafvarne 
lemna ett i teknik användbart slem, 
och de på sten växande äro rikt för- 
sedda med färgämne. 

Bull-laf, en af de allmännaste arter, 
med hvitgrå skorpa och bruna, skål- 
lika frukter: Lecanora suhfusca Ach. 
Bägarlafvar, de bägarlika arterna 
af slägtet Cladonia Hoffm., egentligen 
de brunfruktiga : C. pyxidata (l.). 

Coccionell-lafvar, de rödfruktiga 
Bägarlafvarne: CladonicB cocciferce. 
Enlaf, en höggul, bladig, uppsti- 
gande laf med sköldlika, bruna fruk- 



ter: Cetraria juniperina {l.). Växer 
på enbuskar. 

Fäll-laf, en art af Nafvel-lafvarne, 
ofvan grå, under svartluden: Gyro- 
phora vellea Ach. 

Gråstenslaf, den allmännaste laf- 
ven på sten,hvilken lik en grå skorpa, 
med svarta, insänkta skålar, öfver- 
täcker gråsten, liksom Kalklafven 
kalksten: Lecanora cinerea (l.). 

Gull-laf, en af de allmännaste laf- 
var på träd, med bladig, utbredd, gull- 
gul lafbål och likfärgade, skål-lika 
frukter: Parmelia parietina åcb. Äf- 
ven kallad Vägglaf. 

Hedelaf, se Islandslaf. 

Hårlaf, en bladig art, med smala, 
uppstigande bladflikar, i kanten hå- 
rig, bruna fruktskålar: Physcia cilia- 
ris Fr. 

Islandslaf, äfven kallad Islands- 
mossa, en bladig, upprätt, brun art, 
med rännlade bladflikar och likfärga- 
de, sköldlika frukter: Cetraria islan- 
dica Ach. Ett kraftigt näringsmedel 
och ett värderadt läkemedel i hekti- 
ska sjukdomar. 

Jettelaf, en mycket bredbladig laf, 
ofvan gulgrön, med skarJakansröda, 
nj urf ormiga, sköldlika frukter p å blad- 
flikarnes undre sida: Nephroma arc- 
ticum Ach. Ar den största af alla laf 
var, känd under namn af Jettebröd. 

Kalklaf, en på kalkstenar allmän 
art, med hvit, mjölig skorpa och svar- 
ta, insänkta fruktskålar: Urceolaria 
calcarea Ach. »Kalkmossa växte på alla 
kalkstenar» . . . (Linnés Vestg. resa 29) M 
»att man endast genom henne kunde •■ 
på långt håll skilja kalkstenar ifrån grå- 
stenar» (Gotl. resa 183). 

Klilaf, med bladig, smalflikig bål, 
ofvan grå, beströdd med groft kli, 
under svart: Ev ernia furfur acea Fr. 

Klubblaf, en hvit, skorplikt utbredd 
laf med köttröda, klubblika frukter: 
Bceomyces roseus Pers. 

Kraslafvar, spröda, busklika lafvar 
med släta, liksom lackerade grenar 



68 



och klotlika frukter. Slägtet Sphcero- 

phoron Pers. 

Kräftstenslaf, en hvit, skorplikt 
utbredd laf med bleka skålar: Leca- 
nora pallescens (l.). Dess på sten 
växande form, L. Parella (l.), är vig- 
tig som färgämne. " 

Landkartelaf, en vacker, gröngul 
skorplaf, med svarta ränder och fruk- 
ter, lik en landkarta : Lecidea geogra- 
phica AcH. Allmän på sten. 

Letlaf, allmännaste arten på sten, 
äfven på träd, med grå, stråligt ut- 
bredda bladflikar och rödbruna skå- 
lar: Parmelia saxatilis Ach. Allmänt 
känd under namn af Stenmossa, Färg- 
mossa, Letmossa och är, liksom dess 
bruna förändring (P. omphalodes 
AoH.), allmänligen använd till färg- 
ning. 

Lunglaf, en stor, bredbladig, brun- 
grön, på öfre sidan nätådrig art, all- 
män på gamla träd, i synnerhet Bok: 
Sticta pulmonacea Ach. Förr använd 
i medicin. 

Myrlaf, en höggrön skorpa med 
större, köttfärgade fruktskålar: Bia- 
tora icmadophila Fe. Ingen växt upp- 
lifvar mer de ödsliga kärren än Myr- 
lafven. Linné förvexlade den med 
Klubblafven, hvilken den liknar. 

Nafvel-laf, lafslägtet Gyrophora 
Ach., med sköldlika blad, endast i 
midten fästa vid stenar, och med vrid- 
na frukter. Vissa arter deraf användas 
i Nordamerika som näringsmedel. 

Anm. "Wahlenberg hänför namnet 
Nafvellaf till Bruna Letlafven, men 
denne är icke till arten skild från den 
vanliga Letlafven. 

Nubblaf, ett artrikt slägte, med 
skorplik, ofta otydlig bål och svarta, 
skaftade frukter: Calicium Pbrs. 

Näfverlaf, en bredbladig, endast i 
kanterna uppstigande art, ofvan grå, 
under svart: Cetraria glauca Aoh. 

Olivlaf, lik Letlafven, men mörkt 
^ olivgrön : Parmelia olivacea Acu. All- 
män på träd, sällsynt på sten. 



Orseljlaf, slägtet Roccella dkc, som 
icke finnes i Sverige, men lemnar ett 
bekant färgämne. 

^^ Pricklaf, lik Olivlafven, men ljust 
gulgrön med svarta prickar : Parmelia 
conspersa Ach. Allmän på sten. 

(/* Fåsklaf, slägtet Stereocaulon Aoh., 
hvars arter äro busklika, med grenar- 
ne betäckta af små gryn, och med små 
rödbruna fruktknölar. 
-^ Qveslaf, en strålformigt utbredd 
laf med smala, i spetsen uppblåsta 
bladflikar, ofvan grå, under svart: 
Parmelia physodes Ach. 

Renlaf, vanligen kallad Benmossa, 
en hvit, pipig, busklikt förgrenad art, 
renens förnämsta föda : Cladonia ran- 
giferina (l.). Renlafven är grundva- 
len för Lapparnes hela ekonomi. 

Safifranslaf, en utmärkt vacker laf, 
växande i fj elitrakter, med på undre 
sidan saffransgul bål: Solorina cro- 

cea Ach. 

Skriftlaf, slägtena Opegrapka och 
Graphis Ach., skorplafvar, vanligen 
växande på träds bark, med linie- eller 
bokstafslika, svarta frukter. 

Skägglaf, en art af slägtet Usnea 
Ach., busklikt eller trädlikt nedhän- 
gande från trädstammar, med en inre, 
segare mergsträng: U. barbata Ach. 

Sköldlaf, ett lafslägte med läder- 
artade blad, horisontelt utbredda, med 
sköldlika frukter i kanterna : Peltige- 
ra wiLLD. 

Slånlaf, en smalbladig, på båda 
sidor hvit laf, nedhängande från trä- 
dens grenar, synnerligast från Slån: 
Evernia prunastri Ach. 

Snölaf, lik Islandslafven, men gul- 
hvit: Cetraria nivalis (l.). Sällsynt 
utom i fjell trakter. 

Ståltrådslaf, se Trådlaf. 

Torsklaf, en art af Sköldlafvarnes 
slägte, mycket bredbladig, höggrön 
med mörkare vårtor pä öfre sidan: 
Peltigera aphthosa (l.). Kallas af 
allmogen i Upland Elfnäfver. 



LAGER — LAVENDEL 



69 



Trådlaf, ett Skägglafvarne mycket 
liknande, trådformigt slägte, men utan 
den sega mergsträngen : Alectoria Ach. 
— En svart art kallas Ståltrådslaf. 

Tnschlaf, lik Nafvellafvarne, men 
den horisontella bålen liar på öfre 
sidan uppstående bläddror och enkla 
frukter: Umbilicaria pustulata Hoffm. 
Af denna laf kan tusch beredas. 

Ulflaf, Ulfmossa, en citrongul, 
busklik laf, växande merendels på 
spåntäckta kyrktak, hvilket gifvit an- 
ledning till hvarjehanda skrock: E- 
vernia vulpina (l.). Se Wahlenbergs 
Flora Suec. s. 862. 

Vinterlaf, en utmärkt, gulhvit laf, 
växande på klippor i koncentriska 
ringar, den ena utom den andra : Par- 
melia centrifuga (l.). 

Vägglaf, se Gull-laf. 

Örnlaf, en skorplikt utbredd, hvit- 
grå laf, med tegelfärgade, skål-lika 
frukter: Lecanora tartarea Ach. En 
värderad färglaf. 

Lagerj m., ett välbekant träd med 
ständigt grönskande löf : Laurus nobi- 
lis L. Växer i södra Europa; odlas hos 
oss i orangerier. 

Den andra (kransen) var af lager, . . . 

Talangens pris och hjeltemodets lön. 
LEOPOLD 2: 291. 

LagerkÖrSj f., en art af slägtet 
Körs, med läderartade, glänsande, icke 
affallande löf, införd från Orienten: 
Cerasus Laurocerasus Lois. 

Lagervide, se Vide. 

i Lagerört, upptagen i Dalins ord- 
bok, måste bero på något misstag, ty 
ett sådant namn finnes icke; det är 
dessutom alldeles olämpligt, emedan 
Tibasten, hvartill det hänföres, hvar- 
ken liknar Lager eller är någon ört. 

Lakrits, m., den utpressade saften 
ur roten af Lakritsörten, Glycyrrhiza 
glahra L., tillhörande Artväxterna. I 
äldre tider fördes namnet till vår in- 
hemska Backsöta, af Palmberg kallad 



Svensk Lakrits. I vissa landsorter 
anses äfven Stensötan för Lakritsrot, 
hvilket namn förvränges till Earise- 
rot. 

Laktuk, m., ett örtslägte tillhöran- 
de Fibleväxterna, med platta frön och 
hårlikt, skaftadt fröfjun: Lactuca L. 
Arterna af Laktuk hafva ymnig hvit 
mjölksaft och äro mer eller mindre 
narkotiska. 

Giftig Laktuk har vågrätt sittande 
blad, taggiga på ryggnerven: L. vi- ,^- 
rosa L. Af dess saft beredes Lactu- /r<Aé> 
cariuvi. 

Sallats-laktuk har bladen såsom 
den föregående, men utan taggar: L. 
sativa L. 

Skogs-laktuk har spjutlikt flikiga 
blad utan taggar ; endast femblommi- 
ga blomhufvud: L. muralis Don. 

Vild Laktuk har snedvridna, nä- 
stan lodrätt stälda blad, taggiga på 
ryggnerven: L. Scariola L. Har ej 
den fräna lukt, som tillhör Giftiga 
Laktuken. 
LambertsnÖt, f., en art af Hassel. 
Landliafre, m. = Flyghafre. 
Landkartelaf, se Laf. 
Landsknektar, m. pl. = Lund- 
kovall. Kallas förnämare äfven Sven- 
ske Militärer. Om benämningen Lands- 
knektar skrifver Linné : »Ett ganska ar- 
tigt namn, emedan denna örten bär Sven- 
ska liveriet, med rocken eller bladerna, 
som äro högblå, ocli bröstet eller blom- 
morna inunder gula». Sk. resa 319. 

fLapphår,n.,Norrbotten=Stagg. 
i Lapphätta, f., Dal. = Guckusko. 
Lappskogräs, Lappskostarr, 

Vesterb., åtskilliga större starrarter, 
som Lapparne pläga inlägga i skorna 
för att bibehålla värmen. Se Blåse- 
starr. 

Lavendel, m., en sydeuropeisk ört 
af Sugeväxternas familj, med blommor 
i ax, utmärkt för sin vällukt: Lavan- 
dula officinalis Chaix. 



70 



LAVENDELSGEAS — LIGUSTER 



f Lavendelsgräs, n. = Vårbrodd. 

Obrakligt, onödigt namn. 

f Layring", m., Fischerström = 
Sträfse. 

Laxblomster, n., Medelpad = 
BuUeblomster. 

Ledgräs^ n., bättre Ledkrans, 

en i vatten växande ört, med bladen 
ocli små blommor i krans vid den enkla 
stjelkens leder: Hippuris vulgaris L. 
I folkspråket förvexlas denna ört ofta 
med Fräken, bvilket derföre stundom 
benämnes Ledgräs; men oförklarligt 
är, huru detta namn kan af Dalin föras 
till Pedicularis palustris L. [Enligt 
Linné, Fl. Svea. n. 551, kallas P. palustris 
1 Dalsland Ledgräs. Utg. a?im.] 

f Leffelkrut, n., ett löjligt namn, 
bildadt efter Tyskans Löffelkraut, en 
öfversättning af Cochlearia (derefter 
på Svenska Skedört), hvilket jag icke 
skulle hafva anfört, om ej äfven Wah- 
lenberg upptagit det. Men man har 
alltid varit mån om att införa råd- 
bråkad Tyska i vårt språk. 

Lefvermossor, en talrik växtfa- 
milj, närförvandt med Löfmossorna: 
Eepaticce Joss. De talrika nybildade 
slägtena ega ej Svenska namn, och så- 
dana äro öfverflödiga, emedan dessa 
slägten blott af botanister komma att 
urskiljas. Endast några äldre slägten 
hafva egna Svenska benämningar, så- 
som Jordlunga, Jordstråla och Lef- 
versyl. 

Lefversyl, m. Så benämner Wah- 
lenberg slägtet Anthoceros L., lätt skildt 
från öfriga Lefvermossor genom sina 
långa, syl-lika frögömmen. 

i Lejonfot, m., ett ur Tyskan hem- 
tadt namn på Daggskål, hvilket likväl 
aldrig vunnit burskap i Svenskan. Af 
alla våra med lejon bildade växtnamn 
förekommer ej ett enda i folkspråket; 
de äro införda och böra utgå, emedan 
vi ega bättre inhemska. 



f Lejongap, n., ett nyligen ur Ty- 
ska frökataloger infördt namn på en 
art af slägtet Antirrhinum L. {Ä. majus 
L.), men olämpligt och formelt origtigt. 
Se Skalleblomma. 

f Lejons vans, m., efter Tyskan 
och der efter Grek. Leonu7'us^='K}eTt- 
stilla. 

f Lejontand, f., äfven efter Tyskan 
och der efter Grek. Leontodon; men 
till detta slägte hör numera icke den 
växt, hvilken man kallat Lejontand, 
och namnet är således obrukbart. Jfr 
Höstfibla och Smörblomma. 

Let ingår med betydelsen färg i en 
del växtnamn, såsom Byttelet, Hor- 
leta m. fl., vanligast dock i artnamn, 
t. ex. Letkullor (se Kullor), Letlaf 
eller Letmossa (se Laf), Letmåra eller 
Letgräs {Galium boreale L.). 

A7im. Flere författare skrifva lett; men 
i Småland, der leta brukas oftare 'än färga, 
har jag alltid hört ordet uttalas nied 
långt e. 

f Letteträd, n., enligt Wahlenberg 
benämning på Vägtorn. 

Libsticka, f., en odlad mångårig 
Umbellat, med gröngula blommor och 
egendomlig, vidrig lukt: Levisticum 
officinale Koch. Libstickan säges för- 
drifva råttor, äfven giftiga ormar, då 
den planteras omkring gårdarne. 

LiCTarg (liens fiende), m., vexlan- 
de benämning på hårdare växter, som 
skada lien, t. ex. Frier, Jordvide, 
Stallört. 

Liguster, m., en vacker buske med 
hvita blommor i en tät vippa och med 
svarta bär: Ligustrum vulgäre L. Li- 
guster planteras allmänt till häckar i 
trädgårdar och växer vild i Bohuslän. 
Se Linnés Vestg. resa 192. — Ligu- 
sterns bär användes fordom till bläck 
och kallades derföre Frentebär (Engl. 
Print, Tysk. Dintenbeere). 

Hvita ligustren försmås, de svarta 
vaccinier plockas. 

ADLERBETH 14. 



LILJA — LINGONRIS 



71 



Lilja^ f., i inskränktare mening ört- 
slägtet Lilium h., med stora prydliga 
blommor, lätt skilda genom en långs 
kalkbladen gående bonungsfåra. De 
mest bekanta arterna äro : 

Brandgul Lilja (L. bulbiferum l.), 
med små lökar i bladvecken, raka, 
brandgula, inuti sträfva kalkblad. 

Hvit Lilja {L. candidum L.), med 
raka, hvita, inuti släta kalkblad, 

KroU-lilja (L. Martagon L.), med 
iängande, tillbakarullade kalkblad. 
En ambravind i poppelns kronor for, 
I tårar liljan stod. stagnelius 1: 423. 
Tulpaner och liljor, med öppnade kal- 
kar, 
De drucko det ljus, som från himme- 
len föll. 
NICAKDER 1: 457. 

Liljor kallas, i vidsträcktare mening, 
praktfulla ocb prydliga växter, i syn- 
nerhet af Liije- ocb Narcissväxternas 
familjer, bvarföre lilja ingår i en mängd 
slägt- och artnamn. »Skåder liljorna på 
marken icke Salomo, i all sin härlig- 
het, var så klädd som en af dem». Matth. 
6: 28, 29. 

I dalen står liljan så ödmjuk, så skön. 

DAHLGREN 1: 255. 

Liljekonvalje, se Konvalje. 

Liljeyäxterj familjen LiUacece 
Dec, Ettbjertbladsväxter med enkla, 
färgade kalkar, sex ståndare ocb tre- 
rummig frukt; frukten dels fröbus, dels 
bär. 

f Limblad, n., föga passande be- 
nämning på Algslägtet Chcetophora Ag., 
hvilket knappt förtjenar eget namn. 

Limlafyar, ordningen CollemacecB 
Fe., som skiljes från de egentliga Laf- 
Tarne genom den geléartade bålen, utan 
skilda lager. 

f Limllldd, m., strykes belt ocb 
hållet, likasom den växt, hvilken nam- 
net skulle beteckna (svampen Thamni- 
dium Li.nk), är rent utplånad i systemet. 

i Limmika (Eng. Lime), f., Skåne 
= Bäck-ärenpris. 

Limon, m., en art af Citronslägtet : 
Citrus Limonum Risso. 



Limsyamp, m., ett af de märk- 
värdigaste Svampslägten, tillhörande 
Disksvamparne, inuti fyldt af ett segt 
slem : Bulgaria Tb. 

Klotlims vamp, liknande en kanon- 
kula, tinnes tidigt om våren i fuktiga 
skogsmarker: B. glohosa Fr. 

Trädlimsvamp, päronformig, med 
tvärhuggen, platt disk, utbryter om 
hösten i massa ur fälda bokstammar. 
Lin, n., örtslägtet Linum L., egent- 
ligen dess allmänt odlade art L. usita- 
tissimum L. Detta namn har numera i 
riksspråket utträngt det äldre Hör. — 
Linblomma. Atterbom 1: 54. »s 

Bedfe dag lin, får du tågan fin». Ordspr. 
Linplantan sjelf spinner finaste tråd. 
Tre alnar var linet och tvenne hvart 
gräs. 

DAHLGREN 1: 375. 

Linbinda, se Binda. 

Lind, f., vårt vackraste och senast 
blommande trädslägte, med hjertlika 
blad och välluktande blommor på skaft, 
som bär ett tunglikt skärmblad: Ti- 
lia L. — Af Lind har Linné erhållit sitt 
namn. — »Lind är det angenämsta trä 
i ängar, dem hon göder med sina blad 
eller löf och vederqvecker med sin skug- 
ga». Linnés Vestg. resa 67. 

Djupt i kämpens aska linden 

Slår sin rot och susar uti vinden. 

TEGNÉR 3: 43. 

En ångande vällukt sig sprjder från 
linden. 

DAHLGREN 1: 419. 

Ällé-lind, med större, glatta blad 
och hårda, liidna frukter: T. vulgaris 
Haynb. Ar den i alléer oftast plante- 
rade och benämnes äfven Holländsk 
Lind. 

Holländsk Lind, med stora, på 
undre sidan ludna blad: T. grandi- 
folia Ehrh. 

Skogslind, med smärre, glatta blad 
och tunna, sneda, glatta frukter: T. 
parvifolia Eheh. Den allmännaste 
arten. 

Lindodra, se Dodra. 
Ling'Onris, n., en ständigt grön- 
skande half buske, tillhörande Ljung- 



72 



LINGRAS — LOPPGRAS 



växterna, med röda, i klase sittande 
bär: Vaccinium Vitis idcea L. Bären 
kallas Lingon, äfven Linghär. 

Hvad lyser här så rödt? 
Lingon ! Hela fältet fi;llt beströdt. 

FRANZÉN 1: 369. 
Och med sin grönskande prakt kröp 

gladt i lockarnes skymning 
Lingonriset omkring; det är myrten- 
kransen i Norden. 

TEGNÉR 2: 94. 

i Lingräs, se Linört. 

Linnea, Linnésört, f., en liten, 
refvig buske med upprätta, i spetsen 
klynnedelade stänglar och klocklika, 
hängande, rödletta kronor: Linncea bo- 
realis L. Jfr Jordkrona. — Sveriges 
barrskogar äro Linneans rätta fäder- 
nesland. 

Här i sitt rätta hem hur skön och 
välluktsrik ! 

Och ingen i behag Linnea öfverträffar. 

FRANZÉN 4: 61. 

Linnés Fårgräs = FårsvingeL 
Linnés Höfrö = Fodersmäre. 
Linrepe, se Repe. 

Lins, m., ett från Vickorna knappt 
skildt slägte genom mycket små blom- 
mor, kronan endast af fodrets längd: 
Ervum l. Utom den odlade, Äkta 
Linsen {E. Lens l.), hafva vi tvenne 
vilda arter: den ludna Duflinsen {E. 
hirsutum L.) och den glatta Sparflinsen 
{E. tetraspermum L.). — «Då linsen mog- 
nat, dukas sparfvarnes bord». 

Lin-snarrefTa, se Snarrefva. 
i Linört (Lingräs) = Flug- 
sporreblomma. 

Ljung (i äldre språket Ling), äfven 
Lyng, LÖng, m. Småbuskar med 
qvarsittande, barrlika blad. 1) Slägtet 
Erica l., med fröhusets skiljeväggar 
vidhäftade fröfästet, är högst artrikt, 
synnerligast på Cap, hvarifrån flera 
arter hos oss odlas som prydnadsväx- 
ter; blott en är inhemsk, nemligen 
Klockljungen (E. Tetralix l.). 2) Släg- 
tet Calluna Salisu,, med fröhusets skil- 
jeväggar vidhäftade fröskalens kanter; 



deraf finnes blott en art: Allmänna 
Ljungen (C. vulgaris Salisb.), hvilken 
utgör våra stora ljunghedar, mest i de 
vestra landskapen. Mycket gi'of Ljung 
får namn af Häst- eller Hors- eller 
Rossljung (äfven Rossling). 

Anm. Skulle man önska egna namn 
för of v an nämnda slägten, måste Calluna 
bibehålla namnet Ljung, och för Erica 
antagas Eriker, såsom dess arter kallas 
i trädgårdsspråket. 

Ljnngpinnar, m. pl., benämning 
på växter med hårda, sega rötter, som 
hindra plogen (t. ex. Blåhallon, Foder- 
smäre, Stallört), icke på någon be- 
stämd växt. Se Retzius 2: 471. Jfr 
Rast. 

f Ljungsilke, n. Hvarken växten 
(Cuscuta Epithymum L.) eller namnet 
förekommer i Sverige. 

f Ljungsnöre, n.. Hall. = Mo- 

vippa. Se Bot. utfl. 3: 238. 

f Ljusbrand, m., ett äldre namn 
på Kungsljus. 

Ljussläckaremossa, se Mossa. 

Loka, stamordet i flere Umbellaters 
namn, t. ex. Hundloka. Jfr Eng. Hem- 
lock. 

f Lomme, Lommegräs, Lum- 
megräs, n. = Taskört. Jfr Linnés 
Sk. resa 211. Som Capsella förr för- 
enades med Thlaspi, har namnet blif- 
vit i systematiska arbeten öfverfördt 
på den senare. 

Lonke, n., en vattenväxt med mot- 
satta blad, utan både blomfoder och 
blomkrona: CaUitriche l. Är stam- 
ordet till Lunk och Lönke. Må ej för- 
vexlas med Lånke af Lat. Lonchitis. 

Lonkeserf, m., ett med Lonke lätt 
förvexladt örtslägte,men som har både 
blomfoder och blomkrona: Elatine L. 

•h Loppgräs, n. 1) i Österg. en art 
af slägtet Lummer: Lycopodium Se- 
lago L. ; 2) en art af slägtet Slideknä : 
Polygonum Hydropiper L.; 3) Lopp- 



LOPPRIS — LUMMEE 



73 



frögräs, en utländsk art af slägtet Gro- 
blad: Plantago Psyllium L. 

f Loppris, n., Skåne = Kråkris. 

Loppört, f., ett med Alanten för- 
vandt örtslägte, med klynnedelad 
stjelk, klibbiga blombålkar ocb myc- 
ket små strålblommor: Pulic.aria vul- 
garis g^rtn. Loppörten har en §tark 
kryddlukt. 

Losme, m., Gotl. = Dårrepe. (Or- 
det är en flexion af Lösta.) 

Lösta (Lösta, Lyxa, Löxa), f., 

ett grässlägte med vippa, mångblom- 
miga småax med borst, infäst nedom 
agnskalens spets: Bromus L. — Båg- 
losta {B. secalinus L.) är ett svårt 
ogräs bland vintersäd. Öfriga arter 
ådraga sig icke allmännare uppmärk- 
samhet. 

Lotusblomma, f., en i Egyptiska 
och Indiska mytologien framstående 
art af Neckrosslägtet: Nymphcea Lo- 
tus L. 

Lotusbuske, m., en i norra Afrika 
växande taggig buske med gula bär: 
Zizyphus Lotus Lam. Lotusbusken har 
gifvit namn åt Herodots Lotophager. 

Anm. De båda föregående namnen till- 
höra väl ej Svenska språket, men hafva 
en mytologisk och historisk märkvärdig- 
het och fört] ena derföre att i ett bihang 
upptagas. 

Lucern eller Luzern, m., en od- 
lad art af slägtet Smäre, med blå blom- 
mor: Medicago sativajj. SeBlåsmäre. 

Den bladiga Lucern, de plöjda ängars 
heder. 

OXENSTJERNA 2: 30. 

f Liick, Luckört, se Lack. 



Luddborste, 



Då den växt, 



som dermed skulle betecknas (svampen 
Coremium Link), nu är rent utstruken i 
systemet, måste namnet göra sällskap. 
f Lnddlönn, f., en art Amerikansk 
Lönn {Åcer dasycarpum Ehrh.), som 
ej förtjenar att upptagas i en Svensk 
ordbok, 

Luddtåtel, se TåteL 



f Luddörty f., ett mig obekant 
namn på Musörten. 

Lllftblomma, f., kan antagas som 
gemensamt namn på de i tropiska län- 
derna (synnerligen Amerika) talrika 
parasitiska Nosseväxterna (Orchideer), 
hvilka nu ofta odlas i Europeiska växt- 
hus. Dalin hänför namnet till Aérides 
odorata Lour. 

f Luktträs, n., ett obestämdt 
namn, tillagdt allehanda starkt luk- 
tande växter, t. ex, Mjödört, Myska, 
Hässlebrodd och Vårbrodd, 

i Lukthirs, m,, ett föråldradt och 
obrukligt namn. 

T LuktmoUa, f., ett ej opassande 
namn på Chenopodhim amhrosioides 
L. ; men jag betviflar att det bör upp- 
tagas, då växten ej är Svensk eller 
eljest utmärkt. 

f Lukt-tuppor, f. pl. = Kamill- 
blomster. 

Liikt-törne, se Törne. 

Luktviol, se VioL 

f Luktärt, f. (rättare Luktvial), 
en prydlig Ärtväxt, som stundom od- 
las, men är ej inhemsk : Lathyrus odo- 
ratus L. 

f Lnmkräkllng', Lummerlyng 

(Finmarken), m., en art af slägtet Ros- 
ling, med i fyra rader öfver hvarandra 
liggande blad : ^^1 ndromeda teiragona L. 
Lummer, m,, ett egendomligt släg- 
te bland Groddtrådsväxterna, närmast 
beslägtadt med Eräken, men till ört- 
ståndet mera likt Mossor, med ax i 
grenarnes topp: Lycopodium L, Dess 
af allmänheten urskilda arter (utom 
Jemna, som har sjelfständigt namn) 
äro: 

Luslummer, med upprätta, tudela- 

de, upp till toppen bladiga grenar: 

L. Selago L, 

Mattlummer, med nedliggande ref- 

vor, skaftade ax: L. clavatum L. — 

Erömjölet kallas Lumrik. 



74 



LUMMERLY^'G — LANSMANSSTOFLAR 



Reflummer, med nedliggande ref- 
vor, oskaftade ax: L. annotinum L. 

(Smålummer upptages särskildt.) 

Anm. Xamnet Lummer har alldeles 

origtigt blifvit öfverfördt till Sqvattram. 

•rLnmmerlyn^, se Lumkräkling. 

Lundgröe^ se Gröe. 

Lundkoyall, se Kovall. 

Lundslok, se Slokgräs. 

Lunglaf, Lung-inossa, se Laf. 

LungTOt, f., enligt Linné en art af 
slägtet Mell, med triangelformigt spjut- 
lika blad ocli talrika gyttrade blommor: 
Chenopodium Bonus Henricus L. Nam- 
net brukligt i Upland m. fl. st. 

Lungört, f. 1) i skriftspråket ett 
slägte af Skrufblomstriges familj, blom- 
mande tidigt om våren : Pulmonaria L,; 
2) i folkspråket namn på Tallörten 
(Upland) och Kungsljuset, Verbascum 
Thapsus (Kalmar län m. fl, st.; så äf- 
ven i Norge och England). 

Lunk, se Källelunk. 

Lupin, m., ett örtslägte af Ärt- 
växternas familj, af hvilket åtskilliga 
arter odlas som prydnadsväxter och en 
som kaffe-surrogat: Lupinus L. 

Kärfva lupiners dånande skog och 
bräckliga stänglar. 

ADLERBETH 56. 

Lnsfloka, f. (Lushatt, Lusört), 

kallas i Vermland och Norrland en art 
af slägtet Stormhatt, med håriga blad 
och smutsblå blommor: Aconitum Ly- 
coctonum L. A. septentrionale Koell. 

T Lusgräs, n., ett högst obestämdt 
namn: 1) slägtet Frier, enligt Linnés 
Vestg. resa 4, efter Lat. Pedicularis, 
men ej brukligt i folkspråket; 2) Lus- 
floka; 3) Munkfnat; 4) Luslummer. 

Luslummer, se Lummer. 

Luzern, se Blåsmäre. 

Lyckoblad, se Fyrväpling. 

f Lysblomster, n., enligt Dalins 
ordbok ^ Videörten, Lysimachia vul- 
garis L. Ett mig obekant namn. 



Lyxa, se Lösta. ^ 

Lack, Lacka, f., i de vestra land- 
skapen den vanligaste benämningen 
på Sipporna, såsom Hvitlåckor, Blå- 
låckor för Hvitsippor, Blåsippor. (Hos 
Franckenius och Bromelius förekom- 
mer Hvitlock.) I Halland, der namnet 
uttalas Låga, hänföres det äfven till 
Caltha L., som kallas Gulalåga. 
Långfredagsbjörk = Dverg- 

björk (se Björk). Enligt legenden hud- 
flängdes Kristus med qvistar af denna 
björkart, hvarföre den blef förbannad 
och dömd att krypa på marken; men 
Hängbjörken, som stod nära, sörjde så, 
att grenarne slokade ned, hvilket man 
ser än i dag. 

Långpeppar, se Peppar. 
Långrofva, se Rofva. 

f Lånke, m., en art af slägtet Orm- 
bunke = Bergspring. Namnet, bildadt 
efter Lat. Lonchitis, är ej antaget i 
folkspråket. 

Låsbräken (Låsgräs), n., ett 

slägte bland Bräkenväxterna, med ett 
deladt blad och grenigt ax i toppen: 
Botrychium Sw. 

f Läblad, n., Dal. = Neckblad, 
emedan vattnet innanför dessa blad 
blir lugnt. Kallas äfven för sin läder- 
artade beskaffenhet Lärblad (läder- 
blad). 

Läkeblad, n., Läkeblacka, f. = k 
Groblad. 

Läketunga, f., ett slägte bland 
Bräkenväxterna, förvandt med Lås- |^ 
braken, men med ett odeladt blad och 
enkelt ax: Ophioglossum L. — nOphio- 
rjlossum kallades Läketunga, af hvilken 
här på orten gjordes en läkande salfva». 
Linnés Gotl. resa 175. 

Läkeört, f., nomen appellativum 
för medicinalväxter och icke någon 
bestämd växt (såsom Liljeblad och 
Hartman uppgifva i afseende på Sani- 
cula europ(ea L.). 

f Länsmansstöflar, m. pl., Rosl., ^ 
Blek. = Skogsviol och Hundviol. -yj 



LARFTSBLOMMA — LÖNN 



75 



V Lärftsblomma, f., Smal., Blek. = 
Enylbräcka. 

Lärkblomster, n., Upl. = Maj- 
hvifva. 

Lärkträd^ n., ett barrträd, likt 
Tall, men med spädare, knippvis sit- 
tande, årligen affallande barr: Larix 
europcea Dec. 

Löfbinda, f., se Binda. Genom 
^rvexling föres detta namn äfven till 
Akervinda. Se Linnés Sk. resa 392. 

Löfkoja (Levkoja), f., en bekant, 
vanligen i fönster odlad art af slägtet 
Matthiola, med fioletta blommor: M. 
incana R. Br. 

Löfmossor, se Bladmossor. 

LÖfträd, n., träd med platta, bos 
oss årligen affallande löf, till skilnad 
från Barrträd, som bafva syl-lika, van- 
ligen qvarsittande barr. — »Det vore ej 
ringa prydnad för riket, om allmogen 
bfverallt i Sverige kunde förmås att vid 
sina gårdar plantera löfträn, helst af de 
4 högstammade slagen : Alm, Lind, Lönn 
eller Ask, ... ty en gård utan trä är som 
ett skalligt hufvud utan peruque». Lin- 
nés Vestg. resa 7. 

Lök^ m. (Isl. lauhr), ett allmänt be- 
kant ocb från äldsta tider odladt ört- 
slägte (redan i 4 Mos. 11: 5 omtalas 
Purlök, Rödlök, Hvitlök), tillhörande 
Liljeväxterna, skildt från öfriga genom 
sin egendomliga löklukt: Allium L. 
De mest bekanta arterna deraf (utom 
Baxnslöken, som särskildt upptages) 
äro: 

Chalottenlök {A. ascalonicum L.), 
med bar stängel, trinda blad och tre- 
uddiga ståndare. Odlas, men blom- 
mar ej hos oss. 

Gräslök {A. Schoenoprasum L.), lik 
den föregående, men med enkla stån- 
dare. Både vild (kallas på Öland 
Älvarlök ; se Linnés 01. resa 53) och 
odlad. 

Hvitlök {A. sativum L.), med bla- 
dig, rund stjelk, treuddiga ståndare, 
sammansatt lök. Odlas. 



Kejpe- eller Skogslök {A. Scoro- 
doprasum L.), lik den föregående, 
men med tve-eggade bladslidor och 
enkel lök. Vild. 

Piplök {A. fistulosum L.), lik Röd- 
löken, men stjelken jemutjock, bla- 
den uppblåsta, pipiga. Odlas. 

Purjolök {A. Porrum L.), lik Kejpe, 
men blomhufvudet utan lökar. Odlas. 
Bödlök {A. Cepa l.), med bar, ned- 
till uppblåst stängel, trinda blad. Od- 
las. 

Sandlök {A. arenarium L.), med 
bladig, rund, lökbärande stjelk, tre- 
uddiga ståndare. Vild. Är ett vid 
Skanör och flerstädes högst förderf- 
ligt åkerogräs till följd af smålökarne 
i blomflocken, hvilka blandas med 
säden. 

Ängslök {A. oleraceum l.), lik den 

föregående, men med enkla ståndare. 

Vild. Kallas äfven Hundlök. 

Lök ingår äfven i namnet på växter, 

som hafva a) löklukt, t. ex. Hvitlöks- 

ört, Löksuga; b) lökformigt gyttrade 

blad, t. ex. Huslök, Taklök; c) lök- 

formiga blomknoppar, t. ex. Kabbelök ; 

d) lökformiga frukter, t. ex. Lökäpplen, 

Lökpäron. 

Löksuga, f., en ört af slägtet Teu- 
crium L., tillhörande Sugeväxterna, 
men blommorna sakna öfverläpp, och 
vår art (liksom en Norsk) utmärker 
sig genom löklukt: T. Scordium l. 
Flera utländska arter af detta slägte 
hafva sjelfständiga namn. Gamander 
kan ej hänföras till vår art. 

Lökväxter benämnas alla Lilje- 
växter som hafva lökar, men ej höra 
till Lökslägtet, stundom äfven andra. 
I dessas slägtnamn ingår vanligen lök, 
t. ex. Stjernlök, Vårlök m. fl. 

LÖnke^ m., en i vatten nedsänkt 
mossa, vida afvikande från öfriga Mos- 
sor: Fontinalis L. {F. antipyretica L.) 
LÖUII9 f., ett allmänt kändt slägte 
bland Löfträden, utmärkt af flikiga 



76 



LOPEGRAS — MALORT 



blad, samtidigt med löfven utslående 
gulgröna blommor med åtta ståndare: 
Acer L. Lönnarne bafva vårtiden en 
sockersöt saft, i synnerhet den Nord- 
amerikanska Sockerlönnen (^4. saccha- 
rinum L.), af bvars saft socker beredes. 
De hos oss allmännare kända arter- 
na äro: 

Svensk Lönn {A. platanoides "l,), 

med spetsflikiga blad och upprätta 

blomvippor. Vild. 



Tysk Lönn {A. Pseudoplatanus L.), 
med trubbflikiga blad och hängande 
blomklasar. Planterad. 

(Nafverlönn upptages särskildt.) 
Långs öf ver dörren ett bårkläde hängde 
Utaf de gulnade lönnarnas blad. 

DAHLGREN 2: 264. 

fLÖpe^räs, n., Öland = Gulmåra. 

Användes till mjölks ystning. 
fLösseg'räs,n.,Boh.=Kattmynta. 
Lösta, Löxa, se Lösta. 



M. 



Mådd, m., ett med Mara närför- 
vandt örtslägte, med blekblå blommor, 
omgifna af allmänt hylle: Sherardia 
L, — Äkermadd (5. arvensis l.) kallas 
af Wahlenberg Blåmadra. 

Madra^ f., örtslägtet Asperula L., 
närbeslägtadt med Mara, men ekildt 
genom blommornas pip. Vi ega deraf 
två inhemska arter: 

Färgmadra {Ä. tinctoria l.), med 
i krans sittande smala, jemnbreda 
blad. Se Linnés Gotl. resa 238. 

Myskemadra {A. odorata l.), med 
åtta i krans sittande lancettlika blad ; 
synnerligast utmärkt genom sin väl- 
lukt. Kallas vanligen Myska. 
Ann). Namnet Madra, ännu för detta 
slägte bibehållet på Gotland och Island, 
tillades fordom alla Måraväxter. 

f Madun, n., Smal. ^ Ängdun. 

Mahogny, n., ett vackert och hårdt 
träslag, som erhålles af Sioietenia Ma- 
hagony L. från Sydamerika. 

Majblomster, n., en obestämd be- 
nämning på flera vårblommor, olika i 
olika landskap, t. ex. Konvaljen, Maj- 
hvifvan (Österg.), Mjödörten (Dal.), 
flera arter af Solöga (Vestm.) o. s. v. 

Majbräkeil, n., en Bräken-art, som 
i systematiska arbeten föres till slägtet 



Bergspring, men är till utseende och 
växtsätt så lik Ormbunkeslägtet, att 
den måste behålla sitt sjelfständiga 
namn : Asplenium Filix femina (l.). 

f Majgräs, n.=Myskegrä8, Vår- 
brodd m. fl. 

Majhyifva, se Hvifva. 

Majlilja, f., äldre, ännu i vissa 
orter brukligt namn på Konvalje. 

f Majnyckel = Gullivifva, enligt 
Dalin. Mig obekant namn. 

Majs, m., ett särdeles bördigt sädes- 
slag, med skilda han- och honax: Zea 
Mnys L. Majsen tillhör ursprungligen 
Amerika och odlades der före Europé- 
ernas ankomst. 

Den höga majs, som axets yta fyller 

Med korn i perlors form, dem mogna- 
den förgyller. 

OXENSTJERNA 2: 130. 

f Makrasse, m., Smal. = Äng- 
krasse. 

i Malya, f.. Latinska namnet på 
Kattost, hvilket ej kan tillhöra Sven- 
ska språket. 

Malört, f., en för sin beska smak 
allmänt bekant art af slägtet Gråbo : 
Artemisia Absinthmm L. — Malörten är 
efter allmogens uppfattning en symbol 
af ångern. 



MANCENILJTRAD — MARFIOL 



77 



Honing du bjuder min mun, och mal- 
ört ger du mitt hjerta. 
BOTTIGER 2: 155. 

Manceniljträd, n., ett Vestindiskt 
träd af Törelfamiljen: Hijypomane 
Mancinella L. Innehåller ett bland de 
häftigaste slags gift i växtriket. 

Mandel, m., frukten af Mandel- 

trädety tillhörande Stenfruktträden, 
inhemskt i Orienten och södra Europa : 
Amygdalus comviunis L. 

Gif ock med omsorg akt när mandel- 
trädet i skogen 

Står af sin blomning hölj dt med sänkta 
doftande grenar. 

ADLERBETH 59. 

Dvergmandel, en lågväxt buske 
med röda blommor, hvilken tål vårt 
klimat och odlas som prydnadsväxt: 
A. nana L. 

Mandelpil, se Pil. 

f MandelpotateS. Dylika till träd- 
gårdsspråket hörande benämningar an- 
ser jag icke böra upptagas. 

f Mandelsäf, se Jordmandel. — 

Namnet utgår alldeles ; den ifrågava- 
rande växten tillhör ej Säfslägtet. 

Mangroveskogar, m. pl., upp- 
komma på de af tidvattnet öfverskölj- 
da hafsstränderna i heta zonen genom 
träd, tillhörande Rhizophorece r. Bk., 
hvilka från grenarne nedskjuta rot- 
slående luftrötter och sålunda bilda 
ogenomträngliga skogar. 

Maniok, m., ett stärkelseartadt 
mjöl, som erhålles af roten på Manihot 
utilissima Pohl. Kallas ock Tapioka. 

Mannablod, äfven Danskablod, 

n. = Sommarhyll. »Mannablodet stod 
nu i full blomma och uppf ylde hela trak- 
ten med sin lukt». Linnés Öl. resa 304. 
Om denna ört den »sagan går, att den 
på ingen annan ort i verlden skall finnas 
mer än endast vid Kalmare slott, derest 
hon skolat uppsprungit af Svenskars och 
Danskars blod». Ders. 35. — Alldeles sam- 
ma sägen finnes i England, der växten 
kallas Daneshlood, vid en by nära Chippen- 
ham, hvarest fordom ett fältslag stått 
med Danskarne. 



Mannagräs, n. (Mannagröe), ett 

vattengräs med långsträckta, mång- 
blommiga, borstlösa småax och på 
vattnet flytande blad: Gly ceria jluitans 
R. Br. Af dess frön erhållas Manna- 
gryn. »Mannagryn, samlade här i lan- 
det (Skåne), sågos ... så vackra och klara 
som någonsin utländska». Linnés Sk. 
resa 263, 

Anm, Kallades förr i- systematiskt ih- 
teresse Mannasvingel, men detta namn 
är origtigt och numera obrukligt. 

Mannaträd, n., en i södra Europa 
växande art af slägtet Ask, Fraxinus 
Ornus L., hvilken eger fullständiga 
blommor med blomfoder och blom- 
krona, som båda saknas på vår Ask. 
Af dess utsvettande, stelnade saft er- 
hålles den i handel förekommande 
Manna. 

Mansblod, n., ett gammalt och 
ännu brukligt namn på Johannesknopp 
{Hyjjericum quadrangulum och. per fo- 
ratum L.). De krossade blomknoppar- 
ne lemna en blodröd fläck. 

Manschetter, m. pL, en i träd- 
gårdsspråket vanlig benämning på 
Spikklubban. 

Manskraft, f., ett mycket afvikan- 
de slägte bland Umbellaterna, med 
styfva, läderartade, taggiga blad och 
blommorna i ett hufvud: Eryngium 
maritimum L. Manskraften växer på 
sandiga hafsstränder. 

Mar- ingår i flera arters eller af- 
arters namn, betecknande dels kärr, 
t. ex. Marbjörk, Martall, dels låga, 
sandiga hafsstränder, t. ex. Marfiol (se 
nedan), Margräs eller Marhalm {= 
Sandrör), Marvide {Salix angustifo- 
Ha Fe.). 

f Marchantsmossa = Jordlunga. 

Utgår alldeles. 

Marfiol, f., en ört af Korsblomstri- 
ges familj, med gredelina blommor och 
kantiga, icke uppspringande skidor: 
Cakile maritima Scop. Kallas äfven 
Vild Lackfiol. 



78 



MARI^ — MELON 



Mariae, se Jungfru Mariae. 
Marientistel = Sempertin. 
Marksmultron, se Smultron. 

Mar-risp, m., ett på liafsstränder 
växande örtslägte med breda rotblad 
och bladlös, mycket risgrenig stängel : 
Statice L. 

MarsTiol, se Viol. 

Maskfrö, n., maskdödande medel, 
som erhålles af flere Bo växters frön, 
företrädesvis af en art Gråbo, Artemisia 
Santonica L., äfven af Renfana. 

Maskmjöl, n.= Lumrik (se Matt- 
lummer). 

f Maskros, f. = Smörblomma. 
Ett nyare namn, som likväl ingått 
hvarken i folkspråket eller skriftsprå- 
ket. Någon rimlig hänsyftning deri 
kan jag icke finna. 

f Maskrot, f., benämnes i Dalins 
ordbok roten af Spigelia Anthelmia L. 
Örten hvarken odlas eller växer vild 
hos oss och är för Svenska allmänhe- 
ten obekant. 

f Maskull, f., svampslägtet Arcy- 
ria Hill ; egentligen ludden i dess och 
slägtet Trichice Hall hyllen. Utgår. 

Mastix, m., ett Ijusgult harts, som 
erhålles af Pistacia Lentiscus l. från 
Orienten. Mastix användes till rökelse. 
Se Heseh. 27: 17. 

Masur- tillsättes växtnamn för att 
utmärka hårdare träslag, t. ex. Masur- 
björk, Masurlönn. 

Matledsqvistar, m. pl. Namnet 
tillkommer rättast Besksöta, men öf- 
verföres ofta i de vestra landskapen pä 
Svensk Caprifolium. 

Matolja, f., pressas icke blott af 
Oliv, utan äfven af Vallmo. 

Mat-rhabarber, se Rhabarber. 

•hMatsyamp = ätlig svamp. Nam- 
net är obrukligt och alltför obestämdt 
att föras till någon viss art. 



Mattgräs, n. ^ Mattlummer. 

Mattliimmer, se Lummer. 

Mattram, m., bildadt af Lat. Ma- 
tricaria {M. Parthenium L.), men van- 
ligen fördt till Battram (se der). Nam- 
net, ofta förekommande i äldre skrifter, 
är nu utgånget. 

f Maiiritia-paim, obekant för 

Svenskar. 

Meccabalsam, m., ett harts, inne- 
hållande eterisk olja af ett med Tere- 
binten beslägtadt träd i Arabien: Bal- 
samodendron gileadense Kunth {Amyris 
gileadensis L.). 

f Meja, f. (Hvitmeja), Skåne, enligt 
Linné = Hvitsippa. Utdödt namn. 

Mejram, m., en allmänt odlad 
kryddväxt, tillhörande slägtet Koning: 
Origanum Majorana L. 

f Melblomster, n. = Majhvifva. 

Melilot, m. = Amur. Det förra 
namnet är nu vanligen brukligt; be- 
kant är t. ex. Melilotplåster. 

Mell, Mellre, f., ett med Molla^ 
närförvandt örtslägte, men har alla' 
blommor likformiga och tvåkönade: 
Chenopodium L. Mellens blad äro van- 
ligen mjöliga, pch namnet härledes af 
mel, mjöl. (Äfven Mjölkroten hör, 
enligt Linné, till detta slägte.) De be- 
kantare arterna äro: 

Bymell, med triangulära blad: Ch. 
urbicum L. 

Rödmell, med romboidiska, glän- 
sande blad: Ch. rubrum L. Föres i 
systematiska verk till slägtet Smink- 
bär. 

Stinkmell, med äggrunda, helbräd- 
dade blad : Ch. Vulvaria L. 

Svinmell, med olikformiga, vågiga 
blad, hvitmjöliga blomklasar: Ch. vi- 
ride h., äfven Atriplex patula L. 

Melon, m., en odlad, välkänd art 
af Gurkslägtet: Cucumis Melo L. 



MENNISKOLIF — MJOLGRAS 



79 



Re'n är den varma bänk utaf meloner 
klädd, 

Som rundas under glas vid jordens 
låga bädd, 

Der sommarn deras skal med blom- 
mans likhet målar 

Och gjuter svalkans saft i deras gula 
skålar. 
OXENSTJERNA 2: 54. 

Meuniskolif^ n., se Fnrparvinda. 

T Menniskovän, m., ett gammalt, 
^nu obrukligt namn på Snärjegräs, 
emedan denna växt hänger sig fast vid 
kläderna. Jfr Snarmåra. 

Mespel (mindre rigtigt Mispel), m- 

1) Egentligen ett buskslägte bland 
Kärnfruktträden, med större, upptill 
skålformiga frukter: Mespilus germa- 
nica L. Denna är mera sällan odlad. 

2) Vanligast, men oegentligt gifves 
namnet Mespel åt Amelanchier cana- 
densis Med. {Mespilus canadensis L,), 
en buske, äfven tillhörande Kärnfrukt- 
träden, med små svarta, ätliga bär. 
.3) Afvenledes Oxbärsbnsken {Cotone- 
aster vulgaris Lindl.) bar i systemati- 
ska arbeten blifvit kallad Mespel, men 
då den numera ej räknas till Mespel- 
slägtet, bör sådant namn på denna bu- 
ske försvinna. 

f Midsommarsblomster, n. I 

anseende till den stora utsträckning 
ocb följaktligen de olika klimat Sverige 
eger, är det klart, att detta namn an- 
vändes olika i flera landskap. Sålunda 
hänföres det i Skåne till Hästfibla, i 
Småland till Nosserot, i Vermland till 
Knylbräcka, i Medelpad till Ängs- 
näfva (i Jemtland kallad Jansmesse- 
blomster), i Vesterbotten till Ällmänt 
Solöga. Vill man derföre upptaga nam- 
net i en Svensk ordbok, bör det endast 
tydas med örter, som blomstra vid mid- 
sommarstiden. 

TMillefolinm, n., rent Latin, men 
brukas ofta i talspråket för Röllika. 

MinneSTiol, f., Atterbom = Styf- 
morsviol. 



Mire (Tysk. Miere), m., Visby = 
Våt-arv. 

Mispel, se Mespel. 

Missne, n. (i Dalarne f.), äfven 
Mäss, en i kärr växande ört med tjock 
rotstock, bjertlika blad, tjock blom- 
kolf, omgifven af ett på inre sidan 
bvitt bolster, och med röda, tätt sit- 
tande bär: Calla palustris L. Af Miss- 
nets tjocka rot beredes i Norrland bröd 
i missväxtår. 

Mistel, m., en på träd växande, 
ständigt grönskande buske med ledade 
stjelkar ochhvita, enfröigabär: Viscum 
album L. Misteln (Isl. mistilteinn) är 
välbekant i nordiska mytologien. — 
Af Mistelns bär kokas fogellim. 

f^Mjella, Holtemjella, f., Dalsl. 
= Ängskovall. 

Mjeltbräken (föråldradt: Mjelt- 
gräs), n., en hos oss sällsynt Bräken- 
växt (förekommande på Gotland), med 
odelade, vid basen bjertlika blad med 
linieformiga fruktplättar på undre si- 
dan: Scolopendrium officinarum Sw. 

Mjödört, f., en på fuktiga stäl- 
len allmän, parbladig ört, tillhörande 
Brumväxterna, med stor blomruska i 
toppen, hvita, starkt honungsluktande 
blommor: Spircea Ulmaria L. Har tal- 
rika benämningar i mellersta och norra 
Sverige, men det i Göta rike (äfven 
Danmark och England) allmänt bruk- 
liga namnet Mjödört är det mest ka- 
rakteristiska. 

Mjölda^^, f., en på lefvande väx- 
ter parasitisk, högst skadlig svamp, 
bildande mjöl-lika fläckar med små 
gulbruna knappar: Erysiphe Hkdw. fil. 
Den mycket omtalade Drufsjukan i 
södra Europa {Oidium TucJceri Berk.) 
är en outbildad form af Mjöldaggen. 

Mjöldryga, f. = Brandkorn. 

f Mjölgräs, n. = Svinmell. Obruk- 
ligt namn. 



80 



MJOLKBLOMSTER — MOLLAVAXTEE 



Mjölkblomster, Medelp.^Mjölk- 
ros, Upl., Trimjölksgräs, Angerm., 
ett mycket obestämdt namn i folk- 
språket. Torde rigtigast hänföras till 
Kabbelök, enligt namnets användande 
i nämnda provinser, men tillägges tem- 
ligen allmänt Smörblomman, och i 
Dalsland Leontodon autumnalis L. 

Mjölke^ m. (Mjölkgräs Dal., Imjöl- 
ke Nerike, Illermjglke Hels., Rå- 
mjölksgräs Österg., Aldermjölk Fran- 
ckenius, att förtiga de rådbråkade ut- 
talen i Dalarne), ett ständigt vexlande 
namn på Kropp, svnes vara det för- 
herskande i mellersta Sverige, liksom 
Älmocke i norra och Ällonmärke i 
södra, och dessa så skilda benämningar 
gå genom medelformen öfver i hvar- 
andra. 

Mjölkflbla; f., vanligen, men min- 
dre lämpligt Mjölktistel^ m., ett ört- 
slägte af Fibleväxterna, med ymnig hvit 
mjölksaft, i kanten småtaggiga blad: 
Sonchus L. 

Allmän Mjölkfibla {S. oleraceus 
L.), ett besvärligt, ettårigt ogräs i träd- 
gårdar. 

Fet Mjölkfibla, Äker-mjölkfibla 
{S. arvensis L.), ett större, mångårigt, 
svårt åkerogräs. 

f MjÖlk^ubbar, m. pl., Dalsland 
= Blåsuga. 
,/i'"'..f Mjölkpungar, m. pl., Upl. = 
'^■'%^k--2rofver. 

--Mjölkros, f., se Mjölkblomster. ' 

Mjölkrot, f., Rosl., en mångårig 
art af slägtet Mell : Chenopodium Bo- 
nns Henricus L. — Af Wahlenberg fö- 
res namnet till Mossrot. 

Mjölkskifllng, Mjölksopp, m., 

ett slägte bland Skifsvamparne, hvars 
arter brutna utsippra en mjölksaft: 
Lactarius Psrs. Hit höra Brötling, 
Fepparling, Riska, som äro särskildt 
upptagna. 

f Mjölktistel, se Mjölkfibla. 



Mjölkyial, m., Medelp. = Ängs- 
kovall. 
Mjölk-ysta, f. = Gulmåra. 

T Mjölköka, f., öfversättning af 
Polygala (se Jungfrulin), ett namn 
som förekommer i böcker, men för öf- 
rigt ej brukas. 

Mjölkört, f., en gemensam benäm- 
ning på arterna af slägtet Törel, spe- 
cielt på Reforms-töreln {Euphorbia 
Helioscopia L.). 1 sammansättningar 
bortfaller ört, t. ex. Räfmjölk {E. Peplus 
L.) och Vargmjölk (Kärrtörel, E. pa- 
lustris L.), af Bromelius kallad Djef- 
vulsmjölk. — Enligt Linné (Sk. resa 
240) öfverföres namnet Mjölkört äfven 
till Höstfiblan. 

Mjöl-laf, utgår, se Laf. 

MjÖlonriS, n., en liten, nedliggan- 
de, ständigt grönskande buske af Ljung- 
familjen, med ofvan blomkronan sit- 
tande bär, hvarigenom denna buske 
skiljes från Lingonriset: Arctostaphy- 
los Uva ursi (l.). Frukten kallas Mjö- 
lon, Mjölbär. — Jfr Fjellbär. 

Du landets fria bygd, 

Som . . . plundrar tufvans skatt och 
stryker mjölonlöfven. 

DAHLGREN 1: 31. 

Mjölöka, f. = Brandkorn. 
Mobjälla, f.,Vesterg.=Linnésört. 
MoUa, f., ett artrikt örtslägte, när- 
förvandt med Mell, men har två slags 
blommor, jemte tvåkönade äfven olik- 
formade honblommor: Atriplex L. De 
mest bekanta arterna äro: 

Svinmolla, som är ett allmänt ogräs 
på odlad jord: A. patula L. 

Trädgårdsmolla, hvilken allmänt 
odlas och användes som spenat: A. 
hortensis L. 
MoUayäxter, naturliga familjen 
Chenopodiacece Dcmort., Tvåhjertblads- 
växter med kronbladslösa, merendels 
femtaliga blommor och med hinnfrukt. 
Blommorna äro små, gröna. Hit höra 
Molla, Mell, Sodaört, Saltört, Glas- 
ört m. H. 



MOLTER — MOSSA 



81 



Molter, f. pl., i de vestra landska- 
pen, Miilter i Dalarne, = Hjortron. 

Monke^ m., en ettårig växt,'all!nän 
i södra Sverige, med blå blommor i ett 
rundt hufvud på korta skaft: Jasione 
montana L. Ursprungliga namnet är 
Munkhatt, men nu är Monke allmänt 
antaget. 

Mor (skog) ingår i några växtnamn, 
såsom Morhattar, Morkulla, Mortåg. 

Morell, m., en afart af Körsbär. 

Morgoiistjerna, se Stjernlök. 

T Morhattar, m. pl., Dal.=Skogs- 
näfva. 

Mo-ris, n., Ångerm. = Ljung. 

Morkiilla, f. Dal. = Dufkulla. 

Morrot (äfven Morot), f., en all- 
mänt odlad växt af Urabellaternas fa- 
milj, med fintaggiga frukter: Daucus 
Carota L. Den odlade Morroten bar en 
tapplik, köttig, ätlig rot; den vilda der- 
eniot en smal, träaktig. Se Barkenrot. 

Mortåg", äfven Myrtåg, m., Norrl., 
en art af Ormrot, Lilla Ormroten 
(Franckeuius). Se Ormrot. 

Mosisroser, f. pl., RosL, en art af 
Blåklocka, Campanula glomerata L. 

Mossa, f., en talrik klass af Grodd- 
trådsväxterna {Musci L.), med tydligt 
utbildade vegetationsorganer och spor- 
kapslar, men utan spiralkärl. Den för- 
delas i Löf- ocb-Lefvermossor. — »Mers- 

sor kallas (inom växtriket) slafvarne, som 
tjena växterna, dem de täcka för vinter- 
kölden, skydda för solhettan, fria för rut- 
nelsen, men vika för alla andra». Linné 
Delic. nat. 14. 
Ett hyende, prydt af den nyfödda sippan 
Och virkadt af mossornas sammet, der 
låg. 
LiNG 1: 16. 
Anm. Mossa har från äldsta tider varit 
en gemensam benämning på alla Grodd- 
trådsväxter, utom Bräkenväxterna och 
Svamparne. Numera afsöndras allmänt 
Lafvar och Alger, som olämpligt äfven 
kallats mossor. De talrika Laf arter, hvil- 
ka af Linné och äldre författare blifvit 
upptagna under Mossa som slägtnamn, 
upptagas här under Laf. De egentUga 

Fries, Svenska växtnamnen. 



Mossorna äro så lika till utseendet och 
utan synnerlig användbarhet, att få haf va 
egna namn i tal- eller skriftspråket. Våra 
botanister ha väl gifvit Svenska namn åt 
de flesta slägten, men som dessa äro un- 
derkastade oupphörlig söndersplittring, 
och allmänheten visst icke kommer att 
urskilja dem, anser jag onödigt att upp- 
taga ifrågavarande namn. Endast några 
få, som förekomma i folkspråket och som 
bland de af Liljeblad och Wahlenberg 
gifna kunna lättare urskiljas, äro här 
nedan anförda. 

Björnmossa, arterna af slägtet Po- 
lytrichum Dill., som i folkspråket har 
talrika benämningar. Särskildt upp- 
tagen. 

Bullmossa,Bullemossa (Liljeblad), 
slägtet Splachnum L., i synnerhet S. 
luteum och rubrum L., de vackraste 
mossor i verlden. Wahlenberg be- 
nämner denna mossa Parasoll- och 
Solskärmsmossa. 

Droppmossa,7'oriM/a ruralis Ehkh., 
som växer på halmtak, hvilka efter 
regn länge droppa af den i mossan 
stannade fuktigheten. 

Hvitmossa, särskildt upptagen. 

Ljussläckaremossa (Wahlenberg), 
slägtet Encalypta Schbeb., lätt skildt 
genom sin klocklika mössa. 

Raggmossa, slägtet Racomitrium 
Brid., arter af Grimmia Hedw., eller 
mossor med hårspetsade blad. 

Rödmossa = Hvitmossa. 

Snigelmossa, slägtet Jungerma^- 
nia L. ^i<*tfc-^ ■ ^^'• 

Sotmossa, sVågtet ér^^eäJ^Ks. 

Stjernmossa (Liljeblad),*' slägtet 
Mnium L. 

Svallmossa, Leucohryum glaucum 

Hampe. 

Trälmossa, åtskilliga mossor, mest 
Hypna L. på magra ängar. 

Viskmossa = Björnmossa, äfven 
större arter af slägtet Dicranum Hedw. 

Vispmossa, se särskildt. 

Väderleksmossa (Wahlenberg), 
Funaria hygrometrica Hkdw. 

Väggmossa, de större arterna af 
Hypnum L., %?Lmva. proliferum, parie- 

6 



82 



MOSSATOF — MUSFIBLA 



tinum L. Användes att stoppa i väg- 
gar. 

Mossatof^ se Tof. 

Mossros, f., en odlad art af Törnros. 

Mossrot, f., en art af Umbellat- 
slägtet Peucedanum L., med findelade 
blad ocli platta frukter, utmärkt för 
rotens brännande smak, hvaraf den fått 
namnet Finsk Ingefära. Jfr Ingefåra. 
(I Nerike skall äfven Calla L. benäm- 
nas Mossrot.) 

Movippa, se Vippa. 

Mulbärsträd, n., ett i de varma 
länderna talrikt slägte, med halloulika 
frukter, Mulbär. Deraf odlas hos oss 
två arter: 

Hvitt Mulbärsträd {Morus alba 
L.), med hvita bär. Dess blad lemna 
den yppersta föda för silkesmasken. 

Svart Mulbärsträd (M. nigra l.), 
bvars brunsvarta bär äro synnerligen 
läckra. 

T Multegräs, n., Vesterg. = Mjöd- 
ört. 

Multer, se Molter. 

Munkfnat, n. (Munklöss), en 
art af slägtet Cynoglossum L., tillhö- 
rande de Skrufblomstriges familj, med 
mjukhåriga blad och med frukter som 
genom hakformiga piggar fästa sig vid 
kläderna: C. ofjicinale L. Har en stin- 
kande lukt. — Jfr Hundtunga. 

Munkliatt, m., se Monke och 
Munkskalle. 

f Mimklmfvud, n., Dalsland = 
Smörblomma. Namnet har samma 
hänsyftning som Skallnacke, brukligt 
i Österg., och Priestcrotvn i Engelskan. 

f Munk-kål, m., Söderm. ^Blac- 
ken. 

Munkmössa, f., en med Missne 
närförvandt växt, men med han- och 
honblommor åtskilda, fastän pä sam- 
ma kolf (hos Missnet äro de blandade 
om hvarandra) : Arum macidatum L. 



Munkmössan har en skarp, brännande 
smak. Kallas äfven Dansk Ingefära. 

— Hos Franckenius benämnes den 
Munkepes, hos Tillandz Munketyg. 

— Jfr under Munkskalle. 
Munkpeppar, m. = Bitterfet- 
knopp. 

Munkskalle, m., Munkhatt, 
MunkniÖSSa, allmän benämning på 
en art af slägtet Stormhatt, med stora, 
blå, hjelmlika blommor: AconitumNa- 
pellus L. eller snarare A. Cammarum L. 
Kallas äfven Blåmunk. 

Anm. Enligt Linnés Fl. Svec. skall 
namnet i Jämtland öfverföras på den 
himmelsvidt åtskilda Kamillblomman. 

Murgrön, Murgröna, f., en stän- 
digt grönskande buskväxt, som för- 
medelst luftrötter klänger sig uppför 
klippor, murar o. s. v. Hedera Helix L. 
Murgrönan var helgad åt vinets gud, och 
dess rankor inbjuda än till hans hyllning. 

Och murgrönsrefvans helga krans sig 
knöt 

Betydningsf ullt om silfvergråa håren. 

STAGNELIUS 1: 135. 

Der rankan sig lindar kring lagrarnas 

stam 
Och murgrön kring hjeltarnes stöder. 
BESKOW 1: 165. 

Murkla, f., en läcker vårsvamp 
med på öfre sidan nätådrig, oftast 
sockertoppslik mössa: Morchella escu- 

lenta Pers. 

Stenmurkla, en med Murklan be- 
slägtad ätlig vårsvamp, men med 
upphöjda, vridna åsar på mössans 
öfre sida: Gyromitra esculenta Fr. 

Mur-ruta, f., en art af slägtet Berg- 
spring, med tredeladt sammansatta 
blad, småbladen vigglika: Asplenium 
Ruta muraria L. 

f Murört, f., ett mycket opassande, 
obrukbart namn på Gypsophila mura- 
lis L. 

Musflbla, f. (äfven Musöron), en 

afdelning af Hökfibleslägtet, vanligen 
utskjutande refviga rotskott, med ut- 
märkt små frukter: Pilosella Fr. 



ilUSKOTTRAD — MYRTEN 



83 



Muskot-träd, n., ett ständigt grön- 
skande träd på Moluckerna: Myristica 
moschata Thunb. 1^'rukten kallas Mu- 
skotnöt ocli det kärnen omgifvande 
skalet Muskotblomma. 

Musrumpa, f., se Mustippa. 

Musseron, m., en ätlig svamp af 
Skiflingarnes slägte : Agaricus gambo- 
sus Fr, 

Mustippa (äfven Musruuipa)^ f., 

en mycket liten växt af Ranunkelfamil- 
jen, med bar, enblommig stängel ocli 
långt utdraget fruktfäste: Myosurus 
minimus L. 

T Mlistörne, enligt Dalin Rusens 
aculeatus L. Förkastligt ocli obrukligt 
namn, efter Tyskans Mäusedom. 

Musärt^ f., Vesterg. (Musapjask) 
= Sparflins. 

Musöron^ n. pl., se Musfibla. 

Musört, f., ett till Boväxterna hö- 
rande slägte : Filago L,, små gråludna 
växter med hela blad och gyttrade 
blomkorgar. 

Myggblomma, f., ett i kärr växan- 
de örtslägte af Nosseväxternas familj, 
med mycket små, gulgröna blommor: 
Malaxis Sw., äfven Sturmia Reich. 

Mynta, f., ett artrikt slägte af Suge- 
växternas familj, med nästan regel- 
bundna, fyrklufna blommor, och mer 
eller mindre behaglig aromatisk lukt: 
Mentha l. Utom de vilda Myntorna 
hafva flera arter från äldsta tider varit 
odlade sä väl för sin vällukt som för 
medicinskt bruk. 

Grön Mynta {M. viridis l.), glatt, 
grön, med blommor i ax. 

Grå Mynta {M. silv estris l.), lik 
den föregående, men graluden. 

Hästmynta {M.aquatica l.), blom- 
morna i ett hufvud, bladen släta. En 
förändring häraf med blommor i krans 
uti bladvecken kallas Vild Hjertans- 
fröjd. 



Krusmynta {M. crispa l.), blom- 
morna i ett hufvud, bladen inskurna 
och krusiga. 

Myskmynta {M. sativa l.), se mer- 
tansfröjd. Denna odlade art är den 
mest välluktande af alla, vida skild 
från Vild Hjertansfröjd, med hvilken 
den dock af botanister förvexlas. 

Trädgårdsmynta- {M. gentilis l.), 
blommorna i småludna knippen uti 
blarlvecken. Odlad och förvildad. 

Akermynta {M. arvensis l.), blom- 
morna i kransar uti bladvecken. Har 
obehaglig lukt och kallas deraf ofta 
Horsamynta. 
Myr- ingår i flera sammansättnin- 
gar, utmärkande dels arter, dels för- 
ändringar, växande i kärr, t. ex. Myr- 
björk, Myrgran m. fl. 

Myrag, m., ett slägte bland Half- 
gräsen, likt Ag, men mycket mindre: 
Rhynchosporav AHj.. Af Myragen finnas 
två arter, en med hvita småax {Rh. alba 
Vahl.), en med bruna {Rh.fusca Vahl.). 
Myrbjörk, se Björk. 
Myrbräcka, se Bräcka. 
i Myrbär, n., Angerm. = Tranbär. 
i Myrduu, Myrkulla = Ängdun. 
Myrkong, m., se Kungsspira. 
Myrlaf, se Laf. 

Myrrlia, f.,en välluktande kåda,som 
utflyter ur Balsamodendron Myrrha 
LiNK, hvilket träd flnnes i Arabien och 
Abyssinien. Omtalas flerstädes i bibeln, 
f Myrstut, m., Jemtl. ^ Strätta. 
Myrten, m., en ständigt grönskan- 
de buske från södra Europa, hvilken 
hos oss allmänt odlas inom \\lMs: Myrtus 
communis L. Akta kärlekens symbol. 
Den första (kransen) var af myrten. 

Dermert kröntes 
Den lycklige, hvars ömma tro belöntes 
Af den förnämsta skönhets ädla hand. 
LEOPOLD 2: 291. 
Unga flicka, i din vår 
Bind dig myrtenkransen. 

FRANZÉN 1: 140. 



84 



MYRTAG — MOETGRAS 



f Myrtåg, se Mortåg. 

f Myrtåg-er, f. pl., Verml. = Lin- 
nésört. 

Myska, f., gemensamt namn för 
flere välluktande växter, Scåsom Myske- 
gräs {Hierochloa odorata wg.), Myske- 
madra (se Madra), Myskmynta (se 
Mynta), Skogsmysk = />m«fert borea- 

Us L. 

Måbärsbuske, m., en art af släg- 
tet Ribs, med upprätta blomklasar och 
röda bär (Måbär) med fadd smak: Ri- 
bes alpinum L. Jfr Linnés 01. resa 7. 
Månadsros, f., en odlad art af 
Törnros : Rosa clamascena ait. 

Månflol, f., ett örtslägte af Kors- 
blomstriges familj, med blå blommor 
och stora glänsande skidor: LunariaL. 
— Månört, Atterbom 1: 89. 

fMångbladslaf, falskt och obruk- 
ligt namn; utgår alldeles. 

Mara, f., ett artrikt örtslägte, skildt 
från öfriga Måraväxter genom platta 
blomkronor utan pip: Galium L. Af 
hit hörande arter äro följande mera 
allmänt kända: 

Allmän Mara {G. boreale l.), upp- 
rätt, med fyra blad i krans, hvita 
blommor, håriga frukter. 

Hvitmåra {G. Mollugo l.), upp- 
stigande stjelk, åtta blad i krans, hvita 
blommor, glatta frukter. 

Gulmåra {G. verum l.), lik den näst 
föregående, men stjelken upprätt, 
blommorna gula. Har talrika namn 
i folkspråket. 

Snarmåra {G. Aparine l.), med 
snärjande stjelk; hänger sig medelst 
krokiga taggar fast vid kläder och an- 
dra föremål. Kallas vanligen Snärje- 
gräs. 



Mårayäxter, Tvåhjertblads växter 
med sambladig blomkrona ofvau om 
den af tvenne småfrukter sammanväx- 
ta frukten, med två märken : Rubia- 
cece Juss. 

Märke, n., ett i vatten växande ört- 
slägte af Umbellaternas familj, med 
enkelt parbladiga blad och femnerviga 
småfrukter: Stum l. Namnet tillhör 
ursprungligen Selleri, men är nu all- 
mänt öfverfördt till slägtet Sium. En 
art har de under vatten växande bladen 
dubbelt parbladiga: S. latifolium L. 

rMärrbjälla, f., Dalsland = Blå- 
klocka. 

Märrblomster, n., Dalsland = 
Hästfibla. 

Märrmynta, f., Boh. = Konig. 

Märrpissegräs, n., Vesterg, = 
Drakblomma. 

Mäss, n., se Missne. 

Mästerrot, f., en mångårig ört af 
Umbellaternas familj, med dubbelt tre- 
delt-sammansatta blad och platta del- \/' 
frukter: Imperatoria Ostruthium L. 

MÖblomma, f., en med Valmo när- 
beslägtad ört, men med långa, horn- 
lika, tvårummiga skidor: Glaucium 
TouRN. Vår inhemska art har gula blom- 
mor: G. luteum Scop. 

Mögel, n., åtskilliga veka, ull- eller 
hårlika svampväxter, allmänna på för- 
ruttnande organiska ämnen, med frö- 
korn i spetsen, dels inom en blåsa 
{Mucor MicH,), dels bara i ett hufvud 
(Aspergillus Mioh.) eller radade i pen- 
selform {Penicillium Link). 

f MÖrklaf utgår alldeles. 

Mörtg-räs, n., Gotl. = Hvitfet- 
knopp. 



NACKEL — NARFVAXTER 



85 



N. 



f Nackel, m., Nackblomster, n., 

ett af Liljeblad bildadt uamn på Hök- 
fibla {Hieracium L.), men utan känd 
härledning och som hvarken i skrift- 
språket eller det allmänna språket blif- 
vit antaget. Jfr Pr estnacke. 
f Nafvelgräs, n. (rättare Nafyel- 

Ört)^ föres af äldre författare ganska 
passande till slägtet Spikblad; i Da- 
lins ordbok föres det till utländska 
slägtet Cotyledon L., men då detta är 
i Sverige okändt, synes det mig öfver- 
flödigt att för det samma antaga ett 
Svenskt namn. 

Nafvellaf, se Laf. 

f Nafverlöniij f. (i Skåne Näver, 
efter Danskan), en buske, hörande till 
slägtet Lönn, med treflikiga blad, upp- 
rätta blomknippen: Acer campestre L. 

T jVagelgräs^ n. = Hönsarv. 

Nagelsyamp, m., en mycket liten, 
ätlig svamp, som framkommer strax 
v^ efter snösmältningen om våren: Aga- 
ricus esculentus "VVulf. 

Nagelört, f., ett artrikt slägte af 
Korsblomstriges familj, med små oan- 
senliga blommor, korta skidor: Dra- 
ba L. Den allmännaste arten deraf, 
D. verna L., skiljes nu vanligen som 
eget slägte och benämnes Rågblomma 
(Smal.). 

Nagglaf utgår alldeles. 

Najas, f., ett under vattnet växande 
örtslägte, hvilket kanske rättast bibe- 
håller Latinska namnet, såsom stam- 
förvandt med Nate; eljest kan det ock 
benämnas Nateserf. 

Najkon, se Nejkon. 

fNakling,m.=: Tidlösa. Af dess 
i trädgårdsspråket vanliga metaforiska 
benämning Nakna Jungfrun har Lilje- 
blad bildat Nakling,. som är ett föga 
lämpligt namn. 



Narciss, m. och f., örtslägtet Nar- 
cissus L., skildt från öfriga Narciss- 
växter genom en odelad krona inom 
kalkbladen. Hit höra Gul Narciss (se 
Påsklilja), Hvit Narciss (se Pingst- 
lilja) samt Jonqvill och Tazett, hvilka 
alla äro särskildt upptagna. 

Xarcissen, sörjande, som med sin blek- 
het klagar 

Mot kärleken, hvars hämnd förhärjade 
dess dagar. 

OXENSTJERNA 2: 28. 

Långs utför rabatten narcisserna buga 
Och röra på nackarne liksom i takt. 

DAHLGREN 1: 420. 

Narcissväxter, prydliga lökväx- 
ter med ett hjertblad och sex ståndare ; 
likna Liljeväxterna, men hafva frukt- 
ämnet under blomman: Narcisseoe Juss. 

Nardus, f., en från äldsta tider för 
sin vällukt prisad växt i Ostindien, be- 
slägtad med Vänderoten: Nardosta- v. 
chys Jatamansi Dkc. Den af rotstocken 
pressade saften användes till smörj else. 
»Kom en qvinna, som hade ett glas med 
oförfalskadt och kosteligit nardus smör- 
jelse». Marc. 14: 3. 

Narf, m., ett namn närbeslägtadt 
med Arv och med nästan samma be- 
tydelse, men i allmänhet tillagdt en- 
dast Narfväxterna. Liksom Arv kan 
det blott med bifogadt epitet användas 
såsom bestämdt växtnamn. Flexioner 
deraf äro Nägde, Nörel. 

Narf gräs, n., ett mycket mjukt 
och vekt grässlägte, växande på våta 
ställen, med 1— 2blommiga småax: Ca- 
tabrosa P. Beauv. 

Narf växter, familjen AlsinaceoB 
Fr., Tvåhjertbladsväxter med ledade t^ 
stjelkar, motsatta blad, ferabladigt 
blomfoder och blomkrona, enrummigt 
fröhus med centralt fröfäste. Hit höra 
Hönsarv, Spergel, Stjernblomma m. 
fl. Undantagsvis äro blommorna fyr- 
delade. 



'% 



NATA — NECKROS 



Nata, f., är i mellersta Sverige den 
allmänt brukliga benämningen ])åStel- 
laria media (L.), i Göta rike Våt- eller 
Vassarv. 

Nate, m., ett artrikt örtslägte.hvars 
samtliga arter äro vattenväxter med 
smala blorakolfvar, fyra kalkblad och 
småfrukter: Potamogeton l. Bland ar- 
terna förtjena följande, af allmänheten 
urskilda, att anföras : 

Abborrnate, med de öfre bladen 
flytande, hinnaktiga, rodnande: P. 
rufescens Schrad. Namnet tillägges i 
folkspråket äfven Gäddnaten. 

Borstnate, med borstlika, ehuru 
platta blad, alltid nedsänkta i vatten: 
P. pectinatus L. 

Grodnate, särskildt upptagen. 
Grofnate benämner WahlenbergP. 
lucens L., med nästan oskaftade, lan- 
cettlika, glänsande blad, alla nedsänk- 
ta i vatten. 

Gräsnate, med grenig stjelk, de 
nedre bladen under vattnet gräslika, 
de öfre flytande bladen hinnaktiga: 
P. gramineus L. 

Gäddnate, med flytande, skaftade, 
läd^rartade blad: P. natans L. 

Alnate, med alla bladen nedsänkta 
i vatten, hjertlika, stjelkomfattande: 
P. perfoliatus L. 
Anm. Såsom synnerligen eget må an- 
märkas, att detta örtslägte af Dalin all- 
deles förbigås och förvexlas med Nata. 

Nateserf, m., se Najas. 
Natt och dag = Lundkovall. 

Nattfackla^ f., Dictamnus olbus 
L., en hos oss såsom prydnadsväxt od- 
lad ört med hvita eller röda blommor. 
Den är mycket rik på en eterisk olja, 
som vid hög temperatur afdunstar i så 
stor mängd från blomdelarne, att, om 
hon antändes med ett ljus, hon då 
bildar en starkt uppflammande låga; 
deraf det Svenska namnet. 

Nattflol^ f., örtslägtet Hesperis L., 
tillhörande Korsblomstriges familj, 



hvars äkta art {H. tvistis L.), med smuts- 
gula, brunådriga blommor, odlas för 
den vällukt dessa sprida nattetid. Det 
samma eger äfven rum, ehuru i mindre 
grad, med Allmänna Nattfiolen {H. 
matronalis L.), som har röda blommor. 
Med lockar gula såsom solens, 
Och kinder såsom nattfiolens. 

TEGNÉR 2: 16. 
När på bergen och kring dalen 
Aftonrodnan l|gar opp, 
Sjunger Ijufligt näktergalen. 
Öppnas nattfiolens knopp. 

NICANDER 1: 431. 
I tårar liljan stod, och nattfiolen 
Sitt milda doft kring Floras bäddar göt. 
STAGXELIUS 1: 423. 
Anm. Till de ofTannämnda båda väx- 
terna hör obestridligen namnet Nattfiol ; 
men som flere växter om aftnarne ut- 
veckla en starkare lukt, har samma namn 
blifvit öf verfördt äfven till dessa, synner- 
ligast till Nosseroten och Svensk Gapri- 
folium. 

Nattskatta, f. (Tillandz), Natt- 
skategräs, n. (Retzius), är tydligen 
det Tyska Nachtschatten, Danska Nat- 
skygge, och i skriftspråket en benäm- 
ning på Solanum nigrum L., men som 
knappast ingått i folkspråket. Enligt 
Rietz har dock namnet Nattskategräs 
otvungen härledning af nattskata, en 
provinsbenämning på Läderlappen. 

Neckarot, f. = Sprängört. Se 
Linnés Vestg. resa 98—100. 

Neckblad, Neckblomster, n., 

en allmän vattenväxt med stora, hjert- 
lika, läderartade, flytande blad och gula 
blommor: Nupharluteum.Syi. (SeRlETZ 
Ordb. 467, der flera olika benämningar 
på denna växt anföras.) 

Kring kölen neckens blomster glimma, 
Och breda blad i mattor simma, 
Dem ingen bölja fuktat har. 

GYLLENBORG 1: 190. 

NeckrOS, f., lik näst föregående, 
men med mycket större, hvita blom- 
mor: Nymphcea alba L. 

Den hvita neckros reste opp 
Mot soln sin blanka silfverkopp. 

ARNELL 37. 
Fyrisån, af neckens rosor krönt. 

STAGNELIUS 1: 305. 



NEGLANTYR — NUNNEOET 



87 



Neglantyr = Lukttörne. Jfr En- 
geltorn. 

Keglika, Nejlika, se Näglika. 

(Ordet anses härleda sig från nagel, 
spik, stift; jfr T. Nägelein, hvarmed 
närmast afses Kryddnäglikan, i anse- 
ende till blomknopparnes likhet med 
små nubbar.) 

Nejkon (Najkon), n., Gotland = 
Backsmultron. Namnet kommer af 
det Ryska nika, bär, hvilket ord för- 
irrat sig till Gotland. 

Nicht, m., en från Tyskan lånad 
benämning på Lumrik. Se Mattlum- 
mer. 

Nicktistel, se Tistel. 

f Nippramsgräs = Silfverört. 

Njupon, se Nypon. 

f Njurlaf utgår. 

Nocka, f., ett särdeles gammalt, 
dyrbart namn, af det nu nästan förlora- 
de nocka, ludd. (Se Ihres Gloss.) Till- 
lägges mycket ulliga växter, men tem- 
ligen obestämdt. Jag har hört det hän- 
föras äfven till Musörten; lämpligast 
synes det mig dock tillkomma våra 
Svenska Cinerarier eller ock Tephro- 
sei'is Reich., ett med Boörten förvandt 
slägte, men med enkel hålk. 

f Nolanaber, m., Skåne, enligt 
Linnés Fl. Svec. n. 704 (enligt Sk. resa 
s. 147 : Nolanahher, i registret till bo- 
ken: A'oZonä6&ar) = Hökfibla. Nam- 
net synes vara utgånget och är sanno- 
likt förvridet. 

Nopal, m., en art af Cactus, Opun- 
tia coccinellifera Dkc. 

Noppa, f., örtslägtet Gnaphalium 
L., hittills förenadt med Kattfotsörten 
och från den skildt eudast genom två- 
könade blomhufvud. Namnet tillägges 
i folkspråket båda, äfvensom Harklöf- 
vern. 

Nosgräs, se Näsgräs. 



Nosserot, f., ett örtslägte af Nosse- 
växterna; de Svenska arterna hafva två 
breda rotblad, hvita blommor i klase 
och med lång sporre: Platanthera Rich. 
Rotknölarne hafva afrodisiska egen- 
skaper. Nosserotens blommor sprida 
om aftnarne en behaglig lukt, hvaraf de 
oegentligt blifvit benämnda Nattfioler. 

Anm. Namnets etymologi är märk- 
värdig. Tvenne tydningar förekomma, 
begge ganska karakteristiska för växten. 
Enligt den ena härleder det sig från noss, 
ett landskapsord, som är liktydigt med 
slem, hvilket väl passar till rotknölarnes 
slemrikhet. Enligt den andra kommer 
det af växtens Tyska benämning Genoss- 
wilrz, der ordet genoss, conjugium {ge har 
bortfallit i Svenskan), betecknar de båda 
förenade rotknölarne. — I Svenska folk- 
språket skola ock testiculi kallas nossar. 

NosSCTäxter, Tvähjertbladsväxter 
med mycket egendomligt bildade blom- 
mor, treskaligt, enrummigt fröhus, från 
alla öfriga skilda genom ståndarnes 
förening med pistillen till en pelare: 
OrchidecE L. 

Notblouister, n., en i de Svenska 
insjöarne vanlig växt med jemnbreda, 
inuti pipiga, tvårummiga rotblad och 
på stängeln klaslikt hängande hvita 
blommor: Lobelia Dortmanna L. De 
utländska, som prydnadsväxter odlade 
arterna af slägtet bibehålla namnet 
Lohelia. 

Nnbblaf, se Laf. 
Nubbsvanip, m., en liten, hård 
trädsvamp med gullgul disk; märk- 
värdig för sitt inom tallens ved kry- 
pande svamplager, hvarigenom träet 
snart förruttnar: Ditiola radicata Fe. 
Nunneört, f., ett i lundar växande, 
tidigt blommande örtslägte, med rund 
stamknöl, mångdelade blad och i en 
klase sittande (hos våra iphemska arter 
röda) blommor: Corydalis Vent. De 
allmännare arterna äro: 

Finger-nunneörten, med tät stam- 
knöl och fingerdelade skärmblad: C. 
bulhosa Pers. Förekommer mest i 
gamla trädgårdar. 



88 



NYCKELBLOMMA — XAFVA 



Håla Nunneörten,med ihålig stam- 
knöl ocli hela blomskärmar: C. ca- 
va (l.). 

Lilla Nunneörten, .med tät stam- 
knöl och hela hlomskärmar: C.-faba- 
cea Pers. En af de tidigaste vårväxter 
i lundar. 

Sibiriska Nunneörten, med hela 
skärmar och gulhvita blommor : C. no- 
bilis Pehs. Odlas som prydnadsväxt. 

f Nyckelblomma, f., ett af Gul- 

hvifvaus många namn; oftare säges 
dock Jungfru Mariae nycklar, Him- 
melsnycklar. 

Nyckelblomster, n., ett artrikt 
slägte af Nosse växternas familj, med 
tvenne rotknölar, klasvis sittande (mest 
röda) blommor med långa sporrar: Or- 
chis L, Flera arter urskiljas af allmo- 
gen under namn af Johannis, Jungfru 
Mariae, Petri nycklar; några hafva 
tillika sjelfständiga namn. Arter med 
handlikt klufna rotknölar kallas Her- 
rans hand (se derst.). Den allmänna- 
ste blfind dessa är: 

Fläckiga Nyckelblomstret, med 
tät stjelk och fläckiga blad: O. macu- 
lata L. 

(Svedda Nyckelblomstret, O.ustu- 
lata L., se Krutbrännare.) 
f Nyckelgräs, n., ett af Ängsko- 
vallens många namn, antecknadt i Me- 
delpad. 

Nyponbuske, m., Dalsland Nype- 
torn, n., de vilda, enkla arterna af släg- 
tet Rosa L., taggiga buskar med sköna 
blommor. Frukten kallas Nypon, Hy- 
jJen m. fl., rättast Njupon af det äldre 
Hjupon. Jfr Törne och Törnros. Ny- 
ponbuskens frukter insamlas för kökets 
behof och skiljas dervid efter mognads- 
tiden i 

Smörnypon {R. cinnamomea l.), 
de minsta, tidigast mognande, smör- 
mjuka frukterna. 

Sommarnypon {R. molHssima 
"WiLLD.), tidigt mognande, köttiga, 



tagghåriga frukter. Till dessa sluta 
sig de stora, oftast odlade Holländ- 
ska Nyponen. 

Vinternypon {R. canina l.), sent 
mognande, hårda, glatta frukter. 
Nysblad, n., Österg. = Hästfibla. 
Nysrot, f., örtslägtet Veratrum L., 
Etthjertbladsväxter med stora, breda, ^ 
fållade rotblad, rik blomvippa, sex 
qvarsittande kalkblad och tre enskaliga 
småfrukter. Nysroten benämnes ofta 
Prustrot, emedan den eger lika egen- 
skaper. 

Hvit Nysrot (F. album l.), med 
hvitgröna blommor. Växer i Fin- 
marken. 

Svart Nysrot (F. nigrum l.), med 
svartbruna blommor. Odlas. 

T- Nyttegräs, ett onyttigt och 
obrukligt namn, fördt till Kattmynta. 
i Nåldyiifl, f. = Taskört, äfven 
Björkticka. 

Nålkörfyel, m., en med Körfvel 
närbeslägtad Umbellat, med långa, syl- 
lika, kamlikt stälda frukter: Scandix 
Pecten L. 

f NålSTamp, ett i intet afseende 
utmärkt, litet svampslägte, som kan 
alldeles förbigås. 

t Näfta, f., ett af det Latinska Ne- 
peta olyckligt bildadt namn, som hvar- 
ken har vunnit eller kommer att vinna 
burskap i språket. 

Näfva, f., nyare Näbb (i äldre språ- 
ket heter näbb näf), ett artrikt örtsläg- 
te bland Tvåhjertbladsväxterna, lätt 
skildt genom en näbblik fruktpelare,, 
på hvilken fem småfrukter äro fästa: 
Geranium L. Slägtets arter äro dels 
mångåriga, dels ettåriga; flera af dem 
hafva egua namn i folkspråket, såsom: 
Blodnäfva {G. sanguineum l,), 
med enblommiga blomskaft, högröda 
blommor. 

Skogsnäfva {G. silvaticum l.), 
mångårig, med knölig rot, gredelina 
blommor. 



NAFVERLAF— NOREL 



89 



Stinknäfva {G. Robertianum l.), 
'ettårig, utmärkt från flera audra, lika- 
ledes ettåriga arter genom sin stin- 
kande iukt. 

Ängsnäfva {G. jjratense L.), lik 
SkogsnätVan, men har mera inskurna 
blad och sköna högblå blommor. 
Anm. Genom ett olyckligt stafningsfel 
har man kommit att föra namnet Näf va 
till slägtet Slideknä. Detta kallas van- 
ligen i södra Sverige Röknäa: i stället 
för Rö(d)-knäa har man läst Rök-näva och 
därigenom fått benämningen Näfva till 
slägtnamn för Pohjgonum l., hvarpå den 
icke har aflägsnaste tillämpning, hvilket 
sedermera föranledt flera olyckliga sam- 
mansättningar. 

;Näfverlaf, Näfvermossa, se Laf. 

f Näg'de^ Angerm. = Spergel. 

Nä^lika^ f., ett artrikt örtslägte, 
typ för Näglikeväxterna, skildt från 
öfriga slägten genom fyra eller två 
fjäll, som nedtill oragifva det cylindri- 
ska fodret: Dianthus L. 

Näglikor täckt bland röda pioner 
Sira hvar vinkel och lukta så skönt. 
BELLMAX 3: 123. 

Borstnäglika (D. barbatus l.), med 
lancettlika blad, blommorna i en jemn 
qvast. 

Fraktnäglika ( D. superhus l.), med 
röda blommor i gles vippa, kronbla- 
den delade i bårfina flikar, 

Sandnäglika (D. arenarius l.), med 
kronbladen som bos den föregående, 
blommorna b vita, stjelken enblom- 
mig. Sandnäglikan uppfyller vid mid- 
sommartiden luften med en doftande 
aromatisk vällukt. Jfr Linnés Sk. resa 
74. — Liknar mycket den utländska, 
stundom odlade Fjädernäglikan {D. 
plumarius L.), men denna bar isgrått, 
grenigt örtstånd. 

Saronsnäglika (D. Årmeria l.), se 
Saronsblomster. 

Trädgårdsnäglika {D. Caryophyl- 
lus L.) har grenig stjelk, ensamt sit- 
tande blommor, i kanten tandade 
kronblad. 



Ängsnäglika {D. deltoides l.), lik 
den föregående, men flere gånger min- 
dre och har blott två smala skärmblad 
under fodret. 

Nä^likekummer, se Kummer. 

Mglikeräxter, familjen SUena- 
ce(B LiNDL., Tvähjertbladsväxter med 
ledade stjelkar, motsatta, enkla blad, 
sambladigt blomfoder, sköna fembla- 
diga blommor och centralt fröfäste. 

f Näsgräs, Nosgräs, Dalarne = 
1) Röllika, 2) Nysrot. 

Nässla, f., ett allmänt bekant slägte, 
tillhörande Tvåhjertblads- och kronlösa 
växterna, hvilket genom sina stickande 
hår gör sig lätt kändt: Urtica L. Kallas 
äfven Nätla (forusv. ncetla), Näta, Nät. 

Jag är en nässla ; den mig rör 

Får känna hvad min qvickhet gör. 

Men slutlig man mig agar 

Och kål på mig tillagar, v. dalin 5: 356. 

Brännässla {U. dioica l.), mång- 
årig, med hjertlika blad. 

Etternässla {U. urens l.), ettårig, 
med ovala blad. 

Hampnässla {U. cannabina l.), 

mångårig, med flikiga blad; liknar 

Hampa och lemnar, såsom denna 

växt, äfven tågor. 

Am)).. Den sistnämnda, är vida skild 

från allmogespråkets Hampnässla, en art 

af slägtet Dån. I detta språk kallas flere 

^Sugeväxter^ nässla, t. ex. BlindnäsBla, 

'Bonässla, Asknässla, hvilka icke ega den 

ringaste förvandtskap med Nässleslägtet. 

Nässleklocka, se Blåklocka. 

f Nässlesilke, n. = Allmän Snar- 
refva. 

Nästrot, f., ett örtblad saknande 
slägte af Nosseväxternas familj, med i 
en knippa samlade rotgrenar, liknande 
ett skatbo : Neottia Nidus ovis (l.), 

Nörel, Nörla, f., mycket små 
Narfväxter med syl-lika blad, treskalig 
frukt: Alsine Wg. Namnet, tillagdt äf- 
ven Lepigonum Fr. (se Fjällnarf), till- 
hör egentligen Norskan. 



90 



OBAR — ORANGE 



f Öbär, Dal., se öbär. 

Odonbuske, m., en art af slägtet 
Vaccinium L,, med årligen affallande 
löf och mörkblå bär, liknande Blåbär, 
men smaken äcklig: V. uliginosum L. 
Bären kallas Odon, hos äldre författare 
Odensbär. I stor mängd förtärda, för- 
orsaka de yrsel och hufvudvärk ; deraf 
deras namn (Isl. öÖr, galen, rasande). 

Odört, f., en narkotisk ört, tillhö- 
rande Umbellaterna, känd af sina klot- 
runda frukter med oj era na åsar, sina 
mycket sammansatta blad och sin fräna 
lukt: Conium maculatuni h. Namnet 
är ursprungligen och hos Harpestreng 
samt alla andra äldre författare tillagdt 
Sprängörten {Cicuta l.), men numera 
allmänt antaget för Conium. 

f Ofris, f., det Latinska Ophrys l., 
hvilket slägte nu är upplöst i flera, så 
att man icke kan föra namnet till något- 
dera, ehuru Flugblomman dermed tro- 
ligen menas. 

f Oleander, m. = Nerium Olean- 
der L. Jag har alltid hört denna, en- 
dast inom hus odlade buske kallas 
Nerium. Intetdera namnet bör likväl 
upptagas i en Svensk ordbok, om ej i 
ett bihang. 

Oleaster, m., se Oliv. 
Olgon, Olvon, n., se Olvonbuske. 
Oliv, Olivbuske, m., en i södra 
Europa och Orienten växande, ständigt 
grönskande buske {Olea europcen l.), 
af hvars bär pressas olja (matolja och 
bomolja). Den vilda busken kallas Ole- 
aster. 

På en ringa lofvande mark, oländiga 
kullar, 
Klappergrus, med törne beväxt, och 

magrare lera 
Trifvas Minervas skog och olivens lif- 

liga stammar. 
Tecken dertill oleastrerna ge, som ym- 
nigt i trakten 



Skjuta sin växt och beströ med de vilda 
frukterna jorden. 

ADLERBETH 77. 

. . . Vårda den feta oliven, helgad åt 
freden. 
Dens. 84. 

Olivlaf, se Laf. 

f Olivlöf, n., Vesterg. = Murgrön. 

f Oljoblad, n., blad af Oliven. 
Tegnér 3: 72. 

Oljoträd, n., benämnes Oliven i 
bibeln. »Han varder afhemtad . . . såsom 
ett oljoträ ^bortfaller sitt blomster», Job 
15: 33. — »Än i dag grönskar Cedern på 
Libanon och Oljoträdet i örtagården vid 
Gethsemane». Fries Bot. utfl. 1: 94. 

Två oljeträd planterade man såg 

Vid grottans öppning. 

STAGNELIUS 1: 464. 

Oljpalm, f., ett slägte bland palm- 
arterna i Guinea, af hvars frukter Palm- 
oljan erhålles: Elceis giiineensis L. 

f Oljrättika, anförd i Dalins ord- 
bok. Hvilken växt dermed förstås, vet 
jag icke. 

f Olmegräs, se Ölmegräs. 

Olsmessaskopor (Ols-skopor) 
och Olsmess-umbell, olämpliga 

namn i Dalarne, det förra på Skogs- 
näfvan, det senare på Köllikan, hvilka 
intet afseende förtjena. 

Olvonbuske, m., en prydlig buske 
af Fläderväxternas familj, med flikiga 
blad, stora hvita blomkransar, i hvilka 
kantblommoi-na äro mycket större och 
ofruktsamma: Viburnum Opulus L. 
Frukten kallas Olvon (Olgon), egent- 
ligen Ulfbär. — Jfr Elnaträd. 

f Oragräs, vanligen Orragräs, 

sällan Orengräs, n., Smal. med fl. st. 
= Ängskovall. 

Orange, m., en vanlig benämning 
på Pomeransträd, men tillägges äfven 
andra växter af Citronslägtet. Häraf 
namnet orangeri på drifhus, emedan 



GRÄNSORT — OXEL 



91 



sådana först anlades för Orangeträdens 
odling. 

Der skönt orangen ibland lagern spirar 

Med silfverblommor och med frukt af 
guld. 
BESKOW 1: 157. 

t Oransört, f., Skåne = Allmän 
Stålört. 

f Orkorn (af or, mal), n., Vesterg. 
= Kikbär. 

Orleanaträd, n., ett resligt träd i 
de varmare delarne af Amerika, med 
hjertlika blad och stora, sköna, rosen- 
röda blommor: Bixa Orellana L. Dess 
frön omgifvas af ett ämne, som lemnar 
färgstoftet Orleana. 

OrmaXj n., ett litet grässlägte med 
fjällikt öfver hvarandra liggande blom- 
mor i enkelt ax, liknande en ormstjert: 
Lepturus u. Bb. 

Ormbunke, m., ett slägte bland 
Bräkenväxterna, med i tufvor eller 
bunkar växande blad med runda spor- 
plättar på undre sidan: Aspidium Sw. 
Tvärt emot både härledning och alla 
äldre författare har man hänfört nam- 
net till hela Bräkenfamiljen. 

Ormbär, n., en mångårig växt med 
fyra i krans omkring stjelken sittande 
blad, fyrtaliga blomdelar och svarta 
bär: Paris quadrifolia L. 

Anm. I folkspråket öfverföres namnet 
till flera vilda, icke ätliga bär, t. ex. TroU- 
drufvans samt arternas af slägtet Solanum 
t,., och på Gotland skall Vägtorn benäm- 
nas Ormbärsträd. 

f Ormgräs, n., Dalsl.— Blodnäfva. 

— Ordspråk: »ormen gömmer sig i 
ormgräs» (lätet anguis in herba. Virg.). 

t Ormkagge, m., Verml. = Orm- 
bunke. 

f Ormnäfya = Ormrot. En allde- 
les falsk sammansättning af det miss- 
förstådda Näfva. 

f Ormris, n., Hels. = Örnbräken. 

— Om de med om flerfaldigt samman- 
satta provinsnamnen på Örnbräken, se 
RiETZ Ordb. 489. 



Ormrot, f., en afdelning af slägtet 
Slideknä med mångåriga, vridna rot- 
stockar {Bistorta Toubn.) och ett ax i 
toppen : Polygonum L. Arterna äro : 
Liten Ormrot (P. viviparum l.), 
med hvitt, lökbärande ax. 

Äkta Ormrot (P. Bistorta l.), med 
rödt ax utan smålökär. 

f Ormskalle, m., Gotl. = Gucku- 
sko. 

t Ormskallrebräken, n., Wah- 
lenberg = Läketunga. 

f Ormstingsgräs, n., Orm- 
stingsrot, f., Finl. = Tulkört. 

f Ormtunga, f. = Läketunga. 

f Or-mylja, f., enligt Wahlenberg 
:= Brudbröd. 

f Ormöga, n. = Rifva. Ett af bo- 
tanister bildadt, men för en växt olämp- 
ligt namn, och eljest obrukligt. 

f Ormört, f.. Dal. = Ormrot. 

i Orne, m., Vesterg. (Gäsene hä- 
rad) = Ask. Namnet torde komma af 
Lat. ornus. 

Orselj, m., ett blått färgstoft, som 
erhålles af lafslägtet Roccella, företrä- 
desvis från Canarieöarna. Jfr Orseljlaf. 

t Osteblomma, f., norra Boh. = 
Röllika. Namnet har blifvit härledt 
från os, lukt; men kommer sannolika- 
re, enligt Rietz, af ysta. 

Otterbär, se Utterbär. 

Oxbärsbuske (egentligen Oxel- 
bärsbuske), m., en liten, inhemsk bu- 
ske, hörande till Kärnfruktträden, med 
äggrunda, helbräddade blad, på undre 
sidan hvitludna : Cotoneaster vulgaris 
LiNDL. Bären likna Oxelbär, hvaraf 
namnet. 

Oxel, f., utgör jemte Rönnen släg- 
tet Sorbus L., tillhörande Kärnfrukt- 
träden, men lätt skildt genom sina 
mångblommiga blomqvastar och sina 
bär med hinnaktiga kärnhus. 



92 



OXGRAS— PAPYRUS 



Finsk Oxel (S. fennica Kalm) har 
de nedre bladflikarue fria och bären 
syrliga, såsom Rönnen. Kallas äfven 
Suroxel (Rosl.), Oxelrönn. 

Norsk Oxel {S. Aria Crantz), med 
enkelt sågade, på undre sidan hvit- 
ludna blad. 

Svensk Oxel {S. scandica Fr.), med 
tiikiga och sågade blad. 



Oxgräs, 



Nosserot. 



Oxlägg", Oxläggra, f. (förskämdt 
uttal är Yxlägg) = Gulhvifva. Nam- 
net förekommer äfven hos våra äldre 
författare och i Engelskan. 

Oxläggan, sippaus bror, som, knappt 
ur drifvan f rälsad, 



Ar af det trägna bi som vårens först- 
ling helsad. 
OXEXST.IERNA 2: 122. 

Oxtun^a^ Oxtun^ört, se Tung- 
ört. 

OxtuugSVamp, m., en saftig, på 
ekstubbar växande, rödbrun svamp med 
gula pipor pä undre sidan: Fistulina 
hepatica Fr, Svampen har genomsku- 
ren mycken likhet med en oxtunga och 
räknas till de läckrare svamparne. 

f Oxöga, n., en af äldre författare 
antagen benämning på Krageblom- 
morna och ännu bruklig i Skåne. 

f Oxöron, n. pl. = Backvippa. 



P. 



f Paddbär, n., hänföres vanligast 
till Trolldrufvan, men tillägges äfven 
andra växter, som benämnas Ormbär, 
Trollbär, Villbär. 

f Paddfot, m. = Rifva. 

fPallgräs, n., Marstrand=Bitter- 
fetknopp. 

Palm, f.. Palmträd, n., en ge- 
mensam benämning pä träd tillhöran- 
de familjen Pnlmm Aubl. Palmerna, 
som af Linné kallas växtrikets furstar, 
uppnå en utomordentlig höjd; de haf- 
va enkla stammar med en yfvig blad- 
tofs i spetsen. — De vigtigare slägtena 
äro särskildt upptagna. Jfr Dadel- 
palm. 

Ön var glad och skön, 

Rik på palmer, som dem bödo 

Ymnigt både bröd och must. 

FRANZÉN 1: 305. 

I lustgården skimrar en källa. 

Af viftande palmer bekransad. 

STAGNEMUS 2: 43.3. 

Palmer, f. pl., kallas blomhängena 
af Sälg, som blommar omkring palm- 
söndagstiden, med hvilka fordom hos 



oss kyrkorna sirades, såsom i de varma 
länderna med verkliga palmer. (Från 
Skandinavien har namnet och bruket 
öfvergått till Northumberland i Eng- 
land.) 

f Palmmossa, f ., obestämdt, obruk- 
'ligt namn. Utgår alldeles. 

Palsternacka, f., en allmänt od- 
lad köksväxt af Umbellaternas familj, 
med lång, hvit, köttig rot: Pastina- 
ca sativa L. — Den Vilda Palster- 
nackan har tunn, träaktig rot. Jfr 
Bolmört. 

f Paltpotates, en flyktig, tillfällig 
benämning, som ej förtjenar att upp- 
tagas i en ordbok öfver Svenska språ- 
ket. 

f.Pantoffler, m. pl., en Skånsk 
förvridning af det Tyska Kartoffel = 
Potates. 

Papyrus, m., ett till Cypergräsen 
(ingalunda Säfslägtet) hörande Half- 
gräs, hvars blad fordom användes i 
stället för papper: Cyperns Papyrus 



PARADISFIKON — PEKLDRUFVA 



93 



L. (Dess af Dalin anförda benämning 
Papperssäf är origtig.) 
f Paradisfikon, n. = Bananas. 



Parasit, 



»De bladlöse (växter) 



äro mest Parasiter, utan egen rot, växa 
på andra träd eller rötter, otacksamme 
gökar emot sin amma». Linné Delic. 
nat. 19. 

f Parasollmossa (se BuUmossa) 

utgår. 

f ParaSOllpalnij f., ett namn, pas- 
sande till de flesta Palmer. Det föres 
i Dalins ordbok till Corypha umbra- 
culifera L. Se Solfjäderpalm. 

f Partrådar (bos Liljeblad alg- 
slägtet Ziignema Ag.) utgår alldeles. 

Passionsblomma, f., en i orange- 
rier odlad växt {Fassiflora cmrulea L.), 
i bvars blomma man trott sig finna af- 
bildade alla verktyg vid Kristi kors- 
fästning. 

Patientia, f., en odlad köksväxt 
af slägtet Syra: Rumex Patientia L. 

Pelargonie, f., det Grekiska Pe- 
largonium Hekit., ett förr med Näfva 
förenadt örtslägte, men skildt genom 
oregelbunden blomkrona. Flera arter 
deraf odlas inom bus som prydnads- 
växter, tillförene kallade Geranier. Pe- 
largoniernas fädernesland är Cap. 

T Pennin^blad, n., Bromelius = 
Dyblad. 

Penninggräs, n. = l) Höskallra, 
se Linnés Gotl. resa 238; 2) Skärffrö. 

Penninggräset . . . skallrar med sitt frö. 

OXENSTJERNA 2: 27. 

Penningört, f., en krypande ört 
med runda blad ocb ensamma i blad- 
vecken sittande blommor: Lysimachia 
Nummularia L. Jfr Videört. 

Penselrost, se Kost. 

Peppar, m., namn på åtskilliga 
kryddväxter med skarp, brännande 
smak. 1) Den nu brukliga Pepparn 
erbålles från Ostindien af slägtet Pjpe?- 
L., med i ax utan all beklädnad sittande 



blommor; man bar deraf flera slag. så- 
som Hvitpeppar, Svartpeppar, Stark- 
peppar, Långpeppar. Denna peppar 
var känd redan af de gamle Grekerna ; 
men innan sjövägen till Indien blifvit 
upptäckt, erbölls i allmänbet 2) Pep- 
par från Pepparkusten i Guinea af 
Bahzelia cethiopica ocb H. aromatica 
Dec, (Negerpeppar eller Etbiopisk pep- 
par). — 3) Andra skarpt smakande 
växter, använda såsom krydda, t. ex. 
Cayennpeppar,vanligen kallad Spansk 
Peppar, som är frukten af Cajjsicum 
anmcum L., m. fl. arter. — Jfr Krydd- 
peppar. — Afven inhemska örter med 
brännande smak, t. ex. Tibast och Pil- 
ört {Polygonum Hydropiper L.), bar 
man kallat Peppar. 

Pepparbuske, m., Skåne = Ti- 
bast. 

Pepparling, m., flera arter af 
Mjölkskiflingarne med skarpt brän- 
nande smak, dock anses några ätliga, 
t. ex. Lactarius turpis Fr. ocb pipera- 
tus Scop. 

Pepparmynta, f., en odlad apo- 
teksväxt: Mentlia jnperita L. 

Pepparrot, f., en som matkrydda 
allmänt odlad ört, börande till Kors- 
blomstriges familj, med bvita blom- 
mor ocb köttig, skarp rot: Nasturtium 
Armoracia Fr. 

Perer, Peror, ett af Linné under 
bans Skånska resa (se s. 398) anteck- 
nadt namn på Stellaria Holostea L., 
bvilket nu sannolikt är utdödt. Troli- 
gen bar det betat per ter, parter (af det 
i landskapsmål förekommande part, 
bäst), i anseende till växtens uppgifna 
bruk vid bästsjukdomar. 

Perldrufva, f., en odlad Liljeväxt 
med bar stängel ocb blå, klotrunda, i 
klase sittande blommor: Mziscari, af 
bvars arter M. botryoides Mill. är den 
vanligaste. Fördes fordom till Hyacint- 
slägtet ocb kallades då Perlhyacint, 



94 



PERLGRAS— PILORT 



Drufhyacint, men är till slägte skild 
från de verkliga Hyacinterna. 

Perlgräs,n. = Stenfrö. Om detta 
senare namn (öfversättning af det Gre- 
kiska Lithospermum) ej vore allmänt 
antaget, skulle jag föredraga Ferlgräs, 
såsom inhemskt. Det förekommer hos 
Franckenius, Tillandz, Bromelius. 

Persika, f., Persikoträd, n., ett 

träd af Mandelslägtet, med köttig sten- 
frukt: Amygdalus persica L. Så väl 
trädet som frukten kallas vanligen Per- 
sika. 

Förfiningen är skön, men ofta får man 

känna, 
Att under ytan, Ijuf och len, 
Göms, som i persikan, en sten. 

FRANZÉN 1: 357. 

Persilja, f., en bekant köksväxt af 
Umbellaternas familj, med små gul- 
gröna blommor: Fetroselinum sativum 
HoFFM. Man har flera förändringar der- 
af, t. ex. Kruspersilja, Rotpersilja. 

f Perubalsam, se Balsamträd. 

f Pestilensblonima, f., Gotland 
= RöUika. 

Pestilensrot, Pestört, f., en röd- 
brun art af slägtet Skrap : Petasites of- 
Jicinalis Moench. Ansågs fordom för 
preservativ mot pesten och odlades 
derför ofta i trädgårdar; men verkli- 
gen inhemsk är den i södra Skåne. 

f Petri nycklar, se Nyckelblom- 
ster. 

f Pigekrut, n., Smal. = Lumrik. 

f Pigepattar, m. pl., Skåne = 
Kattfotsört. 

_ f Pigesärkar, m. pl., Skåne = 
Ängkrasse. 

Piggfrö, n., ett slägte bland Skruf- 
blomstrige, med blommor såsom Ögon- 
blommans, men med taggiga frukter: 
Echinospermum Sw. 

T Piggtistel, se Tistel. 
Pil, f., Pilträd, n., ett artrikt 
slägte bland Fjunhängeväxterna, när- 



mast beslägtadt med Poppel. Pilsläg- 
tet {Salix L.) fördelas i flera under- 
afdelningar med sjelfständiga namn, 
hvilka särskildt anföras. Vi upptaga 
här nedan endast de allmännare, egent- 
liga Pilarne. — De växa skola såsom 
gräs, såsom pilträ vid vattubäckar». Es. 
44: 4. 

Sin nakna topp de ruska, flodens pilar. 
STAGNELIUS 2: 545. 

Pilträden bära gnllgula fransar. 

DAHLGREN 1: 372. 

Daggpil, blommar på bar qvist, 
tidigast af alla Pilar; grenarne äro 
brunfioletta, öfverdragna med grå 
dagg: S. acutifolia Willd. och prui- 
nosa Wendl. 

Grönpil, blommar, såsom alla de 
följande, med halfutslagna blad, hvil- 
ka på denna äro glatta och gröna; 
grenarne upprätta: S. viridis Fk. 

Hvitpil, lik den föregående, men 
har af hvit ludd silfverglänsande blad: 
S. alha L. 

Jolsterpil, se Jolster. 

Knäckepil, har två ståndare, ut- 
spärrade, mycket sköra grenar: S. 
fragilis L. 

Mandelpil, har tre ståndare, af- 
fallande bark, mycket sega grenar: 
S. amygdalina L. 

Sörjande Pil eller Babylonisk Pil, 
ha/utomordentligt smala, till marken 
nedhängande grenar: S. habylonica L. 
Denna är mycket ömtålig för vårt 
klimat; de öfriga odlas i mängd. 

Pilört, f., en underafdelning {Per- 
sicaria Gjertn.) af slägtet Slideknä, med 
lancettlika blad, liknande Pilars, och 
fem till sex ståndare, två stift, blom- 
morna i ax : Polygonum L. 

Brännande Filörten har smala, 
glesblommiga ax, brännande smak: 
P. Hy dr opiper L. 

Milda Pilörten har tätblommiga 
ax, mild smak : P. Persicaria L. 

Vatten-pilörten har blott fem stån- 
dare och, i sin rena form, flytande 
blad: P. amphibium L. 



PIMPINELL — POMERANSTRAD 



95 



Pimpinell, f., en ört af Brumväx- 

ternas familj, med runda blomliufvud, 

men utan kronblad: Poterium Sangui- 

sorba L. Användes till likörberedning. 

Vår lilla frukost vi framställa: 

Rödt vin med pimpinella. 

BELLMAN 3: 276. 
Anm. Bör ej förblandas med örtsläg- 
tet Pimpinella. 

Pingstlilja, f., en art af Narciss, 
med enblommig stängel och hvita 
blommor : Narcissus poéticus L. 
Messingskronan jämväl nyskurad blänk- 
te från bvalfvet, 
Och i stället för ljus pingstliljor i pi- 
porna sutto. 

TEGNÉR 2: 53. 

Pinier, f. pl., de nötlika, ätliga 
fröna af ett med vår Tall beslägtadt 
träd i södra Europa, Pinus Pinea L. 
Afven trädet kallas Finie. 

f Piuskorf, se Skorf. 

Pion, m,, en allmänt odlad, prakt- 
full prydnadsväxt, tillhörande Ranun- 
kelfamiljen: Pceonia ofjicinalis Retz. 

Pipdån (Pipsör Hels., Piptå Me- 
delpad) = Dån. 

Piphven, f., en art af slägtet Rör 
{Calnmagrostis silvatica Dec), hvilken 
af Linné fördes till slägtet Hven och 
deraf fick det origtiga slägtnamnet. 
Användes till piprensare ; derifrån här- 
leder sig artnamnet. 

Piplök, se Lök. 

Plpnässla,^f., Dal. = Plister. 

f Pirkum, se Hirkenpirk. 

Pisang", m., ett af de ädlaste träd- 
slag, tillhörande Etthjertbladsväxter- 
na, utmärkt genom sina stora enkla 
blad och läckra frukter: Musa paradi- 
siaca L. Härstammar från Ostindien 
och odlas nu i alla hetare klimat. 

fPjuska, f.,Pjåsk,n. = Spergel. 

f Plattlaf, rent förkastligt namn. 

Plister (Blisträ Finl.), m., ett all- 
mänt örtslägte af Sugeväxternas familj, 
med en liten fri tand på ömse sidor om 
blomkronans svalg: Lamium L, 



Hvitplister, med hvita blommor: 
L. album L. 

Rödplister, ettårig,med röda blom- 
mor: L. purpureum L. 
Plommonträd, n., ett stenfrukt- 
träd af Slånslägtet, med stora, aflånga, 
välsmakande frukter, kallade Plommon: 
Prunus domestica L. Man urskiljer två 
artförändringar : Gula och Röda Plom- 
mon. 

Plommon, gula som vax. 

ADLERBETH 15. 

De plommon, dem du skådar 
I mogning svigtande på smala stjel- 

kars trådar, 
Än målar guldets färg, än purpurn 

deras skal. 

OXENSTJERNA 2: 124. 

Pluggskiflin^, Plu^gsvamp, 

m., en större, såsom ätlig uppgifven 
svamp af Skiflingarnes grupp, med in- 
rullad, luden kant och greniga, från 
hatten lätt skilda lameller: Paxillus 
inuolutus Fb. 

i Plumagekorn = SkyfFelkorn. 

Pockenholz, äfven Franzosen- 

holz, m., ett i Vestindien inhemskt 
träd {Guajacum ofjicinale L.), hvilket 
användes i medicin och ansetts som 
specifikt emot venerisk sjukdom. 

t Poleja, f., af Lat. Pulegmm {Men- 
tha Pulegium L.), ett efter Tyska kräu- 
terbiicher anfördt namn, som väl upp- 
tagits af äldre författare, men aldrig 
vunnit burskap i vårt språk. 

Polört, f., en liten tufvig, ständigt 
grönskande fjellört, med trerummigt 
fröhus : Diapensia lapponica L. Af alla 
fullkomligare växter är Polörten den 
mest härdade mot kölden. 

Pomeransträd, n. {Citrus Auran- 
tium L.), en art af Citronslägtet, med 
stor brandgul frukt, kallad Pomerans 
(af Lat. pomzim aurantium). 

Det träd från Maltas ö, hvars evigt 
gröna krona 

Emellan blommans snö är af sin frukt 
förgyld, 

Ser länge der sin topp af pomeran- 
ser fyld. 

OXENSTJERXA 2: 154. 



96 



POPPEL — PRUSTROT 



Poppel, f., ett artrikt slägte bland 
Fjunhängeväxterna, med breda blad 
och åtta ståndare: Fopulus L. Blom- 
mar på bar qvist. Jfr Asp — Af namn- 
likheten (poptilus, petiple, folk) har Poppeln 
blifvit ansedd för folkfrihetens symbol. 
Skönast är asken i skogen, 
Popplen på flodens brädd, och tallen 
på hjessan af berget. 

ADLERBETH 37. 

Balsampoppel, utmärkt genom sin 
vällukt ocb sina klibbiga knoppar: 
F. balsamifera L. 

Silfverpoppel, bar af bvitluddsilf- 
vefglänsande blad: P. alha L. 

Svartpoppel, har utspärrade gre- 
nar, glatta, triangelformiga blad: P. 
nigra L. Kallas äfven Poppelpil. 

Pyramidpoppel, lik den föregåen- 
de, men med korta, upprätta sido- 
grenar: P. pyramidalis Roz. 

i Porlaf utgår alldeles. 

PorSj m., en på sumpiga ställen vä- 
xande buske af Hängeväxternas grupp, 
med stark aromatisk lukt: Myrica Gale 
L. Användes fordom i stället för Hum- 
le till öl, som deraf blef mera rusgif- 
vande och äfven förorsakade hufvud- 
värk. Porsen kallades i anledning af 
detta bruk Skogshumle. 
Getpors = Sqvattram. 

Portulak, m., en ettårig, saftfull 
trädgårdsväxt med angenäm syrlig 
smak, hvilken anrättas som spenat: 
Portulaca oleracea L. 

Potates, Potatis, äfven Potat 

eller Potät (pl. potäter), m., den ge- 
nom sina stärkelserika stamknölar vig- 
tigaste och oersättligaste af alla våra 
odlade växter: Solanum tuberosum L. 
Örtståndet af potatesplantan kallas 
Potateskål, -blast, -ris. Växten här- 
stammar från Amerikas bergstrakter. 
Potäterna blefvo i Sverige först in- 
förda af Alströmer på 1720-talet, men 
ej förr än på 1760-talet fingo de all- 
männare spridning. 



Ädlaste växt försynen de dödlige gaf 

var Po tåtes. 
(■nSoJana, qnibus nil majits meliiisve fata 
lerris donavefen. koch.) 

T Potentill, det Lat. Potentilla, 
pä ren Svenska Fingerört. 

Prakt- brukas ofta vid artnamn, 
mest för trädgårdsväxter, t. ex. Prakt- 
näglika, Praktlilja, Prakt-cactus m. 

fl. Men att använda ett Svenskt ord 
i sammansättning med Latinskt namn 
(t. ex. »Prakt-cactus») är stötande. 



f Prendling, 



ett af Liljeblad 



bildadt namn efter Lat. Prenanthes L. 
= Skogs-laktuk. 

i Prengräs, n., Retzius = Färg- 
ginst. Källan för namnet är mig okänd. 

Prentebär, n., se Liguster. 

Prestkrage, -nacke, -skalle, 
m., se Krageblomma. 

Prestnacken lyste med nystärkta kra- 
gar. 

DAHLGREN 1: 400. 

f Prestkål, m., Boh.=Akersenap. 
i PrestlÖSS, Skåne = Munkfnat. 
Pricklaf, se Laf. 

i Provinsros, f., en odlad art af 
Törnros: Rosa centifolia L. 

Prustkåda, f. (på Latin Euphor- 
bium), den stelnade mjölksaften hos 
flera köttiga arter af Törelslägtet, t. ex. 
Euphorbia antiquorum L. i Orienten, 
E. officinarum L. i Afrika, m. fl. Ett 
skarpt, drastiskt läkemedel. 

Prustrot, f., ett utländskt, mea 
ofta odladt örtslägte af Ranunkulace- 
ernas familj, med pipiga honungshus 
(kronblad) och mångfröiga småfrukter: 
Helleborus L. 

Grön Prustrot, med gröna blom- 
mor: //. viridis L. Mindre skarp än 
den följande. 

Svart Prustrot, med hvita blom- 
mor: H. niger L. Blommar äfven un- 
der blida vintrar och de första vår- 
dagarne. Roten är mycket skarp; 



PSALMBAR — aVANNE 



97 



pulveriserad förorsakar deu häftig 
nysning. 

f Psalmbär, n., Got].=Blåhallon. 

f Pug'g'eha.tt^ m. [aijmgga, groda), 
Skånsk benämning pa svampar med 
hatt, t. ex. Champignoner. 

f Pugg'emat, m. {Rfjnigga, groda), 
Skåne = Andmat. 

f Puggerocka, f. — Åkerfräken. 

f Pukaläder, n., Hall. = Snufve- 
läder. 

f Pukaris, n., Hall. = i) Besk- 

SÖta; 2) Lonicera Caprifolium L., se 
Caprifolium. 

Pukhvete, se Kohvete. 

Pumpa, f., en Gurkväxt, hvars fruk- 
ter uppnå en utomordentlig storlek: 
Cucurbita Pepo L. 

Pung^a, f., en mångårig ört, till- 
hörande Hvifveväxterna, med runda 
blad och små hvita blommor: Samolus 
Valerandi L. Växer på hafsstränder. 
Namnet är länadt ur Tyskan och Dan- 
skan. {Beccabungn är sammansatt der- 
af.) Jfr Bäckböna. 

Purjolök, se Lök. 

Purpuryinda, f., kallar Franzén 
en art af slägtet Vinda, vanligen odlad 
under namnet Menniskolif: Convol- 
vulus purpureus L. 

Du sköna sinnebild af menskolif vet ! — 
Hvar morgon slår du nya blommor ut, 
Hvar afton vissna de. Ack, re'n förut, 



Bäst de sin purpurglans mot dagen 

höja, 
De blekna, fallna, sin förvandling röja. 
FRANZÉN- 6: 129. 

Purrliafre, se Hafre. 

Pyramidpoppel, se Poppel. 

Pyttor, f. pl., allmännast brukliga 
namnet på den odlade förändringen af 
Vätteljus, med röda, pipiga blommor: 
Rödpyttor {Bellis perennis L.). 

Påfälle, n., ett parasitiskt, svart 
svampslägte af Rostfamiljen, hvilket 
angriper grässtrån och gör stor ska- 
da på sädesslagen : Puccinia Grami- 
nis Peks. 

Påsklaf, se Laf. 

Påsklilja, f., en art af Narciss, 
med enblommig stängel och gula blom- 
mor: Narcissus Psevdonarcissus L. 

Päronträd, n., ett bekant kärn- 
fruktträd : Pyrus communis L. Frukten 
kallas Päron. Man har deraf talrika 
förändringar, som höra till det speci- 
ella trädgårdsspråket. De vigtigaste 
tecknar Oxenstjerna : 

Än bland renetters växt, som tynga 

böjda grenar. 
Ditt gröna päronklot, Bergame, med 

sötma fylls 
Utmed Beurréers frukt, som spetsas 
och förgylls. 

2: 150. 
Päronträdet med ympning förmås att 
bära dig äpplen. 

ADLERBETH 72. 

f Pärr, m., Gotländsk benämnini; 
på mindre Starrarter. 



f Qvalkebär, n., Gotl. = Olvon. 
Qyaller, Sqvallerkål, m., en 

mångårig ört, tillhörande Umbellater- 
nas familj, med vidt krypande rötter 
och tredelade, dubbelt sammansatta 
blad : jEgopodium Podagraria L. Q,val- 
Fries, Svenska växtnamnen. 



lem är ett af de svåraste ogräs på od- 
lad jord. 

Qvanue, n., en storväxt Umbellat 
med tjock, pipig stjelk och klotrunda 
blomflockar, omgifna af uppblåsta 
bladslidor: Archangelica ofjicinalis 

7 



aVASSIA — RANKE 



HoFFM. — Frän slägtet Strätta skiljes 
det genom fria frön inom delfrukter- 
na. — Roten af Q,vanne är mycket an- 
vänd i medicin. Qvannet »utgör Lap- 
pens både läckerhet och enda krydda». 
RETZIUS 1: 50. 

Qvassia^ f., den raspade veden af 
Quassia amara L., ett träd i Surinam 
med parbladiga blad, blomklasar i top- 
pen och stora rödletta blommor. Q,vas-» 
sians ved är utomordentligt besk ; an- 
vändes i medicin, äfvensom till gift för 
flugor. 

f Qvesgräs, n., Ångerm. = Björn- 
floka. 

Qveslaf, se Laf. 

Qvesrot, f., Liljeblad = Hund- 
rojfva. 



Qvesved, m. = Besksöta. 

f Qvesört, f., ett namn som bos 
äldre författare tillägges så väl Nagel- 
ört som Backbränna. 

Qvickrot, f. (provinsnamn: Qvic- 
ka, Qveka, Qvekare, Qvicktågor), ett 

genom sina länga, ledade, krypande 
rotstockar mycket besvärligt ogräs, 
med enkelt ax: Agropyrum repens P. 
Bkauv. — Har förr varit förd till Hvete- 
slägtet och deraf benämnd Qvickhvete. 

Qyittenträd, n., ett med Apeln 
närbeslägtadt kärnfruktträd, kändt af 
sina »lenfjuniga äpplen» (Adlerbeth 
15): Pyrus Cydonia L. Cydonia vul- 
gavis Peks. Utaf deras kärnar erhålles 
s. k. Qvittenslem. 



R. 



f Rackbär, n., Dal. = Blåbär. 
(Af racka, hund.) 

f Rack-kummin, m., Dal. =i 
Hundkäx. 

Radis, Rädisa, f., se Rädisa. 

Ragglaf = Skägglaf. 

Raggmossa, se Mossa. 

Rajgräs, n., en i senare tider in- 
kommen benämning pä Allmänna Re- 
pet {Lolium perenne L.), men härleder 
sig ej, såsom det vanligen uppgifves, 
från Engelske botanisten Ray's namn, 
utan af det Franska Ivraie, som är en 
benämning på Dårrepe. 

Ramme, m., ett i skogstrakter och 
i vestra Sverige ytterst ymnigt Half- 
gräs, som bekläder alla mossar: Scir- 
pus ccespitosus L. Af allt hö är Ramme- 
hö det sämsta. 

Rams, m., ett mycket gammalt och 
för de Germaniska språken gemensamt 



namn (Angl.Sax. hrnmsa, Eng. ram- 
sens, ramsons, buchrams, Tysk. rcr?rtscZ, 
ramser, rams), men olika tillämpadt; 
synes rättast tillkomma Convallaria L. 
och lämpligast bibehållas för det der- 
ifrån afskilda slägtet Polygonatum 
ToDKx., med bladig stjelk och cylindri- 
ska kronor. Detta benämnes på olika 
orter Bockrams, Getrams, ^len äfven 
Chamcenerion Scop. kallas Rams, Elg- 
rams. 



Ramslök, 



en art Ijök, till blad 



och blommor liknande Konvaljen, men 
med stark löklukt: AUmm ursinnm L. 
Se Linnés Gotl. resa 169. 

Randgräs, n., en allmänt odlad 
förändring af Flen, med hvitrandiga 
blad : Digraphis arundinacea Tbik., v. 
picta L. 

Ranka, f., se Vinranka. 

Ranke, m., enligt Liljeblad namn 
på slägtet (Enanthe Lam. Namnet är 



RANUNKEL — RHABARBER 



99 



öfverflödigt, emedan sagda shägte nu- 
mera förenas med Stäkra. 

Ranunkel^ m., kallas i poesi släg- 
tet Solöga, Ranunculus L. 

En bladrik raniinkel. 

OXEXSTJERNA 2: 121. 

Smör så gult som eu ranunkel. 

TEGNÉR 1: 218. 

Banuukulaceer, en talrik familj 
bland Tvähjertbladsväxterna, med fria 
foder- och kronblad, talrika på frukt- 
fästet fästa ståndare och ilere fria små- 
frukter: RanunculacecB Juss. Hit höra 
Ackeleja, Sippa, Solöga m. fl. 

Rapsatj m., en artförändring af 
Gotlandsrofvan, med tunn rot: Bras- 
sica Napus L., v. oleifera Moexch. Plä- 
gar sås till oljepressning. 

Rapuiizel (diminutivum af rapa, 
rofva), m., benämning på Klockväxter 
med knöliga, ätliga rötter. Utomlands 
tillägges namnet arter af Phyteuma L. 
(ett för oss främmande slägte), i värt 
land två arter af Blåklocka, nemligen 
Campanula Rapunculus L. och C. ra- 
jmncidoides L. (se Knylklocka). — 
Alldeles falskt har man fört det till 
Vårsallaten. 

Rast^ f., benämnas åtskilliga växter 
med starka rötter, som hindra plogen 
(Lat. Rosta bovis, Eng. Rest-harroiv 
och Stay-plough) . Vanligast föres nam- 
net till Oxtungörten, annars äfven till 
Fodersmäre, Stallört m. fl. 

Ratanlliarot, f., ett i medicin au- 
vändt adstringerande medel, som er- 
hålles af den i Peru växande Krameria 
triandra Ruiz o. Pavon. 

f Refgräs, Refja^räs, n., växter 

med refviga stjelkar, t. ex. Medicago 
falcata L. (Skåne), Ranunculus repens 
L. (Hall.), Lycopodium clavatum L. 
(Smal.) o. annotinum L. ( Vesterg.) m. fl. 

Refluinmer, se Lummer. 

Reforms-törel, se Mjölkört. 

Reformsört, f. (Reforins^räs, 

RingorillSgräS), benämning på väx- 



ter med skarp mjölksaft, som säges 
bortfräta reformar, vårtor o. s. v. 1) 
Skelört, allmänt; 2) slägtet Törel, 
Upl.; 3) Röllika, Dalarne. 

Renfana^ f., en på åkerrenar all- 
män, mångårig höstblomma, beslägtad 
med Malört, med gula, i en qvast sit- 
tande blomhufvud utan strålblommor: 
Tnnacetum vulgäre L. (Genom förväx- 
ling föres i Österg. namnet till Röl- 
lika.) 

Än blåklockan och renfanan 

Blomstra ses. Men bort med tranan, 

Svan' octi svalan re"n det bär. 

DAHLGREN 2: 495. 

Renlaf, Renmossa, se Laf. 
Renrepe, se Eepe. 

Repe, n., grässlägtet Lolium l., 
med platt ax, småaxen med kanten 
vända mot axfästet. 

Dårrepe, ettårigt, blommorna med ^ 
borst: L. temulentum l. Bekant för 
sina narkotiska egenskaper. 

Linrepe, ettårigt, med omärklig «/ 
borst: L. Linicola Sond. Växer bland 
lin. 

Renrepe, mångårigt fodergräs, utan i/ 
borst: L. perenne L. 

Reseda, f., en liten, lätt förbisedd 
ört, men allmänt odlad för sin vällukt: 
Reseda odorata L. Vår Svenska Vau 
är af samma slägte, men luktlös. 

Den växt, som tjiiste dem, blott en 

reseda är, 
Som obemärkt i vrån der gjuter ut 
sin anda. 
FRANZÉN 1: 359. 
Skär och oskialdsfull som Andromeda, 
Anspråkslös och Ijuf som en Reseda. 

Rhabarber (= Rha barbar um), 
m., ett örtslägte tillhörande Slideknä- 
växterna, skildt från sina närmaste 
slägtingar Syrorna genom nio stån- 
dare : Rheum L, 

Mat-rhabarber, med släta, odelade 
blad: R. Rhaponticum L. En växt af 
stort värde för köket. 

Äkta Rhabarber erhålles från Hög- 
asien, ovisst ännu af hvilken art. Den. 



100 



RIBS — RISKA 



under detta namn odlade är R. palma- 
tum L., med flikiga blad, Rhabarber- 
roten är ett i medicin högt värderadt 
medel. 
RibS (förvridet Risp), m., ett all- 
mänt buskslägte med bär under blom- 
man: Rihes L. Hit höra Vinbär, Må- 
bär, Stickelbär, Krusbär, särskildt 
upptagna. 

Ricin, m., en buskväxt i Orien- 
ten, tillhörande Törelväxterna {Rici- 
nus communis L.), af hvilken erhålles 
Ricinolja. 

Riddarsporre, m., ett örtslägte 

tillhörande Ranunkulaceerna, med fin- 
delade blad, oregelbundna, i en spor- 
re utskjutande blå blommor: Delphi- 
nium L. 

Allmänna eller Vilda Riddarspor- 
ren har grenig stjelk, en småfrukt: 
D. Consolida L. Ar åkerfältens pryd- 
nad. 

Bommerska Riddarsporren har 
enkel stjelk, tre småfrukter : D. Ajacis 
L. Odlas som prydnadsväxt. Denna 
är de äldre författarnes Hyacint, pä 
hvars inre kronblad är tecknadt AIA, 

Se, hur lycklig och stolt syns Riddare- 
sporren i blomma, 

Men på de innersta blad dock tecknas 
ett qvidande A ] a. 

(Efter OviDii: 

Ipse suos gemitus foliis inscribit, et AI AI 

Flos habet inscriptttm. Metam. 10: 215. 

Rifyaj f., en ettårig, sträfbladig ört 
med små blommor, liknande Ögon- 
blommans, och hvars fullt utvuxna 
blomfoder har likhet med en gåsfot: 
Asperugo procumbens L. Dess benäm- 
ningar Ormöga och Faddfot äro som 
växtnamn otjenliga. — Man förgäter 
Rifvan, fast syster till Förgät-mig-ej. 

f Rind, f., Gotl. = Murgrön. 

Ringblomma, f. l) I riksspråket 
örtslägtet Calendula L., af Hålkblom- 
striges familj, med brandgula blommor 
och olikforniiga, delvis krökta fruk- 
ter. 2) I folkspråket tillägges namnet 



flere växter af samma familj med ut- 
dragna strålblommor, t. ex. Gula Kra- 
geblomman, Hästfiblan och Hästhofs- 
örten. Blåklett (Blåklint) kallas äfven 
Blå Ringblomma. 

Ur gräset skymtar fram ringblomman 
och hvitsippan. 

BELLMAN 4: 76. 

(»Ringblomman» kan här ej tydas, om 
ej med Hästhofsörten.) 

Rillg'borste,m.,Liljeblad=Do8ta. 

Riugdosta^ se Dosta. 

f Ringormsgräs, se Reformsört. 

Ringormsrot, f., Skåne = Scor» 
zoner-rot. Detta inhemska folkspråks- 
namn är märkvärdigt för sin lika be- 
tydelse med det Italienska Scorzonera 
och Spanska Escorzonera (afscorzone, 
ett slags orm) samt det Engelska Vi- 
pergrass. 

f Rinka, f., förvridning af Binka 
(se der). 

Ripbär, n., frukten af Fjellmjölon- 
riset. Jfr Fjellbär. 

fRipris, n., Lappl.=Dvergbjörk. 

Ripört, f., en liten ört af Nosse- 
växternas familj, förekommande i fjell- 
ripans region: Chamorchis alpina Rich. 

Ris, n., kallas i växtnamn mindre 
buskväxter, såsom Blåbärsris, Lingon- 
ris, Moris. Gränsen mellan ris och 
bushe är sväfvande, så att benämnin- 
garna Hallonbuske och Hallonris an- 
vändas utan åtskilnad. 

Ris, n., ett ädelt sädesslag från 
Ostindien, nu allmänt odladt i varmare 
länder : Oryza sativa L. Af dess frön 
erhållas Risgryn. 

Risets säd, som vill på sänka fält 

I början af sin växt bli under vattnet 
stäldt. 

OXEXSTJERXA 2: 130. 

Riska, f. (från Tyskan), en läcker 
svamp af Mjölkskiflingarnes slägte, 
med brandgul mjölksaft: Lactarius 
deliciosus (l.). 



RISP — ROSENTRÄD 



101 



f Risp, se Ribs. 

f Bocka (Eng. Rocket, Lat. Eruca), 
i., b^enämnas i Småland fruktknutorna 
af Aker-rättikan. ÄtVen Polygonum 
lapathifolium L. kallas Rockor, i Ble- 
king Ryklor, bvilket troligen är samma 
ord med olika uttal. — Rocka betyder 
egentligen kål, såsom i Rockentraf. 

Rockentraf, m., en ört tillhöran- 
de Kål växterna, med stjelkomfattande 
blad, hvita blommor och långa, upprätt- 
stående skidor: Turritis glabra L. 

f Rockor, f. pl., se Puggerocka 
och Täpperocka. 
Rofklocka = Rapunzel. 
Rofkål, Rotkål, m., anses för en 
genom odling frambragt förändring af 
Gotlandsrofvan. 

Rofva, f. 1) Egentligen odlade för- 
ändringar af kålarter med köttig rot : 
Allmän Rofva, med rund rot: Bras- 
sica Rajyci L. 

^ Gotlandsrofva, äfven Långrofva, 
Akerrofva (Gotl.), med tapplik rot: 
Brassica Napus L. (Namnet Lång- 
rofva har af missförstånd blifvit öf- 
verfö/dt till Bunias.) 
2) Åtskilliga andra växter med köt- 
tig rot, såsom Hundrofva, Klockrofva 
(Rapunzel). 
f Rohaltgräs, se Stighåltgräs. 
f Rone, se Roxne. 
Ros, f. 1) i vidsträcktare mening 
en allmän benämning på större, pryd- 
liga, merendels mångbladiga, dubbla 
blommor. Vill man utmärka någon viss 
art, måste alltid ett epitet tilläggas, 
såsom Fackelros, Neckros, Stjernros 

o. S. v. »Rosor ocli violer». Omqväde, 
En yppig ros, som växer vild 
Bredvid en fallen Herknlsbild. 

TEGNÉR 2: 15. 

^) i inskränktare mening buskslägtet 
Rosa L., dock vanligen endast de od- 
lade dubbla arterna (allmännast Törn- 
xos, Trädros), af hvilka man har otali- 



ga förändringar med egna namn. Jfr 
Törnros. De vilda Roserna benämnas 
vanligen Törne, Nyponbuske m. m. 

»Ingen ros utan törne». Ordspråk-, 
Ur knoppen sticker rosen ut 
Sin friska purpurmun. 

feXAGNELius 2: 165. 
Hur sköna äro rosens späda knop- 
par! 

Ljuft doftar rosen, stänkt af daggens 

droppar 

I vilda rosor, sinnebilder kära 
Af hopp ocli kärlek och min fram- 
tids dar! 
En krans af er jag vill pä hjessan bära. 
ARNELL 67. 

f Rosenbenved, Rosentry = 

Try. Obrukliga, öfverflödiga namn. 

Roseng-issel, m., en särdeles pas- 
sande benämning, af Franzén gifven åt 
Cactus (Cereus) flagelliformis L., som 
vanligen odlas under namnet Paradis- 
orm, hvilket dock är obrukbart såsom 
växtnamn. 

Lik en gissel, full med taggar, 

Redan ögat ondt du gör. 

Midt bland taggarne till slut 
Slår en härlig blomma ut. 

FRANZÉN 6: 127. 

Roscnkattost, se Kattost. 
f Rosenkål = Kruskål. 
Rosenpil, f., Roslager, m., tven- 

ne i Dalins ordbok upptagna benäm- 
ningar på Nerium Oleander L., som 
jag aldrig hört kallas annat än Nerium, 
hvilket namn ocTc lämpligast bevaras. 
Jfr Oleander. 

Rosenrot, f., en fjellört, beslägtad 
med Kärleksörten, men blommorna en- 
könade, hanblommorna med åtta stån- 
dare: Rhodiola rosea L. »Växer vild i 
Lapska fjellen, och fyller ofta luften med 
en behagelig rosenlukt, som roten i detta 
klimat eger. Den växer väl äfven i våra 
trädgårdar, men rotens lukt är då långt 
svagare». Retzius 2: 599. 

f Rosenträd, n., ett namn som 
någon gång gifvits åt Alprosen och, 
enligt Dalin, åt den för oss helt och 
hållet främmande Convolvulus scopa- 



102 



ROSLING — RÅGBLOMMA 



Roslillg'^ m., ett med Ljuug när- 
förvandt slägte, skildt genom tio stån- 
dare. Allmänna Boslingen växer i 
träsk och har liffärgade blommor: An- 
dromeda polifolia L. Se Ändromeda. 
(Ma ej förvexlas med Rossling.) 

Bosmarin (af Ros marinus), m., 
en på södra Europas hedar väiande 
halfbuske af Sugeväxternas familj, ut- 
märkt genom sina aromatiska egen- 
skaper: Rosmarimis ofJicinalisL. Ros- 
marinen uppfyller fälten i södra Eu- 
ropa om nätterna med en doftande 
vällukt, liksom Sandnäglikan i Skåne. 

Hvi kransar du med rosmarin och 
myrten 

Ej våra fromma larer mer? 

stägnehus 1: 484. 

Vild Rosmarin =,Sqvattram, på 

apoteken kallad Rosmarimis silvestris. 

KosiuarinTide, se Vide. 
Rossljung", Rossling, se Ljung. 

Rost^ m., små på lefvande växter 
förekommande svampar med stoftlikt 
utseende och vanligast brungul eller 
rostgul färg: jEcidium Pers. Dessa äro 
af mångfaldiga slag och erhålla namn 
efter de växter, på hvilka de förekom- 
ma, t. ex. Tallrost, Hveterost, Linrost 
m. H., som icke synes nödigt att sär- 
skOdt upptaga. Det är i synnerhet på 
sädesslagen de äro för landtmannen 
förderfliga. 

För motgångarne strax blef grödan 

blottad. Åf rosten 
Frättes dess halm. adlerbeth 58. 
Brandrost {Uredo Peks.) saknar 
eget omgifvande hylle och är meren- 
dels svartbrun. 

Penselrost (Roestelia penicillata 
Fr.). Dä den utbi-yter, förlänges dess 
hylle till ett rör, som i spetsen upp- 
löses i pensellika flikar. Rönnpensel- 
rosten {R. cornutn Ehrh.) är i synner- 
het allmän och skadlig för boskapen. 
Skålrost (yEcidium) omgifves af 
ett oegentligt hylle, som regelbundet 
öppnar sig skålformigt med en stjern- 
likt tandad mynning. Hit hör den be- 



ryktade Berberisrosten (.-£. Berberi- 

dis Pers.). 

Rotabagge, m., en i Vestergötland 
åt Kålroten gifven benämning, som 
vunnit Europeisk ryktbarhet och blif- 
vit upptagen i de flesta språk. 

Rotpersilja, se Persilja. 

Rotting, m., stammen af den rör- 
lika Rottingpalmen, som uppnår flere 
hundra fots höjd: Calamus Rotang L. 

f Roxne, Rone, n., arter af slägtet 
Fräken : Kärrfräken, Skaf-fräken. 

f Rump-ull, f., Linné = Snip. 

Runarot, se Safjabräken. 

Runn, se Rönn. 

Ruta, f., se Murruta, Vinruta, 
Ängsruta. 

Ryltåg, se Tåg. 

RylÖrt, f., en ständigt grönskande 
buske, lik Lingonris, men med vigg- 
lika, sågade blad och rödletta blom- 
mor, liknande Vintergrönans: Cliima- 
phila umbellata Nutt. Benämnes äfven 
Statt upp och gäck, emedan den anses 
bota för lamhet. 

Anm. På hvad grund Liljeblad hänfört 
Rylörten till Lathr(ta L., är svårt att inse. 

f Rym, Liljeblads namn på slägtet 
Enjshnum L., är en rent förkastlig för- 
vridning. Detta slägte har ett godt 
Svenskt namn: Gyllen. 

-;- RymOSSa, moss-slägtet Bryum L. 

T Rynkblad, n. = Daggskål. 
f Ryssar, Ryssgubbar, m. pl. = 
Bunias. 

Råg, m., ett allmänt bekant sädes- 
slag: Secale cereale L. 
Rågen dammar, 
Oulddoft kring sig strör. 

DAHLGREN- 1: 187. 

Rågblomma, f., en liten ört af 
Nagelörtslägtet, med små hvita blom- 
mor på bar stängel : Draba verna L. 
Blommar mycket tidigt om våren. 
När rågblomman står i flor, 
Är tid att vårrågen gror. Smal. ordxpr. 



RAGGRAS — ROLLIKA 



103 



f Råg^räs = Ängkafle. 

f Råg-losta, se Lösta. 

f Råmjölksgräs, Österg. =Kropp. 

Rädisa, f., en afart af Rättikan, med 
rund rot: Raphanus sativus l. 

i Räf blad, n., Österg. = Blacken. 

fRäf blomster, n.,Boh.=Stallört. 

Räfkaka, L, frö af ett Ostindiskt 
träd, Strychnos Nux voinica L., som 
användes dels i medicin, dels till för- 
giftning af luder för rofdjnr. 

f Räfklor, f. pl., en allmän be- 
nämning på Getväpling, men alla dy- 
lika namn äro så formelt origtiga, att 
de måste förkastas. 

fRäfmjölk, f.=:Törel. Jfr Mjölk- 
ört. 



i Räfpiss, 



Stinknäfva. 



Räfruinpa, f., Räfsyans, m., ett 

i alla afseenden förkastligt och tillika 
obestämdt namn, tillagdt Ängkafle, 
Äkerfräken, Ledgräs, Kropp, Blåeld, 
arter af Kungsljus m. fl. 
Räfstarr, se Starr. 
-rRäftunga, f., Vesterb. = Gullris. 
Rättika,f.,ett örtslägte bland Kål- 
växterna, med knutiga, afbristande men 
ej uppspringande skidor: Raphanus L. 
Trädgårdsrättika, med gredelina 
bloinmor, köttig rot: R. sativus L. 

Aker-rättika, med blekgula, ådri- 

ga blommorrtunn rot, som dock eger 

rättikesmak: R. Raphanistrum L. 

Rödarv, m,, en liten, vacker ört, 

tillhörande Hvifveväxterna, med enkla 

motsatta blad och röda (stundom blå) 

blommor: Anagallis arvensis h. 

Rödbeta, se Beta. 

Rödbinka, Rödbo, se Binka. 

Rödbok, se Bok. 

i Rödbär, n., Gotl. = Smultron. 

Rödfikor (Dal), Rödkolla (Ve- 
sterg.), Rödtnppa (Skåne), Rödtu- 
sta (Bob.), Rödväpling = Röd- 
klöfver. 



Rödfloka, f., ett örtslägte bland 
Umbellaterna, med lindelade blad, i 
början rödletta, sedan hvita blommor 
och sträfhåriga frukter: Torilis Anthri- 

SCUS Gmel. 

Röd^lini, se Glim. 
Rödklett, se Klett. 
Rödklint, se Klint. 
Rödklöfver, se Klöfver. 

RÖdknäa, f., en i södra Sverige 
vanlig benämning på Milda Filörten 
{Polygonum Persicaria h.), för dess 
uppsvälda röda leder. — Huru man 
genom missförstånd af namnets staf- 
ning kommit att kalla helaslägtetPo^?/- 
gonum för Näfva, se under detta namn. 

Rödkolla, se Rödfikor. 

Rödkulla, f., ett örtslägte bland 
Skeplingsväxterna, med lancettlika, 
naggade blad, rödbruna blommor, vid 
basen tandade ståndare : Odontites Pebs. 

Rödlouke, m., en liten på vata 
ställen växande ört, lik Lonke, med 
tydligt blomfoder, men oftast saknande 
blomkrona, sex ståndare: Peplis Por- 
tula L. 

Rödlök, se Lök. 

Rödmell, se Mell. 

Rödmossa, se Hvitmossa. 

Rödplister, se Plister. 

Rödpyttor, se Pyttor. 

T Rödrot, f., Dal. = Blodrot. 

Rödtuppa, Rödtiista, Rödyäp- 
ling, se Rödfikor. 

Rödyira, se Vira. 

fRÖknäfya, origtigt i st. för Röd- 
knä. Se RÖdknäa. 

Röksyamp, Röksvampar, eu 

egen familj bland Buksvamparne, hvars 
inre massa upplöses i ett rykande pul- 
ver: Lycoperdinei Fr. 

RÖllika, f., en allmän ört af Hålk- 
blomstriges familj, med endast fem 



104 



RONN — SAFFRAN 



strålblommor, vanligen livita, sällan 
rödletta: Achillea Mille fnlium L. Röl- 
likan är en i medicin högt värderad 
växt. 

Rönn (i folkspråket äfven BUDU), 
t'., ett allmänt träd, tillhörande Kärn- 
fruktträden och samslägting med Oxeln, 
men har parbladigt sammansatta blad 
och röda, syrliga bär: Sorbus Aucupa- 
ria L. Rönnens bär eller drufvor äro 
för flere foglar en begärlig föda och 
begagnas derföre af fogelfängare till 
bete. 

Könndrufvan glöder, tegxér 3: 36. 
Och ifrån höjden eu doftande rönn 
Räckte mot vågen den Ijusgula vippan, 
Speglade kronan i himmelsblå sjön. 

DAHLGREX 1: 401. 

När jägarn samlar hop de bittra rön- 
nars bär 

Att kläda snarans knut, som väntar 
luftens här. 
OXENSTJERXA 2: 152. 

Bönnpenselrost, se Rost. 

Rör, n., ett grässlägte, närförvandt 
med Vass (båda skiljas från öfriga ge- 
nom en hårtofs inuti blommorna), men 
spädare, med enblommiga småax: Ca- 
lamagrostis Adaks. Af äldre författare 
kallades jemväl Vassen Rör; äfven Lin- 
né förenade dem till ett slägte. 



Bergrör, ett styft, sträft, bredbla- 
digt gräs : C. epigejos Roth. 

Sandrör, ett styft, gråhvitt gräs 
med inrullade blad: C. arenaria Rom. 

Öfriga arter urskiljas ej af allmän- 
heten. — Jfr Piphven. 

Rörflen, Rörflok, Rörfläck, 
m., se Flen. 

RÖrsopp, m., ett artrikt slägte- 
bland Hattsvamparne, lätt skildt ge- 
nom ett lager af fina rör eller pipor, 
packade på hattens undre sida, men 
som kunna utan svårighet söndras från 
hatten: Boletus Dill. Samtliga rör- 
soppsarter växa på jorden, äro kötti-' 
ga, ti era bland dem värderade såsom 
näringsmedel, dock några giftiga. Om 
arterna se Fries, Sveriges ätliga och 
giftiga svampar. 

RÖrsyingel, m. (Fluminia arun- 
dinacea Fr.), se Kase. 

f Rörtand, f., ett föga bekant 
svampslägte: Irpex Fr. (numera ej Si- 

Stotrema Pers.). 

f Rörvass utgår. 

RÖt6, n., rotstockarne af Qvickroten, 
som uppgräfvas och läggas i fria luften 
att förtorka. Se Linnés Sk. resa 35, 51. 



s. 



SabadillfrÖ, n., frö af en i Mexico 
växande art utaf Nysrotslägtet : Vera- 
trum Sabadilla Retz. 

f Sabelböna, f., se Böna. 

Sabel-lilja., f., ett nytt, men ej 
förkastligt namn på det utländska släg- 
tet Gladiolus l., förvandt med Svärds- 
liljan. 

f Sabelärt, se Ärt. 

Safflor, m., en så väl för sin nytta 
som prydlighet odlad ört, tillhörande 
Tistelväxterna, med taggigt sågade blad 



och högröda blommor: Carthamus tinc- 
torius L. »Safflor voro blomblad, köpta 
utifrån, som färgade rosenrödt». Linnés 
Öl. resa 34. 

Saflfran, m., en tidigt om våren 
blommande lökväxt af Svärdsliljeväx- 
ternas familj, hvars blompip utskjuter 
ur sjelfva löken: Crocus L. Pistillerna 
af Äkta Saffran (C. sativus l.) lemna 
den under namnet Saffran bekanta 
kryddan. 

Tmolus dig sänder till gärd den väl- 
luktspridande saffran. 

ADLERBETH 55. 



SAFJABRAKEN — SAMMETSBLOMMA 



105 



Safjabräken, n., Safsabuske, 

m,, den utmärktaste af våra Svenska 
Bräkenarter, med dubbelt parbladiga 
blad ock fruktklasar i toppen : Osmun- 
da regalis L. — Safjabräkenet tillskrif- 
Tas i Småland mystiska egenskaper och 
det anses förläna vishet (se Linnés Sk. 
resa 40); namnet synes således förvandt 
med det af Grimm antagna Mösogötiska 
safjan, sapere. Ett annat i Småland bruk- 
ligt namn på denna växt är Rörot eller 
Rönrot, hvilket, då hvarken till riUl eller 
i'ö)m. finnes den aflägsnaste anledning, 
torde rätteligen vara Runarot, hvari allt- 
så (Isl. rnn betyder egentligen hemlighet, 
vishet) skulle ligga en liknande hänsyft- 
ning som i namnet Safjabräken. 

Saftskiflin^, m., en afdelning af 
Vaxskiflingarnes slägte, med vatten- 
aktig saft: Hygroiihorus, subgen. Hy- 
grocybe, Fr. 

Safver^ m., en bekant köksväxt, 
som vanligen, men origtigt, benämnes 
Kyndel. Se detta namn. 

Sag'Og'ryiij n., fås af mergen hos 
flera Palmarter och Cycadeer, företrä- 
desvis Sagopalmen {Sagus Rumphii 
wiLLD.) och Cycas circinnalis h. i Ost- 
indien och på Moluckerna. 

Salep, m., ett mycket närande mjöl, 
som i vatten upplöses till ett gelé ; fås 
af rotknölarne hos åtskilliga Nosserots- 
växter, t. ex. Orchis Morio i.., Orchis 
mascula L. och Anacamptis pyramida- 
lis RicH. ; den i handel förekommande 
erhålles dock^till största delen från 
Orienten, fr^^ - j^ ^^*-*^^ 

Salepsrot, SalepSÖrt^f., benäm- 
ning i Svenskan på Anacamptis pyra- 
midalisR^cu. ^ ^^^^y^^^^AJ] 
. f Sall, f., Skåne, enligt Linné — 

^ Sälg. 

Sallat^ m., gemensam benämning 
på åtskilliga växter, som förtäras rå, 
t. ex. Krasse, Laktuk m. fl. I äldre 
tider begagnades för samma ändamål 
äfven Krasse-sommargyllen och arter 
af Fetknopp. — Jfr Vårsallat. 

Sallats-laktuk, se Laktuk. 



Salomons ljusstake, m., en art 1 

af Krasseslägtet, med upptill bågfor- 
migt böjda grenar, liknande en kan- 
delaber: Lepidium campestre R. Br. — 
Namnet förekommer i Upland. 

f Salomons sigill, n., ett ur apo- j_^ 
teksspråket {Sigillum Salomonis) upp- 
taget namn på Rams {Polygonatum 
TouKx.), men utan allmännare sprid- 
ning. 

Salsa, Saltört, f., hafsstrands- 
växter, tillhörande Mollaväxterna, med. 
trinda, köttiga blad utan brodd i spet- 
sen, och med små gröna, i bladvecken 
gyttrade blommor. 

Glatt Saltört, Schuberia maritima 
c. A. Me v. 

Luden Saltört, Kochia hirsuta 

NOLTE. 

fSalsel, Liljeblad = Sodaört. Ut- 
går. 

Salsofl (efter Franskan), f. ==Haf- 
rerot. (Detta med flera andra Franska 
namn, brukliga i förra seklet, äro nu 
utträngda af rent Svenska.) 

Saltarv, m., en på hafsstränder 
växande ört, tillhörande Narfväxterna, 
utmärkt genom köttiga, saftfulla, ägg- 
runda blad : Halianthus peploides Fk. 

f Saltbläcker, se Blacken. 
f Saltgräs, n., Hels. = Sälting. 
Saltört, se Salsa. 
Salvia, f., ett bekant örtslägte af 
Sugeväxternas familj, med läppformig 
krona och endast två ståndare: Sal- 
via L. 

Äkta Salvia, med blommor i ax: 
S. ofjicinalis L. Odlas för sin vällukt 
och sitt användande i medicin. 

Äng-salvia, med stora blå blom- ^ 
mor i krans: S. j^ratensis L. Vild i 
Upland. 

Sammets blomma, Sammets- 
ros, f., ett örtslägte bland Blomhålks- 
växterna, med sammetsludna strål- 



106 



SAMMETSHVETE — SÄRS A PARI LL 



blommor: Tagetes L. Odlas som pryd- 
nadsväxter. 

En sammetsblomma käns den huldas 
arm. 
BESKOW 1: 50. 

Brun Sammetsblomma, med gre- 
nig stjelk: T. patula L. 

Gul Sammetsblomma, med meren- 
dels enkel stjelk: T. erecta L. 

t Sammetshy ete, n . =Kubblivete . 

f Sammetspung-ar, m. pl., enligt 
Wahlenberg = Fårkummer. 

t Sammetsviol, f., eu odlad, stor- 
blommig förändring af Styfmorsvio- 
len, med nedre blombladen sammets- 
ludna. 

Samosört (Samol, Liljeblad) = 
Punga. 

Sandarak, m., ett slags harts, som 
erhålles af Callitris quadrivalvis Vent., 
ett barrträd i noi-ra Afrika. 

Sandborst, m., ett gräs med grå, 
borstlika blad och smal vippa, växan- 
de i sand: Corynephorus canescens P. 

Beauv. 

Sandelträ, n., den gula, bårda, aro- 
matiska veden af Sandelträdet: Santa- 
lum album L. Ett annat slags Sandel- 
trä erhålles af trädet Pterocarpus san- 
talinus L. fil., bvars ved är röd, för öf- 
rigt lik den förstnämnda. Båda träden 
växa i Ostindien. 

Sandgröe, m., en art af slägtet Gly- 
ceria R. Br., växande på hafsstränder : 
G. maritima avahlb. Namnet begagnas 
af Liljeblad, men växten räknas nu- 
mera icke till slägtet Gröe {Poa L.). 

Sandhafre, m.=Sandrör. — Nam- 
net föres ofta origtigt till Strandrågen, 
så t. ex. i Linnés Sk. resa 336; men i 
hans Öl. och Gotl. resa 139, 205, föres 
det rigtigt till Sandröret. 

Sandhyita, f., en ört af Korsblom- 
v striges familj, med stjernludna blad, 
hvita blommor, korta, mångfröiga ski- 
dor: Alyssum incanum L. 



Sandlök, se Lök. 

f Sandmossa utgår alldeles. 

Sandnarf, m., äfven Sandört, f., 

ett litet slägte bland Narfväxterna, med 
små, odelade, hvita kronblad : Ai'ena- 
ria L. 

Sandnäglika, se Näglika. 

T Sandris, n. = Nagelört, enligt 
Dalins ordbok. Namnet är mig allde- 
les obekant, och någon dess tillämplig- 
het på slägtet Nagelört kan ej upp- 
täckas. 

Sandrör, se Rör. 

Sandstarr, se Starr. 

f Sankt Britae lök, i Vadstena- 
trakten = Ramslök. 

f Sankt Hans blomster, Sankt 
Hans ört, Skåne = Hästfibla, men 
föres derstädes äfven till Kärleksörten, 
enligt Linnés Sk. resa 251. 

jr Sapotlljträd, n., Achras Sapota 
L. Till namnets upptagande i språket 
finner jag ingen anledning. 

t Sappan, n., ett slags Ostiudiskt 
färgträ, som erhålles af Ccesalpinia 
Sappan L., äfven räknadt till Bresilja. 

Saronsblonister, n. i) Ett ört- 

slägte, af Linné fördt till Näglikesläg- 
tet, men skildt derigenom att det har 
blommorna i ett hufvud inom ett svepe : 
Tunica Scop. 2) Saronsnäglika (Dian- 
thus Armeria L.), lik Tunica, men hö- 
rande till Näglikeslägtet. — Uttrycket 
i Psalmboken (394: 5): 

Du Sarons blomster sköna! 
Du lilja i grön dal! 
torde vara källan till namnet, hvilket 
blifvit tillämpad't på nämnda art Näg- 
lika. 

Sarsaparill, m., roten af den Syd- 
amerikanska växten Smilax Sarsapa- 
rilla L., använd i medicin. Såsom sur- 
rogat för den samma begagnas rot- 
stocken af Sandstarr, hvilken deraf 
fått namnet Svensk Sarsaparill. 



SASSAFRAS — SENSITIVA 



107 



t Sassafras, m., en Nordameri- 
kansk buske af Lagerfamiljen, använd 
i medicin: Sassofras officinalis Nees. 

f SatyrÖrt, ett namn, bildadt af 
det Latinska Satyrium L.; men då detta 
slägte numera är alldeles upplöst ocli 
incren inhemsk art finnes deraf efter 
slägtets nyare begränsning, förfaller 
namnet af sig sjelft. 

f Sayoykål, m., en bland de tal- 
rika artförändringarna af Kål, hvilkas 
meddelande tillbör speciella trädgårds- 
böcker. 

T Scamnionium, n., roten af en 
art Vinda från Orienten, som har häf- 
tigt purgerande egenskaper: Convol- 
vulus Scammonia L. 

Schersmin^ m., en allmänt odlad 
buske med hvita, fyrbladiga blommor: 
Philadelphus coronarius L. Har stark, 
för de fieste behaglig, men för mig 
stinkande lukt. Namnet förvexlas ofta 
med Jasmin, som hos oss ej växer un- 
der bar himmel, hvarföre hit måste 
höra Bellmans : 

Syren, jasminer 
Sprida vällukt öfTer allt. 2: 109. 

f Scilla, f., se Hafslök. 

Scorzoner-rot, f., en från södra 
Europa härstammande Fibleväxt, som 
ej sällan odlas hos oss för sina ätliga 
rötter: Scorzonera hispanica L. Skil- 
jes från sin islägtinge Kornfiblan (S. 
humilis L.) genom starkare grenighet 
och mindre ludenhet. Benämningen 
användes redan af Bromelius, men för 
S. humilis. Jfr Ringormsrot. 

Selleri (Fr. Céleri), n., en Umbellat, 
närbeslägtad med Persilja, men med 
enkelt parbladiga blad : Apium graveo- 
lens L. Odlas för kökets behof ; vild i 
Skåne. Den vilda plantan anses giftig. 
Jfr Märke. 

Ifrån Lofön komma vi 

Med grönsaker, selleri, bellman 3: 163. 

Sempertin^ m., en stundom odlad 
Tistelväxt med stora, hvitfiäckiga blad, 



blomhålken med en dubbel rad af tag- 
gar: Silyhum marianum g^ertx. — Ge- 
nom förvexling har namnet i Skåne 
öfverförts till Tistelborren, och der- 
efter likaledes i våra Floror. 

f Sempertiippa, f., Gestrikl. = 
Gullivifva. 
T Seniperviv, m. = Taklök m. fl. 

Namnet tillägges i allmänhet saftfulla 
växter, som skilda från roten fortfara 
att växa. 

Senap^ m., ett örtslägte tillhörande 
Kålväxterna, lättast skildt genom sina 
skarpt smakande frön: SinapisL. Senap 
är en värderad matkrydda. »Ett senaps- 
korn . . . när det varder uppväxt, är det 
störst ibland kryddor». Jfatth. 13: 31, 32. 
Hvitsenap, med tve-eggade skidor 
och gula frön: S. alba L. 

Svartsenap, med fyrkantiga skidor 
ocl^ svarta frön: <S, nigra L. 

Åkersenap har knöliga skidor med 
tve-eggad spets: S. arvensis L. Åker- 
senapens frön hafva en besk, oange- 
näm smak, hvarföre den är oanvänd- 
bar som matkrydda. Ar ett högst be- 
svärligt åkerogräs. 
f Sene^arot, f., erhålles af en art 
Jungfrulin, Polygala Senega L., från 
Nordamerika. 

Seiiegräs, n., Sener, f. pl. Detta 

namn tillägges åtskilliga gräs med styf- 
va, sega blad, såsom arter af Rör, af 
Starr ; men i bestämd mening föres det 
till Enodium cceruleum Pkks., skildt från 
öfriga genom oledadt strå (blott nere 
vid roten finnes en ledknut). 

Sennetsblad^ n., ett bekant laxer- 
medel, som erhålles af flera arter Cas- 
sia L. frän Egypten och Orienten. 

SensitiTa, f., arter af slägtet Mi- 
jnosa L., hvars småblad om aftnarne, 
äfvensom när de vidröras, lägga sig^ 
tillsamman : M. sensitiva, M. pudica l. 
Du varma, känslofulla själ! 
Hvad bäst du liknar vet jag väl: 
En sensitiva, späd och skär. 
Din lefnads blomma är. nyblom 91. 



108 



SERADELLA — SJÖBLAD 



Seradella, f., eu i senare åren in- 
förd späd, meu mycket gifvaude foder- 
växt af slägtet Klovicka: Ornithojms 
ehracteaius Ukot. 

Serf, Sörf, m., benämning pä flere 
under vatten sänkta växter, men hvil- 
ken endast med tillagdt epitet kan an- 
vändas, t. ex. Hornserf, Hårserf, Nate- 
serf. 

Sesaill^ m., en i Orienten allmänt 
odlad kryddväxt: Sesamum orientale L. 

f SileuÖrt utgår alldeles. 

Sileshårj n., ett i kärr växande ört- 
slägte, hvars blad på öfre sidan äro be- 
klädda med långa bår, som i spetsen 
utsippra eo klibbig vätska: Drosera i.. 

Silfver- tillägges flere växter så- 
som artnamn, t. ex. Silfvergran (se 
Gran), SilfvermoUa {AtripUx rosea 
L.) m. fl. 

f Silfverdyna, f. = Törel, enligt 
Linnés Sk. resa 272. 

Silfverflngerört, se Fingerört. 

Silfverpoppel, se Poppel. 

Silfverträdj n., gemensam benäm- 
ning på talrika arter af familjen Pi-o- 
teacece Juss., växande på Cap ocb i Nya 
Holland, med af bvit ludd silfverskim- 
rande blad. Hit hörer: 

Ethiopernas skog. som snöhvit glän- 
ser af bomull. 

ADLERBETH 75. 

Silfverört, f., en mycket gammal 
'^ benämning på en art af slägtet Poten- 
tilla L. eller Fingerört, afvikande ge- 
nom parbladiga, på undre sidan vanli- 
gen bvitludna blad : P. anserina l.. Må 
^^ ej förblandas med Silfverfingerörten 
{P. argentea L.). 

Silke ingår 1) som stamord i flera 
namn pä Snarrefvan, t. ex. Hörsilke, 
Nässlesilke; 2) som artnamn i andra 
benämningar, men Silkesmulbärsträd 
(hos Dalin) är ett ulldejes onödigt och 
obrukligt namn. — 3) Åtskilliga ifinare 
Alger benämnas äfven Silke, Vatten- 
silke. 



Silkesblomster, n., en art af släg- 
tet Natttiol, med röda blommor: Hes- 
peris matronalis i.. Jfr Eng. Satin- 
fioicer. 

f Silkesört, f., upptages af Dalin 
som namn på den Amerikanska Ascle- 
jnas syriaca L. 

f Silledön, se Sönnerdön. 

t Sillipj m., Vesterg. =: Senap. 

SinngTÖn, f., ett ständigt grön- 
skande växtslägte med vackra blå blom- 
mor, hvilkas flikar äro liksom vridna: 
Vlncn L. 

Anm. Detta namn är gemensamt för 
alla Germaniska språk (hos oss anfördt 
redan af Franckenius : »Sij grbön») och 
betyder den ständigt grönskande. Bör 
således föredragas det i Bot. utfl. 3: 248 
antagna Igrön eller Ivgrön (evig-grön), 
ehuru äfven detta har godkänd auktori- 
tet och samma betydelse. Alldeles orig- 
tig är benämningen Vintergrön. 

Sippa^ f., namn på allmänt bekanta 
och flrade vårblommor, med enkelt, 
kronbladslikt blomhylle och enfröiga 
småfruTvter: Anemone L. 

Uti bergets klyfta 

Sippan, späd och rädd, 

Ses sitt hufvud lyfta 

Upp ur drifvans bädd. 

KELLGREN 2: 45. 

När våren kommer, då vakna sippor. 

SEHLSTEDT 1: 20. 

Blåsippa, med foderlikt svepe, blå 
eller röda blommor: A. Hepatica L. 

Hvitsippa, med trenne skaffade 
svepeblad nedpå stjelken.hvita blom- 
mor: A. nemorosa L. 

Se Flora, som i vårens sköte 
Är lifvad på sin bleka bädd 
Och redan vid ett älskadt möte 
I blå och hvita sippor klädd. 

GYLLENBORG 1: 184. 

Se hvitsippan hur täck hon är, meu 
ack! hur förgänglig. 

FRANZÉN 6: 132. 

Gulsippai lik den föregående, men 
stjelkcn oftast tvåblommig och blom- 
morna gula: A. ranvncul oides L. 

Sittyer, se Zedoaria. 

f Själa, f., Själe^räs, n.^Skära. 

f Sjöblad, n. = Ne ekblad. 



SJÖGRÄS — SKOCKA 



109 



f SjÖgräSj n., en allmän benäm- 
ning pä i vatten växande gräslika väx- 
ter ; i speciell betydelse : Bändling. 

Sjönöt, f., ett utmärkt örtslägte, 
med stora ätliga nötter och med fly- 
tande blad, som likna björklöf: Trapa 
natnns L. Sjönötter hafva ännu i förra 
århundradet vuxit i Kalmar läns sjöar, 
men äro nu der utgångna ; på senaste 
tiden hafva de blifvit funna i en sjö i 
Skåne. 

Sjöplommon, n., en vattenväxt, 
räknad till Algerna, lik plommon : Ulva 
prnniformis L. 

SjÖsäf, se Säf. 

f SjÖållon^ n., frukten af Neck- 
rosen. 

f Skabb-blomster, n., Vesterg. 
= Kabbelök. Kallas, enligt Rietz, äf- 
ven Klådblomster. 

Skaf-fräken, se Fräken. 

Skaf^räs, Skafrör = Skaf-frä- 
ken. 

i SkafTel, n., frukten på Bok. 
Namnet synes vara alldeles utgånget. 

Skalleblomma, f., ett örtslägte 

^ bland Skeplingsväxterna, förvandt med 
Sporreblomman, men har mycket kort 
sporre och dess fröhus liknar en död- 
skallg: Antirrhinum L. — En inhemsk 
art, Akerskalleblomma {A. Orontium 
L.), har små röda blommor. En myc- 
ket storblommig (^1. majus L.) odlas; 
se Lejongap. 

Skallergräs, se Höskallra. 

rSkallnacke, m., Österg.= Smör- 
blomma. Jfr Munkhufvud. 

f Skarlakansek, f. = Quercus 

coccifera L. En högst misslyckad öf- 
versättning, ty coccus i coccifera be- 
tyder galläpple, icke skarlakan. (Den 
Tyska benämningen är dock Scharlach- 
eiche. Utg. anm.) 

f Skarlakansgräs, n. = Stink- 
syska. 

A)i7ii. Afven här är ingen fråga om 
skarlakan. — Det kan vara lärorikt nog 



att se, hurii detta namn småningom upp- 
kommit af det Latinska ScJanea mill., 
en art af Salvia. Franckenius, för att 
försvenska den Latinska benämningen, 
skref Skarleya; Tillandz förbättrade det- 
ta till Skarlack, och. slutligen blef det, 
äfven hos Retzius, Skarlakansgräs. 

Skateblomster, n. = styfmors- -, 

viol. Namnet upptages, såsom varan- 
de mycket vanligt. 

Skatnäfva, f., se Kamnäfva (Kam- 
mar). 

Skedört, f., öfversättning af Lat. 
Cocklearia L. Svenska namnet är Skör- 
bjuggsört. 

Skelört, f., en mångårig ört bland 
Valmoväxterna, med gula blommor och 
gul mjölksaft, enrummiga skidor: Che- 
lidonium majus L. I likhet med Törel 
kallas den äfven Reformsört, men nam- 
net Svalört tillägges i folkspråket ej 
denna, utan endast Ficaria. 

Skepling, m. = Kovall, Melam- 
pyrum L. Antages af Liljeblad som 
slägtnamn för detta slägte. Skepnad, 
skepelse i folkspråket motsvarar icke 
illa det Latinska Personatce, hvarföre 

Skeplingsväxter antagits som 
Svensk benämning på familjen Perso- 
natcB L., Tvåhjertbladsväxter med 4 \ 
(sällan 2 eller 5) olika långa ståndare, 
fästa på den sambladiga, oregelbundna 
(oftast läppformiga) kronan, och med 
tvårummigt fröhus. 

Skifling, Skifsvamp, m., den tal- 

i-ikaste gruppen bland Hattsvamparne, 
med tunna skifvor på hattens undre 
sida: Agaricini Fr. — Fjällskifling m. 
fl. särskilda slägten, se Fries, Sveriges 
ätliga och giftiga svampar, och Bot. 
tUfl. 3: 339— .344. 

f Skillingar, m. pl. (efter Dan- 
skan) = Skärf-frö. 

f Skimmel, n. (efter Tyskan) = 
Mögel. 

f Skocka, Skåcka, f., Jemtland 
(efter Norskan) = Daggskål. 



110 



SKOGRÄS — SKAKTEBLAl) 



i Skogräs, n., gröfre Halfgräs. Se 
Lappskogräs. 

Skogrs-, ett af de vanligaste art- 
namn, t. ex. Skogsapel, -frier, -frä- 
ken, -klöfver, -kovall, -laktuk, -lind, 
-näfva, -säf, -vial, -vinda, -viol m. fl. 

Se under slägtnamnen. 

Skogsfrublomma, f., en vacker, 

men mycket bräcklig, bladlös ört, till- 
hörande Nosseväxterna: Epipogium 
apliyllura Sw. 

f Skogshumle, m. =: l) Pors, se 
dor; 2) Röllika, Dalarne; 3) Brunört, 
Dalsland, enligt Linnés Vestg. resa 235; 
4) Gullklöfver, Dalsland, enligt Linnés 
Y\. Svec. n. 671. (Hvilken af dessa två 
sistnämnda, sti*idiga uppgifter är den 
rigtiga?) 

T Skogslöper, Dalsland = Eke- 
bräken. 

f Skogsmysk, m. = Linnésört. 

Skolme, m., f.(?), en tångväxt med 
trind bål och skidlika frukter: Halidrys 
siliquosa Lyxgb. 

f Skomakarskägg, n., Söderm. 
= Kärrfrier. 
f Skorf, Piuskorf, m. = i) i 

Skåne Allmän Snarrefva {Cuscuta); 
2) i Småland Spergel {Spergula). — 

Bindsleskorf äfven = Snarrefva, 

och namnet passar bättre till Cuscuta 
än till Spergula. 

TSkottlufva,f.,Boh.=Blåhallon. 

Skriftlaf, se Laf. 

iSkroftistel,jii., Halland=Åker- 
mjölkfibla. Jfr Åkertistel. 

rSkrubber, Skrubbar, Boh. = 
Hönsbär. 

Skrufblomstrige kallas familjen 
/i'orav7mefB ADANs./iVåhjertbladsväxter, 
med skiftevis sittande, vanligen sträfva 
blad, före blomningen spiralformigt 
inrullade blomklasar, sambladig blom- 
krona och fyra delfrukter (»nötter»). 



Hit höra Lungört, Tungört, Ögon- 
blomma m. fl. 

Skrap, m., Skräppa, f. Detta 

namn synes ursprungligen tillhöra de 
stora, breda bladen af T?issilago enligt 
Linnés omfång; så i norra Sverige {Pe- 
tasites frigida Fk.) och i Norge. Sedan 
har det blifvit öfverfördt 1) till bla- 
den af Karborre (kallade Thordöns- 
skräppa) och liknande blad, samt 2) 
till de stora Syre-arterna. 

T Skräkon, n., Jemtl. = Kråkbär. 
Skräppa, se Skrap. 
Skräppesyra, se Syra 
f Skummeslöfsört, f. = Gul Kra- 
geblomma. 
-;- Skurgräs, n. = Skaf-fräken. 



Skyfall, 



en Alg, växande pä 



torr mark, i torr väderlek hopskrum- 
pen och nära osynlig, men efter regn- 
väder uppsväld och slemmig och der- 
före ansedd nedregnad: Nostoc com- 
mune Vauch. 

Skyffelkorn, se Korn. 

Skålbild, se Skålsvamp. 

f Skål-laf utgår. 

Skålrost, se Rost. 

Skålsvamp (Skålbild), m., små 

skål-lika svampar, mycket allmänna: 
Peziza L. 

Skäde, n. = Dårrepe. «De som 

drucko af iil, brygdt af skädblandadt 
korn, blefvo liksom fånuge och nästan 
blinda". Linnés Gotl. resa 223. 

-i- Skäfte, n. = Skaf-fräken. 

f Skägglivete, n. — Kubbhvete. 

Skägglaf, se Laf. 

Skäkteblad, u., en vattenväxt till- 
hörande Etthjertbladsväxterna, med 
pil-lika blad och hvit blomruska: Sa- 
gittnria sugittifolia h. Namnet upp- 
tages redan af våra äldste författare 
(»Skäktegräs») och är än i dag bibe- 
hållet i folkspråket, men de äldre be- 



SKALFVKGllAS — SLINKE 



111 



nämningarna Skottgräs, Skyttegräs 
äro utgångna. Jfr Rietz, Ordb. G 14. 

i Skälfvegräs, n. = Darrgräs. 

T Skälfving, m., Liljeblads be- 
nämning på det gelatinösa svampsläg- 
tet Tremella (dill.). 

f Skälla^ f., benämnes pä vissa or- 
ter Blåklockan. Jfr Bjälla. — Berg- 
skälla, se detta namn. 

Skalle, n., är egentligen slösäd, 
eftersäd vid kastningen; men emedan 
denna till stor del utgöres af ogräsfrön, 
har namnet blifvit öfverfördt på dylika 
växter, t. ex. Akerkovall (Linnés Fl. 
Svec. n. 546), Höskallra (Linnés Sk. 
resa 147), Skärf-frö (ders. 177) m. fl. 

Skära (äfven Själa och Skärda), 

f., ett slägte bland Tistelväxterna, men 
utan taggar, blomfästet fjälligt. Den 
enda inhemska arten är Ängskära {Ser- 
ratula iinctoria L.), en mycket värde- 
rad färgväxt. — Skäm (af skir) ingår 
äfven i andra färgväxters namn, såsom 
Brunskära och Gulskära, samt i Kard- 
skära (se Kardtistel). 

Skärf-frö, n., örtslägtet Thlaspi L., 
tillhörande Krasseväxterna, med små 
platta ^jSkidor, liknande runda pennin- 
gar. Akerskärffröet {T. arvense L.), 
som är ett svårt ogräs på åkrar, har 
stark löklukt. Jfr Byggn.B. 8: 4. 

Skär-floka, f., ett Umbellatslägte, 
utmärkt genom sina jemnbreda, skär- 
likt krökta blad: Falcaria Rivini Höst. 

f Skäryass, se Vass. 

T Sköldblad, n. =: Neckblad. 

Skölding, m., Sköldört, f., be- 
nämnes af Liljeblad slägtet Tropceolum 
L., som för frukternas angenäma kras- 
sesmak allmänt odlas under namn af 
Indiansk Krasse. Bladen äro runda, 
sköldlika, blommorna stora, oregel- 
bundna, brandgula hos vår odlade T. 
majus L. 

Anm. Namnet Indiansk Krasee kom- 
mer nog att bibehållas, ehuru olämpligt 
och i systematiska arbeten obrukbart. 



Sköldlaf, se Laf. 
Skörbjnggsört, f., ett på hafs- 

stränder växande örtslägte, tillhörande 
Krasseväxterna, men med tjocka, saft- 
fulla blad och runda skidor: Cochlea- 
ria L. Den Äkta Skörbjuggsörten (C. 
officinalis L.), med oskaftade stjelk- 
blad, är ett berömdt medel mot skör- 
bjugg. — Mindre rigtigt har man öfver- 
fört namnet till slägtet Fetknopp. 

i SkÖrsilke, n., en åt ett mikro- 
skopiskt Algslägte {Diatoma Ukc.) gif- 
ven benämning, som icke kan komma i 
fråga att upptagas, äfven om den vore 
mindre olämplig. 

f Slake, m. = Klottång. 

f Slanggurka, f., en utländsk, för 
oss främmande Gurkväxt: Cucuniis fie~ 
xuosus L. 

i Slemliorn, Slemklot, Slem- 
klubba, Slemklänge, Slem- 
knopp, efter Liljeblad anförda af Da- 
lin, äro samtligen obetydliga namn på 
ännu obetydligare, tvetydiga växter, 
hvilka aldrig bort komma i fråga att i 
en Svensk ordbok upptagas. 

Sli, Slima, f., Algslägtet Batra- 
chospermum Roth, bestående af busk- 
likt greniga, slemmiga trådar. 

Slideknä, n., ett örtslägte af myc- 
ket olika utseende, hvars underslägten 
Ormrot, Pilört, Fogelört och Binda 
särskildt upptagas. Utgör typen för 

Slideknäväxter, Tvåhjertblads- 
växter, skilda från alla öfriga genom 
slidor, nedtill omgifvande stjelkens 
leder inom bladen ; blommorna små, 
ofullkomliga, med ett frö: PolygonecB 
Juss. Hit höra, jemte de under Slide- 
knä anförda, äfven Syra, Bohvete, 
Rhabarber m. fl. 

Sligefrö, n. = Slägfrid. 

Slima, se Sli. 

Slinke, n. l) Slägtet Nitella Ao., 
trådlika, pipiga, kransgreniga, ledade 



112 



SLINKLAF — SMOCKBAR 



Groddtrådsväxter, ständigt nedsänkta 
i vatten, lederna encelliga. 2) Åtskil- 
liga trådlika, i hafvet växande Alger, 
f Slinklaf utgår alldeles. 
Sliunor, f. pl. (Slyngon, Slyn- 
nen, n. pl.), i Göta rike den vanliga 
benämningen på Blåbär. Enligt Linné 
(Fl. Suec. n. .332) skall i Halland nam- 
net föras äfven till Odon, men detta 
grundar sig troligen på någon förvex- 
ling. 

Slokbjörk, se Björk. 
Slokgräs, u., ett vackert grässlägte 
med tvåblommiga småax, utan borst, 
de yttre agnskalen af småblommornas 
längd: Melica L. — Ordet gräs bort- 
faller vid sammansättning. 

Bergslok, m., med sammandragen, 
ensidig, lutande vippa: M. nutans L. 
Grusslok, m., med axlikt samman- 
dragen vippa, håriga agnskal : M. ci- 
liata L. 

Lundslok, m., med upprätt, grenig 
vippa, inre blomman felslående: M. 
uniflora Retz. 

Slokstarr, se starr. 

Sloktistel, se Tistel. 

Slån^ f., en allmän buske med tor- 
nar, tillhörande Stenfruktträden: Pru- 
nus spinosai.. Frukterna, kallade SZåre- 
bär eller Stärhebär, äro klotrunda, 
svarta, med kärf smak. Till samma 
slägte höra Krikonträd (äfven kalladt 
Tysk Slån) och Plommonträd. 

Slånga, f.=Bändling. Jfr Vatten- 
slinga. 

Slånlaf, Slånmossa, se Laf. 

Slåsskämpar^ se Kämpar. 

Slåtterblomster, n., ett namn, 
icke utmärkande någon viss växt, utan 
tillagdt många växter, som blomma 
vid slåttertiden, t. ex. Hvita Visiln, 
Hästfiblan m. t). 

Slåtterflbla, f., ett allmänt ört- 
slägte, tillhörande Fibleväxterna, med 



bara blomstänglar, fjälligt blomfäste 
och på tvären rynkiga frön : Hypochce- 
7-is h. Blommorna äro gula. Allmän- 
na Slåtterfiblan (//, maculata l.) kal- 
las i Vesterg. Slåttergubbar, i Jemtl. 
Slåtterkullor. (Äfven Hästfiblan kal- 
las stundom Slåttergubbar.) 

Slåttergröe, se Gröe. 

Slägfrid, f. = Gulmåra. Ett myc- 
ket gammalt namn, som blifvit öfver- 
satt med Frillogräs. Sedan ordets 
bemärkelse [frilla) utdött, har man 
trott att det skulle betyda slagsmål. 
Se RiETZ, Ordbok. 

f Slätt, m., förvridet uttal af Klett. 

SlÖke, n., en gammal benämning 
på Qvanne, af Isl. slok, ränna. Detta 
nu obrukliga namn anser jag lämpli- 
gen kunna öfverföras till Fleurosper- 
mum austriacum iioffm., på hvilken 
växt det vida bättre passar, ty denna 
är den enda Um beilat, hvars stjelk ut- 
gör en fortgående ränna utan afbrott 
genom tvärleder. För att häntyda på 
växtens slägtskap med Libsticka, kau 
man göra ett tillägg till namnet och 
kalla den Slöke-sticka. 

f Slökestut, m. = Strätta. 

f SlÖkorn, n., de vilda arterna af 
slägtet Korn {Hordeum L.). 

Smilej m., små, ettåriga gräs, förr 
räknade till slägtet Tåda, men hafva 
i spetsen tvåklufna agnskal, fastväxta 
vid frukten: Airopsis desv. — Namnet 
Smile tillägges allmänt både i Tysk- 
land och Norge arterna af Aii'u L. 

Sminkbär, n., ettåriga örter af 
Mollaväxteruas familj, hvilkas blom- 
hylle uppsväller och blifvcr köttigt: 
Blitum virgatum och capitatum i.. 
Öfriga i senare tider hitförda arter fö- 
ras i folkspråket till slägtet Mell. 

Sminkrot, f., se Horleta. 

f Smockbär, n., äldre namn pä 
Smultron. 



SMUXTPARON — SMÖRBLOMSTER 



113 



f Smultpäron^ n., utgår alldeles. 

Smultron, n., ett allmänt kändt 
örtslägte, hvars bär äro bildade af det 
uppsvälda fruktfästet : Fragaria L. Jfr 
Jordbär. 

Ur vård af späda blad, som hölja dem 
för dagen, 

På böjda stjelkars topp de låga smul- 
tron tagen. 
OXEXSTJERNA 2: 53. 

Koda smultron mellan blad. 

NICÄNDER 1: 22. 

Rödaste smultron i mjölk ocb vin. 

BELLMAN 3: 246. 
Kom att purpursmultron plocka. 

STAGNELIUS 2: 291. 

Backsmultron, med foderflikarne 
tryckta intill frukten: F. collina Ehrh. 

Marksmultron, med foderflikarne 
utstående, frukten lätt affallande: F. 
vesca L. 

Trädgårdssmultron, vanligen kal- 
lade Jordgubbar, skiljas från båda de 
föregående genom större, på ytan gro- 
piga frukter: F. elatior Ehhh. 
Flera utländska arter odlas, men 
•deras namn äro ännu obestämda. 

f Smultronbuske, m. Namnet är 
olämpligt (rättare Mjölonbuske) ocb 
^fven öfverflödigt dels derföre, att väx- 
ten ej iinnes bos oss, dels emedan den 
i skrift vanligen kallas Arbus, Arbu- 
ser: Arhuius Unedo L. 

f Smultronklöfver, m., en min- 
dre bekant art af Klöfver: TrifoUum 
fragiferum L. ' 

Småborre, m., en mångårig ört, 
tillbörande Brumväxterna, med gula, 
i en lång klase sittande blommor, fruk- 
terna under blomman med i spetsen 
baklikt krökta taggar: Agrimonia Eu- 
patoria L. Småborrens frukter hänga 
sig fast vid kläderna, liksom Karborrar. 

f Småknoppar, m. pl., en ettårig 
art af slägtet Fetknopp: Sedum an- 
nuum L. 

Smålummer, m., en med Lummer 
närförvandt växt, med taggigt tandade 
blad : Selaginella spinulosa Al. Beaun. 
Fries, Svenska växtnamnen. 



i Smälla, f., Smällor, pl. (Smät- 
jon Dal.), växter med uppblåsta blom- 
foder, hvilka, bastigt krossade, spricka 
med en smäll. Egentligast Tarald. 

f Smällon, n., Skåne = Back- 
smultron. 

Smäre, m., ett fornnordiskt, ännu 
brukligt namn på Klöfverväxter, men 
som i allmänhet öfvergått till uttalet 
smör; tillägges nu slägtet Medicago L. 
(äfven kalladt Kosmör), bvilket skiljer 
sig från Klöfver genom bågformigt böj- 
da eller ock spiralvridna ärtbaljor. 
Blåsmäre, med blå blommor, spi- 
ralvridna ärtbaljor, i äldre tider odlad 
under namn af Luzern: M. sativa l. 
Fojersmäre, äfven Svensk Smäre, 
med gula blommor, bågformigt böjda 
ärtbaljor: M. falcata L. 
Smör- ingår i en mängd växtnamn, 
äfven till betecknande af mjukare fruk- 
ter, t. ex. Smörnypon, Smörpäron m. fl. 
Smörblomma, f., den allmänna- 
ste arten af Fibleväxterna, med enkel, 
mjölkrik stängel, som slutar med den 
smörgula blomman: Taraxacum offi- 
cinale Web. (I Dalsland tillägges nam- 
net äfven Leontodon autumnalis L.) 
Smörblomman blommar hela våren och 
sommaren och upphör sist om hösten. 
En smörblomma, ännu qvar 
Utaf sommarns fagra dar, 
Emot månen blygsamt dra^ 
Upp sitt gullgula standar. 

"DAHLGREN 1: 79. 

Anm. Bland denna växts mångfaldi- 
ga namn är Smörblomma det allmännast 
spridda ocb i skriftspråket mest brukliga. 
Det är äfven det mest karakteristiska: 
det mjölkrika örtståndet liksom öfvergår 
till smör i blomman. Af dess öfriga namn 
är Skallnacke mest betecknande. Flera, 
såsom Lejontand (osvenskt). Kopias, Svin- 
ros, Maskros o. s. v., äro rent af förkast- 
liga och utan tillämpning på växten. 

Smörblomster, Smörfånga, 
Smörört (se Linnés Sk. resa 240) äro 
mycket obestämda namn, som för de 
gula blommornas skull tilläggas åtskil- 
liga Ranunkulaceer, såsom 1) Kabbe- 

8 



114 



SMÖRBOLLAR — SOCKER- 



löken, synuerligast i Dalarne; 2) flera 
arter af slägtet Solöga; 3) Gulsippan. 
— Äfven Smörblomman kallas Smör- 
blomster. 

T Smörbollar, Smörbullar, m. 
pl. = Bulleblomster. 

f Smörbär, n., Jemtl.= Hönsbär. 
Smörnypon, se Nyponbuske. 

f Smörpalm, f., en palmart, som 
är hos oss så obekant, att den ej kan ega 
Svenskt namn: Cocos butyracea L. fil, 

f Smörträd, n., ett tropiskt träd 
med läderartade blad, bvars frukt inne- 
håller ett smörlikt ämne: Pentadvsma 
R. Br. P. butyraica växer i Sierra Leo- 
na. — Namnet Smörträd är af Dalin 
fördt till den näst föregående, Cocos 
butyracea. 

Snara, f., se Snärjegräs. 
Snarbindel, se Snarvinda. 
Snarmåra, se Mara. 

Snar-refva, f., ett trådlikt, blad- 
löst, på andra växter växande örtslägte : 
Cuscuta L. Utom Allmänna Snarref- 
van (C. major Dec.) är i synnerhet den 
på lin växande Lin-snarrefvan {C. Epi- 
linum Weihe) ett skadligt ogräs, och 
under senare åren har till oss inkom- 
mit Klöfver-snarrefvan (C. TrifolH 
Bab.), förderflig för klöfverfälten. 

Snaryinda (origtigt Syiarbinda), se 
Vinda. — Med Snarbindel i Svj^Lag, 
Byggn.B. 8^4, förstås väl både Aker- 
binda och Akervinda. 

Snigelmossa, se Mossa. 

f Snip, m., Gestr. en liten art af släg- 
tet Ängdun: Eriophorum alpinum L. 

^ f Snoddergräs, n., Ångerm. = 
Akerbinda. 

T Snoktistel, m., Skåne = Bitter- 
mjölke. 

f Snökort, f., Retzius = Blåeld. 

f Snotter, pl., Vesterb. = Hjortron. 



Snufveblomma, f. = Skogafru- 
blomma. Vanligen egnad »skogssnuf- 

van» (skogsrå). 

Snufveläder, n., en packad massa 
af svampars vegetativa system, som 
förekommer i gamla träd, synuerligast 
i Bok. Kallades af Tode Xylostroma 
giganteum. 

f Snuggbär, n., Elfd. = Smultron. 

Snyltrot, f., en bladlös, på andra 
växters rötter växande ört, med gul- 
bruna, läpplika blommor, liknande 
Skeplingsväxterna, men fröhuset är 
enrummigt: Orobanche L. 

f Snytterbär, n., i Hels. olika, 
uttal af Snotter. (Enligt Linné är i 
nämnda landskap Snytterbär namn på 
Smultron. Utg. anm.) 

Snärjegräs, Snärpegräs, n., all- 
männaste benämningen på Snarmå- 
ran. I Dalarne kallas Allmänna Snar- 
refvan Gult Snärjegräs. 

Snöbollsträd, n. = Olvonbusken 
med endast gallblommor. 

Snödroppe, m., en lökväxt, be- 
slägtad med Narcissen, med en hvit «^' 
hängande blomma på hvarje stängel, 
de tre inre kalkbladen urnupna och 
grönfläckiga: Galanthus nivalisL. Snö- 
droppen blommar tidigast af alla örter, 
1 under islossningen. 

Snöhyita, f., ett lämpligare namn «- 
på Draba verna L. än Rågblomma. 

Snöklocka, f., en art af slägtet ^ 
Klocklilja {lilja bortfaller i samman- 
sättningar), närbeslägtad med Snö- 
droppen, men större, upprätt, alla 
kalkbladen likformiga, i spetsen grön- 
fläckiga: Leucojum vernum L. Blom- 
mar något senare än Snödroppen. 

Snölaf, se Laf. 

Snö-ört, f., Öland = Röllika. 

Socker- tillägges flere växter som 
artnamn, t. ex. Sockerlönn, -tång {La- 
minaria saccharina Lamkx.); men mest 



SOCKERKIST — SOLÖGA 



115 



som artförändringsnamn, t. ex. Socker- 
böna, -toppskål, -melon, -potates m. fl. 

f Sockerkist, m., ett Amerikanskt 
trädslag, närmande sig Mahogny. 

Sockerpalm, f., en palmart i Gui- 
nea, af hvilken palmsocker erhålles: 
Arenga saccharifera Labill. 

Sockerrot, f., en för sina välsma- 
kande rötter odlad art af slägtet Märke, 
hvarföre den rätteligen bör kallas Soc- 
kermärke: Sium Sisarum l. 

Sockerrör, n,, ett högväxt gräs i 
de varmare länderna, af livars söta saft 
socker beredes : Saccharum ofjicina- 
rum L. 

Sockerärt, se Ärt. 

Sodaört, f., en med Saltört besläg- 
tad art af Mollaväxterna, lätt skild från 
alla genom sina taggigt tillspetsade 
blad: Snlsola Kali L, Sodaörten växer 
på bafsstränder. 

Sodomsäpple, n., ett på ytan glän- 
sande, men inuti med asklik massa fyld 
frukt, växande kring Röda hafvet : So- 
lanuni sodomceum L, 

Dock ofta bildning, konst Qch smak 

Ett sodomsäpple var. 

ATTERBOM 1: 162. 

f Sodöda, f.,,Walilenberg = Flen- 
ört. 

Sojaböna, f., ett till Ärtväxterna 
hörande örtslägte i China och på Ja- 
pan, af hvars bönor Soja beredes : Soja 
hispida iioExcH. 

f Sokrasse, m., Wahlenberg = 
Gatkrasse. 

Solan, m., det artrika slägtet Sola- 
num L. Må hända blir det nödvändigt 
att behålla detta Latinska namn såsom 
gemensamt slägtnamn, emedan intet 
af de inhemska är dertill lämpligt. 

Solblomma, f., se Solros, »soi- 

blomman, snart sagdt det största blom- 
ster i naturen, fröjdade sig nu högeligen 
mest vid alla boudeliyddor, som för 100 
år sedan endast kunde trifvas vid de 
Kongligas palais och. i de präktigaste 
trädgårdar». Linnés Sk. resa 433. 



f Solbär, n., Skåne (se Linnés Sk. 
resa 240) och Halland = Svarta Vin- 
bär. 

f Soldagg, f. = Sileshår. ^ 

f Solfjäderpalm, f., en palmart 
med bladen solfjäderformiga : Corypha 
umhraculifera L. Som produkter af 
detta träd icke komma till oss, bör 
namnet på sin höjd i ett bihang till 
ordboken upptagas. 

f Solgräs, n., Wahlenberg =Flug- 
sporreblomma. 

f Solhylfya, f., Boh. (Linné) = 
Knyl-solöga. 

Solros, f., en ståtlig, ettårig ört af 
Hålkblomstriges familj, med talrika 
strålblommor, hvarföre den af Francke- 
nius lämpligast benämndes Solkrona. 
Af Linné kallad Solblomma {Helian- 
thus L.), se der. — Jfr Atterbom 1: 6.3. 

Solsicka (af Lat. solsequia), i., ett 
gemensamt namn på (gula) Blomhålks- 
växter, som vrida sig efter solen, nem^- 
ligen Ringblomman, Solrosen, Häst- 
fiblan. Gula Krageblomman. Vill man 
skilja den sistnämnda såsom eget släg- 
te, torde namnet lämpligast fastställas 
för denna, emedan dess »alla blomster 
vända sig efter solen färdigare än nå- 
gon annan solblomma». Linnés Sk. 
resa 251. 

f Solskärmsmossa, se Bullmossa. 

f Solvisa, Solviser, f., Boh. (Wah- 
lenberg) = Knyl-solöga. 

Solvända, f., små halfbuskar med 
talrika fria ståndare och treskaligt frö- 
hus : Helianthemum Tourn. 

Solöga, n., ett artrikt slägte af Ra- 
nunkulaceernas familj, med fria foder- 
och kronblad, de senare hafvande ho- 
nuugsgrop vid basen, samt med talrika, 
i ett hufvud samlade småfrukter : Ra- 
nuncidus L. 

Allmänt Solöga, med glatta små- 
frukter, släta blomskaft: R. acris L. 



116 



SOMALLA — SPEEÖEL 



Enyl-solöga, med frukter såsom 
det föregående, men refflade blom- 
skaft, lökformig rot: R. hulhosus L. 

Refvigt Solöga, likt det näst före- 
gående, men med krypande grenskott: 
R. ^epens l. 

Aker-solöga, ettårigt, med taggiga 
småfrukter: R. arvensis L. 

(Amöja och Ältgräs äro särskildt 
upptagna.) 

Somalia, Somilla, f., Söderm.= 
Brudbröd. 

Sonimar-, tillagdt växtnamn, ut- 
märker 1) ettåriga artförändringar, så- 
som Sommarråg, -hvete, -raps; 2) ti- 
digt mognande frukter, såsom Sommar- 
äpplen, -päron, -nypon. 

Sommarg'yllen, n.,ett slägte bland 
Kålväxterna, med tveeggadt-fvrkantiga 
skidor och lyrformiga blad: Barbarea 

K. Bk. 

Allmänt Sommargyllen har bittert 
besk smak: B. vulgaris R. Br. 

Krasse-sommargyllen har ange- 
näm krassesmak: B. prcecox R. Be. 
Odlades fordom till sallat under namn 
af Vinterkrasse. 
Sommarhyll, se Hyll. 
Sommarnypon, se Nyponbuske. 
f Sonke, af Liljeblad bildadt namn 
på slägtet Sonchus L. ; förkastligt, 

SopmOSSa, f., namn på större mos- 
sor, som användas till viskor, synner- 
ligast Björnmossa. 

Sopp, m., den äldre och ännu i vis- 
sa landsorter vanliga benämningen på 
jordsvampar (trädsvampar kallas i all- 
mänhet Ticka). I Dalarne benämnas 
Skifsvamparne Skurusopp och Rör- 
soppsarterna Mjölksopp. 

Soppegräs, u. == Flotagräs. Se 
Linnés Sk. resa 398. 

f Sorgskräpp, f., Vesterb., se 
Guckusko. 

Sostagg, se Stagg. 



Sot, Sotax, Sotbraud, se Brand. 
Sotmossa, se Mossa. 
f Spadklubba, svampslägtet Spa- 
ihularia Pers. Utgår alldeles. 

f Spansk ryttare, m., Blek. en art 
Nyckelblomster: Orchis mascula l. 

Spanskt rör = Rotting. 

Sparflins, se Lins. 

i Sparrgräs, n., Wahlenberg = 
Igelknopp. 

Sparris, m., en bekant matväxt, 
tillhörande Liljeväxterna, med hårfina, 
bladlika smågrenar och röda bär: Aspa- 
ragus ofjicinalis L, Den vilda Sparri- 
sen, som- förekommer på södra Sveriges 
hafskuster, är icke ätlig. 

Sparrisärt, f. = Klöfverärt. 

f Sparrlosta, f. = Axlosta. 

i Spelbom, m., Gotl. := Benved. 
Namnet är ett förvridet uttal af Tysk. 
Spillbaum. 

Spelt, m., ett sällan odladt sädes- 
slag af Hveteslägtet, med tvärhuggna 
agnskal : Triticum Spelta L. 

Spenat, m., en allmänt odlad köks- 
växt a^ Mollafamiljen: Spinacia olera- 
cea L. »Spinat ... är ibland de helso- 
sammaste grönsaker octi kan väl tor- 
kas till vinterföda». Liljeblad. — Ny- 
Zeeländsk Spenat, Tetragonia expan- 
sa AiT., tillhör familjen Ficoidece Juss. 

SpenÖrt, f., en ståtlig Umbellat 
med dubbelt trebladigt delade blad, 
breda, hjertlika bladflikar och hvita 
blomflockar, fyravingade frön: Laser- 
pitium latifolium L. Spenörten ärjun- 
darnes prydnad. 

Spergel, m., ettåriga örter af Narf- 
växternas familj, med knutigt ledade 
stjelkar, trinda, saftfulla blad, hvita 
yommor, fem pistiller: Spergula L. — 
Akerspergeln {S. arvensis l.) är på 
en gång ett godt foder och ett pinsamt 
I ogräs (»Pin-skorf»). 



SPERGELKLOPVERART — SQVATTRAM 



117 



Spergelklöfyerärt, se Klöfver- 
ärt. 

Spetsgroblad, se Groblad. 

Spetshagtorn, se Hagtom. 

f Spetsmossa utgår. 

Spikblad, n., en liten, krypande 
Umbellat med sköldlika blad och enkla 
blomflockar, växande på fuktiga stäl- 
len: EydrocoUjle vulgaris L. 

Spikklubba, f., en med Bolmörten 
förvandt växt med stora, vackra hvita 
blommor och fyrskaliga (taggiga) frö- 
hus: Datura Stvamonium L. Spikklub- 
ban är giftig, men användes i medicin. 

Spikvalmo, se Valmo. 

T Spillrofya, f. = Långrofva. 

Spindelsyamp, m., ett talrikt släg- 
te bland Skifsvamparne, med'spindel- 
väfslikt hylle och mer eller mindre 
ockra-färgade sporer: Cortinarius Pr. 
Bland Spindelsvamparne finnas inga 
ätliga. 

Spindelört, f., en liten mångårig 
ört med smala, jemubreda blad och 
små fyrklufna blommor, fästa på blad- 
skaften: Thesium alpinu^n L. Hos oss 
är Spindelörten ej någon fjellväxt, utan 
tillhör Småländska höglandet. 

Spiralört, f., en sydeuropeisk, un- 
der vatten växande ört, hvars hon- 
blommors skaft äro trådlika och spiral- 
vridna: Vallisneria spiralis L. Örten 
har af misstag uppgifvits som Svensk, 
men odlas stundom i aqvarier. 

Spirea, f., utländska buskväxter, 
tillhörande (jemteMjödörten ochBrud- 
bröÄet) slägtet Spircea L. Bland flera 
arter, de flesta hvitblommiga, förtjenar 
särskildt upptagas: 

Röd Spirea (S. salicifolia l.), all- 
mänt odlad och flerstädes förvildad. 

Spirkål utgår. 

Spiskummil, m., benämnes den 
vanliga Kummilen till skilnad från den 
äkta. sydeuropeiska Kumminen. 



f Spokter (Spökter) ? — en från 

Göteborgstrakten uppgifven benäm- 
ning på vanliga Hundkäxen. 

Sporreblomma, f., ett i södra 
Europa artrikt slägte bland Skeplings- 
växterna, utmärkt af blommans sporre: 
Linaria Tourn. Den mest bekanta ar- 
ten är: 

Flugsporreblomma (L. vulgaris 
MiLL.), med större, gula blommor i 
en klase, allmänt känd under namn 
af Flugblomster (se der). ^ y^M/^^U^ 
T Sprakyed, m. = Brakved. 

T Spricklaf, Sprickling, utgå 
alldeles. 

Springrkorn, n., en vild ört, be- 
slägtad med Balsamin, med gula blom- 
mor : Impatiens Noli tangere L. Då det 
mogna Springkornet vidröres, springa 
fröhusets skal elastiskt upp och kring- 
sprida frön. 

Spritärt, se Ärt. 

Sprängört, f., en i vatten växande 
Umbellat med dubbelt parbladigt dela- 
de blad, lancettlika bladflikar och små, 
nästan klotrunda frukter : Cicuta viro- 
sa L. Af äldre författare kallas den 
Odört (se denna). Sprängörten är den 
giftigaste af våra inhemska örter, i syn- 
nerhet rotstocken, som utlakar en gal 
saft; den uppgifves förgifta sjelfva vatt- 
net för boskapen, som deraf dricker. 

T Spnrry, m., Retzius = Spergel. 

Spåmanstistel, m.^Stjemtistel. 

Sqyaller, Sqyallerkål, se Qval- 
ler. 

Sqyattram, m., Sqyäckra, f., en 
i skogskärr växande buske af Ljung- 
familjen; har på bladens undre sida 
rostfärgad ludd och i grenarnes toppar 
hvita blomflockar: Ledum palustre L.- 
De mest ödsliga skogskärren upplifvas 
af blommande Sqvattram. Sqväckra 
har en mycket stark lukt och narkoti- 
ska egenskaper. 



118 



SQVATTA — STARR 



i Sqvätta, f. = Strätta. Namnet 
härledes af sqvätt, ty de ihåliga stjel- 
karne användas af barn till sprutor. 

f Sqyättlök, m., Dalarne = Vän- 
derot. 

T Stadd, m. Svårligen skulle någon 
ana, att detta namn härleder sig från 
Lat. Statice. Liljeblad kallar så både 
Statice (se Mar-risp) och Armeria (se 
Trift). 

f Staduflur, f., Ångerm. = Höst- 
fibla. (Namnet uttydes solsiånds- 
hlomma.) 

f Stadun, n., Alg, tillhörande släg- 
tet Oscillatoria Vauch. 

f Stafj m., benämnes af Liljeblad 
slägtet Frier. 

Staffansfrö, n., en utländsk art 
af slägtet Riddarsporre, använd i me- 
dicin : Deljyhinium Staphysagria L. 

Stag'gr, m., ett styft, stickande gräs 
med borstlika blad och ensidigt ax: 
Nardus strida L. Wahlenberg: So- 
Stagg. »Stagg gör lien slö och ger ma- 
gert hö». Ordspråk. 

Stallört, f., örter eller halfbuskar 
af Artfamiljen, bladen med trenne små- 
blad, röda blommor: Ononis l. Bland 
de talrika namnen är detta äldst och 
har bästa auktoritet. Det afser arter- 
nas stinkande lukt. 

Stinkstallört, med ettårig stjelk, 
utaji taggar: O. Mrcina Jacq. 

Akerstallört, äldre taggig, med öf- 
vervintrande stjelk: O. arvensis L. 

Starkpeppar, se Peppar. 

Starr, m., ett slägte bland Half- 
gräsen, med han- och honblommor på 
samma stånd: Carex L. Af detta slägte 
finnas i Skandinavien omkring hundra 
arter, bland hvilka de flesta fått Sven- 
ska namn sig tillagda i rent botaniska 
arbeten, såsom Linnés Fl. Svec. och 
Liljeblads Flora; men att upptaga alla 
dessa synes mig så mycket mera öfver- 
flödigt, som de icke ingått i allmänna 



språkbruket och endast af botanister 
ex professo komma att åtskiljas. 

Backstarr, se nedan vid Vårstarr. 

Biåsestarr, ett storväxt gräs med 
uppblåsta frukter, hvilket, jemte an- 
dra större arter, lemnar Lappsko- 
gräset: C. vesicaria L. Växer i kärr. 

Blåstarr, äfven en högväxt art, med 
skilda han- och honax, men endast 
tvenne märken: C.acutah. Växer på 
åbräddar och lemnar bättre foder än 
de öfriga arterna. 

Gråstarr, en mindre art, med hvit- 
aktiga ax, han- och honblommor i 
samma småax: Ccanescens L. Utgör 
till väsentlig del höet på kärrängar. 

Hafsstarr, den utmärktaste i släg- 
tet, blomfjällen med långa borster: C. 
maritima Mull. Endast i Bohusläns 
och Göteborgs skärgård. 

Knagglestarr, ett lågväxt gräs, men 
ådrager sig uppmärksamhet genom 
sin ljusgröna färg och sina knaggliga 
småax: C. flava L. Växer i kärr. 

Bäfstarr, en storväxt art, med sam- 
mansatt, brunt ax, han- och honblom- 
mor i samma ax : C. vulpina L. Växer 
på fuktiga ängar. 

Sandstarr, lik den föregående, men 
mindre, utmärkt genom sina flere 
famnar långa, krypande rotstockar : C. 
arenaria L. »Sandstarren . . . växte un- 
der sanden, med några famnars långa 
krypande rötter, uppsättandes meren- 
dels emellan hvart qvarters spatium en 
liten stjelk och blad, liksom den hade 
varit planterad efter snöre». Linnés 
Öl. resa 1.3^. — Växer endast i flygsand 
och är ypperlig till dess dämpande. 

Slokstarr, en stor art, med flera 
skilda både han- och honax, de senare 
hängande : C. Pseudocyperus L. Vid 
stränder. 

Tufstarr, med ett hanax, flera hon- 
ax, två märken, lättast skild genom 
de ljusgröna tufvor den bildar på fuk- 
tiga ängar: C. ccespitosa L. Se Linnés 
Sk. resa 241. — Blomjnar tidigt och är 
då lågväxt, men förlänges sedermera. 



STECKELGRAS — STINKSVAMP 



119 



Vårstarr (C. prcecox Jacq.) och 
Backstarr (C. ericetorum Poll.), tven- 
ne smärre, på torrare ställen växande 
arter, bliipnmande tidigt om våren, 
med lifligt gröna blad. 

f Steckelgräs, Steckgräs, n. 

= Stålört. Föres vanligen till Gen- 
tiana Amarella L., men innefattar äf- 
Ven G. cam]) estris L. 

f Stehjok, Dalarne = Fräken, Dy- 
fräken. 

^ T Stenbryt, m. = Bergspring. 

Stenbräcka, f., flera arter af släg- 
tet Saxi fråga L., växande i fjellen, före- 
trädesvis S. oppositifoUa L. Se Bräcka. 

Stenbräken^ n., ett slägte bland 
Bräkenväxterna, mera spädt och vekt 
änOrmbunkslägtet(yls/)2rfm7»Sw,),med 
ensidigt fruktplättarnes svepe: Cysto- 
jpteris Bersh. 

Stenbär, n. = Stenhallon. 

Stenek = Jernek. 

Stenfruktträd, n., en växtfamilj 
med talrika på fodret fästa ståndare 
och köttiga frukter, som innesluta en 
stenhård kärne: Drupacece L. Hit höra 
Hägg, Körs, Mandel, Persika, Slån 
m. fl. 

Stenfrö, n., slägtet Lithospermum 
L., sträfhåriga örter, tillhörande Skruf- 
blomstriges familj, med hvita blom- 
mor och mycket härda frön. Jfr Perl- 
gräs. 

f Stengräs, n., Medelp. (Flen- 
gräs, Vesterb.) = Röllika. 

Stenhallon, n., en ört af Hallon- 
slägtet, med krypande stjelkar, hvita 
blommor och röda bär: Rubus saxa- 
tilis L. 

StenmOSSa, f., allmän benämning 
för Lafvar, som växa på sten ; vanligen 
hänföres namnet till Parmelia saxati- 
iis AcH. Se Letlaf. 

Stenmurkla, se Murkla. 



f Stenpoley = Dosta. Tillhör ej 

Svenska språket, utan har upptagits ur 
Tyska kräuterbucher. 

f Stenpäron, n., frukten af det 
vilda Päronträdet, äfvensom en sämre 
sort odlade Päron. Vilda Päron. 

Stensöta, f., en i bergspringor vä- 
xande art af Bräkenväxterna, med en- 
kelt parbladigt inskurna blad och bara 
(ej fjällbetäckta) fruktplättar på bla- 
dens undre sida: Folypodiumvulgarei.. 

T Stenvårta utgår. 

T Stenört, f. = l) i Upland Kors- 
ört; 2) i Skåne Bitter-fetknopp, en- 
ligt Linnés Sk. resa 240. 

f Stickelblomma, f., Boh.=Fält- 
stålört. Jfr Steckelgräs. 
Stickelbärsbnske, m., en art af 

slägtet Ribs, skild från öfriga genom 
sina taggiga grenar: Ribes Uva crispa 
L. Krusbär är en förändring deraf. 

När stickelbuskens bär bland sårande 
försvar 

I mognadsstunden än har växtens grön- 
ska qvar. 

OXENSTJERNA 2: 54. 

i Stiftssyanip utgår alldeles. 

f Stighåltgräs, n., Vesterb. = 
Linnésört. (Rolialtgräs är olika ut- 
tal deraf.) 

Stillfrö, n., ett obestämdt namn, 
som tillägges frön af flera olika arter 
tillhörande de Korsblomstrige växter- 
na, t. ex. Rockentraf, Fältkrasse, Väg- 
senap m. fl. 

T Stin^sel, m.. Dal. = Tistel. 
„ f Stingskallar, m. pl.. Dal. = 
Åkertistel. 

Stinkmell, se Mell. 

Stinknäfva, se Näfva. 

f Stinknässla, f. = Stinksyska. 

Stink stallört, se Stallört. 

Stinksvamp, m., en aslikt stinkan- 
de svamp med nätådrig mössa, i början 
täckt med ett svartgrönt slem, och fo- 



120 



STINKSYSKA — STRANDGRA.BO 



ten nedtill omgifven af en slemfyld 
säck: Phallus impudicus L. Jfr Troll- 
ägg- 

Stinksyska, se Syska. 

T Stjelkborre, m.^Kransborre. 

Stjernanis, m., småfrukterna af 
en i China växande buske, Illicium ani- 
satum L., hvilka i lukt, smak och egen- 
skaper öfverensstämma med Anis. An- 
vändas i medicin. 

Stjernbloiuma^ f., ett örtslägte 

bland Narfväxtei'na, skildt från öfriga 
genom djupt tvåklufna kronblad: Stel- 
laria L. Till detta slägte hör äfven 
Våtarv, men den är så allmänt känd 
under detta namn, att det måste sär- 
skildt upptagas. 

Anm. Man har benämnt äfven de 
utländska arterna af slägtet Äster för 
Stjernblomma, men de bibehålla bäst sitt 
utländska namn, utom Aster cfiitieusis l., 
som kallas Stjernros. 

f Stjernhyacint, m. = Blåstjer- 

na. Tillhör ej Hyacintslägtet. 

Stjernlök, m., lökväxter, tillhö- 
rande Liljeväxterna, med hvita, stjern- 
lika blommor: Ornithogalum l. I van- 
ligt tal bortfaller lök vid sammansätt- 
ning. 

Aftonstjerna, f., med i klase sit- 
. tände, nedhängande blommor: O. nu- 
tans L. 

Morgonstjerna, f., med uppstigan- 
de, jemnhöga blommor: O. umbella- 
ium L. 

Stjernmossa, se Mossa. 
Stjernros, f., en utmärkt vacker 
prydnadsväxt, som odlas i talrika för- 
ändringar, af Linné räknad till slägtet 
Åster, men nu bildande ett eget slägte: 
Callistephus chinensis Nees. (Namnet 
Stjehiros har föga lämpligt tillagts 
Dufkullan, och förekommer ej i folk- 
språket.) 

Stjerntistel, m., ett utmärkt släg- 
te bland Tistelväxterna, med halmfär- 
gade strålblommor, som utbreda sig i 



klar, men sammandragas i kulen väder- 
lek: Carlina L. 

Stjernvädd, se Vadd. 

T Stjernört, f., se Stjernblomma. 

Stockros, f. 1) Den ursprungliga 
och inhemska är slägtet Lavatera L., 
tillhörande Kattostväxterna, skildt ge- 
nom stora blommor och fria småfruk- 
ter: L. thuringiaca L. (I systematiskt 
afseende föras till detta slägte rättast 
Rosen- och Desmekattosten.) 2) I 
trädgårdsspråket föres namnet äfven 
till en storblommig art af slägtet .^/ccfl, 
A. rosea L. 

Stofferblomma, f., en odlad, ett- v 
årig växt, tillhörande de Skrufblom- 
striges familj, med platta blå blommor 
med strål-lika tänder i bottnen : Borago- 
officinalis L. 

Stolt Henrik {Bonus Henricus), 
m., ett främmande namn på Mjölk- 
roten, hvilket likväl, enligt Linnés Sk. 
resa 112, skall hafva ingått i folksprå- 
ket. Kan endast som en kuriositet upp- 
tagas. 

Storax, m., ett välluktande harts, 
som erhålles af Styrax officinalis L. 
från Levanten. 

f Storhllfvud, n., Skåne, en art 
af Knoppört: Centaurea Scabiosa L, 
(Stor Knoppört). 

Storknäbb, m. = Näfva. 

Stormhatt, m., ett örtslägte af Ra- 
nunkelfamiljen; öfre blombladet hjelm- 
likt hvälfdt, inneslutande tvenne skaf- 
tade honungshus: Aconitum l. SeLus- 
floka och Munkskalle. 

Men tillåt ej din krans, hvars färger 
menlöst skiftas, 

Af stormhattsblommans prakt och ti- 
basten förgiftas. 

OXENSTJERNA 2: 122. 

f strandblomster, n., örter vä- 
xande på stränder, såsom Trift (Boh.), 
Fackelros (Smal.) m. fl. 

Strandgråbo, se Gråbo. 



STRANDHAFRE — STUDENTER 



121 



f Strandhafre^ m., se Sandrör. 

Strandkil^ m. l) en inhemsk art 
af slägtet Aster, med blå strålblommor : 
A. Tripolium L. ; 2) Hvit Nysrot. 

Strandklo, f., en på väta stäl- 
len växande ört af Sugeväxterna, med 
blomkransar i bladvecken, nästan re- 
gelbundet fyrklufna blommor och två 
ståndare: Lycopus europceus L. 

Strandklöfverärt, se Klöfver- 
ärt. 

Strandkrypa, f., Strandling 
(Liljeblad), m., en liten på hafssträn- 
derna krypande ört, lik Rödarv, men 
utan blomfoder: Glaux maritima l. 

Strandkål, m., en frodig, på hafs- 
stränder växande ört af Korsblomstri- 
ges familj, med stora, tjocka, isgrå blad 
och hvita blommor: Crambe maritima 
L. »Folket berättade, att en borgare- 
liustru i Marstrand hade hemtat sådan 
kål, kokat och gifvit den åt soldaterna, 
som spisat hos henne, i stället för Blå- 
kål, hvilka alla blifvit fjollige, när de 
ätit af samma rätt; men då officerarne 
undersökte derom, funno de värdinnan 
lika tokig med gästerna». Linnés Vestg. 
resa 189. 

Strandlilja, f., ett på gränsen mel- 
lan Liljor och Tågväxter stående ört- 
slägte, med gula blommor och ludna 
ståndarsträngar: Nartheciuvi ossifra- 
gum (l.). Har fått sitt vetenskapliga 
namn af en gammal sägen, att genom 
örtens förtärande benen hos boskapen 
skulle skorna och sönderbrista. Hit för- 
de Linné Ilagräs, men detta namn har 
en helt annan hänsyftning. Se Ilagräs. 

Strandlin^, se Strandkrypa. 

f Strandportlak, m. = Saltarv. 

Strandpryl (Hartman), m., en liten 
ört, förvandt med Groblad, men bladen 
syl-lika, stängeln enblommig och frö- 
huset med ei^ frö: Littorella lacustrislj. 

Strandråg*, m., ett mångårigt, med 
Råg förvandt grässlägte, växande i flyg- 
sand, med krypande rotstock och hop- 
rullade, styfva blad: Elymus arenarius 



L. Kallas af sj öfarande Elm eller Helm 
(af Elymus). 

Anm. Till följd af yttre likhet och 
gemensam växtplats fdrvexlas detta gräs 
till namnet med Sandröret. Benämningen 
Elm, Sandelm tillhör uppenbart föreva- 
rande växt ; till Sandrör åter höra nam- 
nen Sandhafre, Margräs, Marhalm. 

f Strandrör, n. = Vass. 

Strandsticka, f., en på hafssträn- 
der växande Umbellat med dubbelt tre- 
fingradt delade blad, beslägtad med 
Libsticka, men har fria frön : Ilaloscias 
scoticum Fr. t 

Strandsvingel, se Svingel. 

Strandsältingr, se Sälting. 

Strandärenpris, se Ärenpris. 

Strandärter, f. pl., Linné =Hafs- 
vial. 

i StruSS (af Tysk. Strauch), m., 
Skåne = Röd Kornell. 

Strutbunke, m., Boh. = Foder- 
bräken. Namnet är karakteristiskt, ty 
detta Bräkenslägte växer i strutlika 
bunkar (tufvor), liksom Ormbunkarne. 

i Strål-laf utgår. 

Sträfse, n., ett i vatten helt och 
hållet nedsänkt växtslägte, liknande 
Fräken, men spädare, oftast fintaggigt 
och med alldeles olika fröredning (små 
nötter) : Chara L. Sträfset »har en obe- 
haglig lukt, som liknar svafvel-lefver . . . 
På många ställen har man hufvudsakli- 
gen denna örten att tacka för torfgraf- 
varnas återväxt». Retzius 1: 158. 

Strätta, f., en stor Umbellat, förr 
förenad med Q,vanne till ett slägte, och 
skild derifrån nästan endast genom det 
vid frögömmet fastväxta fröet : Ange- 
lica nilvestris L. Namnet tillägges äf- 
ven Sium L. 

Ströppel, Ströpple, n., en myc- 
ket spridd benämning på Dyfräken. 

f StubbniOSSa, ett förkastligt 
namn. 

f Studenter, Studentnäglika 
= Borstnäglika. 



122 



STUT — SUGA 



Stut ingär i några Norrländska 
växtnamn, såsom Björnstut (Heracle- 
um L.), Myrstut och Slökestut (dessa 
båda för Angelica L.). Ordets härkomst 
är oviss, men som ifrågavarande väx- 
ters stjelkar hafva ihåliga leder, liknan- 
de tutor, är härledningen af tuta, med 
omslags-s, ej osannolik. Benämningen 
Tjaton för Angelica, hvilken plägar af 
barn användas till hvisselpipor, synes 
dock häntyda på tjuta. Abbedissan 
Hildegard har Stutgrass, ett namn som 
man ej lyckats tyda. 

Styfmorsviol, se Viol. 

f Stynggräs, n. = Stålört. 

Ståltrådslaf, se Laf. 

Stålörtj f., ett utmärkt örtslägte, 
tillhörande Bitterväxterna, med mot- 
satta blad, blå blommor och enrummigt 
fröhus: Gentiana L. Arterna af Stålört 
hafva bitter smak, men i hög grad to- 
niska egenskaper, hvilka liksom stål- 
sätta organismen. 

Allmän Stålört, Fält-stålört,blom- 
kronorna fyrklufna, med fransade fjäll 
kring svalget: G. campestris L. 

Klock-stålört, blommorna stora, 
klocklika, utan fjäll i pipöppningen: 
G. Pnetimonanthe L. 

Äng-Stålört, Sitter Stålört, lik 
Fältstålörten, men blomkronorna fem- 
klufna : G, Amarella L. 

Ädla eller Norska Stålörten, se 
Baggsöta. 

rStåndpes, Ståndpers, m., Dalsl. 
m. fl. st. = Nosserot. 

Stånds, m., Boh., en art af slägtet 
Boört: Senecio Jacobcea L. 

Stägg'an, f., en stinkande art af 
Mell: Chenopodium Vulvaria L. 

Stäkra, f., ett gammalt, allmänt 
bekant namn på en växt, som skall 
vara dödande för hästar; men hvilken 
växt dermed menas, har, såsom i afse- 
ende på Ilagräset, varit mycket ovisst. 
Linné hänförde namnet först, enligt 



uppgift i Norrland, till Alopecurus ge- 
niculatus L. Detta var dock alltför 
orimligt, hvarföre han i sin Gotländska 
resa (s. 298) förde namnet till Alisvia, 
hvilken ock af alla våra äldre förfat- 
tare och än i dag på vissa orter antages 
vara Stäkra. Men sedermera i sin Vest- 
göta resa (s. 47) säger han sig hafva 
lärt känna den äkta Stäkran, nemligen 
Phellandrium, en Umbellat med upp- 
repadt delade blad och nästan klot- 
runda frukter, hvilken vore ett starkt 
gift för hästar. Det är ock denna som 
nu allmänt kallas Stäkra (i Kalmar län 
Kaxstäkra). Under Linnés Skånska 
resa inträffade likväl ett nytt uppslag 
i saken. I beskrifningen öfver denna 
resa (s. 182—185) omtalar han, huru- 
som hästar i Malmö åto Stäkra (Phel- 
landrium) i största ymnighet utan att 
deraf lida något men, hvarföre sjelfva 
växten måste frikännas från giftig ver- 
kan, hvilken deremot af Linné till- 
skrefs en derpå sig uppehållande in- 
sekt, Curculio paraplecticus. Denne 
torde dock äfven befinnas oskyldig. I 
min tanke är Cicuta (Sprängörten) den 
rätta, ursprungliga Stäkran; det finnes 
dock intet skäl att nu ändra växtens 
faststälda namn : (Enanthe Phellandri- 
um Lam. 

f Stäm^räs, n., Ångerm. = Vän- 
derot. 

f Stärkebär, n., den mycket sam- 
mandragande frukten af Slån (någon 
gång kallad Stärkebärsbuske). 

f Störböna, f,, arter af Böna [Pha- 
seolus L.), som vinda sig omkring en 
uppsatt stör. 

Sudare, Sultråd, m., ett slägte 
bland Tångväxterna, liknande en grof 
tråd: Ckorda Filum (l.). 

Sugra, f., Sugeyäxter, m. pl., en 

allmänt känd benämning på växtfamil- 
jen Labiatce Juss. {Verticillatce l.), med 
ledade stjelkar, motsatta blad, blom- 
morna skenbart i krans uti bladvecken 



SULTRAD — SVINBORST 



123 



(sällan i ax i toppen), läppformig blom- 
krona med två längre och två kortare 
ståndare, fyra småfrukter. Namnet är 
mycket gammalt; redan abbedissan 
Hildegard omtalar en art under namn 
af Bienen-suga {Lamium album L.). 
Barn pläga suga honungssaft ur blom- 
mans pip, liksom ur vissa Trifolia; 
deraf namnet. 

Sultråd, se Sndare. 

Sumak, m., ett garf- och färgämne, 
som erhålles af åtskilliga arter utaf 
Nordamerikanska växtslägtet Rhus, 
specielt R. Coriaria L. 

Surapel^ se Apel. 

f Surklöfver, m. = Harsyra. 

Surkullor, se Kullor. 

Suroxel, se Oxel. 

Surtorn j m., en taggig buske med 
gula, i klase sittande blommor, sex 
kronblad och sex ståndare: Berberis 
vulgaris L. 

Sutt, m,, en art af Groblad, med 
jemnbreda, köttiga blad, växande på 
hafsstränder och utgörande en väsent- 
lig del af det berömda sältingsbetet: 
Plantago maritima h. »Den nordvestre 
Juten tror sig icke fägna sina gäster väl, 
om han icke bland flere rätter har stuf- 
vad Sutt«. Retzius 2: 523. 

f Syalblomster, n.=Majhvi£va. 
Syallbjörk, se Björk. 
STallmossa, se Mossa. 

Syaltiugr, mT, en mångårig vatten- 
växt med grenig, utbredd blomvippa, 
sex småfrukter och blad liknande Gro- 
blad: Alisma Plantago L. En annan 
art. Liten Svalting, har lancettlika 
blad och enkel blomflock: A. ranuncu- 
l oides L. 

Svalört, f., en samtidigt med sva- 
lornas ankomst blommande ört, genom 
mångbladig blomkrona skild från Sol- 
öga, till hvilket slägte den räknades af 
Linné: Ficaria ranunculoides Roth. 



Svalörtens rotknölar likna hvetekorn, 
och blottade af regnskurar hafva de 
ansetts för nedregnad säd. 

Anm. Både denna och Skelörten heta 
på Grekiska Chelhlonium, d. t. s. Svalört. 
I Svenska folkspråket är det endast Fi- 
caria som kallas Svalört, och Chdidonium 
blommar hos oss minst en månad senare 
än svalans ankomst. 

Svamp, m., den artrikaste klassen i 
hela växtriket, tillhörande Groddtråds- 
växterna, saknande den gröna färgen, 
som mer eller mindre tillkommer an- 
dra växter. Svamparne fördelas i föl- 
jande familjer: Hattsvampar, Disk- 
svampar, Kärnsvampar, Mögelsvam- 
par oqh Rostsvampar. »Svamparne äro 
ett ströfvande pack, som röfva allt hvad 
de finna lemnadt sedan Flora gått i sitt 
vintertält emot hösten». Linné, Del. 
nat. 14. 

Svamp i hus, se Träfrätare. 

f Svampgryn utgår alldeles. 

Svart-al, se Brake. 

Svart-andorn, se Andorn. 

Svarthufvud, n., de ännu icke 
blommande, svarta blomhufvuden af 
Tuf-ängdunet. 

Svarthö, n., en med Höskallran 
förvandt fjellväxt, som under torkning 
svartnar: Bartsia alpina l. (Sådant 
eger ej rum med Backtimjan, hvilken 
origtigt blifvit kallad Svarthö.) 

Svartkummin, m., frön af en i 
södra Europa växande art utaf slägtet 
Nigella: A", sativa L. 

Svartpeppar, se Peppar. 
Svartpoppel, se Poppel. 
f Svartrot, f., Wahlenberg = Vall- 
ört. 
Svartsenap, se Senap. 

Svemmel, m. (af svimma), Smal. 
= Dårrepe. 

Svickra (flexion af Sqvattram), f.. 
Smal. = Rosling. 

f Svinblomster, n. = Kornfibla. 

f Svinborst, m. = stagg. 



124 



SVINBRÖD — SYRA 



f Svinbröd, n., se Brudbröd, 
f Svinbär, n. ^ Hönsbär. 
Svindel (Svindel, Svimbel hos 

äldre förf.), m., af Linné förd till släg- 
tet Festuca L., såsom nu är allmänt an- 
taget. (I folkspråket benämnes egent- 
ligen Råglostan Svingel, bvilket är 
samma ord som Svemmel, Lolium te- 
viulentum L.) Slägtet Svingel skiljes 
från Gröeslägtet genom från kronska- 
lens spets utgående agnborst; Losta- 
slägtet åter är skildt genom borst ut- 
gående nedom skalens spets. Allmän- 
nare kända arter äro : 

Fårsvingel, liten, tufvig, med borst- 
lika blad: F. ovina L. Yppersta får- 
bete. 

Strandsvingel, ett högväxt, rörlikt 
gräs med lutande vippa, bredare blad 
och småax än nästföljandes: F. litto- 
rea Wg. 

Ängsvingel, lik den föregående, 
men mindre : F. pratensis Huds. All- 
män på ängar. 
Anm. Of riga anförda Svingelarter, nem- 
ligen AxsrAngel, Jfannasvingel och Svin- 
svingel, utgå alldeles, såsom endast i sy- 
stematiskt intresse tillkomna, men hvil- 
ket befunnits origtigt. 

Svin gel-lo sta, f., benämnes släg- 
tet Schedonorus p. Beatjv., som är en 
medelform emellan Svingel och Lösta. 
En art deraf, Fodersvingellosta {S. 
inermi§ p. Beauv.), är ett af de yppersta 
fodergräs. 

Svinknyler = Knylsyska. Bör 
kanske upptagas. 

f Sviukrässla, f. = Brudbröd. 

T Svinmandlar, m. pl. = Brud- 
bröd. 

Svinmell, se Mell. 

Svinmolla, se Molla. 

T Svinros, f. = Smörblomma. 

t Svinrot, f. ^ l) Liten Ormrot; 
2) Kornfibla. 

T Svinsvingel, m. = Mannagräs. 



f Svinsyra, f. = Kr åksyra. 
T Svintistel, m. = Mjölkfibla. 
Sviskon, n., den torkade frukten af 
en artförändring utaf Plommon, hvars 
kärnar lossna från fruktköttet, 
f Svålon, n., Rosl. = Odon. 
T Svärdgräs, n., Nerike, Vesterb. 
= Igelknopp. 

Svärdslilja, f., ett liljelikt ört- 
slägte med svärdlika blad, prydliga 
kalkar ofvan frukten, tre kalkblad ned- 
böjda: Iris L. 

Du växer bland oss lik en svärdslilja 
opp. 
TEGKÉR 3: 143. 
Gul Svärdslilja (Z. Pseudacorus 
L.), allmän i åar o. s. v. 

Blå Svärdslilja (7. sibirica l.), med 
smalare blad, mindre, blå blommor. 
Af detta slägte odlas dessutom tal- 
rika arter. 

Sykomor, m., en art af Fikonträd, 
växande i Orienten: Ficus Sycomorus 
L. (På hvad grund Retzius hänför 
namnet till Tyska Lönnen, är mig obe- 
kant.) 
f Sylfrö, n., Sylknapp, m., små 

mikroskopiska svampar, som ej böra 
upptagas. 

Sylört, f., en mycket liten, sällan 
mer än tumshög ört, liknande Råg- 
blomman, men med syl-lika blad : Su- 
bularia aquatica L. Växer på stränder. 

Syra, f., ett artrikt örtslägte med 
grön, sexbladig kalk i tvenne kransar, 
sex ståndare: Rumex L. Fördelas i 

1) Egentliga Syror, med en- 
könade blommor och mindre styf växt. 
Kråksyra, mycket spenslig, med 
han- och honblommor på skilda stånd: 
R. Acetosella L. Kallas äfven Berg- 
syra. 

Ängsyra, med han- och honblom- 
mor på samma stånd: R. Acetosa L. 
Användes som spenat, men har en be- 
hagligare, syrlig smak. 



SYREN — SAF 



125 



2) Tjerp- eller Skräppesyror, 
med tvåkönade blommor, styfva stjel- 
kar. 

Hafssyra, kalkbladen med långa 
syl-lika tänder: R. maritimus L. 

Hästsyra, kalkbladen utan gryn, 
rotbladen bredt hjertlika: R. Hippo- 
lapathum Fr. 

Skräppesyra, lik den föregående, 
men med lancettlika, vågiga blad: R. 
domesticus Haktm. Det är endast den- 
na art, som i Småland kallas Skräppa, 
bvilket namn af Linné fördes till den 
vida sällsyntare Krussyran {R. cri- 
spus L.), som bar gryniga kalkblad. 

Vattensyra, med nedtill afsmal- 

nande rotblad, gryniga kalkblad: R. 

Hydrolapathum Huds. Denna är den 

enda art, som växer i vatten, ocb bvil- 

ken i alla Linnés resor kallas Rumex 

aquaticus. 

Syreilj m,, en allmänt odlad buske 

från sydöstra Europa ocb Persien, med 

hjertlika blad, stora blomklasar, två 

ståndare : Syringa vulgaris L. Mindre 

allmänt odlade äro Persiska ocb Chi- 

nesiska Syrenen. 

Syrenemas rödblåa tofsar för vinden 
Lätt vagga i trädgården neder och opp. 

DAHLGREN 1: 419. 

Syrsälta, f., Syrsälting, m.. Lil- 
jeblad = Harsyra. 

Syska (diminutiv af Suga), f., ört- 
slägtet Stachys L., tillhörande Suge- 
växterna och från Humlesugan lättast 
skildt genom de bladlika blomskär- 
marne. 

Stinksyska, med hjertlika, skaf ta- 
de blad: S. silvatica L. . 

Knylsyska, med oskaftade, sma- 
lare blad och knöliga rötter: S. ar- 



f. 1) Ortslägtet Cephalan- 
thera Rich., tillhörande Nosseväxterna, 
med krypande rotstock, bladig stjelk 
och upprätta frukter. Namnet är troli- 
gen ett olika uttal af Zymbel, hvarmed 
slägtet förr blifvit förenadt. 2) Benäm- 



ningen tillägges i Kalmar län de större 
arterna af slägtet Blåklocka. 

Såg-tång*, se Tång. 

Såpnäglika, f., en mångårig ört 
af Näglikefamiljen, med bredare, lan- 
cettlika blad och två pistiller: Sapo- 
naria officinalis L. 

f Såpträd, n., ett träd i Sydame- 
rika, hvars fruktkärnar användas som 
såpa: Sapindus Saponaria L. Då hvar- 
ken trädet eller dess bruk är kändt i 
Sverige, ser jag icke hvarföre namnet 
skall upptagas. 

Såpörtj f., ett med Såpnäglikan när- 
förvandt slägte, men med smala, jemn- 
breda blad, smärre blommor: Gypso- 
phila L. (Den i stället för såpa mest 
använda arten, G. Struthium L., tillhör 
södra Europa.) 

Sårläka^ f., en Umbellat med hand- 
flikiga rotblad, hufvudlika blomflockar 
och taggiga frukter: Sanicula euro- 
pcea L. 

Säfj f., ett större slägte bland Half- 
gräsen, med flera rundade, knippvis 
gyttrade småax och tvåkönade blom- 
mor: Scirpus L. (Arterna med ett enda 
ax hafva sjelfständiga namn.) Utan 
artnamn menas med Säf alltid Sjö- 
säfven. 

Alltför svag är safvens strid mot stor- 
men. 

KELLGREN- 2: 170. 

Sucka, som vinden i säf suckar då 
hösten är när! 

MALMSTRÖM 4. 

»Den brister ej, som likt säfven sig 
böjer». Ordspråk, emedan säfven anses för 
symbol af eftergifvenhet, undfallenhet. 
Hafs-säf, med hvass-kantad, bla- 
dig stjelk, allmän på hafsstränder : 
S. maritimus L. 

Sjösäf, med trind, bladlös stjelk: 
S. lacustris L. Det är denna som all- 
mänt är känd under namn af Säf; 
men i södra Sverige benämnas, efter 
Danskan, de bladlösa Tågarterna äf- 
ven Säf. 



12f> 



SAFFEROT — SOTORT 



Skogs-säf, med trubbkantig stjelk, 
mycket yfvig ocli bladig blomvippa: 
S. silvaticiis L. 

Säfferot, f., en Umbellat med fårad 
stjelk, dubbelt parbladigt delade blad, 
gyttrade blomflockar och håriga frön: 
Libanotis montana All. Säfferoten, tug- 
gad, befordrar salivens afsöndring; der- 
af namnet (Lågtysk. sever, Högtysk. 
seifer, spott, dregel). 

T Säfjablomma, f. = Blomvass. 

Säf starr, m., ett litet Halfgräs- 
slägte, midt emellan Säf ocb Starr: 
Kohresia Willd. Tillhör endast högre 
fjelltrakter. 

Säfvenbom (efter Tyskan), m., en 
art af Enslägtet, växande i södra Eu- 
ropa: Juniperus Sabina L. I motsats 
mot vår inhemska, milda En är Säfven- 
bomen giftig. 

f Säld,Sälle = Sälg. 

Sälg, f., ett allmänt trädslag af Pil- 
slägtet, med på undre sidan ludna blad 
och blommande förelöfvens utslående: 
Salix caprea L. Sälgen växer på tor- 
rare mark än öfriga pilarter, »intet 
träd i Sverige mognar tidigare». Linnés 
Sk. resa 67. Sälgen är vackrast under 
blomningen en klar vårdag; dess gull- 
gula hängen omsvärmas då af tusentals 
bin och andra insekter. 

Sällefock, se Fock. 

i Sälta, f., Boh. = Allmän Knapp- 
säf, Eleocharis pahistris R. Br. I Ros- 
lagen kallas denna för Sälting, men 
alldeles origtigt. — Jfr Knappsäf. 

Sälting*, m., örtslägtet Triglochin 
L., gräslika växter med trinda blad, 
smala ax, sex ståndare och samman- 
växta småfrukter. 



Kärrsälting, med trind, trerummig 
frukt: T. palustre L. Växer i kärr. 

Strandsälting, med aflång, sex- 
rummig frukt: T. maritimum L. Vä- 
xer på hafsstränder, lemnande ypper- 
sta bete för hornboskapen. 

t Sätgräs, n., Sätört, f. = Tät- 
ört. 

Söl, m,, större hafs-alger, egentli- 
gast slägtet Rhodymenia Grev. 

f Sömntorn, m., benämnes en 
skägglik utväxt på Nyponbusken, för- 
orsakad af insektsting. 

f Sönnerdön eller Silledön, m., 

en löjlig förvridning af Grek. Chelido- 
nium. Skåne. 

Söt är ett vanligt epitet till afarter 
med söt smak, såsom Sötbräken (Sten- 
söta), Sötmandel, Sötpotates, Söt- 
äpple m, fl. 

Sötblomster, Sötkullor, Söt- 
tuppor, benämningar på Kamill- 
blomman, som jemte Röllikan har de 
talrikaste namn i Svenska språket. Jfr 
Sötört. ^ 

Söte, Sötrot, f.. Norska benäm- 
ningen på slägtet Gentiana L., ehuru 
dess arter företrädesvis utmärka sig 
genom sin beskhet. Se Baggsöta. 

Sötgräs, n., ett tvåårigt, välluktan- 
de gräs med slak, hängande vippa och 
enblommiga småax: Cinna pendula 
Trix. (På slägtet Molinia Sohrank eller 
slägtet Enodium Gxw. har detta namn 
ingen tilläm.plighet.) 

f Sötört, f., ytterligare ett namn 
på Kamillblomman, men enligt Linné, 
Sk. resa 270, föres det rättare till Gul- 
måran. 



TAGG-GINST — TAEE 



127 



Tagg^ginst, se Ginst. 

f Tagg'puke5 m., ett alldeles för- 
gätet och obrukligt namn på Stall- 
örten. 

Taggsvamp, m., ett artrikt slägte 
bland Hattsvamparne, med syl-lika tag- 
gar på hattens undre sida: Hydnum L. 
Inga Taggsvampar äro giftiga, men 
många trähårda och derföre icke ätliga. 

Taklök, m., ett slägte bland Fet- 
bladsväxterna, med breda, vid basen 
löklikt hopade blad: Sempervivum tec- 
torum L. Jfr Huslök. (Namnet har 
alldeles origtigt blifvit tillagdt Sedum 
Telephium L. och i Vexiö Ajuga pyra- 
midalis L., för hvilken senare Wahlen- 
berg uppgifvit den mindre lämpliga 
benämningen Takgran.) 

f Talgträd, n., benämnes Croton 
sebifertim L., af hvars frön kokas ett 
slags talg. Som hvarken växten eller 
dess produkt är känd i Sverige, vet jag 
icke hvarföre namnet bör upptagas. 

Tall, f., betecknar allmänt i Svea 
rikes språk Furen, men i Göta rikes all- 
mogespråk är benämningen antingen 
okänd eller ock tillagd Granen (till 
hvilken den föres äfven af Tillandz). 
Jag skulle anse lämpligast att antaga 
Tall såsom gemensamt namn på Fur 
och Gran. Ved af båda träden kallas 
ock ofta tallved. 

Norden är så kall . • . 

Högt i hvita snön 

Står den höga tall, 

Alltid frisk och grön. LING 1:50. 

I brokigt skimmer tallen återstrålar 

Från rimbeklädda grenar månens ljus. 
STAGNELIUS 2: 547. 
Silfvergrå stå bergets tallar, 
Snö på minsta gren och barr. 

DAHLGREN 2: 4. 

Tallört, f., en helt gul, svampaktig, 
bladlös, men fjällbetäckt ört med lu- 
tande blomklase: Monotropa Hypopi- 
tys L. Växer mest på tallrötter. 



Tamarisk, m., en buskväxt i södra 
Europa och Orienten, hvaraf en i Ara- 
bien växande art utsvettas ett slags 
manna: Tamarix mannifera Ehkexb. 

Tamariskens bark utsvettas den ädla- 
ste ambra. 

ADLERBETH 40. 

A7im.^ Linné förde till detta slägte äf- 
ven Klådriset, hvarföre denna buske i 
Dalins ordbok benämnes Tamarisk. 

t Tandgräs, n. = l) Upl. Knavel ; 
2) Skåne Törel. 
Tandrot (olämpligt Tandört), f., 

en ört af Korsblomstriges familj, med 
en tandlika, hvita fjäll bärande rot- 
stock, parbladiga blad och liffärgade 
blommor: Dentaria hulbifeva L. Af 
små lökar i bladvecken är det Latinska 
artnamnet hemtadt. 

Tapioka, f., en sorts gryn, som er- 
hållas af Manihot utilissima Pohl, hvil- 
ken allmänt odlas i det tropiska Ame- 
rika. Grynen förekomma äfven hos oss 
i handel. Tapioka-plantan har färsk en 
skarp, mycket giftig mjölksaft, men se- 
dan den blifvit urlakad lemnar den ett 
i hög grad närande födoämne. 

Tapsan, m., ett gammalt, förgätet 
namn på Spenörten, upptaget af Wah- 
lenberg. Månne det någonsin tillhört 
Svenska språket? 

f Tara, se Tjerp. 
- Tarald, m., arter af slägtet Glim, 
med mycket uppblåsta blomfoder: Si- 
lene infläta Sm. och maritima With. Be- 
nämningen tillhör Gotland. 

Anm. Namnets härledning är oviss ; 
man har gissat, att det eger Arabiskt 
ursprung, men sannolikare är det Ty- 
skans Tarant, ehuru detta tillägges en 
annan växt med uppblåst blomkrona, 
Gentiana Pnemnonanthe l. 

Tare, Boh. = Bändling. Namnet 
är märkvärdigt, emedan dylika växter, 
enligt Dioscorides (i första årh. e. Kr.), 
af Kelterna i Gallien kallades Taruk 
{xavQovx). 



128 



TASKÖRT — TICKA 



Taskört, f., Taskegräs, n., en 

allmän ört, liknande Krasse, lätt skild 
genom sina hjertlika skidor: Capsella 
Bursa pastoris Mkd. 

f Tax, efter Lat. rrta;Ms = Idegran. 

Tazett, f., en art Narciss med fler- 
Wommig stängel och hvita blommor: 
Narcissus Tazeita L. 

Tazetten, som ett rum uti din krans 
begär. 

OXEXSTJERNA 2: 28. 

Tekträd, n., *ett resligt löfträd i 
Ostindien, som användes till skepps- 
byggnad : Tectona grandis L. 

Terpentin, m., ett harts, som utfly- 
ter af åtskilliga barrträd samt af arter 
tillhörande slägtet Terebinthus Moench. 
Man har mångfaldiga slag af Terpen- 
tin, bland hvilka torde här vara till- 
räckligt att anföra: 

Cyprisk Terpentin, som erhålles 

af Pistacia Terebinthus och P. vera L. 

Svensk Terpentin, af tall och gran. 

Ungersk Terpentin, af Pinus Cem- 

bra L. 

Venetiansk Terpentin, af Lnrix 
europcea Dec. 
Dessutom fås Terpentin af flera A- 
merikanska tallar. 

Thebuske, m. l) ChinesisktThe 

€rhålles af en i China inhemsk buske, 
närmast beslägtad med Camellia : Thea 
chinensis L. Deraf förekomma i handel 
flera sorter, såsom Grönt The, Svart 
The, Theboke o. s. v. 2) Paraguai-The 
fås af en vida skild buske, Ilex para- 
guariensis St. Hil., och brukas allmänt 
i Amerika, vanligen under namn af 
Matte. 

f TherOS, f., en odlad art Törnros : 
Rosa indica L. 

The-ärenpris, se Ärenpris. 

T Thordönsskräppa, f., Skåne= 
Zarborre. Jfr Skrap. 

i Thorsnässla, f., Söderm.= All- 
män Flenört, Scrophularia nodosa L, 



Tibast, rätteligenTirsbast, m., en 
tidigt om våren på bar qvist blomman- 
de buske med tre sammansittanderöda 
blommor: Daphne Mezereumi.. Nam- 
net förbråkas i uttal nästan i oändlig- 
het: Tirbast, Tjurhast, Tisbast, Tist- 
bast, Taisbast, Tifvelbast,- Tived, Ti- 
vedsbast m. fl. Afser egentligen barken 
och veden, liksom det matsvarande Ty- 
ska Seidelbast, fordom Ziubast, Zidel- 
bast. Jfr Bot. utfi. 2: 85. — Växtens be- 
nämning Eällerhals, äfven gemensam 
med Tyskan, afser egentligen bären. 

Ticka, f., ett talrikt slägte bland 
Hattsvamparne, nästan uteslutande vä- 
xande på träd, med fina porer på un- 
dre sidan, hvilka ej kunna skiljas från 
hatten: Polyporus Fe. Linné förenade 
detta slägte med Rörsoppslägtet och 
öfverförde derföre origtigt namnet äf- 
ven till det sistnämnda. Bland slägtets 
många synnerligen utmärkta arter för- 
tjena upptagas: 

Björkticka, allmän på björk, hatten 
vidhäftad med en på öfre sidan snedt 
sittande puckel: P. betulinus Fr. Be- 
gagnas till kork, nåldynor, rakstriglar 
m. m. 

Fjällticka, en stor, på löfträd vä- 
xande art med gul, brunfjällig hatt 
och snedt sittande, nedtill svart fot : 
P. squamosus Fr. 

Fnöskticka, se Fnösksvamp. 
Fårticka, en på jorden växande 
art, hvit, köttig, ätlig och välsmakan- 
de: P. ovinus Fr. 

Jetteticka, en af de största svam- 
par i verlden, växande på rötterna af 
gamla stubbar, med rödbrun, köttig, 
men seg hatt: P. giganteus Fr. 

Svafvelgul Ticka växer i tufvor 
(klumpar) på gamla trädstammar, 
höggul, med köttig hatt: P. sulfu- 
7'eus Fr. 

Tufvig Ticka, Tufticka, växer i 
tufvor på marken, med tegelfärgad 
hatt: P. confluens Fr. Ätlig. 



TIDLÖSA — TJUTON 



129 



Yppig Ticka växer i stora tufvor 
vid trädrötter, med talrika,„ofvan grå 
hattar : P. f rondosus Fr. Ätlig. 
Tidlösa^ f., sista höstblomma, upp- 
skjutande alldeles naken ur en under- 
jordisk lök, med gredelina blommor: 
Colchicum autumnale L. Tidlösans blad 
utbildas först följande vår, då äfven 
frukten mognar. 

Timjan, m., en allmänt bekant 

kökskrydda af Sugeväxternas familj : 

Thymus vulgaris L. Vi ega af detta 

slägte äfven tvenne inhemska arter: 

Backtimjan, med refvigt krypande, 

öfverallt finluden stjelk, smala blad: 

T. Serpyllum L. (Jfr Svarthö.) 

Ängtimjan, med uppstigande, en- 
dast i kanterna finluden stjelk, ägg- 
runda blad: T. Chamcedrys Fr. 

f Timmermossa, Timmsmossa 

utgå alldeles. 

Timotej, m., ett i nyare tid inkom- 
met namn på Ängskampe, uppkalladt 
efter Timothy Hanson från Newyork, 
som i England införde odlingen af detta 
fodergräs. 
/^ Tina, f., Gotl. = Snarmåra. 

Tistel, Tistle, m., benämnas flere 
taggiga, stickande växter; men egent- 
ligen tillkommer namnet slägtet Car- 
duus i Linneansk mening (::= nyare 
botanisters Carduus och Cirsium). — 
»Den lates åker . . . stod full med tistel». 
Sal. Ordspr. 24: 30, 31. 

Högt rest på tegen med sårande taggar 
Yfdes tisteln. ädlerbeth 58. 

Borst-tistel^ knappt taggig, med 
stjelkorafattande, dels hela, dels fliki- 
ga, på undre sidan hvita blad : Car- 
duus heterophyllus L. Kallas vanli- 
gen Brudborste. 

Jordtistel, utan tydlig stjelk: Car- 
duus acaulis L. 

Krustistel, med på stjelken ned- 
löpande, krusiga blad : Carduus cri- 
S2)us L. Åkerogräs. 
^ Kåltistel, föga taggig, bladen 
stjelkomfattande, parbladigt inskur- 

Fries, Svenska växtnamnen. 



na, blomhufvuden med breda, hjert- 
lika skärmar: Cnicus oleraceus L. 

Kärrtistel, bladen nedlöpande, par- 
bladigt inskurna, småtaggiga, blom- 
hufvuden utan skärmar: Carduus pa- 
lustris L. — Jfr Linnés Vestg. resa 236. 

Nicktistel, Sloktistel, med stora, 
nedböjda blomhufvud: Card.nutans L. 

Piggtistel, mycket taggig: Car- 
duus acanthoides L. 

Vägtistel, äfven Horntistel, blom- 
hufvuden liksom bladen hafva långa, 
sty^va tornar: Carduus lanceolatus i-. 

Åkertistel, äfven Gortistel, Skrof- 
tistel, blomhufvuden i vippa, bladen 
icke nedlöpande: Carduus arvensis 
Sm. Serratula arvensis L. Ett af de 
mest skadliga åkerogräs. 
Anm. Flere med Tistlarne ej förvandta, 
men taggiga växter benämnas äfven Ti- 
stel, t. ex. lilätistel, Mjölktistel m. fl. 

f Tistelboll, m., se Bolltistel. ^ 

Tistelborre, m., en med Tistlarne 
beslägtad ört, skild genom glatt blom- 
fäste och mera luden växt: Onopordon 
Acantliium L. 

Tistelväxter, en afdelning af 
Blomhålksväxterna, hvars väsentliga "*• 
kännemärken äro mindre i ögonen fal- 
lande, men som vanligen igenkännes 
på styf och oftast taggig växt samt stora 
och hårda, oftast taggiga blomhufvud : 
Cynarocephala. Juss. 

f Tisteläpple, n. = Spikklubba. ^ 

f Tistron, n. = l ) enligt Liljeblad 
(Fl. 2 uppl.) Tistelborre; 2) Svarta 1/ 
Vinbär. Jfr Distron. 

Tjerp, Tjerprot, f., Upl., Jemtl. 

större arter af slägtet Syra, företrädes- 
vis Hästsyra. (Tara hos Franckenius 
är troligen samma namn.) 

i Tjurgräs, n.. Smal. = Ryltåg. . 
(Sannolikt har namnet ursprungligen 
varit Furgräs.) 

Tjuton, n., en i södra Sverige all- . 
män benämning på Strätta. Se Linnés ^ 

9 



130 



TJALABLOMMA — TORMENTILL 



Sk. resa 359. Jfr Stut, såsom namnet 
uttalas i de norra orterna. 
f Tjälablomma, f., Tjälablom- 

Ster, n., Tjälatnppa, f., kallas mång- 
faldiga vårblomster, såsom Sippor (en- 
ligt Franckenius,Tillandz, Bromelius), 
Movippa (i Upl.), Kabbelök ocli Häst- 
hofsört (i Dal.), Violer (enligt Retzius) 
m. fl. 
Tjärblomster, n., Tjärört, f., 

mångåriga örter bland Näglikeväxter- 
na, med purpurröda blommor, fem stift 
och vid basen flerrummigt fröhus: Vi- 
scaria Roehl. Allmänna Tjärörten {V. 
vulgaris Roehl.) har stjelken klibbig vid 
lederna. 

To (i stället för ull eller lin) ingår 
i flera ord, såsom Tonad, gemensamt 
namn på Hampa och Lin, Tobändel, 
Tåbengräs = Lin-snarrefva, Tobetel 
= Tufvigt Angdun, och troligen äfven 
Tåtel, äldre Totel. Ordet står i nära 
förbindelse med Do i Dodra (Cameli- 
na), Eng. Dodder (Cuscuta), Tysk. Dot, 
hamptråd o. s. v., hvarföre man kunde 
vara frestad att antaga ett förloradt 
stamord ^0. 

Tobak, m., en allmänt odlad ört, 
tillhörande Bolmväxterna: Nicotiana 
L. Utom den Allmänna Tobaken {N. 
Tnhacum L.) odlas Bondtobaken, skild 
genom rundadt trubbiga blomflikar: N. 
rustica L.^ 

Anm. Åtskilliga växter, som brukats 
såsom surrogat för Tobak, hafva äfven 
fått namn deraf; så har Arnica montana 
L. kallats Tobaksblomma, samt Achillea 
Millpfoliinn L. (Dal.) och Tnssilafjo Farfara 
T,, (enligt Wahlenberg) Bröst-tobak. 

Tof, m.. benämnas flera tufviga gräs. 
egentligast kanske Aira ccespHosa L. I 
Jemtland kallas Aira Jlexuosa L. Tof- 
hven, i Skåne Sci7'pus ccespitosus L. 
Mossatof. Tof kallas allmänt i Norr- 
land äfven FesUica ovina L. m. fl. gräs. 

Toffelblonima, f., en skön och 
sällsynt, högnordisk ört af Nosseväx- 
ternas familj, med enbladig och en- 



blommig stjelk, liffärgade blommor: 
Calypso horealis Salisb. — I anseende 
till blommornas likhet fördes denna 
ört af Linné till slägtet Guckasko, och 
namnet Toffelblomma har tillagts båda. 

Tofhven, se Tof. 

f Tofsmossa utgår. 

Tofsäxing*, m., ett grässlägte med 
axlikt sammandragen vippa, treblom- 
miga, plattade, gyttrade småax: Koe- 
leria Pers. Den Blågrå Tofsäzingen 
{K. glauca Dec.) är ett värderadt gräs 
på sandfält. 

Tok, m., en utmärkt, för södra O- 
land egendomlig buske af Brumväx- 
temas familj och Fingerörtslägtet,från 
hvars öfriga arter den afviker genom 
trädstara : Potentilla frtdicosa L. »Tok 
kallas på Öland en buske, som„i hela 
verlden är mycket rar». Linnés Öl. resa 
63. — Tokens qvistar äro mycket sega 
och användas till qvastar m. m. Nam- 
net synes härleda sig från Angl.Sax. 
tohs, seg. 

Tolta, f., örtslägtet Mulgedinm 
Cass., tillhörande Fibleväxterna, men 
har blå blommor och fruktfjun. Våra 
båda inhemska arter tillhöra ensamt 
Norrland och Lappland, och namnet 
synes vara af Lapskt ursprung. Wah- 
lenberg skrifver Tort, Torta. ' 

Tolubalsam, m., se Balaiamträd. 
\i Tomtört, f. = Harkål. \ 

Toppklocka, f., en art af slägtet 
Blåklocka, med blommorna gyttrade i 
toppen: Campanula glomerata L. 

Topplösa, f., en art af slägtet Vide- 
ört, eller snarare ett eget slägte, med 
gula blomklasar endast ur stjelkens 
bladveck, hvarigenom stjelkens topp 
är obegränsad: Naumhurgia thyrsi- 
flora (l.) Reich. 

i Tordyll, m., efter Lat. Tordy- 
lium L. Hvarken växten eller namnet 
finnes i Sverige. 

i Tormentill, efter Lat. Tarmen- 
Ulla, en art af Fingerörtslägtet; men 



TORN — TROLLKOTT 



131 



då växten har ett godt och allmänt 
kändt Svenskt namn (Blodrot), finnes 
intet skäl att införa det främmande. 

Torilj m. 1) pl, -ar. Förkrympta, 
stickande grenar. Spince. 2) utan pl. 
Allmän benämning på taggiga buskar. 
Jfr Törne. »Torn får fritt huggas af 
hvarjo, hvarmed förstås alla de buskar, 
som hafva taggar eller ock ej växa till 
synnerliga träd, dem man får utan syn 
bortrödja utur ängarna; sådane äro Hag- 
torn, Slånbärstprn, Yigeltorn, Njupon- 
tom». Linnés Öl. resa 133. 

f Tornört, f. Detta namn, en öf- 
versättning af Lat. Turritis L., har tro- 
ligen aldrig funnits utom i böcker och 
är nu platt obrukligt. 

TorrYärksgräs, n. = i) Jemtl. 
Gul Ängsruta, Tludictrum flavuvi l. 
2) Upl. Linnésört. 

Torskblad, n.. Torskblomma, 

f., Angerm. = Blacken. (I Dalarne, 
der ingen reda synes vara pä växtnam- 
nen, eller der man vid deras uppteck- 
nande ej förstått att frånskilja tillfäl- 
liga och på misstag beroende benäm- 
ningar, är ifrågavarande namn tillagdt 
Kabbelöken.) 

Torske, se Tröske. 

Torsklaf, se Laf. 

Torste, Toste, se Tröske. 

f Tort, Torta, se Tolta. 

Traf (= skida) ingår i flera namn, 
såsom GuUtraf, Himmelstraf, Roc- 
kentraf. 

T Trampgräs, n. =Fogelört (Po- 
lygonum avicu^are L.) samt flera andra 
örter, som växa på gårdar, vägar och 
trampade ställen. Jfr Vägört. — Fogel- 
örten kallas äfven Trampnäfva, af det 
origtigt tillkomna namnet Näfva för 
Pnlygoniim (se Näfva). 

Tranbärsrls, n., en på mossar vä- 
xande, ständigt grönskande art af slag- 
tet Vaccinium L., med liffärgade blom- 
mor och tillbakaböjda blomflikar: V. 
Oxycoccos L. Bären kallas Tranbär, 



Tranjuter, Tränjon; de utmärka sig 
genom sin starka syrlighet, 

f Tranhals, m. = Näfva. 

Tranvicka, se Vicka. 

f Tranärt, f. = Tranvicka. 

Trebening, m., Skåne = Qvaller. 
Namnet afser de tredeladt-dubbelt sam- 
mansatta bladen. 

Treflngerört, f., skild från Finger- 
örten derigenoin att den har blott tre 
småblad och fem ståndare: Sibbnldia 
procumhens L. 

t Trifolium, rent Latin, och ett 
obehöfligt namn, då vi ega de Svenska 
Klöfver, Kolla, Väpling m. fl. på detta 
växtslägte. 

Trift, Thrift, m., örtslägtet Ar- 
meria willd., med gräslika blad, bar 
stängel med ett blomhufvud och en- 
fröig frukt. Odlas i trädgårdar under 
namn af Engelskt gräs, Gräsnäglika. 

Trimjölksgräs, n., ett af Kabbe- 
lökens många namn, och anmärknings- 
värdt är, att det genom Skandinaverna 
blifvit infördt i England. När växten 
blommar, anses tiden vara inne att 
mjölka korna tre gånger om dagen. 

f Trindgräs, n. = Trådtåg. 

Trip-madam, f., ett i Linnés tid 
vanligt namn på en odlad art af slägtet 
Fetknopp {Sedum rupestre L.), hvil- 
ken användes till sallat. Så väl namnet 
som användandet äro nu helt och hål- 
let förgätna. 

Trollbär, n,, ett gemensamt namn 
på vilda, icke ätliga bär, såsom Orm- 
bär, Trolldrufva, arterna aiSolanum l. 

Trolldrufva, f., en stinkande ört 
af Ranunkelfamiljen, men med svarta, 
i klase sittande bär: Actcea spicata L. 
Bladen trebladigt sammansatta, blom- 
klasarne hvita. Blott ett bär efter hvar 
blomma. 

f Trollkött utgår alldeles. 



132 



TROLLSLANDA — TULKORT 



t Trollslända, Trollkärin^- 

Slända, f., Medelpad = Kungsljus. 

Trollsmör, n., en gul, liksom jä- 
sande slem-massa, som mognad öfver- 
går till en Röksvamp : jEilialium septi- 
cum Fb. 

f Trollspott utgår alldeles. 

i Trollspy, f. = Skyfall. 

i Trollägg, n., den i sitt slemfylda 
hylle ännu inneslutne Stinksvampen. 

f Trollört, f., Wahlenb. = Hexört. 

Troske, se Tröske. 

f Trutlaf utgår alldeles. 

Try, m., ett med Linnésört förvandt 
buskslägte, men med saftiga bär: Lo- 
nicera L. Hos de egentliga Tryarterna 
äro bären parvis sammanväxta, såsom 
hos Allmänna Tryen (L. Xylosteum l.) 
med röda bär; men sammanflyta till 
ett bos Blå-tryen (L. c(erulea l.) med 
mörkblå bär. Till detta slägte bör äf- 
ven Vrivendel (= Cajjrifolium), som 
likväl, emedaa den alltid i folkspråket 
skiljes från Try, upptages särskildt. 

Tryffel, m., en talrik grupp af un- 
derjordiska Svampar, som inuti äro 
köttiga ocb ådriga, ej pulverulenta, ocb 
som räknas bland läckerbeter: Tubei' 
MicH. Den Äkta Tryffeln {T. cibarium 
Pers.) insamlas i södra Europa vinter- 
tiden efter dertill dresserade hundars 
anvisning, hvilkas luktorganer upp- 
täcka hvar svampen är att söka. Blott 
en hvit art Tryffel {Terfezia Leonis Tul.) 
är ett par gånger anträffad i Sverige. 
^ f Trynefrö, n., Upl. = Flenört. 

Trådlaf, se Laf. 

Trådrot, f., ett köttigt, på jorden 
utbredt svampslägte, tillhörande Disk- 
svamparne, utan fot, men uppburet af 
flere rotsträngar: Rhizina Fr. Om detta 
slägte upptages, kallas det bättre Tråd- 
rotssvamp. 

Trådtåg, se Tåg. 

i Trädeslök, m. = Skärf-frö. 



Trädgårds- tillägges som artnamn 
åtskilliga odlade växter, t. ex. Träd- 
gårdsmolla, -mynta, -näglika, -rät- 
tika, -smultron, -syra m. fl. 

i Trädlaf, Trädmossa, Träd- 

Syamp, Lafvar, Mossor och Svampar, 
som växa på träd, icke någon viss växt. 

Trädlimsyamp {Bulgaria inqul- 
nans Fr.), se Limsvamp. 

t Trädros, f. = Törnros, i allmoge- 
språket. 

f Trädvefla, f., klängväxt, som 
fäster sig vid eller omslingrar träd, t. 
ex. Murgrön. 

Träfrätare, m., ett skorplikt ut- 
bredt svampslägte, på ytan nätformigt 
ådrigt eller fålladt, växande på och för- 
störande trä, synnerligast af Tall : Me- 
rulius (hall.). Den skadligaste arten 
deraf är känd under namn af Svamp i 
hus {M. lacrymans aVulf.). 

Träggan (sammandr. aftre-äggati). 
f., Upl. de arter af slägtet Igelknopp, 
som ha trekantiga blad •.Sparganium 
ramosum och simplex Huds. 

t Träjon, n.?, Smal., se Hulta- 
bräken. 

Trälmossa, se Mossa. 

f Tränjon, n., se Tranbärsris. 

f Trätogräs, n. = Gulmåra. 

Tröske, Troske, Torske, Trö- 
ste, Torste, Toste, n., se Brake. 

Tröskebuskens barksäft anses som ett 
specificum mot torsk; deraf namnet. 

f Tuberos, f., en utländsk Lilje- 
växt, högst sällan odlad i Sverige : Po- 
lyanthes tuberosa h. 

Tuf- tillägges åtskilliga växter som 
artnamn, t. ex. Tufstarr, -ticka, -tåda 
eller -tåtel, -ängdun m. fl. Se slägt- 
namnen. 

TulkÖrt, f., en mångårig ört med 
motsatta, äggrunda blad, hvita blom- 
klasar utgående frän bladvecken, frön 
inom tvenne frukthylsor, omgifna af 
fjun: Cynanchum Vincetoxicum R. Br. 



TULPAN — TADA 



133 



TulpaD, rätteligen Tulipan, m., 

en allmänt känd och odlad Liljeväxt, 
skiftande i flera färgförändringar: Tu- 
lipa Gesneriana L. 

Tulpanens skrumpna blad sig mer och 
mer tillsluta 
Vid regnets glesa skur. 

BELLMAX 4: 76. 

Tulpanträd, n., ett prydligt Nord- 
amerikanskt träd med tulpanlika blom- 
mor och tiere småfrukter: Lirioden- 
dron tulipiferum \.. 

Tundersvamp =: Fnösksvamp. 

Tlingört, f., ett örtslägte af Skruf- 
blomstriges familj, med sträfhåriga 
blad, blå och i svalget af uppstående 
knölar tillslutna blommor, släta fruk- 
ter: Anchusa L. 

Fårtungört {A. arvensis Bieb.), ett- 
årig, späd, med krökt pip. 

Oxtungört (.4. ofjicinalis L.), mång- 
årig, med starka, plogen hindrande 
rötter; deraf äfven kallad Kast, Jern- 
rot. 

Tuppa, f., i vissa landsorter be- 
nämning på blomma. 

i Tuppkam, m., öfversättning från 
Latin, liksom Hanekam (se der). Ett 
alldeles obrukligt namn. 

Tuschlaf, se Laf. 

T Tusenblad, n., öfversättning af 
Myriophyllum. Det Svenska namnet 
är Vattenslinga. 

f Tusengodt, n., Skåne = Katt- 
mynta enligt Retzius, Jordrefva enligt 
Linné. 

f Tusenåren, m., Dalarne = Röl- 
lika. 

f Tnseng-yllen, Tiisendygde- 
§fräS, n., ur kräuterbiicher lånade 
namn på Erythrcea Rich., hvilka ej till- 
höra Svenska språket och nu äro för- 
åldrade. Vårt folkspråk har bevarat 
det gamla, dyrbara namnet Äran, som 
måste föredragas. 

Tnsenskön, f., hos Franckenius 
benämning på de utländska arterna af 



slägtet Ämarantus L.; i det nyare språk- 
bruket tillägges namnet flere odlade 
växter med fylda blommor, såsom Gul 
Tusenskön {Ranunculus repens l.), 
Hvit Tusenskön {Achilha Ptarmica 
L.), Röd Tusenskön {Bellis perennis 
L.). Men namnet Tusenskön tillhör 
mera det förnämare trädgårdsspråket 
än folkspråket. 

Jag är en vacker tusenskön, 
Som bör i kransen ha min lön. 

v. DALIN 5: 358. 

f Tu ska, f. = Spergel. 
Tussilag'0, f., Latinska namnet på 
Hästhofsörten. Förekommer hos poe- 
ter, t. ex. 

Tussilago pryder redan 
Månget knapphål med sitt gull. 

XYBLOM 143. 

f Tusta, f., Boh. namn på Klöfver- 
slägtet, t. ex. Rödtusta = Rödklöfver. 

Tveblad, n., ett örtslägte bland 
Nosseväxterna, lätt igenkändt af tvenne 
motsittande blad pä stjelken: Listera 

R. Br. 

TvåhjertbladsTäxter, Dicotyie- 
donece. Se Hjertblads växter. 

f Tyde, f., Hall. = Hundkäx. Ef- 
ter Danskan. 

f Tysk Pil = Korgpil. 

f Tyska Klockor, Blek. = Acke- 
leja. 

f Tyska Rofvor, Skåne =Hund- 
rofva. Se Linnés Sk. resa 112. 

f Tyslin^ (Boh.), m., Tyttebär, 
n. = Lingon. 

f TåbengräS, n., Ångerm. = Lin- 
snarrefva. Se To. 

Tåda, f., ett grässlägte med yfvig 
vippa, tvåblommiga småax och på kron- 
skalens rygg fäst borst: Aira L. Kallas 
vanligen Tåtel, men måste skiljas från 
slägtet Holcus. Vi ha derföre för först- 
nämnda slägte upptagit det fornåldriga 
och ännu i Dal ar ne brukliga namnet 
Tåda. 



134 



TAG TORtL 



Kruståda (vanligen Kruståtel), 
spridt växande, med borstlika blad: 
A. Jiexuosn L. 

Tuftåda (vanligen Tuf- eller Täkt- 
tåtel), tufvigt växande, med platta 
blad: A. ccespitosa L. 
Tåg, m., ett artrikt örtslägte, till 
utseendet likt Halfgräsen, men med 
regelbundna, sexbladiga kalkar och tre- 
rummigt fröhus : Juncus L. De talrika 
arterna häraf bafva redan af Linné er- 
hållit Svenska namn, men vi anse till- 
räckligt att anföra de vanligares, af all- 
mänheten urskildas: 

Borsttåg, med syl-lika blad, blom- 
vippa i toppen: J. sqiiarrosus L. 

Knapptåg, bladlös, med en gyttrad 
blorakuippa på midten af stjelken: J. 
conglomeratus L. Kallas i södra Sve- 
rige Säf. 

Byltåg, med trinda, knutigt ledade 
blad: J. articulatus L. 

Trådtåg, lik Knapptågen, men är 
mycket spensligare, med trådlik stjelk 
och få blommor: J. fiUformis L. 

Veketåg, lik Knapptågen , men med 
rik blonivippa på stjelkens midt: J. 
effusus L. Användes till lampvekar. 
tTågbär,n., V esterb.= Stenhallon. 
Tång^ f., större hafsväxter af Al- 
gernas familj, men i inskränktare me- 
ning och i skriftspråket slägtet Fucus L. 

Som hafstång 

På sandrefveln föres af svallande sjö. 
LING 1: 97. 
De vigtigaste arterna äro : 

Knapptång eller Klot-tång, den 
allmännaste arten, med plattad, hel- 
bräddad, klynnedelad bål med tvenne 
motsatta blåsor vid förgreningarna: /■'. 
vesiculosus L. Kallas äfven Blåstång. 
Knöltång, äfven Buletång, är jem- 
väl tudelad, men ej plattad, och sjelf- 
va grenarne äro på midten blåslikt 
uppsvälda: F. nodosus L. 

Sågtång, lik Knapptången, men 
utan blåsor, och de plattade tiikarne 
äro såsade: F. serratus l. 



Tårpil, f. = Sörjande Pil, se Pil. 

i Tårört, f. = Sileshår. 

Tåtelj m., ett med Tåda förvandt 
grässlägte, men skildt genom växtens 
vekhet och fina ludd [to] samt öfre 
blomman utan pistill : Holcus L. 

Den fina tåtelus växt, som bäi-s i>å 
knutna leder. 

OXENSTJERXA 2: 30. 

Luddtåtel, ett allmänt odladt fo- 
dergräs med ludna bladslidor: H. lo- 
natus L. 

Vektåtel, med glatta bladslidor: 
H. mollis L. 
Anm. Xamnet Tåtel har också förts 
icke blott till Tåda. utau äfven till Sand- 
borst, ^.cnegräs och Smile, samt af äldre 
författare till Angkafle. Det härleder sig 
troligen från Tada eller To. 

Täf va, f., i sammansättningen Hvi- 
tatäfva, härleder sig från I si. pefr, 
pefja, lukt, och tillägges så väl Kamill- 
blomster som Surkulla, båda utmärkta 
genom sin starka lukt. 

Täkt-tåtel, se Tåda. 

f Täpperocka, f., Skåne = Aker- 
fräken. 

f Täpperot, f., har i våra tioror 
upptagits som namn pä Björnloka i 
stället för folkspråkets oanständiga 
Täpiyeröf, men derigenom förlorat sin 
betydelse. Enligt Linné (Sk. resa 266) 
var namnet föranledt deraf, att ifråga- 
varande växt af allmogen användes som 
medel mot dysenteri. 

f Tärne, n., Medelp. = Dyfräken. 

Tätört, f. (äfven Tätgräs, Tät- 
liacke), en liten ört, lätt känd genom 
sina klibbiga blad, sin enblommiga, 
bara stängel samtläppformiga och med 
sporre försedda blomma: Pinguicula 
vulgaris L. Användes i Norrland till 
tätmjölkens beredning. (Genom för- 
vexling har namnet i Vestmanland blif- 
vit öfverfördt till Sileshår.) 

^ Töflor, f. pl. = Karborre. 

TÖrel, m., ett artrikt örtslägte med 
alldeles egendomligt bildade blommor 
och treknölig frukt, lättast kändt af den 



TORNE — UAEINGSGRAS 



135 



hvita, skarpa mjölksaft, som utflyter då 
växten såras : Euphorbia l. Arterna 
hafva flera namn i folkspråket, såsom 
Reformsört, Reformsgräs, Bingorms- 
gräs, Vårtgräs, Mjölkört ni, fl. Jfr 
Mjölkört. 

Törne, n. (Tornbuske), allmän- 
nast brukligt som plural af Torn (se 
detta ord) och tages i lika vidsträckt 
bemärkelse ; men i bestämd mening 
tillägges det de vilda arterna af slägtet 
Rosa L., t. ex. Lukt-törne, Rosa rubi- 
ginosa L. 



Jag är en törnebuske tvär, 
Som likväl vackra rosor bär. 

v. DALIN 5: 357. 
Se, sjelfva tornet sig i rosor kläder. 

GRAFSTRÖM 2: öö. 

Törnros, f., de dubbla odlade för- 
ändringarna ocb arterna af slägtet Rvsa 
L., på hvilka man i trädgårdsspråket 
har otaliga benämningar. De bekan- 
tare äro : Damascener-ros, Kanelros, 
Mossros, Månadsros, Frovinsros,The- 
ros, Ättikros, Hvit Törnros m. fl. 

Den svällande törnrosen slutit sin mun. 

DAHLGREN 1: 255. 



u. 



f Uddbär, n. = Odon. 

f U^glebär, n., Ugglerönn, 

Ularönn, f., Kalmar län, Blek. = 
Olvon, Olvonbuske. 

Uggleyed, m., trä, som under för- 
ruttnelse lyser i mörkret. Har orätt 
ansetts härleda sig från en svampväxt. 

f Ulfbär, n., Söderm. = Olvon. 

Ulflaf, Ulfmossa, se Laf. 

t UUax, Ullgräs, n., nu alldeles 
obrukliga namn på Ängull. 

f Ullbär, n., Vesterg. = Hallon. 

t Ullklot, n., utgår alldeles. 

f Ulra, f., Norrl., en obruklig be- 
nämning på Arre. 

Umbell, f., en blomställning, hvari 
alla blomskaften utgå från en punkt 
och blommorna sitta i en jemnhög 
krets. Kallas i allmogespråket Kring- 



lor; men då Umbell allmänt antagits 
i den botaniska terminologien, ha vi 
ansett lämpligast att bibehålla denna 
benämning. 

Umbellat växter kallas växter 
med umbell och tvenne frukter, som 
skiljas vid mognaden. På Svenska 
Kr in g el växt er, men Umbellater är den 
allmännast brukliga benämningen. 

f Underträd, n., utgår alldeles, så- 
som tvetydigt, öfverflödigt, obrukligt 
namn. 

Underviol, se Viol. 

f Upasträd, n., ett mycket giftigt 
träd på Java : Strychnos Tieute Lesche.v. 

■h Utterbär, n., Vesterb. = Odon. 

Uäringsgräs, n., Smal. = Dår- 
repe, Råglosta. Jfr Näringsgräs, 
Möllers ordbok öfver Halländska land- 
skapsmålet. 



136 



VAKSIN — VARGBONA 



Vaksin (hos Liljeblad), m., örtsläg- 
tet Vnccinium L., hvars samtliga ar~ 
ter hafva sjelfständiga namn: Blåbär, 
Lingon, Odon, Tranbär. 

... de svarta vaccinier (d. ii. bidbär) 
plockas. 

ADLERBETH 14. 

Talbork, m. (Österg. Valbjörk, 
Boh. Valborg) = Vägtorn. 

Anm. Yalbork, af Isl. bö>'k-r (bark), an- 
ser jag vara rätta uttalet af detta namn, 
ty Vägtornsbusken har ingen likhet med 
björk. Jfr, bland Vägtornens benämnin- 
gar i folkspråket, namnet Getbark. Den- 
na buske synes vara Eddans svefn-porn 
(sömntörne), och ordet val är väl liktydigt 
med dvala. 

f Yalkullor, se Dvalkullor. 

Yallkrasse, m., en tvåårig Krasse- 
växt med bara stänglar, platta skidor 
med smal skiljevägg: Teesdalia nudi- 
caulis R. Bk. Namnet upptages redan 
af Bromelius ; Wahlenberg för det till 
Gatkrassen. 

Tallört, f., ett slägte bland Skruf- 
blomstrige, utmärkt genom sin slem- 
miga rot, på stjelken nedlöpande blad 
(hos de inhemska arterna) och lancett- 
lika fjäll i blompipens svalg, Symphy- 
tum officinale h., med röda eller hvita 
blommor. 

Anm, Växten har ansetts sårläkande, 
och namnet härledes af valla, samman- 
välla. Se Ihre. 

Yalmo, Yalmoge, m., ett allmänt 
örtslägte med tvåbladigt blomfoder, 
fyrbladig blomkrona med talrika stån- 
dare kring en tjock pistill: Papaver L. 
Alla Valmo-arter hysa hvit mjölksaft. 

Denna valmo är präktig och skön. 

BELLMAN 1: 164. 

Dess runda anlet friskt liksom en val- 
mo prålar. 

STAGNELIUS 1: 105. 

Kornvalmo, sträfhårig, med klot- 
runda, släta frukter: P.ÄÄoertsL. Od- 
las ofta till prydnad. 

Spikvalmo, med aflånga, styfhåri- 
ga frukter: P. Argemone L. 



Äkervalmo, med aflånga, glatta v^ 
frukter: P. dubium L. 

Äkta Valmo, stor, glatt, med runda 
frukter: P. sommferum L. Af denna 
erhålles opium i Orienten (hos oss är 
saften mildare). 

Åkern bräns ... af den slummergif- 
vande valmon. 

ADLERBETH 56. 

— doften af en valmo . . . 

Söfver smärtan. grapström 2: 9. 

Anm. Hos alla äldre författare och af 
allmogen kallas örten Valmoge, Valmoga 
(G-rek. luy/.iov, Lett. Maggon, Tysk. Mohn). 
Skrifves vanligen Vallmo ; men i min 
tanke vore Dvalmo (jfr Tysk. Schlafmohn) 
rigtigast. 

Yalnötsträd, n., ett resligt träd, 
tillhörande Hängeväxterna, med blad 
liknande Askens, odladt i de södra land- 
skapen för dess stora, ätliga nötter, 
kallade Valnötter: Juglans regia L. 

Valnötsträdets topp med nederfälda 
nötter 
Beströr det vissna gräs, som gulnar kring 
dess rötter. 

OXEXSTJERNA 2: 150. 

A7im. Ordet val i detta namn utmärker 
Valsk eller Väl.ik och är sålunda alldeles 
skildt från val i Valbork, Valkullor, 
Valmo. 

Yamstöt, m., Verml., Jemtl. = 
Odon. (Af vam, våm, buk.) 

Yanilj, m., den mjuka massan inuti 
fröhusen hos en tropisk Nosseväxt: 
Vanilla aromatica Sw. 

f Yargj m., benämning på växter, 
som äro fiendtliga mot lien : Vievarg, 
allmänt; Gräsvarg, Dal. = Kärrfrier. 
Hit hör äfven af samma anledning 
Vargbasse = Akerstallört. 

f Yargböna, f. Detta namn på några 
odlade utländska arter af slägtet Lupi- 
nus L., hvarifrån namnet är en öfver- 
sättning, synes böra utgå, då de redan 
allmänt äro kända under benämningen 
Lnpiner. 



VARGDODA — VATTENSLINKE 



137 



iTargdöda, f.=: Nordisk Storm- 
hatt, Aconitum Lycoctonum L. Nam- 
net är en öfversättning från Lycocto- 
num och har aldrig vunnit burskap i 
språket, 

i Vargmjölk, f. = Kärrtörel, se 
Mjölkört. 

f Yargtnit, m., Skåne = Blåeld. 

Tass, Skäryass (jfr Kolvass), m., 
det största af våra inhemska gräs, med 
hvassa, skärande blad och yfvig, efter 
blomningen ullig blomvippa: Fhrag- 
mites communis Tri.v. 

Jag bland den höga vass f örgäfves letar 
stranden. 

OXENSTJERNA 2: 26. 

Leker och skär pipor uti vassen. 

SEHLSTEDT 1: 10. 

Anm. Namnet skrifves i de gamla land- 
skapslagarne både Hvass och Vass, hos 
Bromelius Vass, hos Tillandz Hvass. Att 
det' härledes af adj. hvass och utmärker 
det hvassa röret, synes otvifvelaktigt. 

f Vassarv, Taiinary = Våtarv. 

Tass-s vingrel, m.=Fluminia arun- 
dinacea Fr., se Kase. 

iTaSSViol, f., Wahlenberg=Blom- 
vass. 

Tatten-andorn, se Andorn. 

YattenarT, m., ett med Stjern- 
blomman förvandt slägte, skildt genom 
fem pistiller, feraflikigt fröhus: Mala- 
chium aquaticum Fb. 

f Tattenbinda, f. = Snärjegräs. 

Vattenblink, se Blink. 

f Vattenbläddra, f., Liljeblad = 
Bläddrerot. 

Vattenglunga, f., på vatten fly- 
tande, blågröna Alger; derom säges äf- 
ven : »vattnet blommar». 

f Vattengran, f., Smal. = Led- 
gräs. 

f Vattenhyll, m., Bromelius = 
Olvonbnske 

Vattenklöfver, m. = Blacken. 
Torde, såsom varande ett mera all- 



mänt brukligt namn, böra upptagas 
som synonym. 

i Vattenkrasse, m., Retzius = 
Källkrasse. 

T Vattenkula, f., algslägtet Rim- 
laria Roth. Förtjenar ej upptagas. 

Vattenliljaj f., i poesi benämning 
på vackra vattenväxter ; vanligen afses 
dermed Neckrosen, men lämpligast 
Svärdsliljan. 

f Vattenlins, m. = Andmat. 

f Vattenlök, m. = Dyborre. 

Vattenmärke, n., Sium laUfoUum 
L. Se Märke. 

i Vattennöt, f. = Sjönöt. * 

^Vattenpeppar, m., öfversättning 
af Bydropiper, = Brännande Pilört. 

Vattenpilört, se Pilört. 

f Vattenrot sblomster, n.=Ref- 
vigt Solöga. 

f Vattenrysja, f., öfversättning af 
Hydrodictyon Roth, ett slägte bland 
Algerna. 

fVattenröllika,f.= Vattenblink. 

Vattensenap, m., de gulblommiga 
arterna af slägtet Nasturtium r. Br., så- 
som N. amphibium, silvestre m. fl. 

fVattenserf, m., Liljeblad=Hår- 
serf. 

Vattensilke, se Silke. 

Vattenslinga, f., ett i djupare vat- 
ten växande örtslägte med hårfina, par- 
bladigt delade blad och uppskjutan- 
de endast blomaxet ofvan vattenytan: 
Myriophylhim L. Stjelkarne äro ve- 
ka, slingrande ; deraf benämningen. — 
Namnet Slånga (Haf-slånga), tillagdt 
Zostera L., synes vara samma ord som 
Slinga. 

fVattenslinke, n., se Slinke. Tor- 
de vara blott ett olika uttal af Vatten- 
slinga, men föres till en annan, snarlik 
växt, nemligen Nitella Ag. 



138 



VATTENSOLOGA — VICKA 



Vattensolögåj se Amöja. 

Vattensyra, se Syra. 

■wYattenså^a, f., Liljeblad = Dy- 
borre. 

f Vattentistel, m. Under detta 
namu skall i Ångermanland förstås 
både Mjölkfibla och Kärrtistel. 

f Vattentulpan, m., Gotland = 
Neckros. Särdeles opassande benäm- 
ning. 

f Vattenviol, f., Wablenberg = 
Vattenblink. • 

T Vattenyäpling, m. = Blacken. 

Vau, m. (n.?), en värdefull färgväxt 
med«lancettlika blad och små, grön- 
gula, i ett ax sittande blommor med 
flikiga kronblad: Reseda Luteola L. 

Än Sveriges egen jord för sina strids- 
mäns drägt 

Är af det gula van och yeidets azur 
täckt. 
OXEXSTJERNA 2: 123. 

Vaxbuske, m., en i Nordamerika 
inhemsk buske af slägtetPors, urhvars 
frukter utkokas ett slags vax : Myrica 
cerifera L. 

Vaxpalm, f., en palmart i Syd- 
amerika, af hvars hela stam utsvettas 
ett vaxartadt ämne: Ceroxylon andi- 
cola HcMB. 

Vaxskifling, m., ett slägte bland 
Skifsvamparne, med saftfulla skifvor: 
Hygrophorus Fr. 

f Vaxäpple, n., en förändring af 
Äpplen, hvars namn tillhör trädgårds- 
språket. 

Ve, se Vera. 

Vedel, Vele, m. — Ängsvial. — 

Enligt Wahlenberg är namnet en flexion 
af Vial. 

t Vefla, f., klängväxt. 

Veide, m. (n.?), en bekant färgväxt, 
tillhörande Korsblomstrige, utmärkt 
genom sin yfviga vippa och sina en- 
fröiga, vingade, icke uppspringande 
skidor: Isatis iinctoria L, 



Vekare, m., honträdet af Jolster- 
pilen. Fröfjunet har användts till 
lampvekar. 
Weketå^, se Tåg. 

Vektétel, se Tåtel. 

f Velamsrot, Velantsrot = Vän- 
derot. 

Vele, m., se Vedel. 

Vera, Ves, Ve, Verf, Viva m. «., 

en inom olika landskap i oändlighet 
vexlande benämning på Sippor. Jfr 
Bot. utfl. 3: 206, not. 

fVespelten, m.,Vesterg.=: Mistel. 
»Gemene man trodde, att då denne Ve- 
speltenen hängdes i huset, skulle det vara 
säkert för vådeld». Linnés Vestg. resa 31. 

Vevling", f. = Akerbinda. 
Via, Vija, f. Detta namn, som in- 
går i liera sammansättningar (t. ex. 
Kasevia) och sannolikt är stamför- 
vandt med Vial -och med vall (i Ko- 
vall) samt, enligt Wahlenberg, äfven 
med Vele och Hven — allt benämnin- 
gar på de yppersta foderväxter — , sy- 
nes beslägtadt med Mösog. vinja, foder. 
Vial, m., ett slägte bland Artväx- 
terna, med stora parblad och klänge 
samt stora, mångfröiga baljor: Lathy- 
rus L. Hit höra de yppersta foder- 
växter. 

Hafsvial, med många breda par- 
blad och blå blommor: L. maritimus 
BiGEL, Kallas af Linné Hafsärter, 
Strandärter: Pisum moritimum l. 

Kärrvial, med smala blad och blå 
blommor: L. palustris L. 

Skogsvial, med mycket långa blad 
och röda blommor: L. sihestris l. 

Ängsvial, med gula blommor: L. 
pratensis L. 

Ani7i. Namnet n«/, Ffar föres i allmoge- 
språket ofta till arter af slägtet Vicka. 

Vicka, f., ett artrikt slägte bland 
Artväxterna, skildt från Vial genom på 
undre sidan ludet märke (hos Vialen 
glatt): Vicia L. Af dess arter urskiljas 
i folkspråket: 



VICTORIA REGIA — VINBARSBUSKF, 



139 



Fodervicka, ettårig, allmänt odlad 
foderväxt: F. sativa L. 

Kråkvicka, flerårig, finluden, slan- 
kig växt med talrika blommor på ut- 
dragna skaft: V. Cracca L. 

Tranvicka, flerårig, med korta, få- 
blommiga skaft: V. sepium L. 

f Victoria re^ia (lindl.) eller 
Vattnens Drottning, en af de stör- 
sta blommor i verlden, tillhörande 
Neckrosorna, växande i Amazonfloden. 

Vide, n., en afdelning af slägtet Pil 
{Salix L.), bvilken innefattar talrika 
buskväxter, blommande på bar qvist, 
med långskaftade fröbus : Vetrix Fe. 
Videt, som sin gång från bäckens 
sänka brädd 
Med rötters krypning stjäl och röjs i 
gräsets bädd. 

OXENSTJERNA 2: 30. 

Bandvide, med glatta knoppar och 
qvistar, finludna, skrynkliga blad: Sa- 
lix auriia L. Användes till tunnband, 
vidjor m. m. 

Gråvide, med ludna qvistar, knop- 
par ocb blad: <S. cinerea L. 

Grönvide, med glatta, gröna, men 
under torkning svartnande blad: *S. 
nigricans (sm.). 

Jordvide, en låg, i jordbrynet kry- 
pande buske: <S. repens l. 
Utom dessa finnas åtskilliga andra 
arter, såsom Galvide (S. bicolor i'R.), 
Lagervide (S. laurina sm.). Rosmarin- 
vide (5. rosmarin ifolia L.) m. fl. Se 
bot. utfi. 3: 293 o. följ. 

f Videyief, se Vira. 

Videört, f., ett slägte bland Hvifve- 
växterna, med bladig stjelk, gula blom- 
mor och vid basen sammanvuxna stån- 
dare: Lysimachia L. Allmänna Vide- 
örten har stor blomruska i toppen: L. 
vulgaris I.. Jfr Penningört och Topp- 
lösa. 

Vif, m.?, Nerike = Gullpudra. 

Vifva, se Hvifva. 

f Vigeltorn, se Väretom. 



Vija, se Via. 

Vikon, n., en ört af Hallouslägtet, 
med trefingrade blad, röda blommor 
och utmärkt läckra frukter: Rubusarc- 
ticus L. Frukten kallas vanligen Åker- 
bär, men detta namn är särdeles opas- 
sande (i södra Sverige tillagdtZ/^aZ/on), 
och önskligt vore att den ypperliga 
fornnordiska benämningen Vikon (= 
de heliga bären) allmänt antoges. Jfr 
RlETZ Ordbok. 

Vild-, Vill-, ett vanligt epitet till 
vilda arter, som närma sig en odlad art, 
eller till vilda stånd af en äfven odlad 
växt, t. ex. Vildapel, Vildpäron, Vill- 
liafre,Villdrufva(=Trolldrufva),Vill- 
humle, Vild Fläder, Vild Körs, Vildt 
Lin eller Hör, Vild Morrot m. fl. 

Vild Cypress, m., Wahlenberg = 
Elådris. 

Vild-dodra, se Dodra. 

Vildpalsternacka, se Palster- 
nacka och Eolmört. 
Vildpersilja, f., se Glis. 

f Vildpesa, f., Vesterg. = Dår- 
repe. 

t Vildpoley = Dosta. Namnet är 
upptaget ur Tyska kräuterbiicher och 
har aldrig tillhört Svenskan. Jfr Sten- 
poley. 

i Villbär, n., se Trollbär. 

f Villoreda, f. = Gulmåra. Jag 
anser namnet ursprungligen hafva va- 
rit Hviloreda, emedan växten begag- 
nats i stället för bolster i sängar. Jfr 
Slägfrid. 

f Villpors, m. = Sqvattram. 

i Villsqvattram, m. = Pors. 

Vilster, f. =- Jolster. 

Vinbärsbuske, m., tvenne arter 
af slägtet Ribs, utan taggar, med ätliga 
bär: Kibes L. 

Röda Vinbär, R. ruhrum l. 
Svarta Vinbär, R. nigrum h. 



140 



VINUA — VIOL 



Yinda, Yindelört, f., ett örtslägte 

med sliugrande stjelk, som flätar sig 
kring andra växter, och vackra, klock- 
lika blommor: Convolvulus L. Namnet 
förvexlas ofta med Binda. 

Skogsvinda, med hjertlika blad: 

C. sepium L. Ofta odlad för sina stora, 

vacj^ra blommor, 

Akervinda, med pil-lika blad: C. 

arvensis L. Ett svårt åkerogräs. 
T Tindg-räS, n., enligt Linné be- 
nämning i Ångermanland på Linnés- 
ört, men enligt Rietz rättare Vinngräs 
(af vinn, värk) och således motsvaran- 
de namnen Benvärksgräs (Österb.), 
Torrvärksgräs (Upl.) pä samma ört. 

Vindblomma, f., benämnes af 
Franzén Phyllocactus phyllanthoides 
Dec. (i trädgårdsspråket Cactus alatus 
WiLLD,), hvilken han egnat ett vackert 
skaldestycke. 

Yinpalm, f., en palmart i Ostin- 
dien, ur hvars afskurna stänglar flyter 
en sockerhaltig vätska, af hvilken ge- 
nom jäsning beredes vin: Borassus 
Jlahelliformis L. 

Yinranha, äfven blott Ranka, f., 
en verldsberömd, mångårig klängväxt 
från Armeniens och Caucasi dalar, af 
hvilken erhålles Vindrufvan, vinets 
moder: Vitis vinifera L. Ingen växt 
framträder i så talrika artförändringar 
som Vinrankan, Hvarje folkrace har 
sina egendomliga spritväxter; Vinran- 
kan är egendomlig för de Caucasiska 
eller Indogermaniska folken och är den 
ädlaste, icke förslappande såsom Opi- 
um m, fl. 

En skönare verld, 

Der rankorna skälfva 

I almaruas topp, 

Der bäckarne hvälfva 

Bland myrten sitt lopp. 

STAGXELIUS 2: 183. 

Yinrilta^ f,, en mångårig, fordom 
allmänt, nu sällan odlad växt, med gre- 
nigt delade blad och flikiga frukter, lätt 
känd genom sin vidriga lukt: Ruta gra- 
veolens i,. 



Yinter- tillsättes vissa växtnamn, 
dels för att utmärka artförändringar, 
dels som artnamn, t. ex. Vinterråg, 
Vinterhvete, Vinter-rapunzel m, fl. 

Yinter gröna, f,, ett ständigt grön- 
skande örtslägte, närmast beslägtadt 
med Ljungväxterna, men med breda 
rotblad, klasvis sittande blommor och 
fria kronblad: Pyrola L. — Namnet, i 
alla Germaniska språk antaget iöx Py- 
rola, har af okunnighet blifvit fördt 
äfven till Sinngrön. 

Vinterkrasse, se Sommargyllen. 

Yinterlaf, Yintermossa, se Laf. 

Yinternypon, se Nyponbuske. 

Yinträd, n,, Österg. = Murgrön. 
— Murgrön har från äldsta tider sam- 
manbundits med Vinrankan såsom dess 
symbol. (»Ubi vinum bonum, non opus 
est suspensa Hedera». Lat. ordspråk.) 

Yiol, f., ett artrikt örtslägte med 
fembladiga, oregelbundna, med sporre 
försedda blommor: Viola L. Jfr FioL 
Bland arterna urskiljas af allmänheten: 

Luktviol, utan bladig stjelk ; blom- 
morna mörkblå, välluktande: V. odo- 
rata L. 

Marsviol, äfven Buskviol, lik den 
föregående, men utan rotskott; blom- 
morna ljusblå: V. hirta L. — Dessa 
båda arter blomma tidigt om våren. 

Skogsviol {V. silvatica Fr.), med 
breda, hjertlika blad, och Hundviol 
{V. canina L.), med aflånga blad, haf- 
va båda bladig stjelk och mörkblå 
blommor och förenas vanligen. 

Styfmorsviol, ettårig, med flikiga 
biblad och trefärgade blommor: V. 
tricolor L. Odlas i flera förändringar; 
äfven af den vilda flnnes en afart med 
små, nästan gula blommor: var. bi- 
color. 

Underviol har tvenne slags blom- 
mor, från roten fullständiga (med 
kronblad pä enkla skaft), från stjel- 
ken utan kronblad: V. mirabilis L. 



VIOLROT — VÅRSALLAT 



141 



f Yiolrotj f., roten af en i södra 
Europa växande art utaf Svärdslilja: 
Ir is fl orentina L. 

Violsten, m., kallas nyligen om- 
vältrade stenar (t. ex. vid vägar), som 
blifvit beklädda af en liten, välluktan- 
de, röd Alg {Chrooleptis Jolithus ag.), 
hvilken gnuggad blir gul, torkad grå- 
grön. 

f Yipefett, Vipegräs, n., Skåne 
= Tätört. 

f Vipestjert, m., Skåne = Äng- 
krasse. 

Tippa, f., ett af Linné med Sippor- 
na förenadt slägte, skildt genom mång- 
klufvet svepe och småfrukternas fjun- 
båriga borst: Pulsatillu Mill. Namnet, 
brukligt i Nerike och flerstädes, är sär- 
deles karakteristiskt. 

Backvippa (Backsippa), med fin- 
delade blad och klocklika blommor: 
P. vulgaris Mill. Allmänt känd. 

Fältvippa, lik den föregående, men 
blommorna slutna, med i spetsen ut- 
böjda kalkblad: P. pratensis Mill. 

Movippa, med enkelt parbladigt 
delade blad, utstående kalkblad: P. 
vernalis Mill. 
Tippärt, f., ett till Ärtväxterna bö- 
rande slägte, skildt från Vial endast 
genom saknaden af klänge : Orobus L. 
Knylvippärt,medMnnkantadstjelk, 
knöligrot: O. tuberosus l. Allmänt 
kallad Gökmat. 

Svart Vippä.rt, med grenig stjelk, 
5—8 parblad; svartnar torkad: O. ni- 
ger L. 

Vårvippärt, med enkel stjelk utan 
hinnkant: O. vernus L. 

Yira, f., en afdelning af slägtet Pil 
{Salix L.), omfattande buskar med sma- 
la, vidjelika qvistar, nedtill motsatta 
blad, sammanväxta ståndare och oskaf- 
tade frukter: Helix Fe. Den allmänna- 
ste arten är Rödvira, Salix puiyurea 
L. Videvier, Linnés Sk. resa 58. 



t Virenbom, m. = Vri vendel. 
f Virretorn, m., se Väretom. 

Yisil, m., en mångårig ört med ett 
hjertlikt blad på den enblommiga stjel- 
ken, blomman hvit, Hvit Visil : Par- 
nassia palustris L. Namnet är besläg- 
tadt med flexionerna af Ves. 

Yisl^mossa, se Mossa. 

YispmOSSa, f., arter af Lummer- 
slägtet; äfven := Björnmossa. 

Yiva, se Vera; jfr Hultaviva. 

f Yivang", m.?, Verml. = Dverg- 
björk. 

WoodSÖrt, f., ett mycket opassan- 
de namn på Hällebräken, som ej kan 
kallas ört. 

Yresalm, f., se Alm. 

Yr i vendel, m., Yrivångeliträd, 
n., det inhemska namnet på Caprifo- 
lium, hvilket är ganska karakteristiskt. 

Yår-, ett af de vanligare artnam- 
nen, äfven tillagdt artförändringar, t. 
ex. Vårråg, Vårhvete. 

Yår-adonis, se Adonis. 

Yårbrodd, m., ett allmänt, tidigt 
blommande grässlag, med sammandra- 
gen vippa, hvilket, i synnerhet torkadt, 
utmärker sig genom vällukt och ger 
hö dess behagliga lukt: Anthoxajithum 
odoratum L. 

Och myskans välluktgräs, bland fältets 
vårbrodd född, 

Af värman utan konst för dina fötter 
strödd. 
OXEXSTJERXA 2: 122. 

Yår-flngerört, se Fingerört. 

Yårfrudagslök, se Vårlök. 

f Yårhane, m. = Harsyra 

i Yårhvita, f. = Snöklocka. 

Yårlök, m., en liten, gulblommig 
Liljeväxt med lökstam, blommande ti- 
digt om våren: Gagea lutea Ker. Be- 
nämnes i folkspråket Vårfrudagslök. 

Yårsallat, m., ett ettårigt örtsläg- 
te, nära förvandt med Vänderoten, men 



142 



VÄRST A RR — VAPLING 



har fintrådig rot och sakuar fruktfjun: 
Vnleridnella Tourx. Jfr Rapunzel. 

Tår starr, se Starr. 
Vårtgräs, se Törel. 

f Tårtlaf ( Verrucaria Pers.) utgär. 

Vårvippärt, se Vippärt. 

Tåtar v, m., ett i södra Sverige all- 
mänt hrukligt namn på en art af släg- 
tet Stjernblomma : Stellaria media (l.). 
Sångfoglars vanliga föda är Våtarv. 

Yädd, m., är gemensamma benäm- 
ningen på de växter, som af Linné för- 
des till slägtet Scabiosa L., hvilka likna 
Blomhålksväxterna, men hafva endast 
fvra fria ståndare. De förra Latinska 
artnamnen begagnas nu delvis som 
slägtnamn. 

Enappvädd, med enkla, lancett- 
lika blad och blå blommor: S. succi- ', 
sn L. 

Stjernvädd, med findelade blad och 
ljusblå blommor: S. Columbaria L. 

Akervädd, med parbladigt inskur- 
na blad och gredelina blommor: S. 
arven sis L. 
T Yäddklint, m., enligt Liljeblad 
och Wahlenberg Stor Knoppört {Cen- 
taurea Scabiosa L.). 

Täderleksmossa, se Mossa. 

Vägbreda, f., Dansk benämning 
pä Groblad, allmänt bruklig i de förra 
Danska provinserna. Förvridet Väfve- 
redsblad, se Linnés Sk. resa 240. 

Vägglaf, se Gull-laf. 

fYägglusgräs, n. = Stinknäfva. 

Täggmossa, se Mossa. 

f Väggört, f., en öfversättning af 
Lat. Parietaria, hvilken dock icke är 
antagen i Svenska språket, = Blid- 
nässla. 

-h Vägkrasse, m. — Vägsenap. 

Vägsenap, m., ett örtslägte bland 
Kålväxterna, med små gula blommor, 
smala, trinda skidor: Sisymbrium L. 



Allmän Vägsenap, med rundtag- 
gade blad: S. officinale Scop. Kallas 
i Vesterg. Dufkål. 

Finbladig Vägsenap, med mycket 
findelade blad: iS. Sophia L. Frön af 
denna m. fl. kallas Stillfrö. 

Vägtistel, se Tistel. 

Vägtorn, m., en taggig buske med 
blad liknande Apelns (deraf kallad Get- 
apel), men med små fyrbladiga blom- 
mor, klasvis sittande på grenarne, och 
svarta bär: Rhamnus catharticus L. 

Vägvårda (Tysk. Wegwarte), f„ 
en ståtlig växt af Fiblornas familj, med 
blå blommor utan fruktfjun: Cicko- 
rium Intybus L. 

f Vägört, f., är, i likhet med Tramp- 
gräs, ett obestämdtnamn,tillagdtKnyt- 
ling, Fogelört, afdelningen Avicularia 
Mkisn. under Polygonum L., och så myc- 
ket mindre användbart som flertalet af 
arter växer upprätt. 

f Vämblad, n., Dalarne = Neck- 
blad. 

Vänderot, f., ett slägte bland Flä- 
derväxterna, utmärkt genom torr frukt 
(ej bär) och fruktfjun: Valeriuna L. 
Äkta Vänderot har bladen parbladigt 
sammansatta, tvåkönade blommor: V. 
ofjicinalis L. — »Tibast och Vänderot 
stå mig emot», säger trollpackan i en 
folksaga. 

Väpling,.m. Detta namn är af ål- 
der tillagdt Artväxter med blommor i 
ett hufvud, således slägtena TrifoUum 
L. och Anthyllis h. Det förra slägtet 
kallas nu allmänt Klöfver, och arterna 
Backväpling, Gullväpling, Hvitväp- 
ling, Rödväpling m. fl. återfinnas un- 
der Klöfver. Det är fördenskull allt 
skäl att bibehålla namnet Väpling för 
Anthyllis, som icke eger något annat i 
skriftspråket användbart namn. A.Vul- 
neraria i.. kallas från äldsta tider Get- 
väpling och skiljes från Klöfverarterna 
genom parbladigt sammansatta blad. 



VARETORN — AKER- 



143 



Värfetorn, m.= Vägtorn. Namnet 
härledes af 9ädur ocli öfverensstäm- 
mer med dennes benämning i främ- 
mande spr^, men är nu i vårt folk- 
språk till oigenkännelighet förvridet, 
såsom Virretorn, Vigeltorn o. s. v. 

Tärkört, f. = Ältgräs. 

VätteljUS, n., den vilda, hvitblom- 
miga Bellis perennis L., allmän i Skå- 
ne. Namnet är i folkspråket på mång- 
faldigt sätt förvridet (i Skåne enligt 
Linné Futteljus). Teckningen Vätte- 



ljus synes mig vara den enda an- 
vändbara. Jfr Bot. utfl. 2: 124 not.; 
3: 210. 

VätterOS, f., en köttig, liffärgad 
växt, utan örtblad, men rotstocken har 
tjocka, öfver hvarandra liggande fjäll: 
Lathrcea Squamaria L. I anseende till 
Vätterosens underjordiska växt, mysti- 
ska utseende, men vackra liffärg, har 
hon med allt skäl blifvit egnad de un- 
derjordiske eller vättarne. 

TäYlin^^ se Vevling. 



Y. 



Tams^ se Jams. ^^ 

TJle, n., ett Algslägte med ulligt 
utseende: Ectocarpus Lyngb. 

Yx-j Yxne- brukas i flera landskap 
i st, f. Oxe; sålunda säges Tzlägg för 



0x1 ägg, Yxneöron för Oxöron, Yxne- 
gräs, Yxnepes (= Nosserot) för Ox- 
gräs o. s. v. Yxne, af Liljeblad antaget 
som namn på Nosseväxter, var olyck- 
ligt valdt. 



f Zederack, m., bark och blad af 
Melia Azedarach L., fordom använda 
i medicin. 

f Zedoaria, f., en Ostindisk kryd- 
da, rotstocken af Curcuma Zedoaria 
Rosc. Kallas äfven Sittver. 



Zynibel^ m,, ett örtslägte bland 
Nosseväxterna, med trådlika rötter och 
päronformiga, hängande frukter: Epi- 
pactis RicH. Jfr Syssla. 



A. 



Åbrodd, rigtigare Äbrodd. 

Åkanna, f., frukten af Ne ekblad 
och Neckros. 

Åker- tillägges m^gfaldiga växter 
som artnamn, t. ex. Äkerbinda, -do- 



dra, -fräken, -gyllen, -hven(=Kösa), 
-klint (^ Klint), -kovall, -kullor, -kål 
{Brassica campestris L.), -lins (=Akta 
Lins), -mådd, -mjölkfibla, -mynta, 
-rofva, -rättika, -senap, -skalleblom- 
ma, -skärffrö, -solöga, -spergel, -stal' 



144 



AK-ERARV — AGGBLOMSTER 



Ört, -tistel, -valmo, -vinda, -vadd, 
-ärenpris {Ve7'onicn agrestis L.), -ärt 
m. fl. Se under slägtnannien. 

f Åkerarv^ m. == Rödarv. 

Åkerbär, n. =z= i) i Göta rike Hal- 
lon; växa helst i åkrarnes stenrör; 2) i 
Österbotten och i riksspråket Vikon. 
Se detta namn. 

Tan mot de åkerbär, som, hägnade 
vid polen, 

Bland Fruktgudinnans barn allena rä- 
das solen. 
OXENSTJERXA 2: 64. 

f Åkerdön, Åkerdöer = Blind- 
dån (se Blindnässla). 

ikerfälle, se Fälle. 

f Åkerkåpa utgår alldeles. 

T Åkerleja, se Ackeleja. 

i Åkermölija, f., en meningslös 
förvridning af det Latinska Agrimonia 
= Småborre. 

iÅkerrast, f., en benämning, som 
i systematiska skrifter högst opassande 
blifvit tillagd Fårtungörten. 

Åkerros = Blåklett (Blåklint). 



Akerryiiij 



Akergyllen. 



Förkastligt namn. 

Åkerrök, se Jordrök. 

Åkersilke (efter det Danska Ager- 
silke), n., tillägges vanligen Jordrök, 
men stundom äfven de vilda Valmo- 
arterna. 



•h Åkersug'a, f., benämning på de 
bland säd växande arterna af slägtena 
Dån och Plister. 

Ålaudsrot, se Alant. 

Åldermjölk, se Ujölke. 

Ålgräs, n., en i vatten växande art 
af slägtet Fräken : Dyfräken. 

Ållon, n., frukten af Ek, Bok, Ann- 
bok och Äkta Kastanie, hjilka träd 
jemte Hasseln benämnas AUonträd. 
Namnet härleder sig, enligt Ihre, från 
ala, nutrire, och till grund derför lig- 
ger således samma begrepp som för , 
Ekens och Bokens alla äldre namn. 
Jfr Bot. utji. 3: 220. 

Ållonmärke, n., den i Göta rike 
allmännast brukliga benämningen på 
Kropp. Jfr Mjölke. 

Ålnate, m., se Nate.— Äfven Grod- 
naten benämnes stundom Alnate. Jfr 
Grodnate. 

Åm, m., Öland, Österg. = Ag. 

i ÅlUÖja, f., benämning i folksprå- 
ket på en art af slägtet Solöga (Vatten- 
solöga, Ranunculus Lingua L.) med 
upprätt stjelk, naggtandade, lancettlika 
blad. Det har synts mig tvifvelaktigt, 
antingen namnet bör läsas A-möja el- 
ler ock Åm-öga, hvilket passar särdeles 
väl på ifrågavarande, bland åm (ag, 
vattengräs) växande art. Jag antog det 
senare till dess jag fann möja som slägt- 
namn på andra växter, t. ex. Svalörten. 

Åsknässla, Åsknäta, f. = Hjert- 
stilla. 



t Åckergräs, n. = Åkerkullor. — 

Namnet skrifves väl orätt Eckergräs, 
då det härledes \xiäckra, hvilande åker- 
fält. 

f Äfjeblomma, f. = Blomvass. 



Äfjebrodd, m., en mycket liten 
ört, växande i uttorkadt slam, med små 
hvita, rödprickiga blommor: Limosello 
aquatica L. 

f Äggblomster, n.=Smörblomma. 



AGGLING — ART 



145 



fÄggling", m., Liljeblad = Tarald. 

f Äggplantaj f., en utländsk art af 
slägtet Solanum L., med stora hvita, 
ägglika bär: S. Melongena L. 

f Äggplommon utgår alldeles. 

T Äggskål, f., Skåne = Svalört. 

Äkta tillsättes vanligen hufvud- 
arten i ett slägte, den, hvilken namnet 
i främsta rummet tillkommer. Det Lat. 
officinalis öf v ersattes i Svenskan bäst 
med äkta. 

f Älskling, m., ett föga passande 
namn på slägtet Myosotis L. Utgår. 

iÄlskogSYilla, f. = Spikklubba. 
Obrukligt namn. 

Ältgräs, n., en mindre art af släg- 
tet Solöga, med nedliggande stjelk, 
hela, lancettlika blad, mycket skarp, 
så att den uppdrager bläsor på buden : 
Ranunculus Flammula L. 

Äng-, ÄngS", ett af de allmännast 
förekommande artnamn, t. ex. Äng- 
anis, -bulle (se Bulleblomster), -frä- 
ken, -glim, -kafle (se Kaflegräs), -sal- 
via, -skallra (= Höskallra), -skära, 
-stålört, -svingel, -syra, -timjan, 
-vadd (=Knappvädd); Ängsgröe (= 
Slåttergröe), -kämpe (se Kampegräs), 
-kovall, -lök, -näfva, -näglika, -vial 
m. fl. Se slägtnamnen. 

Ängborst, m. = Stagg. 

Ängdiin, n. (Madun, Ängull), ett 
slägte bland Halfgräsen, hvars mogna 
frukter omgifvas af lång ull: Eriopho- 
rum L. En artT Tufvigt Ängdun, Tuf- 
ängdun {E.vaginatum L.) harsärskildt 
flera namn i folkspråket. 

Ängkrasse (Makrasse), m., ett 

örtslägte bland de Korsblomstrige, med 
krassesmak, men med långa, smala ski- 
dor, bvita blommor: Cardamine L. 

Ängkummin, m., ett åtskilliga 
Umbellater tillagdt, obestämdt namn; 
torde rättast fastställas för slägtet Cni- 
dium KocH, som eljest saknar Svenskt 
namn. Det utmärker sig genom fin- 

Fries, Svenska växtnamnen. 



delade blad (dubbelt pardelade) och 
långa bladslidor. C. venosum Koch. 

Ängkål, m., Nerike, Upl. = Som- 
margyllen. 

Ängpipor, Ängtutor, f. pl. = 
Strätta. 

Ängsruta, f., ett örtslägte af Ra- 
nunkulaceernas familj, med små blom- 
mor utan kronblad och med enfröiga 
småfrukter: Thalictrum L. 

Äng-sticka, f., en mångårig ört af 
Umbellaternasfamilj,med lukt och gula 
blommor, närmande sig Libsticka, men 
lätt skild genom de 2— Sdubbelt par- 
bladigt delade bladen : Silaus praten- 
sis Bess. 

Ängull, f., se Ängdun. 

Äpple, Äppleträd, n., se Apel. 

Ärenpris, m., ett artrikt, till yttre 
utseendet mycket olikartadt slägte, till- 
hörande Skeplingsväxterna, men med 
platt blomkrona och blott två stånda- 
re: Veronica L. Egentligen tillkommer 
namnet endast Äkta Ärenprisen {V. of- 
Jicinalis L.) , öfverallt flnluden, med täta 
blomklasar ur de ovala bladens veck. 
Axärenpris, med uppstigande stjelk 
och axlik blomklase i toppen: V. spi- 
cata L. 

Bäckärenpris, glatt, med aflånga 
blad, blomklasar i bladvecken: V, Bec- 
caözm^ra L. Växer merendels i källdrag. 
Strandärenpris, en med Axären- 
prisen närbeslägtad art, men upprätt, 
högre, med 3—4 blad i krans : V. longi- 
folia L. 

The-ärenpris, med stjelken två- 
sidigt hårig, bladen hjertlika, blom- 
klasar ur bladvecken: V. Chamcedrys 
L. Har vackra blå blommor, hvar- 
före den, likasom Ögonblomman, blif- 
vit kallad Jungfruögon. 
Ärt, Ärta, f.,.en ettårig, allmänt 
odlad ört, typ för Ärtväxternas familj, 
med stora biblad : Pkum L. Deraf ega 
vi tvenne arter: ''^»^ 

* 10 



146 



ARTBUSKE — ORONKLOCKA 



Allmän Ärt, med flerblommiga 
blomskaft, hvita blommor och gul- 
hvita frön: P. sativum L. Hit höra 
mångfaldiga artförändringar, såsom 
Kransärt, Sabelärt, Sockerärt,Sprit- 
ärt^m. fl. 

Akerärt, med enblommiga, sällan 
tvåblommiga blomskaft, röda blom- 
mor och spräckliga frön : P. arvense L. 

f Ärtbuske, m., se Kronärt. 

Anm. I Dalins ordbok föres detta namn 
till den i södra Sverige odlade Nordame- 
rikanska Robinia Fseud-acacia L., som dock 
växer upp till ett högt träd, hvilket kal- 
las Akasieträd, men får ej förvexlas med 
slägtet Acacia. Detta träd bibehåller bäst 
sitt utländska namn Robinia L. 

Ärtskock, se Artskock. 

Ärtträd, n., ett vackert träd eller 
buske af Ärtväxternas familj, med en- 
blommiga blomskaft, gula blommor, 
trinda ärtbaljor: Caragana arborescens 
Lam. Sibiriskt Ärtträd. 

ÄrttÖrne, n., en mycket taggig 
buske, tillhörande Ärtväxterna, med 



stora, vackra gula blommor: Ulex eu- 
ropcBus L. 

Ärtväxter, en af de största och 
naturligaste växtfamiljer, lätt skild ge- 
nom sina oregelbundna blommor, hvil- 
ka man liknat vid fjärilar {cnroUa pa- 
j9i7207iacen) , sammanväxta ståndare och 
baljfrukt (legumen): Papilionncece L. 
Leguminosce Juss. 

Äthäya, f., förvridning af yEthusa 
= Glis. 

ÄttikrOS, f., en odlad art af Törn- 
ros : Rosa galUca L. 

Ättiksbär, n., frukten af Sommar- 
hyll, hvilken hos våra äldste författare 
kallas AttigjAttik: <Sa7raiMC2<s£6«/«s 1- 

Äxing*, m., gräs med mer eller min- 
dre axlik blomning. Ingår i en mängd 
grässlägtens namn, såsom Elfäxing, 
Hafreäxing, Hundäxing, Kamäxing, 
Tofsäxing m. fl. — Skrifves vanligen 
exing, men sä väl härledning (af ax) 
som uttal fordra ä. 



f Öbär, Ölbär, n. = l) i Roslagen 
Oden; 2) i Dalarne Röda Vinbär. 

ÖgOnblomma, f., ett allmänt ört- 
slägte, tillhörande de Skrufblomstriges 
familj, med små blå blommor och slät 
frukt: Mijosotis L. En art med större 
blommor {M. pnlustris Uoth) benämnes 
vanligen Förgät-mig-ej. 

Ögonljus, Ögonsjukegräs, n., 

en liten, ständigt grönskande växt, be- 
slägtad med Vintergröna, med enblom- 
mig stjelk, stor hvit, välluktande blom- 
ma: Moneses unijlora (l.) Salisb. An- 
vändes af folket i ögonsjukdomar. 

Ögontröst, f., ett ettårigt örtsläg- 
te, tillhörande Skeplingsväxterna, med 
spetsigt sågade blad, små, mest hvita, 



blåstrimmiga blommor: Euphrasia of- 
ficinalis L. m. fl. 

T Ölbär, se öbär. 

fölgräs, Ölmegräs, äfven Olme- 
gräs, n. = Mjödört, — Namnet Öl- 
gräs föres enligt Linné (Fl. Svec. n. 730) 
äfven till Renfana. 

•h Örnblomster, n. = Getväpling. 

Örnbräken, se Braken. 

Örnlaf, se Laf. 

f Örnträ utgår alldeles; tillhör i^j 
oss på minsta vis. 

i Öronbild, m., svampslägtet Au- 
ricularia Fk. Förtjenar ej upptagas. 

iÖrouklocka,Örnaklocka(Lin- 
nés Sk. resa 319) = Liten Blåklocka. 



a 



^U 



REGISTER 

öfver de Latinska växtnamnen, med hänvisning till deras 
Svenska benämningar. 



Se Gummi, 



Abies excelsa, Dec. Gran. 
Acacia, Neck. Se Acacia. 

— arahica, Willd, ^ 

— v er a, Willd. 
Äcanthus, L. Se Björnklo. 
Acer, L. Lönn. 

— campestre, h. Nafverlönn. — Nä- 

ver. 

— dasycarpum, Khrh. Luddlönn. 

— platanoides, L. Svensk lönn, 

— Pseudoplatanus,!.. Tysk Lönn. — 

(Sykomor.) 

— saccharinum, L, Sockerlönn. 
Achillea Millefolium, L, Röllika, (Mil- 

lefolium,) — Backhumle, Back- 
rinka, Brygger, Brygdtuppor, 
Bråssor, Brässor, Bröst-tobak 
(se Tobak), Flengräs, (Flenört), 
Gantora, (Hostört), Jordhumle, 
Nosgräs, Näsgräs, Olsmess-um- 
bell, Osteblomma, Pestilens- 
blomma, Reformsört, (Renfana), 
Skogshumle, Snö-ört, Stengräs, 
Tusengren, 

— Ptarmica, L, Hvit Tusensköu. 
Achras Supota, L. Sapotiljträd. 
Aconitum, L. Stormhatt. 

— Cammarum, L. Blåmunk, Munk- 

hatt, Munkmössa, Munkskalle. 

— Lycoctonum, L. Nordisk Storm- 

hatt, —Hundfloka, Lusfloka, Lus- 
gräs, Lushatt, Lusört, Vargdöda, 



Aconitum Napellus, L. = A. Camma- 
rum. 

— septentrionale, Koell, Lusfloka, 

Lusgräs, 

Acorus Calamus, L. Kalmus. — Flagg. 
(Kalmarerot.) 

Actcea spicata,L, Troll drufva. — Hund- 
bär, Iktebär, Ormbär, Paddbär, 
Trollbär, Villbär, Villdrufva. 

Adnnsonia digitata, L. Apebrödsträd, 
Kalebassträd. 

Adonis, L. Adonis. 

— autumnalis, L. Höstadonis. — 

Bloddroppar, Gossen i det gröna. 

— vernalis, L. Våradonis. — Arons- 

ros, Arontorpsros, Kastlöser. 

Adoxa Moschatellina, L. Desmans- 
knopp, Desmeknopp. 

yEcidium, Pers. Rost. Skålrost. 

— Berberidis, Pers. Berberisrost, 
/Efjopodnim Podagraria, L, Qvaller. 

— Sqvaller, Sqvallerkål, Kirs, 
Kirskål, Trebening. 

yEsculus Hippocastanum, L. Hästka- 
stanie, 

JEthalium septicum, Fr, Trollsmör. 

yEthusa Cynapium, L. Glis. — Glise- 
blad, Vildpersilja. (Athäva.) 

Aiirides udorata, Lour. (Luftblomma.) 

Agaricus, Fr. Skifling, Skifsvamp. — 
Skurusopp. 

— camp estris, L. Champignon. — 

Puggehatt. 

— esculentus, Wulf. Nagelsvamp. 



148 



REGISTER. 



Agaricus gambosus, Fb. Hofsvamp. 
Musseron. 

— muscarius, L. Flugsvamp. 
Agave americana, L. Amerikansk eller 

Hundraårig Aloe. 

Agrimonia Eupatoria, L. Småborre. — 
Kattrumpa, Akermönja. 

Agroj^yrum repens, P. Ukauv, Qvick- 
rot. — Qvicka, Qveka, Qvekare, 
Qvicklivete, Qvicktåger, Hund- 
gräs, Hundäxing, Hvitrot, llrot, 
Röte. 

Agrostemma Githago, L. Klint, Röd- 
klint.— Akerklint, Kornblomma, 
Kornros. 

Agrostis, L. Hven. 

— canina, L. Brunhven. (Hund- 

hven). 

— stolonifera,!.. Krypbven. — Fio- 

ringräs. 
Aira, L. Tåda. — (Tåtel.) (Smile.) 

— ccBspitosa, L. Tuftåda, — (Tuf- 

tåtel, Täkt-tåtel.) Bunke, Gegal, 
Hargräs, Tof. 

— flexuosa, L. Kruståda. — (Krus- 
■ tåtel.) Hven, Tofhven. 

Airopsis, Desv. Smile. 

Ajuga, L. Blåsuga. — Käringruka 
(Kärinkruka, Krukört), Mjölk- 
gubbar. 

— pyramidalis,h. (Taklök, Takgran.) 
Alaria esculenta, (l.) Hafskål. 
Alcea rosea, L. Stockros. 
Alchemilla Aphanes, Leeks. Jungfru 

Mariai kam. Jungfrukam. 

— vulgaris, h. Daggskål. — Dagg- 

kåpa, Duggört, Jungfru Mariae 
kåpa, Kåpört, (Dragblad), Kä- 
ringöron, (Lejonfot), Rynkblad, 
Skocka, Skåcka. 

Alectoria, Ach. Trådlaf. Ståltradslaf. 

Algn. Alg. 

Alisma Plantago, L. Svalting. (Stäkra.) 

— ranunculoides, L. Liten Svalting. 
Alkanna tinctoria, Tausch. Se Alkanna. 
Alliaria officinalis, Andkz. Hvitlöksört, 
Allium, L. Lök. 

— arenarium, L. Sandlök. 



Allium ascalonicum, L. Chalottenlök. 
(Johanneslök.) 

— Cepa, L. Rödlök. 

— jistulosum, L. Piplök. 

— oleraceum, L. Angslök. — Hund- 

lök. 

— Porrum, L. Purjolök. 

— sativum, L. Hvitlök. 

— Schoenoprasum, L. Gräslök. — 

Alvarlök, Baisk-lök. 

— Scorodoprasum, L. Kejpelök, 

Skogslök. — Kejpe, Kep. 

— ursinum, L. Ramslök. — Sankt 

Britae lök. 
Allosorus crispus, Bernh. Krusbräken. 
Alnus glutinosa, vtiLi-D. Al. — Grönal. 
incana, Tausch. Arre, Ard. Gråal. 

— Hvital, (Ulra). 
Aloé, L. Aloe. 
Aloexylon Agallochum, Loue. Indisk 

Aloe. 
Alopecurus, L. Kaflegräs. 

— genicidatus, L. K'é.YY:\:a,&e. 

— pratensis, L. Angkafle. — l^åg- 

gräs, Räfrumpa, Räfsvans. 
Alpinia Galanga, Sw. Se Galanga. 
Alsinacece, Fr. Narf växter. 
Alsine, Wg. Nörel, Nörla, 
Altkcea officinalis, L. Altea, Althea. — 

Althérot, (Ibisrot). 
Alyssum incanum, L. Sandhvita. — 

(Bitterört.) 
Amarantus, L. Amarant. — Tusenskön. 

— Blitum, L. Bläsa. (Jfr Euxolus.) 

— cnudatus, L. Kalkonsnabel. 
Amaryllis formosissimd, L. Amaryllis. 
Amelanchier canadensis. Med. Mespel. 
Amentacece, L. Hängeväxter. 
Amomum, L. Se Kardemumma. 
Amygdalus communis, L. Mandelträd. 

Se Mandel, Krakmandel. 

— nana, L. Dvergmandel. 

— persica, L. Persika, Persikoträd. 
Amyris gileadensis, L. Se Meccabalsam. 
Anacamptis pyramidalis, Rich. Saleps- 

rot, Salepsört. „ 

Anagallis arvensis, L. Rödarv. — Aker- 
arv. 



REGISTER. 



149 



Ananassa sativa, Linbl. Ananas. 
Anchtisa, L. Tungört. 

— arvensis, Bieb. Fårtungört. — 

(Akerrast.) 

— officinalis, L. Oxtungört, Ox- 

tunga. — Jernrot, Jungfru Ma- 

riae nyckelband, Rast. 
Andrecea, Ehrh. Sotmossa. 
Andromeda, L. Rosling. 

— polifolia, L. Allmän Rosling. (Se 

Andromeda.) — Svickra. 

— tetragona, l. Lumkräkling, Lum- 

merlyng. 
Androsace septentrionalis, L. Hilsko. 
Ånemone, L. Sippa. — Läck, Lacka, 

Tjälablomma, Tjälatuppa, Vera, 

Ves m. fl. 

— Ilepatica, L. Blåsippa. — Blå- 

låcka, Killingblomma. 

— hortensis, L. Se Anemon. 

-^ nemorosa,L. Hvitsippa. — Fage- 
blomma, Hvitlåcka, Hvitmeja. 

— ranunculoides, L. Gulsippa. — 

Smörblomster. 

Anethum graveolens, L. Dill. 

Angelica silvestris, h. Strätta. — Myr- 
stut, Slökestut, Sqvätta, Tjuton, 
Angpipor, Angtutor. 

Antennaria, g^etn. Kattfotsört, Katt- 
fot. 

— dioica, g^rtn. Kattfotsört, Kattfot. 

— Harfot, Hareqvä, Noppa, Pige- 
pattar. 

Anthemis, L. Kullor. 

— arvensis, l. Åkerkullor. — Hvit- 

ört m. fl. (se der), Ackergräs. 

— Cotula^ L. Surkullor. — Hvitört 

m. fl., Hvitatäfva. (Baldersbrä.) 

— nobilis, L. Romersk Kamomill. 

Se Kamillblomster. 

— tinctoria, L. Letkullor, Färgkul- 

lor. — Lettblomster, Jobannes- 

blomster. 
Anthericum, L. (Hvitrik.) 
Anthoceros, L. Lefversyl. 
Anthoxanthum odoratum, L. Vårbrodd. 

— Amurgräs, (Lavendelgräs), 
Luktgräs, Maj gräs. 



Anthriscus, Peks. Hundkäx, Hundkäxa. 

— Hundkummil, Rack-kummin, 
Spokter, Spökter, Tyde. 

— Cerefolium, Hoffm. (Jfr Sco7idix.) 

Svensk Körfvel. 
Anthyllis, L. Väpling. (Jfr Trifolium.) 

— Vulneraria,L. Getväpling. — Har- 

väpling, (K attklor),Räfklor, Örn- 
blomster. 

Antiaris toxicaria, Leschen. Bobon 
Upas. 

Antirrhinum, L. Skalleblomma. 

— Cymhalaria, L. (Cymbel.) 

— majus, L. (Lejongap.) 

— Orontium, L. Akerskalleblomma. 

— Kalfbufvud, Kalfnos. 
Apera Spica venti, P. Beauv. Kosa. — 

Akerbveu. 
Apium graveolens,^.. Selleri.— (Märke.) 
Aquilegia vulgaris, L. Ackeleja, Ak- 
leja. — Akerleja. Tyska Klockor. 
Arabis, L. Backbränna. 

— Thaliana, L. » — Qvesört. 
Arhutus Unedo, L. Se Smultronbuske. 
Archangelica officinalis, Hoffm. Qvan- 

ne. — Angelika, Engelsört, Hel- 
geandsört, (Slöke). 
Arctostaphylos alpina, Speeng. Fjell- 
mjölonris. — Fjellbär, Ripbär. 

— Uva iirsi, (l.) Mjölonris. — Mjö- 

lon. Mjölbär. 
Arcyria, Hill. (Maskull.) 
Areca Catechu, L. Arekapalm. — Se 

Betel. 

— oleracea, L. Kålpalm. 
Arenaria, L. Sandnarf, Sandört. 
Arenga saccharifera, Labill. Socker- 
palm. 

Aristolochia Clematitis, L. Hållsrot. 

Armeria, Willd. Trift, Tbrift. — En- 
gelskt gräs, Gräsnäglika, Strand- 
blomster. 

Arnicamontana,L. Hästfibla. — Horsa- 
fibla. Hästblomster, Märrblom- 
ster, Burmänner, Gullgubbar, 
Hårväxter, Midsommarsblom- 
ster, Sankt Hans blomster, (Nys- 
blad). Ringblomma, Slåtterblom- 



150 



ster, Slåttergubbar, Solsicka, 

(Tobaksblomma). 
Arnoseris pusilla, G-ertx. Klubbfibla. 
Artemisia, L. Gråbo. ^ 

— Abrotanum, L. Abrodd, Abrodd, 

(Ambrett). 

— Ahsinthium, L. Malört. 

— campeätris,L. Fältgråbo.— Bynke. 

— maritima,!.. Strandgråbo.— Bynke. 

— Santonica, L. Se Maskfrö. 

— vulgaris, L. Allmän Gråbo. — 

Bunrot, Buris, Bönrot, Gråböna. 
Artocarpus incisa, L. fil. Brödträd. 
Arum maculatum, L. Munkmössa. — 

Dansk Ingefära. 
Asarum europceum, L. Hasselört. 
Asclepiadece, r. Bb. Hylsväxter. 
Asclepias syriaca, L. Silkesört. 



Asparagus officinal 



Sparris. 



Aspergillus,^UcH. Mögel. Grynbufvud. 
Asperugo procumbens, L. Rifva. — 

Ormöga, Paddfot. 
Asperula, L. Madra. 

— odorata, L. Myskemadra. Myska. 

— tinctoria, L. Färgmadra. 
Asphodelus, L. (Affodil.) 
Aspidium, Sw. Ormbunke, Ormkagge. 
Asplenium, L. Bergspring. — Lånke, 

Stenbryt. 

— Felix femina, (l.) Majbräken. 

— Ruta muraria, L. Mur-ruta. 
Aster, L. Aster. — (Stjernblomma.) 

— chinensis. 1,. Stjei-nros. — Se Cal- 

listephus. 

— Tripolium, L. Strandkil. 
Astragalus bceticus, L. Se Kaffe vicka. 

— glycyphyllus, l. Backsöta. — 

(Svensk Lakrits.) Bälarefvor. 
Atriplex, l. Molla. 

— hortensia, L. Trädgårdsmolla. 

— patula, L. Svinmolla. (Jfr Svin- 

mell.) — Gullfrö. 

— portulacoides, l. (Buskmolla.) 

— rosea, L. Silfvermolla, 
Atropa BeUadonna, L. Belladonna. — 

Dvalbär, Galnebär. 

— Mandragora, L. Alruna. 
Auricularia, Tu. (Öronbild.) 



Avena, L. Hafre. 

— elatior, L. Knylhafre. — Fromen- 

tal. (Hafregräs.) 

— fatua,i.. Flyghafre. — Landhafre. 

— nuda, L. Skal-lös Hafre. 

— orientalis, Schkkb. Turkisk Hafre. 

— sativa, L. Allmän Hafre. 

— strigosa, Schkeb. Purrhafre. 
Azalea procumbens, L. Krepling. 



B. 

Bceomyces roseus, Pkbs. Klubblaf. 
Balloia ruderalis, Sw. Bonässla. — 

Svart-andorn. 
Balsamodendron gileadense, Ktjsth. Se 

Balsamträd, Meccabalsam. 

— Myrrlia, Lixk. Se Myrrha. 
Bambusa, Schreb. Bambu, Bamburör. 
Barbarea, R. Bb. Sommargyllen. 

— prcBCOx, R. Bb. Krassesommargyl- 

len. — Vinterkrasse. 

— vulgaris, R. Br. Allmänt Sommar- 

gyllen. — Ängkål. 

Bartsia alpina, L. Svarthö. — Berg- 
skälla. 

Batrachium, (dec.) Grodnate. — (Al- 
nate.) 

Batrachospermum, Roth. Sli, Slima. 

Bellis perennis, L. (den vilda) Vätte- 
ljus. — (Futteljus.) 

— — (den odlade) Rödpyttor, 

Röd Tusenskön. 

Berberis vulgaris, L. Surtorn. — Ber- 
beris. 

Beta, L. Foderbeta, Hvitbeta, Rödbeta. 

Betonica officinalis, L. Huralesuga. — ■ 
Jordhumle. 

Betula, L. Björk. 

— alpestris, Fb. Fjellbjörk. 

— nana,J.. Dvergbjörk. — Fjellrapa, 

Fredagsbjörk, Långfredagsbjörk, 
Horbjörk, Källingbjörk, Myr- 
björk, Klingris, Ripris, Vivang. 

— odorata, Beciist. Glasbjörk, Svall- 

björk. — Kartbjörk. 



KEGISTER. 



151 



Betula jiubescens, Ehkh. Marbjörk. 

— verrucosa, Ehkh. Masurbjörk, — 

Hängbjörk, Slokbjörk. 
Betulinece, Rich. Häugeträd, Kummer- 

träd (se Björk, Kummer). Jfr 

Amentacece. 
Biatora icmadophila. Fr. Myrlaf. 
Bidens, L. Brunskära. — Bromsar. 
Bignonia, L. Se Jakaranda. 
Bistorta, Toubn. (Jfr Polygonum.) Se 

Ormrot. 
Bixa Orellana, L. Orleanaträd. 
Blechnum boreale, Sw. Kambräken. 

(Kamblad.) — Björnkam. 
Blitum capitatum, L.j gj^j^j-^är. 

— virgatum, L. j 
Blysmus, Panz. Flätting. 

B oletus, 1)11.1.. Rörsopp. — (Mjölksopp.) 

— bovinus,L. Wosopp, Kosvamp. 

— granulains,J.A (^^^{^^ ) 

— luteus, L. J 

Boraginece, Adans. Skrufblomstrige. 
Borogo officinalis, L. Stofferblomma. 
Borassus flahelliformis, L. Vinpalm. 
Botrychium, Sw. Låsbräken. — Låsgräs. 
Botrytes, Mich. (Drufbild.) 
Bovista, (l.) Bofis. 
Brachypodium, P. Beauv. Axlosta. — 

Sparrlosta. ' ^ 

Brassica campestris, L. Åkerkål. — 

Kålsat. 

— Napohrassica, L. Kålrot. — Kål- 

rabbi, Rotabagge. 

— Napus,L. Gotlandsrofva. — Lång- 

rofva, Spillrofva, Akerrofva. 
— Rofkål, Rotkål. 

— — v. oheifera, Moexch. Rapsat. 

— oZeracefl, L. Allmän Kål. — Blom- 

kål, Blåkål, Hufvudkål, Hvitkål, 
Kruskål, Rosenkål, Savoykål. 

— Rapa, L. Allmän Rofva. 

Briza media, L. Darrgräs. — Bäfve- 
gräs,Skälfvegräs. — Kärleksgräs. 

Bromus, L. Lösta. — Lösta, Lyxa, 
Löxa. 

— secalinus, L. Råglosta. — Faxe, 
Gasse, Gåshafre, Svingel,Uärings- 
gräs. 



Bryacece, Bartl. Bladmossor, Löf- 

mossor. 
Bryonia alba, L. Hundrofva. — Helge- 

refva, Qvesrot, Tyska Rofvor. 
Bryum, L. Rymossa. 
Bulgaria, Fr. Limsvamp. 

— globosa, Fr. Klotlimsvamp. 

— inquinans, Fr. Trädlimsvamp. 
Bulliarda aquatica, Dec. Fyrling. — 

Gropört. 
Bunias orientalis, L. Bunias, Bunaris. 

— Ryssar, Ryssgubbar. (Lång- 
rofva.) 

Bunium, L. (Bunjeört.) 

Bupleurum tenuissimum, L. Harfloka. 

-(Byll.) . 
Butomus umbellatus, L. Blomvass. 

— (Kamelblom), Säfjablomma, 
Vassviol, Afjeblomma. 

Buxbaumia, L. (Buxbomsmossa.) 
Buxus sempervirens, L. Buxbom. 
{Byssus, Mich. Dammossa.) 



O. 

Cactus, L. Cactus, Cacteer. — Se 
Fackeltistel. 

— alatus, WiLLD. Vingblomma. 

— flagelliformis, L. Rosengissel. — 

(Paradisorm.) 

— Opuntia, L. Se Indiska Fikon. 
Ccesalpinia brasilien-y g^ Röd Bresilja, 

'['.' ^- ( Fembock. 

— echinata, Lam. | 

— Sajjpan, L. Se Sappan. 

CaJcile maritima, Scop. Marfiol. — Vild 

Lackfiol. (Röd Bunias.) 
Calamagrostis, Adans. Rör. 

— arenai'ia, UoTu. Sandrör.— (Helm), 

Margräs, Marhalm, Sandhafre, 
Strandhafre. 

— epigejos, Roth. Bergrör. 

— silvatica, Dec. Pipbven. 
Calamintha, Lam. Harmynta. — Berg- 
mynta. 

— Acinos, Clairv. Harmynta. — Har- 

timjan. 



152 



Calamus Draco, Willd. Se Drakblod. 

— Rotang, h. Rottingpalm. Se Rot- 

ting, Spanskt Rör, 

— Rudentum, Lour. Kabelrotting. 
Calendula, L. Ringblomma. — Sol- 

sicka. 
Calicium, Pkbs. Nubblaf. 
Calla palustris, L. Missne. — Mäss. 
Callistephiis chinensis, Nees. Stjernros. 
Callitriche, L. Lonke. — (Kälört.) 
Callitris quadrivälvis, Vent. Se Sand- 

arak. 
Calluna, Salisb. (Jfr Erica.) Ljung. — 

Ling, Lyng, Löng. 

— vulgaris, Salisb. Allmän Ljung. 

— Granne, Gran, Gran, Gröne, 
Hästljung, Horsljung.Rossljung, 
Rossling, Mo-ris. 

Calophyllum Calaba, L. Se Calaba- 
balsam. 

Caltha palustris, L. Käbbel ök.— Kabbe- 
lek, Kalfleka, Krabbelök. Bäck- 
blomma, Bäckros, Fölsungaföt- 
ter, Gulalåga, Klådblomster, 
Skabb-blomster, Mjölkblomster, 
Mjölkros, Necktuppor, Påsktup- 
por, Smörfånga, Trimjölksgräs, 
Tjälablomma. 

Calypso borealis,SAj.iBB. Toffelblomma. 
(Jfr Guckusko.) 

Camelina, Ckaniz. Dodra. — Dodder, 
Dotter m. fl. 

— foetida, Fr. Lindodra. — Lin- 

dotter, Hörkäring. 

— sativa, fb. Akerdodra. 

— silvestris, Wallr. Vild-dodra. 
Camellia, L. Se Camellia. 
Campanula, L. Blåklocka. Klocka. 

— glomerata, L. Toppklocka. — 

Mosisroser. 

— latifolia, L. Hässleklocka. — 

Hässlekål. — Syssla. 

— persicifolia, L. Stor Blåklocka. 

— Syssla. 

— rapunculoidesy L. Knylklocka. — 

Rapunzel. 

— RapunculuSyL. Rofklocka (Klock- 

rofva, se Rofva). — Rapunzel. 



Campanula rotundifolia, L. Allmän 
eller Liten Blåklocka. — Dom- 
bjälla, Märrbjälla, Fingerbatt, 
Skälla, Oronklocka. 

— Tracheliuvi, L. Nässleklocka. — 

Kantklocka. 
Camphora officinarum, Neks. Se Kam- 

fert. 
Cannabis sativa, L. Hampa. — Tonad. 
Cantharellus cibarius. Fr. Kantarell. 
Capparis spinosa, L. Kaprisbuske. 
Capsella Bursa pastoris, Med. Taskört. 

— Taskegräs, (Jernört), Lomme, 

Lummegräs, Nåldyna. 
Capsicum annuum, L. Se Cayenn- 

peppar. 
Caragana arbprescens. Lam. Artträd. 
Cardamine L. Angkrasse, Makrasse. — 

Braxenblomster, Bräsma, Pige- 
särkar, Vipestjert. 

— amara, L. Bäck-krasse. 
Cardamomum, Saj-isb. SeKardemumma. 
Carduns, L. (Jfr Cirsium.) Tistel. — 

Stingsel. 

— acanthoides, L. Piggtistel. 

— acaulis, L. Jordtistel. 

— arvensis, Sm. {Serratula arvensis, 

L.) Åkertistel. — Gortistel, Skrof- 
tistel. Stingskallar. 

— crispus, L. Krustistel. 

— heterophyllus, L. Borst-tistel. — 

Borste, Brudborste, Gullborste. 

— lanceolatus,!.. Vägtistel. — Horn- 

tistel. 

— nutans, L. Nicktistel, Sloktistel. 

— palustris, L. Kärrtistel. — Vat- 

tentistel. 
Carex, L. Starr. — Bunke, Fennä, 
Fänne, Pärr. 

— acuta, L. Blåstarr. 

— arenaria,!^. Sandstarr. — Svensk 

Sarsaparill. 

— ccespitosa, L. Tufstarr. 

— canescens, L. Gråstarr. 

— ericetortim, Poll. Backstarr. 

— flava, L. Knaglestarr. 

— maritima. Mull. Hafsstarr. 

— pallescens, L. Blekstarr. 



REGISTER. 



153 



Carex prcecox, Jacq. Vårstarr. 

— Pseudocyperus, L. Slokstarr. 

— vesicaria, L. Biåsestarr. — Lapp- 

skogräs, Lappskostarr, Skogräs. 

— vulpina, L. Räfstarr. 

Carlina, L. Stjerntistel. — Blomtistel, 
Spåmanstistel, (Karlintistel). 

Carpinus Betulus, L. Annbok. (Afven- 
bok, Hagebpk.) — Hvitbok. 
Cbarme. — Allon. 

Carthamus tinctorius, L. Safflor. 

Caruni Bulbocastanum, Koch. Jordnöt, 

— Carvi, L. (Jfr Cuminum.) Kum- 

mil. — Kärv, Kärve, Komjan, 

Spiskummil. 
Caryophyllus aromaticus, L. Se Krydd- 

näglika. 
Cassandra calyculata, Dox. Andvide. 
Cassia, L. Kassiaträd. — Se, äfven 

. Sennetsblad. 
Castanea vesca, g^rtn. Akta Kastanie- 

träd, se Kastanie. — Allon. 
Casuarina equisetifolia, Possi. Fräken- 

träd. 
Catabrosa aquatica, P. Beatjv. Narf- 

gräs. — (Kallgräs.) 
Caucalis, L. (Flockört.) 
Cedrus Libani, Loud. Ceder. 
Celastrus, L. Se Celaster. 
Centaurea, L. Knoppört. 

— Cyanus, L. Klett, Blåklett, Blå- 

klint, (Slätt). — Blågubbar, Blå- 
battar, Blåkorn, Blå Kornblom- 
ma, Blålilja, Blå Ringblomma, 
Blåtoppar, Bläört, Båtsmans- 
hatt, Båtsmansmössa, Dufstol, 
Kornblomma, Kornros, Åkerros. 

— Jacea, L. Rödklett, Gulskära, 

Jernört. — Färggräs, Knappar. 

— Sc«ö/osa, L. Stor Knoppört, Stor- 

bufvud. — Hårkullor, Jernrot, 

Knappar, Knoppgräs, Väddklint. 
Centunculus minimus, L. Knutarv, 

(Centunkel). Duvagräs. 
Cephaélis Ipecacuanha, Rich. Se Ipe- 

cacuanba. Kräkrot. 
Cephalanthera, Rich. Syssla. 



Cerastium, L. Hönsarv. — Hönstarmar, 

Nagelgräs. 
Cerasus, Tourn. Körs, Körsbärsträd. 

— avium, Moench. Fogelkörs, Fogel- 

bär. 

— Laurocerast^^ois. Lagerkörs. 

— Padus, Dec. ^Rgg. 

— vulgaris, Mill. Allmän Körs. — 

Körsbär. Bigarrå, Moreli. 

Ceratonia Siliqua, L. Se Jobannes- 
bröd. 

Ceratophyllum, L. Hornserf. — Flo- 
bår, (Hårört). 

Cereus flagelliformis, Mill. Se Rosen- 
gissel. 

Ceroxylon andicola, Humb. Vaxpalm. 

Cetraria glauca, Ach. Näfverlaf. 

— islandica, Ach. Islandslaf. — He- 

delaf, Hedemossa. 

— juniperina, (l.) Enlaf. 

— nivalis, (l.) Snölaf. 
Chcerophyllum, L. Hundloka. 
Chcetophora, Ag. (Limblad.) 
Chamcemelum inodorum, Vis. (Jfr Tri- 

pleurospermum.) Baldersbrå. — 
Hvitört m. fl. (se der). 

Chamcenerion angustifolium, Scop. (Jfr 
Epilobium.) Kropp. — Almecke, 
Almocke, Almycke, Elgrams, 
Elgstjelk, Getstabb, Himmels- 
gräs, Himmelstraf, Himmelsört, 
(Hästsvans), Hömjölke, Imjölke, 
Illermjölke, (Kalfrumpa), Mjöl- 
ke, Mjölkgräs, Råmjölksgräs, 
(Räfrumpa), Aldermjölk, Allon- 
märke. 

Chamorchis alpina, Rich. Ripört. 

Chara, L. Sträfse. — Lavring. 

Cheirafithus Cheiri, L. Gyllenlack. 

Chelidonium majus, L. (Jfr Ficaria.) 
Skelört. — (Flenört), Reforms- 
ört, Silledön, Sönnerdön. 

Chenopodiacem, Dumort. Mollaväxter. 

Chenopodium, L. Mell, Mellre. 

— ambrosioides, L. Luktmolla. 

— Bonus Henricus, L. Lungrot, 

Mjölkrot. — God Henrik, Stolt 
Henrik. 



154 



Chenopodium ruhrmn, L. Rödmell. — 
Jfr Sminkbur. 

— urbicum, L. Bymell. 

— viride, L. Svinmell. Jfr Svin- 

molla. — (Mjölgräs.) 

— Vulvarin, L. Stinkmell. — Stäg- 

gan. 
Chimaphila umhellata, Nutt. Rylört. — 

Statt upp och gäck! 
Chorda Filum, (l.) Sudare, Sultråd. 
Chroolepus JoUthus, Ag. Se Violsten. 
Chrysanthemum, L. Krageblomma. 

— Leucanthemum, L. Prestkrage, 

Prestkrageblomma. — Oxöga, 
Prestnacke, Prestskalle. 

— segetum, L. Gullkrage, Gul Krage- 

blomma. — Jfr Solsicka. — Et- 
terört, Fattigmanstryssel, Gulle- 
blomma. Gulört, Kornblomma, 
Kornros, Oxöga, Ringblomma, 
Skummeslöfsört. 

Chrysosplenium alternifolium, L. Gull- 
pudra. — Vif. (Jordnafle.) 

Cicer arietinum, L. Kikärt. — Kaffe- 
vicka. 

Cichoriacece, Vaill. Fibleväxter. 

Cichorium Intyhus, L. Vägvårda. — 
Cikoria. Blå Jernört. 

Cicuta virosa, L. Sprängört. — Bolm- 
rot, Bunarot, Neckarot. — Jfr 
Odört. 

Cinchona, L. Gbinaträd (se China). 

Cineraria, L. (Jfr Filago.) Nocka. — 
(Askört.) 

Cinna pendula, Trix. Sötgräs. 

Cinnamomum ceylanicum, Nees. Kanel- 
träd (se Kanel). 

Circcea, la. Hexört. — Trollört. 

Cirsium, Toubx. (Jfr Carduus.) Tistel. 

Citrus Aurantium, L. Orangeträd, Po- 
meransträd. — Se Apelsin, 0- 
range. 

— Limonum, Risso. Limon. 

— Medica, L. Citronträd (se Citron). 
Cladium Mariscus, R. Be. Ag. — Am. 
Cladonia pyxidata, (l.) Bägarlaf. 

—7 rangiferina, (l.) Renlaf, Ren- 
mossa. 



Cladonice cocciferce. Coccionell-lafvar. 

Clathrus, Mich. Gallersvamp. 

Clavaria, L. Fingersvamp. — Bock- 
skägg. 

Clematis flammula, L. (Brännört.) 

Clinopodium vulgäre, L. Dosta, Ring- 
dosta. — Ringborste, Stenpoley, 
Vildpoley. 

Cnicus benedictus, Gäets. Cardbenedikt. 

— oleraceus, L. Kåltistel. 
Cnidium venosum, Kocn. Angkummin. 
Cocculus, Dec. Se Kokelkärnar. 

■^- palmatus, Dec. Se Kolumbo. 
Cochlearia, L. Skörbjuggsört. — Lef- 
felkrut, Skedört. 

— ofJicinalis,L. Akta Skörbjuggsört. 
Cocos butyracea, L. fil. Smörpalm. 

— nucifera, L. Kokospalm. 
Coeloglossum viride, Hartm. Grönkulla. 
Coffea arabica, L. Kaffeträd. 
Colchicum autumnale, L. Tidlösa. — 

Nakna Jungfrun, Nakling. 
Collemacece, Fr. Limlafvar. 
Colntea arborescens, L. Blåsärt. 
Comarum palusire, L. Kråk-klöfver. 

— Kråkfötter, Hummeltuppor, 

Kallgräs, Mjölkpungar. 
Conferva Linum, L. Hafslin. 
Coniferce, L. Barrträd. 
Conioselinum Gmelini, Fe. Finnkarv. 
Conium maculatum, L. Odört. — Jfr 

Sprängört. 
Convallaria bifolia, L. [Smilacina, 

Dksf.) Ekorrbär. — Hjertbär. 

— majnlis, L. Konvalje, Liljekon- 

valje. — Bockblad, Gliseblad, 
Haröra, (Hjertansfröjd), Kik i 
rammen, Majblomster, Majlilja, 
Rams (se Polygonatum). 
Convolvulus L. Vinda, Vindelört. 

— arvensis, L. Akervinda, — (Dra- 

binda). Fårtarmar, Fårtunga, 
Jungfru Marite särk, Käi-ing- 
tarmar, (Löfbinda), Snarvinda, 
(Snarbinda), Snarbindel. 

— Batatas, L. Batatas. 

— purpureus, L. Purpurvinda. — 

Menniskolif. 



155 



Convolvulus Scammonia, L. Se Scam- 
monium. 

— scoparius, L. fil. Se Rosenträd. 

— sepium, L. Skogsvinda. 

— tricolor, L. Dagslilja. 

Coprinus, r». Bläcksvamp. 

Corallorrhiza innata, R. Be. Korallrot. 

Cordyceps purpur ea, Fr. {Zix Spermoe- 
dia.) Mjöldryga. Se Honungs- 
dagg. 

{Coremium, Link. Luddborste.) 
Coriandrum sativum, L. Koriander. 
Cornus, L. Kornel]. 

— mascula, L. Akta Kornell. 

— sanguinea, L. Röd Kornell. — 
(Benved), Eknas, Hårdved,Struss. 
Galnebär. 

— suecica, L. Hönsbär, Hönson. — 

Alrot,Skrubber, Skrubbar, Smör- 
bär, Svinbär. 

Coronilla Emerus, L. Kronärt. — Art- 
buske. 

Coronopus depressus, Moexch. Kråk- 
krasse. — Kråkfötter, Kråk-klor, 
(Hjorthorn, Hundatand). 

Cortinarius, Fe. Spindelsvamp. 

Corydalis, Vext. Nunneört. 

— bulbosa, Pers. Fingemuuneört. 

— cava, (l.) Hål Nunneört. — Hål- 

rot, Hålört. 

— fabacea, Pees. Liten Nunneört. 

— nohilis, Pees. Sibirisk Nunneört. 
Corylus Avellana, L. Hassel, Hassel- 
buske. — Hässle, Lambertsnöt. 

Corymbiferce, Jrss. Boväxter. 

Corynephorus cnnesceres, p.Beauv. Sand- 
borst. — "borstgräs, Borst-tåtel, 
(Klubbgräs). 

Corypha umbracuUfera, L. Parasoll- 
palm, Solfjäderpalm.' 

Cotoneaster vulgaris, Lindl. Oxbärsbu- 
ske, Oxelbärsbuske. — (Mespel.) 

Cotyledon, L. Se Nafvelgräs. 

Cotyledonece. Hjertblads växter. 

Crambe maritima, L. Strandkål. 

Crassulacece, Dec. Fetbladsväxter. 

Craice.gus, L. Hagtorn. — Hagtorns- 
bär. Horsabär. 



Cratcegus monogyna, Jacq. Spetsbag- 
torn. 

— Oxyacantha, L. Rund Hagtorn. 
Crepis, L. Klofibla. 

— hiennis, L. »> 

— tectorum, L. » — Fälle, Akerfälle. 
Crocus, L. Saffran. 

— sativus, L. Akta Saffran. 
Croton Eluteria, Sw. Se Cascarill. 

— sebiferum, L. Talgträd. 

— Tiglium, L. Se Cro tonolja. 
Crucifer(s, Adans. Korsblomstrige. 
CryptogamcB, L. Groddtrådsväxter. 
Cucumis, L. Gurka. 

— Jlexuosus, L. Slang-gurka. 

— Melo, L. Melon. 

— sativus, L. Allmän Gurka. 
Cucurbita Lagenaria, L. Kalebass. 

— Pepo, L. Pumpa. — Kurbits. 
Cucnrbitacece, L. Gurkväxter. 
Cuminum Cyminum, L. (Jfr Carum.) 

Kummin. 
Cupressus sempervirens, L. Cypress. 
Curcuma longa, L. Se Gurkmeja. 

— Zedoaria, Rosc. Se Zedoaria. — 

Sittver. 
Cuscuta, L. Snarrefva. 

— Epilinum,yi^iu-E. Linsnarrefva. — 

Dåska, Hörsilke, Linbinda, To- 
bändel, Tåbengräs. 

— Epithymum, (l.) (Ljungsilke.) 

— major, Dec. Allmän Snarrefva. 

— Bindsleskorf, Hummelbinda, 
Nässlesilke, Skorf, Pinskorf,Gult 
Snärj egräs. 

— Trifolii, Bab. Klöfversnarrefva. 
Cyathus, Hall. Brödkorgsvamp. — 

Korgs vamp. 

Cycas circinnalis, L. Se Sagogryn. 

Cydonia vulgaris, Pers. Qvittenträd. 

Cynanchum Vincetoxicum, R. Be. Tulk- 
ört. — Horskonung, Ormstings- 
gräs, Ormstingsrot. 

Cynara Scolymus, L. Kronartskock. 

Cynarocephalce, .Tuss. Tistelväxter. 

Cynoglossum officinale, L. Munkfnat. 

— Munklöss, Prestlöss, Hund- 
tunga, Lusgräs. 



156 REGI 

Cynosurus cristatus, L. Kamäxing. — 

(Kamgräs.) 
Cyperacece, Juss. Halfgräs. 
Cyperns esculentus, L. Jordmandel. — 

(Mandelsäf.) 

— fuscus, L. Cypergräs. 

— Papyrus, L. Papyrus. (Pappers- 

säf.) 

Cypripedium Calceolus, L. Guckusko. 
— Jungfru Mariae sko, Lapp- 
hätta, Ormskalle, Sorgskräpp. 

Cystopteris, Bernh. Stenbräken. 

Cytisus, L. Cytis. 

— Lahurnum, L. Gullregn. — (Bön- 

träd.) 



D. 

Dactylis glomerata, L. Hundäxing. 
Dcedalea, Peks. (Jfr Trametes.) Fock. 

— quercina, Pees. Ekefock. 
Dahlia variabilis, Desf. Dahlsros, Dah- 
lia. — Georgin. 

Daphne Mezereum, L. Tibast, Tirsbast. 

— Kivelbast, Källerhals, (Lager- 
ört), Pepparbuske. 

Datura Stramonium, L. Spik-klubba. 

— Manschetter, Tisteläpple, (Al- 
skogsvilla). 

Daucus Carota, L. Morrot. — Barken- 
rot, Fogelbo, Gulerot. 
Delphinium, L. Riddarsporre. 

— Ajacis,L. Eomersk Riddarsporre. 

— Consolida, L. Allmän eller Vild 

Riddarsporre. 

— Staphysagria, L. Staffansfrö. 
Dentaria bulbifera, L. Tandrot. — 

(Tandört.) 
Dianihus, L. Näglika. 

— arenarius, L. Sandnäglika, 

— Armeria, L. Saronsnäglika. — 

Saronsblomster. 

— barbatus, L. Borstnäglika. — 

(Busknäglika), Studenter, Stu- 
dentnäglika. 

— Caryophyllus, L. Trädgårdsnäg- 

lika. 



Dianthus delioides, L. Ängsnäglika. 

— plumarius, L. Fjädern äglika. 

— superbus, L. Praktnäglika. 
Diapensia lapponica, L. Polört. 
Diatoma, 1)ec. (Skörsilke.) 
Dicotyledonece. Tvåhjertblads växter. 
Dicranum, Hedw. Viskmossa. 
Dictamnus albus, L. Nattfackla. — 

Diptamn, Diptan. 

Digitalis purpurea, L. Fingerhatt. — 
Fingerborgsblomma, Finger- 
borgsört, Biskopsört. 

Digilaria humifusa, Pers.1 -ni -ii • 

— sanguinalis, Scop. / 
Digraphis arundinacea, Tkin. Flen, 

Flengräs. — Rörflen, Fack, Rör- 
fläck, Rörflok. 

— arundinacea v .picta,L. Randgräs. 

Dioscorea alata, L.\ ^ t -v 

> Se Jams, Yams. 

— sativa, L. j 

Diospyros Ebenum, L. fil. Ebenholz. 
Diplotaxis, Dec. Kålsenap. 
Dipsncus, L. Kardtistel. — Kardskära. 

— fullonum, L. Fabrikskardtistel. 
Discomycetes, Fe. Disksvampar. 
Ditiola radicata, Fk. Nubbsvamp. 
Draba, L. Nagelört. — Qvesört, (Sand- 
ris). 

— verraa, L. Rågblomma.— Snöhvita. 
Dracocephalum Ruyschiana L. Drak- 

blomma. — (Blåsgom), Drak- 
nos, Märrpissegräs. 

Drosera, L. Sileshår. — Dagghår, 
Daggros, Daggört, Jungfru Ma- 
riae sileshår, (J. M. sänghalm), 
J. -M. tårar, Soldagg, Tårört, 
(Tätört). 

Drupacece, L. Stenfruktträd. 

Dryas octopetala, L. Fj elivippa. 



E. 

Echinochloa Crus galli, (l.) Hönshirs. 

— Fogelhirs. 

Echinops sphcerocephalus, L. Bolltistel. 

— Tistelboll. 



157 



Eehinospermum, Sw. Piggfrö. 

Echium vulgäre, L. Blåeld. — Blå 
Huggormsört, Blåkunta, Klå- 
kunta,Blåtistel,E,äfrumpa,Snok- 
ört, Vargtrut. 

Ectocarpus, Ltxgb. Ylle. — Hafssilke. 

Elceis guineensis, L. Oljpalm. 

Elaphomyces, Nees. Haräpple. 

Elatine, L. Lonkeserf. — (Helting.) 

Eleocharis, R. Bb. Knappsäf. 

— palustris, R. Be. Allmän Knapp- 

säf. — Sälta, (Sälting). 

Elsholtzia cristata, Willd. Kryddmynta. 

Elymus arenarius, L. Strandråg. — 
Elm, Helm, Sandelm, (Sand- 
hafre). 

Empetrum nigrum, L. Kråkris. — 
Kräkling, Loppris. — Kråkbär, 
Kräkon, Skräkon. 

Encqlypta, Schreb. Ljussläckaremossa. 

Enodium cceruleum, Pers. Senegräs, 
Blått Senegräs, Sener. — (Blå- 
slok, Blåtåtel.) Jfr Sötgräs. 

Epilohium, L. Dunört. 

— angustifoUum, L. (Jfr Chamcene- 

rion.) Kropp. 

— hirsutum, L. Luden Dunört. 
Epipactis, RicH. Zymbel. 
Epipogium apTiyllum, Sw. Skogsfru- 
blomma, Snufveblomma. 

Equisetum, L. Fräken, Fräkne. — Fen- 
nä, Fänne, Knarfvel, Knäcke- 
gräs, (Ledgräs). 

— arvense,L. Akerfräken. — Pugge- 

rocka. Täpperocka, Räfrumpa. 

— hiemale, i,. Skaf-fräken. — ^ Ro- 

ne, Skafgräs, Skafrör, Skurgräs, 
Skäfte. 

— limosum. L. Dyfräken. — Stehjok, 

Ströppel, Ströpple, Tärne, Ål- 
gräs. — Fräkenbotten. 

— palustre, jj. Kärrfräken. — Roxne. 

— pratense, Eheh. Angbräken. — 

Gökbet. 

— silvaticum, L. Skogsfräken. — 

Grangräs, Hästgröning, Häst- 
svans, Hästrumpa. 
Erica, Jj. [iix Calluna.) Ljung. Eriker. 



Erica Tetralix, L. Klockljung. — Ko- 

pattar. 
Erigeron, L. Binka. 

— acris, L. Rödbinka. — Rödbo. 
Erineum, Peks. Bladgrus. — Se Gök- 
blod. 

Eriophorum, L. Angdun. — Hardun, 
Harull, Hvithufvud,Madun, Myr- 
dun, Myrkulla, (Ullax, Ullgräs), 
Angull. 

— alpinum, L. Snip. — Rumpull. 

— vaginatum, L. Tufvigt Angdun, 

Tufängdun. — Hadd, Svarthuf- 

vud, Tobetel. 
Erodium cicutarium, Herit. Skatnäfva. 

— Kammar, Kamnäfva. 
Ervum, L. Lins. 

— hirsutum, L. Duflins. ^ 

— Lens, L. Äkta Lins. Akerlins. 

— tetraspermum, L. Sparflins. — 

Musärt, Musapjask. 
Eryngium maritimum, L. Manskraft. 
Erysimum, l. Gyllen. — (Rym.) 
— ■ cheiranihoides, L. Akergyllen. — 

(Akerrym.) 

— hieracifolium, L. Berggyllen. 
Erysiphe, Hedw. fil. Mjöldagg. (Jfr 

Honungsdagg.) 
Erythrcea, Rich. Arun. — Tusengyllen, 

Tusendygdegräs. 
Eugenia Pimenta, Dec. Se Kryddpep- 
par, Jamaikapeppar. 
Euonymus europceus, L. Benved. — 

(Alster, Käringtand), Spelbom. 
Eupatorium cannabinum, L. Floks, 

(Flåckel). — Hjorttröst, (Hamp- 

ört). 
Euphorbia, L. Törel. — Kattpattar, 

Mjölkört, Silfverdyna, Tandgräs, 

Vårtgräs. 

— antiquorum, L. Se Prustkåda. 

— Helioscopia, L. Reformstörel. — 

Reformsgräs, Reformsört, Ring- 
ormsgräs. 

— ofjicinarum, L. Se Prustkåda. 

— palustris, L. Kärrtörel. — Varg- 

mjölk, Djefvulsmjölk. 

— Peplus, L. Räfmjölk. 



158 



Euphrasia ofjicinalis, L. Ögontröst. — 

Ajamej. 
Euxolus, Rafin. Bläsa. Jfr Amarant. 
Evernia furfuracea, Fb. Klilaf. 

— prunasiri^ Ach. Slänlaf. 

— vulpina, (l.) Ulflaf, Ulfmossa, 



Fagopyrum esculentum, Moexch. Bo- 

hvete, Bokhvete. 
Fagus silvatica, h. Bok Rödbok. — 

Gjortar, Skafvel, Allon. 
Falcaria Rivini, Host. Skär-lloka. 
Ferula Asafoetida, L. Se Dyfvelsträck. 
Festuca, L. Svingel. (Ax-, Manna-, 

Svinsvingel.) 

— littorea, Wg. Strands vingel. 

— ovina, L. Fårsvingel. — Fårgräs, 

Linnés fårgräs, Tof, 

— protensis, Huds. Angsvingel. 
Ficaria ranunculoides, Roth. (Jfr Che- 

lidonium.) Svalört. — (Korskål), 
Kälranunkel, Möja (se Amöja), 
Aggskäl. 
Ficus bengalensis L. Se Gummi lacca. 

— carica, L. Fikonträd. 

— indica, L. Se Gummi lacca. 

— Sycomorus, L. Sykomor. 
Filago, L. Musört. — Harfot, Ludd- 
ört, Nocka {F. montana, L.). 

Filices, L. Bräkenväxter. 

Fistulina hepatica, Pr. Oxtungsvamp. 

Fluminia arundinacea, Fk. Kase. — 

Rörsvingel, Vass-svingel. 
Foeniculum ofjicinale, All. Fenkål. 
Fontinalis antipyretica. L. Lönke. 
Fragaria, L. Smultron. 

— collina, Eurh. Backsmultron. — 

Backbär, Hättebär, Nejkon, Naj- 
kon, Smällon. 

— elatior, Khuh. Trädgårdssmultron, 

Jordgubbur. 

— vesca,!.. Marksmultron. — Jord- 

bär, Rödbär, Smockbär, Snugg- 
bär. Se Snvtterbär. 



Fraxinus excelsior, L. Ask. — Ome. 

— Ornus, L. Mannaträd. 
Fritillaria, L. Kronlilja. 

— imperialis,L. Kejsarkronlilja, Kej- 

sarkrona. 

— Meleagris, L. Kungskronlilja, 

Kungskrona. — Kungs-, Kungs- 
ängs-, Brädspels-, Damspelslilja. 
Fucus, L. Tång. 

— nodosus, L. Knöltång, — Bule- 

tång. 

— ser7'atus, L. Sågtång. 

— vesiculosus, L. Knapptång, Klot- 

tång. — Blåstång, Hauter, Hö- 
ter, Slake. 

Fumaria, l. Jordrök. — Gallgräs, 
Akerrök, Akersilke (Agersilke). 

Fumariacece, Dec. Kronsporreväxter. 

Funaria hygrometrica, Hedw. Väder- 
leksmossa. 

Furcellaria fastigiata. Huds. Kräkel. 



G. 

Gagea lutea. Ker. Vårlök. — Gärdlök, 
Kråklök, Vårfrudagslök. 

Galanthus nivalis, L. Snödroppe. 

Galhanum ofjicinale, Dox. Se Galban. 

Galeobdolon luteum. Huds. Gulsuga. 

Galeopsis, l. Dån. — Korsört. — Se 
Akersuga. 

— versicolor, Curt. Hampdån. — 

Hampnässla, Hampört, Pipdån, 

Pipsör, Piptå. 
Galipea ofjicinalis, Hancock. Se An- 

gusturabark. 
Galium, L. Mara. 

— Aparine, L. Snarmåra. — Snara, 

Snärjegräs, Snärpegräs, (Menni- 
skovän), Tina, Vattenbinda. 

— boreale, L. Allmän Mara. — Let- 

gräs, Letmåra. 

— Mollugo, L. Hvitmåra. 

— verum, L. Gulmåra. — Honungs- 

gräs, Hviloreda ( Villoreda), Jung- 
fru ^Larife sänghalm, Klämmer- 



159 



vis, Löpegräs, Mjölkysta, Släg- 

frid (Sligefrö), Frillogräs, Sötört, 

Trätogräs. 
Garcinia Cambogia, Desv. Se Gummi 

gutta. 
Gasteromycetes, Fr. Buksvampar. 
Geaster, Mich. Jordstjerna. 
Genista, L. Ginst. 

— gernianica, L. Tagg-ginst. 

— pilosa, L. Knutginst. 

— tinctoria,L. Färgginst. — Glösen, 

Prengräs. 
lenticma, L. Stålört. — Gentian. Söte, 
Sötrot. 

— Amarella, L. Bitter Stålört, Ang- 

stålört. — Jordgalla, Steckgräs, 
Steckelgräs, Stynggräs. 
-- campestris, L. Allmän Stålört, 
Fältstålört. — Halsgräs, Håls- 
gräs, Steck-, Steckel-, Stynggräs, 
Oransört, Stickelblomma. 

— lutea, L. Se Baggsöta. 

— Pneiimonanthe, L. Klockstålört. 

— Höstklocka.^ 

— purpurea, L. Adel eller Norsk 

Stålört. — Baggsöta. 

6 zntianecB, Juss. Bitterväxter. 

t.eranium, L. Näfva, Näbb. — Stork- 
näbb, Tranbals. 

— columbinum, L. Dufvefot. 

— ''pratense, L. Angsnäfva. — Jans- 
messeblomster. Midsommars- 
blomster. 

— Robertianum, L. Stinknäfva. — 

Räfpiss, Yägglusgräs. 

- sanguineum, L. Blodnäfva. — 

Orm gräs. 

— silvaticum, L. Skogsnäfva. — (A- 

bramsrot, Bruntuppor), Gibber- 
gräs, Morhattar, Olsmessasko- 
por, Olsskopor. 
G um, L. Kummer. 

— vivale, L. Fårkummer. — Brud 

och Brudgum, Fårpungar, Sam- 
raetspungar, Humleblomster, 
Kattballar. 

— urbanum, L. Näglikekummer. 



Gladiolus, L. Sabellilja. 

Glaucium luteum, Scop. Möblomma. 

Glaux maritima, L. Strandkrypa. — 

Strandling. 
Glechoma hederacea, L. Jordrefva. — 

Hostört, Tusengodt. 
Globularia vulgaris, L. Berg-skrabba. 

— Blåboll, (Klotblomma). 
Glyceria aquatica, Wahlb. Kasevia, 

Kasevija. — Fläjegräs, (Jette- 

gröe). 

— Jluitans, R. Br. Mannagräs. — 

(Mannagröe,Mannasvingel), Gås- 
gräs, Svinsvingel. 

— maritima, Wahlb. (Sandgröe.) 
Glycyrrhiza glabra, L. Lakritsört. 
Gnaphalium, L. Noppa. 
Goodyera repens, R. Br. Knärot. 
Gossypium, L. Se Bomull. 
Graminece, Juss. Gräs. 
Graphis, Ach. Skriftlaf. 
Gratiola officinalis, L. Jordgalla. 
Grimmin, Hedw. Raggmossa. 
Guajacum officinale, L. Pockenholz^ 

Franzosenholz. 

Gymnadenia, R. Br. Brudsporre. — 
Brudgran, Jungfru Marite brud- 
gran. 

Gypsophila, L. Såpört. — (Fänting.) 

— muralis, L. (Murört.) 

— Struthium, L. Se Såpört. 
Gyromitra esculenta, Fr. Stenmurkla. 
Gyrophora, Ach. Nafvel-laf. 

— vellea, Ach. Fäll-laf. 



H. 

Habzelia cethiopica, Dec.1 gg pepp^r. 

— aromatica, Dec. | il' 

Hcematoxylon campechiamim, L. Kam- 

peschträd. — Se Blå Bresilja. 
Halianthus peploides, Fr. Saltarv. — 

Strandpor ti ak. 
Hnlidrys siliquosa, Ltngb. Skolme. 
Haloscias scoticum, Fr. Strandsticka. 
Hebeloma, Fr. Fränskifling. 



160 



REGISTER. 



Hedera Helix, L. Murgrön. — Heder, 

Gundelref, Olivlöf, Rind, Träd- 

vefla, Vinträd. 
Hedysarum gyvans, L. (Dansklöfver.) 
Helianthemum, Tourn. Solvända. — 

Helgatrefaldighetsblomster. 
Helianthus, L. Solros. — Solblomma, 

Solkrona, Solsicka. 

— tuherosus, L. Jordartskock. — 

Jordäpple. 
Helichrysum arenarium, Moench. Hc- 

denblomster. 
Helix, Fr. Vira. 
Helleborus, L. Prustrot. 

— niger, L. Svart Prustrot. 

— viridis, L. Grön Prustrot. 
Helosciadium inundatum, Koch. Kärr- 

floka. — Krypfloka. 
Helxine, L. Se Binda. 
Hepatica nobilis, Fbanck., Till. Se Gyl- 

lenklöfver. 
Hepaticce, Juss. Lefvermossor. 
Heracleum Sphondylium, L. Björnloka. 

— Björnfloka, Björnram, Björn- 
stut, (Harkummil), Hundloka, 
Q,vesgräs, Täpperot, Täpperöf. 

Herminium Monorchis, r.Bk. Honungs- 
blomma. — Desmansknopp. 

Herniaria glahra, L. Knytling. — 
Vägört. 

Hesperis, L. Nattfiol. 

— matronalis, L. Allmän Nattfiol. 

— Silkesblomster. 

— tristis, L. Akta Nattfiol. 
Hieracium, L. Hökfibla. — Hökblom- 
ster, (Nackel, Nackblomster), 
Nolanaber. 

Hierochlod odorata, Wg. Myskegräs. — 
Myska, Amurgräs, Desmegräs, 
Jungfru Mariae gräs, Luktgräs, 
Maj gräs. 

Hippomane Mancinella, L. Mancenilj- 
träd. 

Hippophaé rhamnoides, L. Haftorn. — 
Finnbär. 

Hippuris viilgaris, L. Ledgräs, Led- 
krans.— Hästsvans, Hästrumpa, 
Räfrumpa, Vattengran. 



Hirneola Auricula Judos, Bkkk. Judas- 

öron. 
Holcus, L. Tåtel. 

— lanatus, L. Luddtåtel. 

— mollis, L. Vektåtel. 

— Sorghum,ij. Durrha, Durrhakorn, 

Kafferkorn. 
Holosteum. umbellatum, L. Fogelarv. 
Hordeum, L. Korn. — Bjugg, Bygg. — 

Slökorn. 

— distichum, L. Gumrik-korn. — 

Gumrik, Gumring, Flätting. 

— hexastichum, L. Himmelskorn. — 

Sexradigt Korn. 

— vulgäre, L, Allmänt Korn. — 

(Grofkorn.) 

— Zeocriton, L. Skyffelkorn. — Plu- 

magekorn. 
Hottonia palustris, L. Blink, Vatten- 
blink. — Vattenröllika,Vattenviol. 
Humulus Lujndus, L. Humle. 
Hyacinthus orientalis, L. Hyacint. 
Hydnum, L. Taggsvamp. 
Hydrochnris Morsus rance, L. Dyblad. 

— Grodblad, Penningblad. 
Hydrocotyle vulgaris, L. Spikblad. — 

Jordnafle, Nafvelgräs, Nafvelört. 
Hydrodictyon, Roth. Vattenrysja. 
Hygrophorus, Fr. Vaxskifling. 

— subgen. Hygrocybe, Fe. Saftskif- 

ling. 
Hymenogastres, Vitt. Jordäpple. ' 
Hymenomycetes, Fr. Hattsvampar. 
Hyoscyamus niger, L. Bolmört. — 

VildPalsternacka,(Hjernbrylla), 

Hönsbane. 
Hypericuvi, L. Johannesknopp, Jo- 

bannesört. — Jobannesblomster, 

Jordhumle. 

— perforatum, L. Akta Johannes- 

knopp. — Hirkenpirk, Pirkum, 
Mansblod. 

— quadrangulum, L. Fyrkantig Jo- 

hannesknopp. — Blodknopp, 
Mansblod. 
Hypnum, L. Grenmossa. Trälmossa. 

— parietinum, L,l »t.. 

7-r X r Vaggmossa. 

— proliferum, L.) ^^ 



REGISTER. 



161 



ffypochceris, L. Slåtterfibla,— l'ruekål. 
— maculata, L. Allmän Slåtterfibla. 

— Gullgubbar, Slåttergubbar, 

Slåtterkullor. 
Hrjssopxis officinalis, L. Isop. 



I. 



Jberis nudicauUs, L. Se Iber. 
Ignatia amara, L. Se Ignatii-böna. 
Ilex Åquifolvum, L. Krist-torn. — (Tlek.) 

— paraguariensis, St. Hil. Se The- 

buske, 
Illicium anisatum, L. Se Stjernanis. 
Impatietis Balsamina, L. Balsamin. 

— Noli tång er e, L. Springkorn. 
Iviperatoria Ostruthium, L. Mästerrot. 
Indigofera, L. Se Indigo. 

Intybus prcBmorsus, Fe. Fiblespira. 

Inula Helenium, L, Alant. — ^Aluna- 
rot, Elinsrot, Helenerot, Ålands- 
rot, Hållsrot. 

— salicina, L. Kråkfötter. 
Ipomoea Purga, Hayxe. Se Jalappa, 
Iris, L. Svärdslilja. 

— jlorentina, L. Se Violrot. 

— Fseudacorics, L. Gul Svärdslilja. 

— Bocksvärd, Bäcklilja, Bäck- 
svärla, Flagg, Fläje, Vattenlilja. 

— sibirica, L. Blå Svärdslilja. 
Irpex, Fr. Rörtand. 

Isatis tinctoria, L. Veide. 

{Isidium. Korall-laf.) 

Isoétes lacustris, L. Braxengräs. — 

Andgräs. 
IsonandraGutta,iiooK. Se Gutta percba. 



J. 

Jacaranda, Juss. Se Jakaranda. 

Jasione montana, L. Monke. — Blä- 
knappar, Blåmonke, Munkhatt. 

Jasminum odoratissimum, L. Välluk- 
tande Jasmin. 

Fries, fivenska växtnamnen. 



jonidium, Vext. Se Ipecacuanha. 
Juglans regia, L. Valnötsträd. 
Juncus, L. Tåg. 

— articulatus, l. Ryltåg. — Tjurgräs. 

— bufonius, L. Kryptåg. 

— conglomeratus, L. Knapptåg. — 

Säf. 

— effusus, L. Veketåg. 

— filiforinis, L. Tradig. — Trind- 

gräs. 

— squarrosus, L. Borsttåg. 
Jungermannia, L. Snigelmossa. — 

(Jungermansmossa.) 
Juniperus communis, L. En, Enbuske. 
— Se Kikbär, Orkorn. 

— Sabina, L. Säfvenbom. 



K. 

Kobresia, Willd. Säfstarr. 

Kochia hirsuta, Nolte. Luden Saltört. 
(Jfr Schoberia.) 

Koeleria, Pees. Tofsäxing. — (Kam- 
gräs, Kamtåtel.) 
— glauca, Dec. Blågrå Tofsäxing. 

Krameria triandra, Ruiz o. Pavok. Se 
Ratanhiarot. 



Labiatce, adans. Sugeväxter. 
Lactarius, Peks. Mjölkskifiing, Mjölk- 
sopp. 

— deliciosus, (l.) Riska. 

— piperatus, Scop. 1 t^ t 

i ^ . ' > Pepparhng. 

— turpis, Fr. j 

— volemus, Fk. Brötling. 
Lactuca, L. Laktuk. 

— muralis, Dox. Skogslaktuk. — 

Prendling. 

— sativa, L. Sallatslaktuk. 

— — v. capiiata, L. Hufvudsallat. 

— Scariola, L. Vild Laktuk. 

— virosa, L. Giftig Laktuk. 

11 



162 



Laminaria saccharina, Lamiw. Socker- 
tång. 
Lamium, L. Plister. — Se Akersuga. 

— album, L. Hvitplister. — (Blind- 

nässla), Korsnäta, Pipnässla, 
Akerdöer, Akerdön. 

— purpureum, L. Rödplister. 
Lappa, TouRs. Karborre, Kardborre. 

— Giktrot, Thordönsskräppa, 

Töflor. 
Lnpsana communis, L. Harkål. — 

Tomtört. 
Larix europcea, Dec. Lärkträd. — Se 

Venetiansk Terpentin. 
Laserpitkim latifolium, L. Spenört. — 

Hjortrot, Tapsan. 
Lathrcea Squamaria, h. V ätteros. — 

Fjällört, (Rylört, Liljeblads Fl. 

2 uppl.) 
Lathyrus, l. Vial. 

— maritimus, Bigel, Hafsvial. — 

Hafsärter, Strandärter. 

— odoratus, L. Luktvial, Luktärt. 

— palustris, L. Kärrvial. 

— pratensis, L. Angsvial. — Gigels- 

ärt, Gräflingshö, Vedel, Vele. 

— silvestris, L. Skogsvial. 
Laurus nobilis, L. Lager. 
Lavandula ofjicinalis, Chaix. Lavendel. 
Lavatera thuringiaca, L. Stockros. 
Lecanora cinerea, (l.) Gråstenslaf. 

— hcBmatomma, Ach. Blodplättlaf. 

— ÄZ<5/M5Crt, Ach, _ Bull-laf. 

— tartarea, Ach. Örnlaf. — Se Bytte- 

let. 

— ventosa, Ach. Blåslaf. 

Lecidea geogrophica, Acn. Landkarte- 

laf. 
Ledum palustre, L. Sqvattram, Sqväck- 

ra. — Getpors, Klammer-ris, 

Kägrabuske, (Luninier),Villpors, 

Vild Rosmarin. 
Leguminosce, Juss. Artväxter. 
Lemna,L. Andmat. — Andbafre,Pugge- 

mat, Vattenlins. 



Leontodon autumnalis, L. Höstfibla. — 
Blundblomma, Mjölkblomster, 
Mjölkört, Smörblomma, Stadu- 
flur. 

— hispidus, L. Se Höstfibla. 
Leonurus, L. Hjertstilla, Hjertsprångs- 

gräs. (Lejonsvans.) 
— » Cardiaca, L. Hjertstilla. — (Bo- 
nässla), Hampnässla, Asknässla, 
Asknäta. 
Lepidium, L. Krasse. 

— campestre, K. Bk. Fältkrasse. — 

Salomons ljusstake, Stillfrö. 

— latifolium, L. Bitterkrasse. — 

Bittersalsa, (Bredkrasse). 

— ruderale, L. Gatkrasse. — So- 

krasse, Vallkrasse. 

— sativum, L. Allmän Krasse. 
Lepigonum, Fk, Fjällnarf. — Nörel. 
{Lepraria, Aoh. Mjöl-laf.) 
Lepturus, B. Br. Ormax. 
Leucobryum glaucum, Hampe. Svall- 
mossa. 

Leucojum, l. Klocklilja. 

— vernu7n,L. Snöklocka.— Vårhvita. 
Levisticum ofjlcinale, Koch. Libsticka. 
Libanotis montana, Ali,. Säfferot. 
Lichenes pyrenocarpi. Kärnlafvar. 
Ligustrum vulgäre, L. Liguster. — 

Prentebär. 

Liliacete, Dec. Liljeväxter. — Se Lök- 
växter. 

Lilium, L, Lilja, 

— bulbiferum, L. Brandgul Lilja. 

— candidum, L. Hvit Lilja. 

— Martagon, L. Kroll-lilja. 
Liviosella aquatica, L, Afjebrodd. — 

Dyplanta. 
Linaria, Toubn. Sporreblomma. 

— vulgaris, Mill. Flugsporreblom- 

ma. — Flugblomster, (Fluglin), 
Brudljus, Kalatänder, Lingräs, 
Linört, Solgräs. 
Linnfea borealis, L. Linnea, Linnés- 
ört. — Anisbloraster, Jordkrona, 
Benvärksgräs, Giktgräs, Torr- 
värksgräs, Hvita Klockor, Mo- 
bjälla, Myrtåger, Skogsmysk, 



163 



Rohaltgräs, Stighåltgräs, Vind- 
(Vinii)gräs. 

Linosyris vulgaris, Dec. Gullborste. 

Linum usitatissimum, L. Lin. — Hör. 
Knöple. Tonad. 

Liriodendron tulipiferum, L. Tulpan- 
träd. 

Listera, R. Br. Tveblad. 

Lithospermum, L. Stenfrö. — Glans- 
frö, Perlgräs. 

— arverise, L. Horleta, Sminkrot. 
Littorella lacustris, L. Strandpryl. 
Lobelia Dortmanna, L, Notblomster. 
Lolium, L. Repe. 

— Linicola, Son-d. Linrepe. 

— perenne, L. Allmänt Repe, Ren- 

repe. — Rajgräs. 

— tefiiulentuvi,!,. Dårrepe. — Losme, 

Skäde, Svemmel, Uäringsgräs, 
Näringsgräs, Vildpesa. 
Lonicera, L. Try. 

— cmrulea, L. Blåtry. 

— ^ Caprifolmm, l. Caprifolium. — 
Pukaris. 

— Periclymemt.m, L, Vrivendel, 

Svensk Caprifolium. — Viren- 
bom, Vrivångliträd, Käringtand, 
Matledsqvistar, Nattfiol. 

— Xylosteum, L. Allmän Try, — 

(Benved), Hårdved, (Rosenben- 
ved, Rosentry). 

Lotus corniculatus, L. Gigelsärt. — 
Gulbane, Göksmör, Kattklor, Kä- 
ringtand. 

Lunaria, L. Måniiol. 

Lupinus, L. Vargböna. Lupin. 

Luzula, Dec. Fryle. — Harbrodd. 

Lychnis Flos cuculi, L. Gökblomma. — 
Gökblomster. 

Lycogala, Mich. Gorbilla. 

Lycoperdinei, Fr. Röksvampar. — 
Blindmjöl, Blinds vamp. 

Lycoperdon, Tourn. Fessopp.— Käring- 
fis, Käringrök. 

Lycopodmm, L. Lummer. 

— annotinum,!,. Retlummer. — Kalf- 

refvor, Refgräs, Vispmossa. 



Lycopodium clavatum,L. Mattlummer. 
— Kalfrefvor, Mattgräs, Refgräs, 
Vispmossa. — Lumrik, Mask- 
mjöl, Nicht, Pigekrut. 

— complanatum, L. Jemna. 

— Selago, L. Luslummer. — Lopp- 

gräs, Lusgräs. 
Lycopus europcBus, L. Strandklo. — ' 

Vattenandorn. 
Lysimachia, L. Videört. 

— Nummularia, L. Penningört. 

— vulgaris, L. Allmän Videört. — 

Gullspira, (Lysblomster). 
Lythrum Salicaria, L. Fackelros. —Fac- 
kelblomster, Fackelört, Strand- 
blomster. 



M. 

Maclura tinctoria, Dox. Se Gelbbolz, 
Gulbolz. — Gul Bresilja. 

Malachium aquaticum, Fb. Vattenarv. 

Malaxis, Sw. (Jfr Sturmia.) Mygg- 
blomma. 

Malva, L. Kattost. 

— Ålcea, L. Rosenkattost. — Blek- 

kattost. (Jfr Stockros.) 

— borealis, Wallm. Liten Kattost. 

— moschata, L. Desmekattost, Des- 

ma, Desmeros. (Jfr Stockros.) 

— silvestris, L. Röd Kattost. 

— vulgaris, Fe. Allmän Kattost. 
; Malvacece, Juss. Kattostväxter. 

Manihot utilissima, Pohl. Se Maniok, 
Tapioka. 

Maranta arundinacea, L. Se Arowrot. 

Marchantia, L. Jordlunga. (Marchants- 
mossa. — Elfnäfver.) 

Marrubium vulgäre, L. Kransborre. — 
Hvitandorn, Stjelkborre. 

Matricaria Chamomilla, L. Kamill- 
blomster, Kamillblomma. — Söt- 
blomster, Sötkullor, Söt-tuppor, 
Sötört, (Gårdblomster), Hvitört 
o. s. v., Hvitatäfva, Kalablomster, 
Kommenteblomster, Lukt-tup- 
por, (Munkskalle). 



164 



Matricaria inodora, L. Se Baldersbrå. 

— Parthenium, L. Se Mattram. Jfr 

Battram. 
Matthiola incana, R. Bk. Löfkoja. — 

Lackiiol. Jfr Gyllenlack. 
Medicago, L. Smäre. — Käringtand. 

— falcata, L. Fodersmäre, Svensk 

Smäre. — Kosmör, Linnés höfrö, 
Ljungpinnar, Rast, Refgräs. 

— sativa, L. Blåsmäre. — Lucern, 

Luzern. 
Melaleuca Leucadendrum, L. Se Ca- 

jeputolja. 
'Melampyrum, L. Kovall. — Skepling. 

— arvense, L. Akerkovall. — Ko- 

hvete, Korp, Korphvete, Puk- 
hvete, Skalle. 

— cristatum, L. Korskovall. — Kors- 

ört. 

— nemorosum, L. Lundkovall. — 

Amört, Landsknektar, Svenske 
militärer, Natt och dag. 

— pratense, L. Angskovall. — Ek- 

suga, Ekört, Hultasuga, Mjella, 
Hultamjella, Mjölkvial, Nyckel- 
gräs, Oragräs, Orragräs, Oren- 
gräs, (Ko-, Korp-, Pukhvete). 

— silvaticum,!,. Skogskovall. — Ek- 

ört. 
Melandriurii, Rokhl. Klintblära. 
Melia Azedarach, L. Se Zederack. 
Melica, L. Slokgräs. 

— ciliata, L. Grusslok, 

— mitans, L. Bergslok. 

— uniflora, Rktz. LundsloA. 
Melilotus, (l.) Amur. — Melilot, Ho- 

nungsklöfver, Honungsblomster, 
Honungsgräs. 
Melissn, L. Se Hjertansfröjd. 

— ofjicinalis, L. Citronmeliss. 
Menispermum Cocculus, L. Se Kokel- 

kärnar. 
Mentha, L. Mynta. 

— arvensis, L. Akermynta. — Horsa- 

mynta. 

— aquqtica, L. Hästmynta. 

— — v. subsativa, Fk. Vild Hjer- 
tansfröjd, 



Mentha crispa, L, Krusmynta. 

— gentilis, L. Trädgärdsmynta, 

— piperita, L, Pepparmynta. 

— Pulegium, L. (Poleja.) 

— sativa, L, Myskmynta, — Hjer- 

tansfröjd, 

— silvestris, L, Grå Mynta, 

— viridis, L. Grön Mynta. 
Menyanthes trifoliata, L. Blacken. — 

Bockblad, Getblad, Getklofving, 
Getklöfver, Getkål, Korsbläcker, 
Saltbläcker, Kräkfötter, Munk- 
kål, Räfblad, Torskblad, Torsk- 
blomma, Vattenklöfver, Vatten- 
väpling, 
Mercurialis perennis, L, Bingel, 
Merulius, (hall,) Träfrätare. 

— lacrymans, (avulf,) Svamp i hus. 

— Golfsvamp, Hnssvamp, 
Mesembryanthemum crystallinum, L. 

Isört. 
Mespilus canadensis, L.l lyr ■, 

— germanica, L. f ^ ' 
Milium effusum, L. Hässlebrodd, — 

Amurgräs, Luktgräs. 
Mimosa pudica, L.l Känselblomma, 

— sensitiva, L. f Sensitiva. 
Mnium, h. Stjernmossa. 
Molinia, Scheank. Jfr Sötgräs. 
Movwrdica Balsamina, L. Se Balsam- 
äpple. 

Moneses uniflora, (l.) Salisu. Ögon- 
ljus, Ögonsjukegräs. 

Monoco<7/Zedo«ece.Etthjertblads växter. 

Monotropa Hypopitys, L. Tallört. — 
Lungört. 

Montia fontana, L. Källelunk. — (Kall- 
gräs.) 

Morchella esculenta, Pkks. Murkla. 

Morus alba, L. Hvitt Mulbärsträd. 

— nigra, L. Svart Mulbärsträd. 
Mucor, MicH. Mögel. — Skimmel. 
Mulgedium, Cass. Tolta. — Tort, Torta. 
Musa par adisiaca, L. Pisang. 

— Sapientum,!.. Banan, Bananas.— 

Paradisfikon. 
Muscari botryoides, Mill. Perldrufva. 
— (Drufhyacint, Perlhyacint.) 



REGISTER. 



165 



^fusci, L. Mossor. 

Myosotis, L. Ögonblomma. — (Älsk- 
ling.) Fansögon, Jungfru Mariae 
ögon, Huggormsört. 

— palustris, Roth. Skön Ögonblom- 

ma, Förgdt-mig-ej. 
Myosurus minimus, L. Mustippa, Mus- 

rumpa. 
Myrica cerifera, L. Vaxbuske, 

— Gale, L. Pors. — Skogshumle, 

Kuagel, (Körning),Villsqvattram. 
Myricaria yermanica, Desv. Klådris. — 

Indalsris, Vild Cypress. 
Myriopkyllum, L. Vattenslinga. — 

Tusenblad. 
Myristica moscliata, Thunb. Muskot- 

träd. 
Myrospermum peruiferumA t)„i„„-^_ 

.T'^ I träd. 

— toluijerum, Rioh. ) 

Myrrhis odorata, Scop. Spansk Körfvel. 
Myrtus communis, L. Myrten. 



N. 

Najas, L. Najas, Nateserf. — (Jfr 

Hafsbår.) 
Narcissece, Juss. Narcissväxter. 
Narcissus, L. Narciss. 

— Jonquilla, L. Jonqvill. 

— poeticus, 1,. Hvit Narciss, Pingst- 

lilja. 

— Pseudonarcissus, L. Gul Narciss, 

Påsklilja. 

— Tazetta,jj. Tazett. 
Nardostachys Jatamansi, Dec. Nardus. 
Nardus stricta, L. Stagg. — Elgborst, 

Finnborst, Finnskägg, Hära, Kaff- 
skägg, Kalfskägg,.. Lappbår, So- 
stagg, Svinborst, Angborst. 
Narthecium ossifragum, (l.) Strand- 
lilja. — Jfr Iglegräs, Ilagräs. 
Nasturtium amphibium, R. Br. Vatten- 
senap. 

— Armoracia, Fr. Pepparrot. 

— ofjicinale, R. Br. Källkrasse. — 

Vattenkrasse. 



Nasturtium silvestre, R. Br, Vatten- 
senap. 

Naumburgia thyrsiflora, (l.) Reich. 
Topplösa. 

Neviece, Fk, Groddtrådsväxter. 

Nemophila, Bart. Kärleksblomma. 

Neottia Nidus avis, (l.) Nästrot. 

Nepeta Cataria, L. Kattmynla. (Näfta). 
— Kattleka, Kattlusta, Lösse- 
gräs, (Nyttegräs), Tusengodt. 

Nephroma arcticum, Ach. Jettelaf. — 
Jettebröd. 

Nerium Oleander, L. Se Oleander. — 
(Rosenpil, Roslager.) 

Neslia paniculata, Desv. Korndodra. 

Nicotiana, L. Tobak. 

— rusiica, L. Bondtobak. 

— Tabacum, L. Allmän Tobak. 
Nigella damascena, L. Jungfrun i det 

gröna. Jungfrukorg. 

— sativa, L. Se Svartkummin. 
Nigritella angustifoUa, Rich. Brun- 
kulla. — Brunstolar. 

Nitella, Ag. Slinke, Vattenslinke. 

Nostoc commune, Vauch. Skyfall. — 
Trollspy. 

Nuphar luteum, Sm. Neckblad, Neck- 
blomster. — Läblad, Lä(de)rblad, 
Sjöblad, Sköldblad, Vämblad.— 
Akanna. 

Nymphcea alba, L. Neckros. — Bäck- 
blomma, Bäckros, Vattenlilja, 
(Vattentulpan). — Sjöållon, A- 
kanna. 

— Lotus, L. Lotusblomma. 
Nympliceacece, Dec. Hästskoblad. 



O. 

Ocotea Puchury, Mart. Se Kryddböna. 
Oc^oviawa frtrfe^ra^a. Vitt. Ekorrsvamp. 
Ocymum Basilicum, L. Basilik. 
Odontites, Pers. Rödkulla. 
(Enanthe Phellandrium, Lam. Stäkra. 

— Kaxstäkra, (Ranke). 
(Enothera biennis, L. Gulltraf. — (Gul 

Nattfiol, Gul Rapunzel.) 



166 



Oidium Tuckeri, Beek. Se Mjöldagg. 
Olea europcea, L. Oliv, Olivbuske, 

Oljoträd. — Oleaster. 
OnagraricB, Juss. Kroppväxter. 
Onobrychis saiiva, Lam. Helghö. 
Ononis, L. Stallört. 

— arvensis,!.. Akerstallört. — Horsa- 

gräs, Lievarg, Ljungpinuar, Rast, 
(Taggpuke), Vargbasse. 

— hirciyia, Jacq. Stinkstallört. — 

Karbas, Räfblomster. 

Onopordon Acanfhium, L. Tistelborre. 
— Bomullstistel, (Sempertin), 
Tistron. 

Onygena, Pees. Hofsvamp. 

Opegrapha, Ach. Skriftlaf. 

Ophioglossum, L. Läketunga. — Orm- 
skallrebräken, Ormtunga. 

Ophrys Monorchis, L. Se Desmans- 
Ofris. 

— Myodes, (l.) Flugblomma. — 

(Ofris.) 
Opuntia coccinellifera, Dec. Nopal. 
Orchidece, L. Nosseväxter. 
Orchis, L. Nyckelblomster. — (Yxne.) 

— maculata, L. Fläckigt Nyckel- 

blomster. — Djefvulens hand. 
Guds band, Herrans hand. Hand- 
knopp, Johannesnycklar, Petri 
nycklar. Jungfru Mariae bröst, 
J. M. förkläde, J. M. hand, J. M/ 
rock. 

— mascula, L, Se Salep, Spansk ryt- 

tare. 

— Morio, L. Se Salep. 

— ustulata, L, Svedt Nyckelblom- 

ster. — Krutbrännare. 
Origanum Majorana, L. Mejram. 

— vulgäre, L. Konig, Koning. — 

Frimodig, Konungsgräs, Märr- 
mynta, (Dosta). 
Ornitkogalum, L. Stjernlök. — Hvita 
Dufvor. 

— nutans, L. Aftonstjerna. 

— umbellatum, L. Morgonstjerna. 
Ornithopus, L. Klovicka. 

— ebracteatus, Bbot. Seradella. 

— perpusillus, L. Fogelklovicka. 



Orobanche, L. Suyltrot. 
Orobus, L. Vippärt. — (Gasse.) 

— niger, L. Svart Vippärt. 

— tuberosus, L. Knylvippärt. — 

Gubbtänder, Gökmat. 

— vernus, L. Vårvippärt. — Kråk- 

ärt. 

Oryza sativa, L. Ris. 

Oscillatoria, Vaucu. Stadun. 

Osmunda regalis, L. Safjabräken. — 
Safsabuske, Runarot. 

Oxalis Acetosella, L. Harsyra. — Gök- 
mat, Göksyra, Harväpling, Sur- 
klöfver, Syrsälta, Syrsälting,Vår- 
hane. 

Oxyria digyna, (l.) Fjellsyra. 

Oxytropis, Dec. Kloärt. 



Pceonia ofjicinalis, Retz. Pion. 
Palma, Aubl. Palm, Palmträd. 
Panax Ginseng. Se Ginseng. 
Panicum miliaceum, L. Hirs. 
Papaver, L. Valmo, Valmoge. — Fall- 
blomster. ^ 

— Argemone, L.^Spikvalrao. — 1 Aker- 

— dubium, L. Akervalmo. —/silke. 

— Rhoeas, L. Kornvalmo. 

— somniferum, L. Akta Valmo. 
Papilionacece, L. Artväxter. 
Parietaria ofjicinalis, L. Blidnässla. 

— Väggört. 

Paris quadrifolia, L. Ormbär. — Fans 
onda bett. Hållbär, Korsört, Troll- 
bär. 

Parmelia centrifuga, (l.) Vinterlaf. 

— conspersa, Ach. Pricklaf. 

— olivacea, ach. Olivlaf. 

— omphalodes, Ach. Brun Letlaf. — 

(Nafvel-laf.) 

— parietina, Ach. Gull-laf. — Vägg- 

laf. 

— physodes, Ach. Qveslaf. 

— saxatilis, Ach. Letlaf. — Färg- 

mossa, Letmossa, Stenmossa. 



167 



Parnassia palustris. l. Visil, Hvit 
Visil. — Hjertblad, Hårnacker, 
Jungfru Mariae hjerta, Slåtter- 
blomster. 

Passifiora cceruleo, L, Passionsblom- 
ma, — Korsblomma, Kristi kors- 
blomma. 

Pastinaca sativa, L. Palsternacka. 

Paxillus invohttus, L. Pluggskifling, 
Pluggsvamp. 

Pedicularis, L. Prier. — Lusgräs. (Staf.) 

— jjalustris, L. Kärrfrier. — Jern- 

ört, Kallgräs, (Ledgräs), Gräs- 
varg, Lievarg, Skomakarskägg. 
— r Sceptrum Carolinum, Rudb., l. 
Kungsspira, Kung Carls spira. 

— Myrkong. 

— silvatica,L. Skogsfrier. — Gran- 

frier, Grangräs, Granvarg, Gran- 
ört. 

Pelarc/onium, Hkuit. Pelargonie. Jfr 
' Geranium. 

Peltigera, Willd. Sköldlaf. 

— aphthosa, (l.) Torsklaf. — Elf- 

näfver. 
Penicillium, Lixk. Mögel. 
Pentadesma butyraica, R. Bk. Smörträd. 
Peplis Portula, L. Rödlonke^l 
Persea Cassia, Spr. Kasia, Kasielager. 
PersonaUe, L. Skeplingsväxter. 
Petasites frigida, Fr. Skräp, Skräppa. 

— officinalis, Moench. Pestilensrot, 

Pestört. 
Peiroselinum, sativum, Hoffm. Persilja. 

— Kruspersilja, Rotpersilja. 
Peucedaiium pulustre, Moe.nch. Mossrot. 

— Finsk Ingefära. (Mjölkrot.) 
Peziza, L. Skålsvamp. — Skålbild. 
Phaca frigida, L. Fjellvicka. 
Phalaris canariensis, L. Kanariegräs. 
Phallus impudicus, L. Stinksvamp. — 

Trollägg. 
Phascum, L. (Jordmossa.) 
Phaseolus, L. Turkisk Böna, Sabel- 

böna. — Störböna. 

— nanus, L. Krypböna, 
Philadelphus coronarius, L, Schersmin. 
Phleum, L, Kampegräs. Kämpegräs. 



Phleum phalaroides, Koel. Flenkampe. 

— pratense, L. Angskampe. — Ti- 

motej. 

Phoenix dactylifera, h. Dadelpalm. 

Phragmites cominunis, Trix. Vass, Skär- 
vass. — Kase, Kers, Strandrör. 

Phyllerium, Pe. Bladludd. 

Phyllocactus 2^^^yllfi''"-t.hoides, Dec. Se 
Vingblomma. 

Phyllodoce ccerulea, (l.) Fjell-ljung. 

Physalis Alkekengi, L. Se Judekirs. 

Physcia ciliaris, Fe. Hårlaf. 

Physostigma venenosum, Balfouk. Se 
« Calabar. 

Phyteuma, L. Se Rapunzel. 

Picris kieracioides, L. Bittermjölke, — 
Snoktistel. 

Pilosella, Fe. Musfibla. — Musöron, 
Hundfötter. 

Pilularia globulifern, L. Furgräs. — 
Kloting. 

Pimpinella Anisum, L. Anis. 

— Saxifraga, L. Ånganis. — All- 

botsrot, Bockrot, Amört. 

Pinguicula vulgaris, L. Tätört. — Tät- 
gräs, Tätnacke, Fetgräs, Fet- 
nacke, Fetört, Kråkört, Sätgräs, 
Sätört, Vipefett, Vipegräs. 

Pinus canadensis, L. Kanadagran, se 
Kanadabalsam. 

— Cedrus, L. Ceder. 

— Cemhra, L. Se Ungersk Terpentin. 

— Pinea, L. Pinie. 

— silvestris, L. Fur, Fura, Tall. 
Piper, L. Peppar. — Hvit-, Svart-, 

Lång-, Svartpeppar. 

— Betle, L. Se Betel. 

— Cubeba, L. fil. Se Kobeber, Ku- 

beber. 
Pistacia Lentiscus, L. Se Mastix. 

— Terebintlms, L.l Se Cyprisk Ter- 

— vera, L. ^, / pentin. 
Pisum, L. Ärt, Ärta. 

— arvense, L. Äkerärt, 

— maritimum, L. Se Hafsvial. 

— sativum, L. Allmän Art. — Kant-, 

Krans-,. Krön-, Sabel-. Socker-, 
Spritärt. 



168 



REGISTER. 



Plantago, L. Groblad. 

— Coronopus, L. Flikigt Groblad. — 

Kråkfötter. 

— lanceolata, L. Spetsgroblad. 

— major, L. Allmänt Groblad. — 

Dragblad, Läkeblad, Läkeblacka, 
Vägbreda. 

— maritima, L, Sutt, Suttgroblad. 

— media, L. Kämpegroblad. — Käm- 

par, Slåsskämpar. 

— Psyllium, L. Loppfrögräs, se uu- 

der Loppgräs. 

Platanthera, Ricn. Nosserot. — Mid- 
sommarsblomster, Nattfiol; Ox- 
gräs, Ståndpes, Ståndpers, Yxne- 
pes. 

Pleurospermum atistriacicm, Hoffm. 
Slöke, Slökesticka. 

Poa, L. Gröe. 

— angustifolia, L. Slåttergröe. 

— annua, L. Hvitgröe, — Gårdgräs, 

Trampgräs. 

— compressa, L. Berggröe. 

— nemoralis, L. Lundgröe. 

— pratensis, L. Slåttergröe. Angs- 

gröe. 
Polemonium cceruleum-, L. Blåljus. — 

Blå Riddare, Blågull, Kosjuss. 
Polyantlies tuberosa, L. Tuberos. 
Polygala, L. Jungfrulin. — Fogelört, 

Jungfru Mariae hampa, bör m. fl., 

Mjölköka. 

— Senega, L. Se Senegarot. 
Polygonatum, Totjbn. Rams. — Bock- 
rams, Getrams, Bockblad, Salo- 
mons sigill. 

Polygonece, Juss. Slideknäväxter. 
Polygonum ampliibiuvi, L. Vattenpilört. 

— aviculare, L. Fogelört. — Gård- 

gräs, Trampgräs, (Trampnäfva), 
Vägört. 

— Bistorta, L. Akta Ormrot. — (Orm- 

näfva). Ormört. ^ 

— Convolvulus, L. Akerbinda. — 

Snoddergräs, Vevling, Vävling. 
^— dumetoriim, L. Löfbinda. 

— Hydropiper, L. Brännande Pil- 

ört. — Bitterblad, (Bitternäfva), 



Bränna, Brudtvål, Jungfrutvålj 
Loppgräs, Vattenpeppar. 
Polygonum lapathifolium, L. Rockor, 
Ryklor. 

— Persicaria, L. Mild Pilört. — 

Rödknä, Rödknäa, (Röknäfva). 

— vivipnrum, L. Liten Ormrot. — 

Höfrö, Mortåg, Myrtåg, Svinrot. 
Polypodium, L. Stensöta. — Sötbräken. 

— Dryopteris, L. Ekebräken. — 

Skogslöper. 

— Phegopteris, L. Hultabräken. — 

Träjon. 

— vulgäre, L. Stensöta, — Bergsöta,. 

Kariserot (Lakritsrot), 
Polyporus, Fr. Ticka. 

— betulinus,Y-R. Björkticka. — Kork- 

sopp, Nåldyna. 

— confiuens, Fk. Tufvig Ticka, Tuf- 

ticka. 

— fomentarius. Fr. Fnöskticka, 

Fnösksvamp. — Tundersvamp. 

— frondosus. Fr. Yppig Ticka. 

— gigantens, Fr. Jetteticka. 

— ovinus. Fe. Fårticka. 

— squamosus, Fk. Fjällticka. 

— sulftireus, Fb. Svafvelgul Ticka. 
Polysiphonia, Ag. Hafssilke. 
Polytrichum commune, L. Björnmossa. 

— Dufråg, Guckuråg, Gökråg, 
Guckulin, Kråkbjugg,Kråkbvete, 
Kråkkorn, Sopmossa,Viskmossa, 
Vispraossa. 

Pomacece, L, Kärnfruktträd. 

Populus, L. Poppel. 

— alba, L. Silfverpoppel. Hvitpop- 

pel, 

— hahamifera, L. Balsampoppel. 

— nigra, L. Svartpoppel. — Poppel- 

pil. Flugträd. 

— pyramidaliSfRoz. PyramidpoppeL 

— tremula, L. Asp. 
Portulaca oleracea, L. Portulak. 
Potamogeton, L. Nate. 

— gramineus, L. Gräsnate. 

— lucens, L. Grofnate. 

— natans, ].. Gäddnate. — Abborr- 

nate. 



REGISTER. 



169 



Potamogeton pectinatus, l. Borstnate. 

— jyerfoliatus, L. Alnate. 

— rufescens, Schead. Abborrnate. — 
• (Abborrgräs.) 

Potentilla, l. Fingerört. 

— anseri7ia,L. Silfverört. — Gåsört, 

(Gåsgräs), Nippramsgräs. 

— argentea, L. Femiiiigerört, Silfver- 

fingerört. 

— fruticosa, L. Tok. 

— reptans, L. Refvig Fingerört. 

— Tormentilla, Neck. Blodrot. — 

Rödrot, (Tormentill). 

— verna, L. Vårfingerört. 
Poterium Sanguisorha, L. Pimpinell. 

— Bibinell. 
Prenantlies, L. Se Prendling. 
Primula, L. Hvifva, Vifva, 

— Auricula, L. Aurikel, Aurikel- 
. hvifva. — Hanekam. 

— farinosa, L. Maj hvifva. — Jung- 

fru Mariae blomma, Lärkblom- 
ster. Majblomster, Melblomster, 
Svalblomster. 

— veris, L. Gnlhvifva, Gullhvifva. — 

Gökblomma, Himmelsnycklar, 
Jungfru Mariae nycklar. Nyckel- 
blomma, Kattstöflar,Käringtand, 
(Majnyckel), Oxlägg, (Yxlägg), 
Oxlägga, Sempertuppa. 

Primulacece, Vent. Hvifveväxter. 

Proteacece, Jtjss. Silfverträd. 

Prunella viilgaris, L. Brunört. Brun- 
tuppor. — Jordhumle, Skogs- 
humle (?), Käringrock. 

Primus, L. Slån. 

— Armeniaca, L. Aprikos. 

— domestica, L. Plommonträd. 

— insititia, L. Krikonträd. — Tysk 

Slån. 

— spinosa, L. Slån. — Stärkebärs- 

buske. Körne. — Stärkebär. 
Pteris aquilina, L. Braken, Örnbräken. 

— Enstabb, Enstapel, Getstabb, 
Ormris. 

Pterocarpus Draco, L. Se Drakblod. 

— santalinus, L. fil. Se Sandelträ. 
Puccinia Graminis, Pers. Påfälle. 



J^ulicaria vulgaris, g^rtn. Loppört. — 

Brudgumpors. 
Pulmonarin, L. Lungört. 
Pulsatilla, Mill. Vippa. 

— pratensis, Mill. Fältvippa. 

— ye?'waZis, Mill. Movippa. — Jjjung- 

snöre,Tjälablomma,Tjälatuppa. 

— vulgaris, Mill. Backvippa. Back- 

sippa. — Gökskälla, Göksnöre, 

Oxöron. 
Punica Granatum, L. Granatträd. 
Pyrenomycetes, Fb. Kärnsvampar. 
Pyrethrum Parthenium, Sm. Battram, 

Berthram. Jfr Mattram. 

— roseum, Bieb. Se Insektpulver. 
Pyrola, L. Vintergröna. 

Pyrus communis,L. Päronträd. — Pä- 
ron. Bergamot. Stenpäron. 

— Cydonia, L. Qvittenträd. 

— Malus, L. Apel, Appleträd, (A- 

bull). — Skogsapel: Beskapel, 
Surapel. — Apple. Astrakan.Vax- 
äpple. 



Q. 



Quassia amara, l. Se Q,vassia. 
Quercus coccifera, L. Se Skarlakans-ek. 

— Ilex, L. Jernek, Stenek. 

— Rohur, L. Ek. — Akarne, Allon. 

— Suber, L. Korkek, se Kork. 



R. 

Racomitrium, Brid. ^■^■ggniossa. 
Radiola millegraiia, s.m. Jordknöple. 
Ramalina, Ach. Brosklaf. 
RanunculacBfE, Juss. Ranunkulaceer. 
Raminculus, L. Solöga. — Ranunkel. 

— acris, L. Allmänt Solöga. — Gull- 

skålar, Majblomster, Midsom- 
marsblomster, Smörblomster, 
Smörört. 

— arvensis, L. Akersolöga. 

— hulbosus, L. Knylsolöga. — Sol- 

hvifva. Solvisa. 



170 



Ranunculus Flamimda, L. Altgräs. — 
Iktegräs, Värkört. Källelunk. 

— Lingua, L. Vattensolöga, Amöja. 

— re2iens, i.. Refvigt Solöga. — Gul 

Tusenskön. Refgräs, Vattenrots- 
blomster. 

— scelerattis, L. Blåseranunkel. 
Raphanus, L. Rättika. ^ 

— Raphanistrum, L. Akerrättika. — 

Rocka. Krampfrö. 

— sativus, L. Trädgårdsrättika. — 

Radis, Rädisa, Rädisa. 
Reseda Luteola, L. Vau. 

— odoraia, L. Reseda. 
Rhamnus cotharticus, L. Vägtorn. — 

Väretorn, Vigeltorn, Virretorn, 
Getapel, Getbark, Kråktorn, Krä- 
ketorn, Letteträd, Ormbärsträd, 
Valbork. 

— Frangtila,L. Brake, Brakved. Trö- 

ske. — Brågon, Bråke, Bråkbu- 
ske, Gulbark, Sprakved, Svartal. 
Rheum, L. Rhabarber. 

— palmatum, L. Akta Rhabarber. 

— Rhaponticum, L. ' Matrbabarber. 
Rhinantlius Crista galli, L. Höskallra. 

Angskallra. — Göingebyxor, Ha- 
nekam, Tuppkam, Kattstöflar, 
Penninggräs, Skallergräs, Skalle. 

Rhizina, Vr. Trådrotsvamp (se Tråd- 
rot). 

Rhizophorece, R. Bk. Se Mangrovesko- 
gar. 

Rhodiola rosea, L. Rosenrot. 

Rhododendron, L. Alpros. — Rosen- 
träd. 

— lapponicum, wg. Lapsk Alpros. 
Rhodymenia, Gekv. Söl. 

Rims Coriaria, l. Se Sumak. 

— Cotinus, L. Se Fustelbolz. 
Rhynchospora, Vahl.J 

— alba, Vahl. > Myrag. 

— fusca, Vahl. J 

Ribes, L. Ribs, (Risp). 

— alpinum, ].. Måbärsbuske. — Må- 

bär. Degbär, Kalfbär, Kungs- 
bär. 

— Grossularia, L. Krusbärsbuske. 



Rihes nigrum, l. Svarta Vinbär. — 
Distron, Tistron, Solbär. 

— rubrum, L. Röda Vinbär. — Öbär, 

Öbär, Ölbär. 

— Uva crispa, L. Stickelbärsbuske. 
Riccia, L. Jordstråla. 
Richardsonia, Kunth. Se Ipecacuanba. 
Ricinus, L. Se Kurbits. 

— communis, L. Ricin. 

— Mapp a, L. Duk-ricin. 
Rivularia, Roth. Vattenkula. 
Robinia Pseud-acacia, L. Akasieträd. 

Se Artbuske. 

Roccella, Dec. Orseljlaf. — Se Orselj. 

Roestelia cornuta, Ehrh. Rönnpensel- 
rost. 

— penicillata, Fb. Penselrost. 
Rosa, L. Nyponbuske, Törne, Törn- 
buske. Törnros, Trädros. — Se 
Kanelros, Mossros. 

— canina,!,. Nyponbuske. — Vinter- 

nypon. — Körne, Nypetorn. — 
Nypon. Göpon,Juglon. — Sömn- 
torn. 

— centifolia, L. Provinsros. 

— cinnamomea, L. Smörnypon. 

— damascena, Ait. Månadsros. 

— gallica, L. Attikros. 

— indica, L. Theros. 

— mollissima, viii^^D. Sommarnypou. 

— rubiginosa,L. Lukttörne.— Eugel- 

torn, Neglantyr. 
Rosmarinus officinalis, L. Rosmarin. 

— silvestris. Vild Rosmarin (Sqvatt- 

ram). 
Rubia finctorum, L. Kräpp. 
Rubiacece, Juss. Måraväxter. 
Rubus, L. Hallon. ^ 

— arcticus, L. Vikon. Åkerbär. — 

Byttbär, Jungfru Mariae bär. 

— ccesivs, L. Bläballon. — Käring- 

tarmar, Ljungpinnar. — Kalf- 
hjortron, Käringbär, Käringbal- 
lon, Psalmbär, Skottlufva. 

— castoreiis, Läst. Bäfverbär. 

— Chamcemorus.L. Hjortron. — Jal- 

bär, Molter, Multer, Snotter, 
Snytterbär(?). 



REGISTER. 



171 



Riihus fruticosus, L. Björnbärsbuske. 
Björnbär, (Br umbär), Björn- 
ballou. 

— idceus, L. Allmän Hallonbuske. 

Hallon. — Bräm-, Bring-, Brinn-, 
Brom-, Brum-, Bränn-, Fall-, 
Fäll-, Hind-, Hing-, Hinn-, Ull- 
bär. Åkerbär. 

— plicatus, Weihk. Se under Käring- 

bär. 

— saxatilis, L. Stenhallon. — Sten- 

bär, Jungfru Mariee bär,Klasbär, 
Kobär, Tågbär. Klason, Koddon. 

— suberectus, Andees. Se under Kä- 

ringbär. 
Ruviex, L. Syra. 

— Åcetosa, L. Ängsyra. — Harfot. 

— AcetoseUa,L, Kråksyra, Bergsyra. 

— Svinsyra. 

— cris2rus,L. Krussyra. — (Skräppa). 

— ■ domesticus, Hartm. Skräppesyra. 

— Skräppa. 

— Hippolapatlium, Fu. Hästsyra. — 

Tjerp, Tjerprot. 

— Ilydrolopathum, Huds. Vattensyra. 

Dynaskräppa. 

— maritimus, L. Hafssyra. 
■ — Patientia, L. Patientia. 

Ruppia, L. Hårnate. 

Ruscus aculeatusy^L. (Mustörne.) 

Russula, Fk. Kremla. 

Rtita graveolens. L. Vinruta. 



s. 



Saccharum officinarum, L. Sockerrör. 
Sagi7ia, L. Hönsbet, Hönsgräs. 
Sagiitaria sagittifolia, L. Skäkteblad. 
Sagus Rumphii, Willd. Sagopalm (se 

Sagogryn). 
Salicornia herbacea, L. Glasört. 
Salix, L. Pil, Pilträd, Sälg, Vide, Vira. 

— acutifolia, Willd. Daggpil. 

— alla, L. Hvitpil. 

— amygdalina, L. Mandelpil. — 

(Bandpil.) 



Salix angustifolia, Pr. Marvide. 

— aurita, L. Bandvide. 

— bahylonica, L. Sörjande Pil, Ba- 

bylonisk Pil. — Tårpil. 

— bicolor, Pr. Gulvide. 

— caprea,L. Sälg.— Sall, Säld,Sälle. 

— cinerea, L. Gråvide. 

— fragilis, L. Knäckepil. 

— lanceolata, Fr. Holländsk Band- 

pil. 

— laurina, Sm. Lagervide. 

— nigricans, Sm. Grönvide. 

— pentandra, L. Jolster, Jolsterpil. 

— Halster, Hilster, Hjelster, li- 
ster, Juster, Vekare, Vilster. 

— pruinosa, Wendl. Daggpil. 

— purpurea, L. Rödvira. — Videvier. 

— repens,!,. Jordvide, Krypvide. — 

Lievarg. 

— rosmarinifolia, L. Rosmarinvide. 

— undulata, Ehrh. Gul Bandpil. 

— viminalis, L. Korgpil. — Tysk 

Bandpil. 
viridis, Fu. Grönpil. 
Salsola Kali, L. Sodaört. — (Salsel.) 
Salvia, L. Salvia. 

— officinalis, L. Äkta Salvia. 

— pratensis, L, Ängsalvia. 

— Sclarcea, L. {Sclarcea vulgaris, 

MiLi..) Se Skarlakansgräs. 
Sambucus, L. Hyll. 

— Ebulus,!,. Sommarbyll. — Manna- 

blod, Danskablod. — Attiksbär. 

— nigra, L. Fläder, Fläderbyll. — 

Fulbom. 

Samolus Valerandi,L. Punga.— Samos- 
ört, Samol. 

Sanguisorba officinalis, L. Blodstilla, 
Blodtopp. 

Sanicula europcea, L. Sårläka. — (Läke- 
ört.) 

Santalum album, L. Sandelträd. 

Sapindus Saponaria, L. Såpträd. 

Saponaria officinalis, L. Såpnäglika. 

Sarcopodium avenaceum, Fr. Hafre- 
batt. 

Sargassum vulgäre, Ag. Se Gräsbafvet. 

— (Hafsgräs.) 



172 



REGISTER. 



Sassafras ofjicinalis, Nees. Sassafras. 
Satureja hortensis,L. Safver.— Kyndel. 
Satyrium, L. Se Satyrört. 
Saussurea alpina, Deo. Fj eliskära. 
Saxifraga, L. Bräcka. 

— Cotyledon,L. Bergbräcka. — Berg- 

dusk. 

— granulata,L. Knylbräcka. — Anis- 

ros, Hållsknoppar, Lärftsblom- 
ma, Midsomniarsbloraster. 

— Hirculus, L. Myrbräcka. 

— oppositifolia, L. Stenbräcka. 
Scabiosa, L. Vädd^. — Knappar. 

— arvensis, L. Akervädd. — Brud- 

gumsknappar. 

— Columbaria, L. Stjernvädd. — 

Fältvädd. 

— succisa, L. Knappvädd. — Ang- 

vädd. Blåhattar, Blåknappar, 
Båtsmän, (Djefvulsbett). 
Scandix CerefoHum, L. Svensk Körfvel. 

— Pecten,L. Nålkörfvel. — Jungfru- 

kam. 
Sceptrum Carolinum, se Pedicularis. 
Schedonorus, P. Beauv, Svingel-losta. 

— inermis, P. Beauv. Fodersvingel- 

losta. 
Scheuchzeria palustris, L. Kallgräs. 
Schizopliyllum, Pb. Klyftsvamp, se 

Klyfblad. 
Schoberia maritima, c. A. Mey. Glatt 

Saltört. (Jfr Kochia.) 
Schoenus; L. Knappag. 
Scilla, L. Blåstjerna. — Stjernbyacint. 

— italica, L. » 

— maritima, L. Hafslök. 
Scirpus, L. Säf. 

— ccespitosus, L. Ramme. — Mossa- 

tof. 

— lacustris, L. Sjösäf. — Kolvass. 

— maritimus, L. Hafssäf. 

— silvaticus, L. Skogssäf. 
Scitaminece, L. Kryddliljor (se Inge- 
fära). 

Sclarcea, Mill. Se under Skarlakans- 
gräs. 

Scleranthus, L. Knavel. Knaflegräs. — 
Tandgräs, 



Sclerotium Semen, Tode. Kålfrösvamp. 
Scolopendrium officinarum. Sw. Mjelt- 

bräken, (Mjeltgräs). 
Scorzonera hispanica, L. Scorzoner- 

rot. — Ringormsrot. 

— humilis, L. Kornfibla. — Svin- 

blomster, Svinrot.' 
Scrophularia nodosa, L. Flenört. — 

Sodöda, Thorsnässla, Trynefrö. 
Scutellaria, L. Frossört. 

— galericulata, L. Allmän Frossört. 

— Feberört, Fredlös, Getnos. 
Scytonema, Ag. (Hornsilke.) 
Secale cereale, L, Råg. 
Sedum, L. Fetknopp. 

— acre, L. Bitterfetknopp. — Hall- 

borre, Munkpeppar, Pallgräs, 
(Skörbjuggsört), Stenört. 

— album, L. Hvitfetknopp. — Hälle- 

knopp, (Hällegräs), Mörtgräs. 

— annuum, L. Småknoppar. 

— rupestre, L. Bergknopp. — Trip- 

niadam. 

— sexangulare, L. Kantfetknopp. 

Kantknopp. 

— Telephium, L. Kärleksört. — (Af- 

fodil), Bockebläcke, se Bockblad, 

(Huslök), Käringkål, Sankt Hans 

ört, (Taklök). 
Selaginella spimdosa, Al. Braun. Små- 

lummer. 
Selinum Carvifolia, L. Krusfrö. 
Sempervivum tectorum, L. Taklök. — 

Huslök, Semperviv. 
Senecio, L. Boört. 

— Jacobcea, L. Stånds. — Gullbo, 

Gullgro. 

— vulgaris, L. Korsört. — Boört, 

Crucifixört, Stenört, (Blodgräs). 

Senticosce, L. Brumväxter. 

Serratula, L. Skära. — Själa, Själe- 
gräs, Skärda.^ 

— arvensis, L. Åkertistel. Se Car- 

duus. 

— tinctoria, L. Angskära. 
Sesamum orientale, L. Sesam. 
Sesleria ccerulea, Ard. Elfäxing, (Elf- 

gräs). 



REGISTER. 



173 



Setaria, B. beauv. Kafvelhirs. — (Krans- 

liirs.) 
Sherardia, L. Mådd. 

— arvensis, L. Akermadd. — Blå- 

madra. 
Sibbaldia procumhens, L.. Trefingerört. 
Silaus pratensis, Bess. Ang-sticka. 
Silenacece, Lindl. Näglikeväxter. 
Silene, L. Glim, Glimster. 

— Arineria, L. Rödglim. 

— infläta, Sm. Tarald. — Baggpun- 

gar, Gumsepungar, Harpungar, 
Bläror, Dufägg, Smälla, Äggling. 

— maritima, Wijh. Tarald. 

— nutans, L. Äng-glim. 

— rupestris, L. Klippglim. 
Silybum marianum, g^rtn. Sempertin. 

— Jungfru Mariae tistel, Marien- 
tistel. 

Sinqpis, L. Senap. — Simp. 

— alba, L. Hvitsenap. 

— arvensis, L, Åkersenap. — Gul- 

ört, Prestkål. 

— nigra, L. Svartsenap. 
Siphonia elastica. Pers. Se Kautschu. 
Sistotrema, Pers. Se Rörtand. 
Sisymbriic7n,L. Vägsenap.— Vägkrasse. 

— officinale, ScoF. A.llmän Vägsenap. 

— Dufkål, Hund-dill. 

— Sophia, L. Finbladig Vägsenap. 

— Stillfrö. 
Sium, L. Märke. 

— latifolium, L. Vattenmärke. — 

Strätta. 

— Sisarum,L. Sockermärke, Socker- 

rot. 
Smilacina, Desf. Se ConvaUaria. 
Smilax China, L. Se Chinarot. 

— Sarsaparilla, L. Se Sarsaparill. 
Soja hispida, Moei^ch. Sojaböna. 
Solanacece, Juss. Bolmväxter. 
Solanum, L. Solan. 

— . Dulcamara, L. Besksöta. Q,ves- 
ved. — Bittersöta, Bosört, Mat- 
ledsqvistar, Pukaris. — Galne-, 
Håll-, Orm-, Troll-, Villbär. 

— Lycopersicum, L. Kärleksäpple. 

— Melongena, L. Äggplanta. 



Soldhum nigrum, L. Nattskatta, Natt- 
skategräs. — Hansletsbär, -gräs. 

— sodomceum, L. Sodomsäpple. 

— tuberosum, L. Potates. — Jord- 

päron, Jordäpple, Pantoffler. — 
Potatesblast, -kål, -ris. 
Solidago, L. Gullris. 

— canadensis, L. Kanada-gullris. 

— Virgaurea, L. Allmänt Gullris. — 

Gullbo, Gullgro, Jungfru Marife 
ris. Jungfruris, Räftunga. 

Solorina crocea, Ach. Saffrans-laf. 

Sonchus, L. Mjölkfibla. — (Sonke), 
Mjölktistel. Svintistel. ^ 

— arvensis, L. Fet Mjölkfibla, Aker- 

mjölkfibla. — Fet-tistel, Skrof- 
tistel. 

— oleraceus, l. Allmän Mjölkfibla. 

— Vattentistel. 
Sorbus, L. Oxel. Rönn. 

— Aria, Ckantz. Norsk Oxel. 

— Aucuparia, L. Rönn. 

— /enn2Crt,KALM. Finsk Oxel. — Oxel- 

rönn, Suroxel. 

— scandica, Fr. Svensk Oxel. 
Sparganium, l. Igelknopp. — Flä, 

Fläk. 

— natans, L. Flotagräs. — Soppe- 

gräs. 

— ra7wosMm,HuDs. Träggan. — Sparr- 

gräs, Svärdgräs. 

— simplex. Huds. Träggau. 
Spartium scoparium, L. Har-ris. 
SpatMilaria, Pers. (Spadklubba.) 
Spergula, L. Spergel. 

— arvensis, L. Akerspergel. — Fryle, 

Hvitglygg, Knutarv, Nägde,Pin- 
skorf, ' Pjuska, Pjåsk, Spurry, 
Tuska. 

Spermoedia Clavus, Fr. (Jfr Cordy- 
ceps.) Brandkorn. — Bockhorn, 
Hungerkorn, Korntagg, Mjöl- 
dryga, Mjölöka. 

Sphcerobolus, Tode. Klotboll. 

Sphcerophoron, Pers. Kraslafvar. — 
(Hylslaf.) 

Sphagnum, L. Hvitmossa, Rödmossa. 

Sjngelia Anthelmia, L. Se Maskrot. 



174 



(Spiloma. Fläcklaf.) 
Spi7iacia oleracea, L. Spenat. 
^"^pircea, L. Spirea. 

— Filipenclula, L. Brudbröd. — Gal- 

tebröd, Galteknapp, Jordgaltar, 
(Konvalje), Or-mylja, Somalia, 
Somilla, Svinbröd, Svinkrässla, 
Svin man dl ar. 

— salicifoUa, L. Röd Spirea. 

— Ulmaria, L. Mjödört. — Al-, Al- 

skogs-, Bytte-, Elg-, Kall-, Lukt-, 
Multe-, Olrae-, Ölme-, Ölgräs; 
Brake, Karsöta, Karört, Kassöta, 
Majblomster. 
S;;^acÄ«?</?i ^M-| Bullmossa,Bullemossa. 
teum, i-.x, — Pai-asollmossa, Sol- 

— rubrum, i skärmsmossa, Jung- 

L. j fru Marijebarumössa. 

Stachys, L. Syska. 

— arvensis, L. Knylsyska. — Svin- 

knyler. 

— silvatica, L. Stinksyska. — (Skar- 

lakansgräs), Stinknässla. 
Stapelia, L. (Asblomma.) 
Statice, L. Mar-risp. — (Stadd.) 
Stellaria, L. Stjernblomma. Stjernört. 

— Holosten, L. (Perer, Peror.) 

— media, (l.) Nata. Våtarv. — Vann- 

arv, Vassarv, Mire. 

St eiihammaria maritima, Reich. Fjärva. 
— Hilsko (jfr Androsace). 

Stereocauloii, Acu. Påsklaf. — Fast- 
lagsris. 

Sticta puhnonacea, Ach. Lunglaf. 

>^tipa, L. Borstgräs. 

— pennata, L. Fjäderborstgräs. Jfr 

Fjädergräs. 
Stratiotes aloides, L. Dyborre.— Svensk 

Aloe, Vattenlök, Vattensåga. 
Strufhiopteris germanica, Willd. Fo- 

derbräken. — Getmat, Getrofva, 

Strutbunke. 
Strychnos, L. Se Curare. 

— Nux vumica, L. Se Räfkaka. 

— Tieute, Leschen. Upasträd. 

S turmin, Reich. (Jfr Mnlaxis.) -Vlygg- 
blomma. 



Styrax Benzoin, Dhyand. Benzoe. 

— ofjicinalis, L. Se Storax. 
Subularia aquatica, L. Sylört. 
Sioietenia Mahagony, L. Mahogny. 
Symphytum ofjicinale, L. Vallört. — 

Benvälla, Fetrot, Svartrot, 
Synantherece, Rich. Blomhålksväxter, 

Hålkblomstrige. 
Syringa vtdgaris, L. Syren. 



Taberncemontana utilis. Ana. Koträd. 
Tagetes, L. Sammetsblomma, Sam- 
metsros. 

— erecta, L. Gul Sammetsblomma. 
patula,L. Brun Sammetsblomma. 

Tamarix mannifera, Ehrexb. Tama- 
risk. 
Tanacetum vulgäre, L. Renfana. — 
Desmegräs, Himmelskrus. — Se 
Maskfrö. 
Taraxacum ofjicinale, Web. Smör- 
blomma. — Smörblomster, Haj- 
tand, Lejontand, Kopiss, Mask- 
ros, Mjölkblomster, Munkhuf- 
vud, Skallnacke, Svinros, Agg- 
i blomster. 

I Taxus baccata, L. Id, Idgran. — Barr- 
lind. Tax. 
{ Tectona grandis, L. Tekträd. 
1 Teesdalia nudicaulis, r.Bk. Vallkrasse. 
i Tephroseris, Reich. Se Nocka. 
Terebinthus, jioench. Se Terpentin. 
Terfezia Leonis, Tul. Se Tryffel. 
Tetragonia expansa, Ait. Nyzeeländsk 

Spenat. 
Tetragonolobus, Scop. Klöfverärt. — 
Sparrisärt. 

— purpureus, Moench. Spergelklöf- 

verärt. — Spergelärt. 

— siliquosus, Roth. Strandklöfverärt. 
Teucrium Chamcedrys, L. Gamander 

(jfr Löksuga). 

— Scoi^ditim, L. Löksuga. — Lack- 

lök. 



REGISTER. 



175 



Thalictrum, L. Ängsruta. 

— fiavum, L. Gul Ängsruta. — Ikte- 

gräs, Torrvärksgräs. 
(Thamnidium, Link. Limludd.) 
Thea chinensis, L. Se Thebuske. 
Theohroma Cacao, L. Kakaoträd. 
Thesium aljmnwi, L. Spindelört. 
Thlaspi, L. Skärffrö. — Lomme, Lom- 

megräs, Lummegräs. 

— arvense, L. Akerskärffrö. — Pen- 

ninggräs, Skillingar, ykälle,Trä- 
deslök. 
Thymus, L. Timjan. 

— Chamcedrys, Vn. Angtimjan. 

— Serpyllum, L. Backtimjan. — 

(Svarthö.) 

— vulgaris, L. Timjan. 
Tilia, L. Lind. — Bastträd. 

— grandifolia,i>:BT.a. Holländsk Lind. 

— parvifolia, Ehkh. Skogslind. 

— vtilgaris, Hayt^s. Allé-lind. — Hol- 

ländsk Lind. 

Tofieldia borealis, Wg. Björnbrodd. 

Tordylium, L. Se Tordyll. 

Torilis Antliriscus, Gmel. Rödfloka. 

Tortula ruralis, Ehrh. Droppmossa. 

Tragopogon, L. Hafrerot. — (Bock- 
skägg), Salsofi. 

— porrifolius, L. Odlad Hafrerot. 

— pratensis, L. Vild Hafrerot. 
Trametes, Fr. (Jfr Dcedalea.) Fock. 

— suaveolens. Fe. Sällefock. 
Trapa natans, i,. Sjönöt. — Vattennöt. 
Tremella, (dill.) Skälfving. 

Åuricula, i,. Se Judasöron. 

Trichia, Hall. Se Maskull. 

Trientalis europcea, L. Dufkulla. — 

Morkulla, Hultaviva, (Stjernros). 

Trifolhim, L. Klöfver. (Jfr Anthyllis.) 

— Klofving. Jordlefver. Tusta. 

■ - agrarium, L. Gullklöfver, Humle- 

klöfver, — Gullkolla, Gullväp- 

ling, Jordhumle, Skogshumle (?). 

— arvense, L. Harklöfver. — Har- 

väpling, Flcåsgräs, Flåsklöfver, 
Noppa. 

— fragiferum, L. Smultronklöfver. 



Trifolium hybridum, L. Alsikeklöfver. 
Svensk Klöfver. — Blekväpling. 

— medium, (l.) Skogsklöfver. Berg- 

klöfver. 

— montanum, L. Back-klöfver. — 

Backväpling. 

— pratense, L. Rödklöfver. — Röd- 

fikor, -kolla, -tuppa, -tusta, -väp- 
ling; Honungsblomster, Ho- 
nungsgräs. 

— repens, L. Hvitklöfver. — Hvit- 

fikor, -kolla, -väpling. 
Triglochin, L. Sälting. — Saltgräs. 

— maritimum, L. Strån dsäl ting. 

— palustre, L. Kärrsälting. 
Triodin decumbens, P. Beauv. Knägräs. 
Tripleitrospennum inodorum, Schultz. 

(Jfr Chamcemelum.) Baldersbrå. 
Trisetum, Pers. Hafreäxing. 
— jiavescens,v.'B^\v\-. Gul Hafreäxing. 
Triticum, L. Hvete. 

— caninum, L. Hundhvete. 

— Spelta, L. Spelt. 

— turgidum, L. Kubbhvete. — Sam- 

metshvete, Skägghvete. 
Trollius, L. Bulleblomster. 

— asiaticus, L. Gullbulle. 

— europceus; L. Angbulle. — D val- 

kullor (Hval-, Valkullor), Lax- 
blomster, Smörbollar, Smörbul- 
.lar. 

Tropcaohim majus, L. Skölding, Sköld- 
ört. Indiansk Krasse. 

Tuber, Mich. Tryffel. 77- (Jordsvamp.) 

— cibarium, Pers. Akta Tryffel. 
Tulipa Gesneriana, L. Tulpan. 
Tunica, Scop. Saronsblomster. 
Turritis glabra, L. Rockentraf. — Kar- 
bas, (Tornört). — Stillfrö. 

Tussila go Farfar a, L. Hästhofsört. — 
Bröstört, Bröst-tobak (se Tobak), 
Hostört, Fålafötter, Hästblad, 
Ringblomma, Tjälablomster. (Se 
Skräp, Skräppa.) 

Typha, L. Kafveldun, Kasedun. — 
Dunstockar, Dynaman, Kabbar, 
Klubbgräs, Krutläskare. 

Typhacece, St. Hil. Kolfväxter. 



176 



REGISTER. 



u. 



Ulex europceus, L. Art-törue. 
Ulmus, L. Alm. 

— campestris, Sm. Korkalm. 

— effusa, WiLLD. Vresalm. 

— montana, Sm. Allmän Alm. 
Ulva, L. Bläcka. Bunkie. 

— pruniformis, L. Sjöplommon. 
Umbellatce, L. Kringelväxter,Umbellat- 

växter. 
Umhilicaria pustulata, Hoffm. Tuschlaf. 
Umhilicus, Dec. Jordnafle. 
Urceolaria calcarea, Ach. Kalklaf. 
Uredo, Pkrs. Brandrost. 
Urtica, L. Nässla. — Nät, Näta, Nätla. 

— cannahina, L. Hampnässla. 

— dioica, L. Brännässla. 

— urens, L. Etternässla. 

UsJiea barbata. Ach. Skägglaf. — Ragg- 

laf. 
Ustilago, Bauh. Brand. Brand i säd. 

Fiblebrand. 

— Caries, Dec. Kolbrand. 

— Segetum, Pe. Sotbrand. — Sot, 

Sotax, 
Utricularia , L. Bläddrerot. — Vatten- 
bläddra. 



V. w. 

Vaccinium, L. Vaksin. 

— Myrtillus, L. Blåbärsris. — Blå- 

bär. Rackbär, Slinnor, Slyngon, 
Slynnen. 

— Oxycoccos, L. Tranbärsris.— Tran- 

bär, Tranjuter, Tränjon, Myrbär. 

— uliginosum, L. Odonbuske. — 0- 

don, Odensbär, Blåbuk, Bäljon, 
Böljon, Gorvälta, Öbär, Otter- 
bär. Utterbär, Svålon, Uddbär, 
Vammstöt, Öbär, Ölbär. 

— Vitis idcea,L. Lingonris. — Bremle, 

Krösonris. — Lingon, Lingbär, 
Krösa, Kröson, Kröser, Tvsling, 
Tvttebär. 



Wahlbergella, Fk. Fjellklint. 
Vahlodea atropurpurea, Fk. Fjelltåtel. 
Valeriana, L. Vänderot. 

— officinalis, L. Akta Vänderot. — 

Velamsrot, Velantsrot, Sqvätt- 
lök, Stämgräs. 

Valerianece, Dkc. Fläderväxter. 

Valerianelln, Toukx. Vårsallat. — (Ra- 
punzel.) 

Vallisneria spiralis, L. Spiralört, 

Vanilla aromatica, Sw. Se Vanilj. 

{Variolaria, Ach. Kopplaf.) 

Veratmim, L. Nysrot. — Nosgräs, Näs- 
gräs. — Prnstrot. 

— album, L. Hvit Nysrot. — Strand- 

kil. 

— nigrum, L. Svart Nysrot. 

— Sabadilla, Retz. Se Sabadillfrö. 
Verbascum, L. Kungsljus. — Ljus- 
brand, Trollslända, Trollkäring- 
slända. ^ 

— Lyckniiis, L. Hvitt Kungsljus. 

— nigrum, L. Mörkt Kungsljus. — 

Kattrumpa, Räfrumpa. 

— Thapsus, L. Filtbladigt Kungs- 

ljus. — Lungört. 
Verbena, L. Jernört. 
Veronica, l. Arenpris. 

— agrestis, L. Akerärenpris. 

— Beccabunga, L. Bäckärenpris. — 

Bäckböna, Bäckgröna, Limmika. 

— Chamcedrys, L. Theärenpris. — 

Gamander, Jungfruögon. 

— longifoUa, L. Strandärenpris. 

— officinalis, L. Äkta Arenpris. — 

Jordkrypa. 

— spicnta, L. Axärenpris. — Katt- 

rumpa. 

— triphyllos, L. (Hönsruta.) 
Verrucaria, Pers. (Vårtlaf.) 
Verticillatce, L. Sugeväxter. 

Vetrix, Fr. Bandpil. Vide. — (Mandel- 
pil.) 

Viburnum Opulus, L. Olvonbuske. — 
Elnaträd, lllnaträd. Snöbollsträd, 
Ugglerönn, Ularönn, Vattenhyll. 
— Olvon, Olgon. Qvalkebär, 
Ugglebär, Ulfbär. 



REGISTER. 



177 



Vicia, L. Vicka. 

— Cracca, L. Kråkvicka. — Fogel- 

vicka, Harvia, Jogere, Kråkärt, 

— Faha, L. Bondböna. Hästböna. 

— sativa, L. Fodervicka. 

— sepium, L. Tranvicka. — Tranärt. 
Victoria regin, Lindl. 

Vinca, L. Sinngrön. — Igrön, Ivgrön, 

(Vintergröna). 
Viola. L. Viol. 

— canina, L. Hundviol. — Läns- 

mansstöflar. 

— hirta, L. Marsviol, Buskviol. 

— mirabilis, L. Underviol. 

— odorata, L. Luktviol. 

— silvatica, Fk. Skogsviol. — Läns- 

mansstöflar. 

— tricolor, L. Styfmorsviol. — Min- 

nesviol. Skateblomster. 
Sammetsviol. 

— — v. bicolor. 

Viscaria, Roehl. Tjärblomster, Tjärört. 

— vulgaris,'Ro^a^. Allmän Tjärört.— 

Beckblomster, Bekrisper, (Flug- 
fänga). 
Viscum album, L. Mistel. — Fogellim, 
Vespelten. 



Vitis vinifera, L. Vinranka. 
— — v. apyrena, L. Korinter. 
Woodsia ilvensis, R. Br. Hällebräken. 
— (Woodsört.) 



X. 

Xanthium, L. Gullfrö. 
Xylostroma giganteum, Tode. Snufve- 
läder. — Pukaläder. 



z. 

Zannichellia, L. Hårserf. — Vatten- 
serf. 

ZeaMays, L. Majs. — (Turkiskt Hvete.) 

Zingiber officinale, Rosc. Se Ingefära. 

Zizyphus Lotus, Lam. Lotusbuske. 
— vulgaris, Lam. Se Bröstbär. 

Zostera, L. Bändling. — Bandtång, 
Grästång, Gräsja, Hafsgräs, Sjö- 
gräs, Slånga, Haf-slånga, Tare. 

Zygnema, Ag. (Partrådar.) 



Svenska växtnamnen. 



12 





Rättelser. 


Sid. 31, sp. 


1, r. 1 står i några ex. Akervinda för Åkervinda 


.. 71, .. 


2, » 15 .> » » » S .. Så 


n 167, .. 


2, » 2 ') » « » Angskampe » Augskarape 


)) 65, » 


1, )) 12 » Kämpe för Kampegräs 


» 99, » 


1, » 31 » Rasta » Resta 


Följande icke 


angifna hänvisningar äro att på sina ställen märka: 


Allé-lind, 


se Lind. 


Hvitflkor, se Fikor. 


Bitterfetknopp 


» Fetknopp. 


Hvitplister, " Plister. 


Blåmadra, 


» Mådd. 


Hängbjörk, » Björk. 


Fjällbjörk, 


» Björk. 


Kartbjörk, •> Björk. 


Fältstålört, 


» Stålört. 


Klotlims vamp, » Limsvamp 


Färg-ginst, 


') Ginst. 


Knutginst, •> Ginst. 


Gräsnäglika, 


» Trift. 


Knylsyska, » Syska. 


Gräsvarg, 


» Varg. 


Krussyra, » Syra. 


Humleklöfver, 


» Klöfver. 


Kärrtörel, « Mjölkört. 


Hvitfetknopp, 


» Fetknopp. 


Sandelm, » Strandråg. 



r -w 




m 
j. 



»fr. 






!w 



-/-^ n» 






^ 



<;. 



5^.- 




:4-:> ^